Arkiv: Planket

I en debattartikel påstår Eva Örtegren och Jonas Esbjörnsson, båda s-märkta, att treklövern rustar ned omsorgen genom ständiga nedskärningar. Ett sorgligt rekord i osaklighet och felaktighet även med socialdemokratiska mått mätt.

Sanningen är att omsorgen fick ett effektiviseringsuppdrag på 2,9 miljoner kronor, vilket i runda tal motsvarar fyra promille av vår totala budget. Det är just effektiviseringar som gäller, inte besparingar. Genom bland annat ny teknik som nu upphandlas och ett nytt schemaläggningssystem som redan är infört inom hemtjänsten kommer den summan att uppnås och innebära förbättringar för både brukarna och personalen.

Omsorgen går under 2021 mot ett budgetöverskott på 11-13 miljoner. Det tyder ju sannerligen inte på att vi är underfinansierade. Större delen av överskottet har sin förklaring i att hemtjänsten har färre brukare än beräknat och att vi har haft färre sökande till våra äldreboenden. Det beror sannolikt på pandemin som har gjort människor mer tveksamma till att nyttja hemtjänst eller flytta till ett äldreboende. Ingen vet i skrivande stund när och om vi kommer att få ett mer normalt, före Covid 19 tryck på hemtjänst och äldreboende. Skulle detta ske redan 2022 har kommunledningen garderat sig genom att avsätta drygt 20 miljoner kronor som är till för att förvaltningar ska kunna söka tilläggsanslag om så behövs. Självklart glömmer s-skribenterna att nämna det.

För oss i treklövern handlar omsorgen om så mycket mer än bara fler händer, ett socialdemokratiskt honnörsuttryck. Kvalitén på arbetsinsatserna är minst lika viktig. Personalen ska kunna arbeta med vetenskapliga metoder, erfarenhet och kunna fatta egna kloka beslut. Därför driver vi tillsammans med utbildningsförvaltningen omsorgslyftet där våra biträden läser sig till undersköterskekompetens på betald arbetstid. Vi har också anställt sjuksköterskor för att kunna handleda undersköterskorna i det dagliga arbetet. I syfte att renodla undersköterskornas arbete inom hemtjänsten samarbetar vi med teknik- och serviceförvaltningen som utför städning och tvättning, vilket tidigare föll på hemtjänstpersonalen. Vi utbildar sk stjärninstruktörer för att höja kompetensen hur personalen möter brukare med demenssjukdomar. Alla våra boenden är snart Silviacertifierade, vilket är motsvarigheten till stjärninstruktörer inom boendesidan. Vi gör alltså stora satsningar på att höja kompetensen och därmed statusen för vår hemtjänstpersonal. Vi vill undvika att hemtjänsten blir ett genomgångsyrke för att skapa stabilitet och kontinuitet.

Alla dessa åtgärder innebär inte en quick fix. Jag är dock övertygad om att de kommer att innebära väsentliga förbättringar så att vi kan uppnå fullmäktiges mål att tillhöra de 25 bästa och de 25 mest kostnadseffektiva procenten i landet.

Jan Allan Beer (L) ordförande omsorgsnämnden

Staden läggs i ett lager av snö och is och det är efterlängtat och kul för barn och för raska vuxna med bra skor och fungerande ben.

Jag vill påminna om att det finns en hel del människor i kommunen som inte kan komma ut ur sina hem för att handla mat eller göra andra nödvändiga saker.
Känner du någon som är äldre eller som är handikappad, sitter i rullstol eller inte kan gå bra? Eller någon granne som verkar må dåligt och inte fungerar så bra.
Hör av dig till den personen och fråga om du kan hjälpa.

För nu lever vi i en tid där handikappade m fl lämnas åt sitt öde eftersom kommunens skyddsnät har fått stora hål.
Några har anhöriga som kan rycka in men alla har inte anhöriga eller vänner.

Själv har jag, ännu så länge, hjälp av assistenter då jag ser framför mig många dygn i vinter med innesittande eftersom jag sitter i rullstol med en förlamad underkropp. 

Men i kommunhuset ska det läggas pengar på viktigare saker som vanligt i en underlig värld som jag o alla andra betalar för med vår skatt.
Höga avgångsvederlag, fallskärmar mm
Men vi vanliga får väl försöka stötta varandra så gott det går medans vi  överklagar omänskliga beslut av myndigheter som inte vill att vi ska finnas.

Solidaritet! ett ord som försvunnit i samhället för länge sedan.
Låt oss ÅTERUPPVÄCKA detta ord!

Lena Sjöwall på Hven

Nu tystnar det åter i vår lilla stad….
Juletid råder – tyst det är i kommunen!
Det vill säga folk slår näven i bordet, så att det hörs och ropar så att det hörs:
Nu får det f-n vara nog!

Håkan Lans

Svar till Björn O Persson ”Det där med att åka buss till Häljarp”

Ja, Björn O Persson, Annelöv är mindre än Häljarp. Vi vet, vi som bor i Annelöv att Annelöv/Kvärlöv är en mindre by, men som politiker borde man kanske ha visioner och se orsak – verkan. I senaste översiktsplanen benämns Annelöv som stationssamhälle, alltså ort som man satsar på.

Trafikflödet genom Häljarp består inte bara av Häljarpsbor som ska till stan eller stationen utan också av alla oss som bor på landet utan kollektivtrafik. Så Björn av miljöskäl kanske det vore en idé att ha busslinjer även utanför Häljarp.

Att Häljarpsborna inte åker tåg till Landskrona kanske beror på att det går fortare att cykla in till centrum. I Annelöv åker man gärna till Kävlinge eller Lund, men vad gör det?

Uppenbarligen tycker Björn O Persson att kommunen bara ska växa i Häljarp och Norra Borstahusen.

Som förtydligande så vill jag bara tillägga att jag har inget emot stadsbuss till Häljarp, det är kallt att cykla på vintern.

Och årets stora händelse har inträffat i Annelöv

GRANEN ÄR TÄND

Tack Bosse!

Annbritt Andersson (S)
Boende i underbara Annelöv och bilägare

Igår avbröts samverkansavtalet mellan Landskrona stad och de flesta fackförbunden som staden hade tecknat avtal med. Detta görs med motivering att skapa tydligare struktur i relation till arbetsrättsliga frågor i staden, men också för att skapa större delaktighet och samverkan nära verksamheten ute på arbetsplatsen, påstår stadsdirektör Carina Leffler.

Vi socialdemokrater anser att det är fel att avbryta samverksavtalet med fackförbunden. Om Landskrona stad som är den största arbetsgivaren inom Landskrona kommun, vill vara en attraktiv arbetsgivare borde samverksavtalet istället utvecklas och inte avvecklas. Samverkan är en förutsättning för att arbetsmiljön ska bli så bra som möjligt.

Det ingår i fackets arbete att förhandla och även kritisera arbetsgivaren om olika arbetsförhållande inte minst i arbetsmiljö frågor. Vi måste värna om demokrati, vi måste stärka och utveckla våra demokratiska rättigheter.

Fackförbundet kommunal fick ett skadestånd från Landskrona stad på 80.000 kronor efter brott mot lagen om medbestämmanderätt vilket tyder på att saker och ting inte gått riktigt rätt till.

I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att alla respekterar spelreglerna. Det är på det viset vi får fler att medverka med sin kunskap och engagemang för ett mer rättvist samhälle.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Kollektivtrafik måste trots allt ha ett trafikunderlag och därför går det ju buss till Borstahusen, trots att det inte går någon buss till Annelöv, Vadensjö eller Tofta.
Det bor ung 3500 människor i Häljarp och mer än 4000 i Häljarp/Saxtorp. Trafikflödet genom Häljarp är ung 7000 bilar/dygn och stadigt växande. Ytterst få reser kollektivt till Landskrona. Landskrona har då också svårt att konkurrera med Helsingborg och Lund om besök av olika slag. Väldigt många har 2 km eller mer till tåget och därför cyklar man eller kör bil till stationen och tar tåget, men inte till Landskrona.

Häljarp ligger så nära centrum, att man kan ha en stadsbusslinje. Det bor så många i Häljarp, att en sådan busslinje får en normal lönsamhet. Trafikflödet genom Häljarp är också sådant, att Landskrona snart av miljöskäl av Länsstyrelsen kan tvingas vidta åtgärder.

Det är ingen mening, att politiker eller tjänstemän diskuterar om en busslinje eller tågförbindelse är bra nog. Stämmer inte kartan, så är det verkligheten som gäller.
Varför blir det bättre i Annelöv, om det inte finns fungerande lokaltrafik mellan Häljarp och Landskrona?

Vi vill se förbättringar i alla byar, men det måste ju vara rimliga åtgärder. Skall man välja buss före bil, så måste det gå flera turer/timme och då måste byn ha en viss storlek. Annars väljer man bilen, vad vi än tycker om det.

Björn O Persson (M) , Häljarp

”Delade turer förstör en hel dag”, säger personal inom hemtjänsten i Landskrona. ”Då arbetar vi först ett pass från kl 07.00 till 11.00, sedan har vi obetald uppehållstid till kl 16.30 och arbetar därefter till kl22.00”, fortsätter hon. 

(SD) inser att delade turer utgör en påfrestning för personalen i hemvården och att de ökar risken för både fysisk och psykisk ohälsa, dessutom innebär delade turer också stora begränsningar i den egna tillvaron. 

I stället för att tvinga personalen att arbeta delade turer, vill vi införa Söderhamnsmodellen, där det är frivilligt att arbeta delade pass och där uppehållsersättning, alternativt ledig tid, kan tas ut för tiden mellan de två arbetspassen.

I Sverigedemokraternas alternativbudget på Riksnivå, tillsammans med (M) och (Kd), så tillskjuter (SD) ekonomiska resurser för införandet av Söderhamnsmodellen.

Sverigedemokraterna i omsorgsnämnden anser att Söderhamnsmodellen ska införas i Landskrona omsorg så fort som möjligt.

Kerstin Stein Sandell (SD)
Kristina Drwiega Magnusson (SD)
Mona Andersson (SD)

Under 2020 har riksdagen antagit tio extra ändringsbudgetar för att hantera akuta problem kopplat till covid-19. Dessa har varit nödvändiga, dels för att väga upp för intäktstapp som är direkt relaterade till de införda restriktionerna, dels för att säkerställa att välmående företag kan fortsätta verksamheten när restriktionerna lyfts. Det krävs dock ytterligare åtgärder för att hantera de långtgående problemen för ekonomin i allmänhet och arbetsmarknaden i synnerhet.

Regeringens svar har varit att använda utrymmet i budgeten för att köpa medhåll från stödpartierna. Miljöpartiet har fått miljarder, bland annat för att öka cyklandet, för ineffektiva klimat- och miljösatsningar samt för investerings- och effektiviseringsstöd som ingen efterfrågar. Liberalerna har fått miljarder för verkningslösa integrationsåtgärder och tillfälliga skattesänkningar som inte ger en krona mer i plånboken för någon under nästa år. Centerpartiet har fått miljarder för riktade satsningar mot unga och nyanlända som skapar alldeles för få jobb till en alldeles för hög kostnad. På andra sidan behöver symbolpolitiken finansiering. Skatt på plastpåsar, skatt på vitvaror, skatt på avfallsförbränning, skatt på flyg, skatt på att åka bil. Inget område är fredat från den ständiga jakten på nya intäktskällor. Skatt på kläder och skor samt skatt på att ta en kaffe på vägen till jobbet finns med i planeringen.

Sverigedemokraterna väljer en annan inriktning för den ekonomiska politiken. Vi säger nej till regeringens ineffektiva åtgärder för att i stället satsa på sådant som stimulerar köpkraft, jobbskapande och tillväxt – på riktigt. I vårt förslag till budget går vi fram med breda, generella skattesänkningar på att anställa och behålla personal. Vi går fram med resurstillskott till hela rättsväsendet för att stärka tryggheten, med tidigareläggning av infrastrukturprojekt för att skapa långsiktig tillväxt samt med förstärkningar till Sveriges kommuner och regioner. Inte bara för att hantera problemen som uppstått i sviterna av pandemin, utan också för att permanent höja ambitionsnivån i välfärden.

Sammantaget innebär Sverigedemokraternas förslag till budget att ekonomin för alla svenska medborgare stärks och att näringslivet får den stimulans som krävs för att kugghjulen ska börja snurra igen. Vårt förslag innebär också att kommunerna och regionerna får efterlängtade tillskott för att hantera vårdskulden och täcka sina pandemirelaterade kostnader. Därutöver stärks rättsväsendet markant för att motarbeta gängkriminaliteten. Vi satsar också på upprustning och utbyggnad av väg och järnväg. Allt detta och mer därtill samtidigt som vi betalar av statsskulden i en snabbare takt än regeringen så att vi kan vara beredda när nästa kris drabbar Sverige. Det hela möjliggörs genom politiska prioriteringar som regeringen inte vill göra, eller mäktar med, såsom exempelvis ett bantat bistånd eller slopande av ineffektiva integrationsåtgärder. I kristider behöver vi påminnas om att det finns en tid då krisen är över, då livet återgår till det normala. Vi ska dock inte låta den här krisen gå till spillo. Vi ska nyttja den för att stärka landet, infrastrukturen, tryggheten och folket. Vi ska investera i Sverige.

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd

Svar till Björn O Persson ”Det där med att åka buss till Häljarp”

Om inte Häljarp har fungerande busstrafik, läs minst varje kvart så ska minsann inte Annelöv ha någon buss alls. Annelöv är ju mycket mindre än Häljarp, tycker Björn O Persson.

Ja, Annelöv är mindre än Häljarp. Annelöv har ingen skola, ingen kollektivtrafik, ingen cykelväg, ingen kommunal service överhuvudtaget och ja, byn ligger 1,5 mil från stan. Om man ska vara korrekt så är det två byar, Annelöv och Kvärlöv.  Om nu Björn och hans kompisar som styr, tänkte efter så kanske man ser orsak och verkan.

Häljarp har regionbuss och tåg, skola och bara 5 km till stan med cykelväg och växer. Annelöv/Kvärlöv har ingen kommunal service och ingen kollektivtrafik och växer mycket sakta. Närmsta kollektivtrafik är i Dösjebro 3 km bort och skolan är i Asmundtorp 8 km bort på andra hållet och utan busslinje. Vägarna till byarna saknar vägren så att cykla är att riskera liv och lem. Ändå väljer många barnfamiljer att bo i Annelöv, kanske för att vi har en skatebana, kommunens senaste satsning på Annelöv.

Som detta inte var nog så stod en liberal på senaste kommunfullmäktige och sa att digital tillsyn inom omsorgen var jättebra för då behövde man inte köra 1,5 mil ut till Hulda i Annelöv utan man kunde se på datorn att hon fortfarande rörde på sig. Så ser alltså de styrande på oss som valt att bo utanför tätorten.

Vi klagar inte, vi får ju en tänd julgran varje jul så något får vi ju för våra skattepengar. Björn konstaterar att han trots allt kan åka kollektivt, det kan inte jag. Jag kan inte gå eller cykla till Dösjebro och ska jag köra bil 3 km söderut för att ta tåget så kan jag lika bra köra in till Landskrona direkt. Det är ju värre för Björn som måste vänta på bussen eller tåget, det förstår jag. Jag har väntat på bussen sen 2009 när ni lade ner linjen. Och skolan i byn står tom och öde sen 2017 medan skolbussarna kör i skytteltrafik, både ekonomiskt och miljömässigt försvarbart enligt stadens styrande.

Björn, det finns ett ordspråk som säger ”den som har mycket vill ha mer”. Om vi får önska så vill vi som bor ute på landet ha en rimlig kommunal service och jag vet att Hulda hade blivit glad för ett besök då och då, men det kan väl Tage ta på sig, han bor ju trots allt i byn.

Annbritt Andersson (S)
Boende i underbara Annelöv och bilägare

M vill sedan mycket länge ha stadsbuss till Häljarp. Nu är det dags. Nu måste det ske. Det sker en stor utbyggnad i Häljarp. Klimatkrisen kräver, att kollektivtrafiken tar en större del av resandet. Som alltid, när denna frågan kommer upp, så kommer underliga kommentarer.

2014 ansåg förvaltningarna och L, att tåget var en utmärkt förbindelse mellan Häljarp och Landskrona centrum. Att ingen i Häljarp tyckte det och i stort ingen reste så, det spelade ingen roll.

• Klassikern är, att om Annelöv inte har en buss då kan inte Häljarp heller få en fungerande busslinje. Annelöv är 1/10 så stort som Häljarp och ligger 15 km bort, inte 5 km.

Fredrik Schell i Skånetrafiken menar, att Stångby har tåg och buss och att bussen via Vallkärra inte behövs. Det må så vara, men tåget går rakt genom Stångby och tåg till centrum är snabbare och mer bekvämt än alla andra alternativ. Som en jämförelse, så har många i Häljarp så långt till stationen att man kommer med bil eller cykel. Ingen av dem åker till Landskrona.

Det finns ju en omfattande forskning om vad som får människor att välja kollektivtrafik. Det är för lokaltrafik (upp till 8-10 km):

• bussen behöver gå 2-3 ggr/timme
• man är beredd att gå 4oo m
• Restiden får vara 1,5 -2 ggr längre

Inget av det uppfylls med regionbussen i utkanten av Häljarp och mycket få reser till Landskrona med kollektivtrafik. Tyvärr reser då också få till Landskrona för kultur, mat, nöje, shopping och skola. Staden har en utmaning i att bli attraktivt för boende vid stationslägena.

Jag bor väldigt nära stationen , ungefär 650 meter. Det är helt perfekt, exempelvis när jag skall till familjen i Lund, Knivsta eller via Kastrup. Men varför skulle jag ta tåg till Landskrona Station, om jag vill till Landskrona.

En lördag var jag på en aktivitet i Landskrona, som pågick mellan 14-20. Vid 18-tiden började jag kolla busstider. Det fanns en klockan 19 och nästa gick klockan 22!!   3 timmars väntetid!!  En lördag kväll!!  Jag bor 5 km bort. Den buss jag tog var nästan tom. Det normala beteendet i Häljarp är, att någon lämnar och någon hämtar med bil om man inte själv kör bil.

Det byggs ett flertal nya flerfamiljshus i Häljarp nu.  Underlaget för trafik är helt normalt för en stadsbusslinje.  Det räcker inte längre med löften strax före valet. Löften, som glöms efter valet.

Björn O Persson (M), Häljarp