Arkiv: Planket

I dag flaggar Landskrona för Norge. Vi förstår och delar den glädje som våra grannar i väster ger uttryck för i sång, musik och flaggviftande runt om i Norge, inte minst på Karl-Johan i Oslo. Och vi gör det trots viss gnällighet mellan våra länder; det rör ju sig bara om skidtävlingar, schlagerfestivaler och andra småsaker. Vår relation till Norge grundar sig på ömsesidig respekt, ömsesidigt utbyte och samarbete. Detta trots att Norge var det land som Sverige senast, förhoppningsvis sista, gången anföll med vapen i hand.

Den syttende mai 1814 undertecknades det självständiga Norges grundlag i Eidsvoll av den nyvalde kungen Christian Fredrik. En grundlag som för sin tid var mycket radikal; bland annat avskaffades adelsväsendet. Nu blev Christian Fredrik dock inte så långvarig på den norska tronen. Efter ett kort och relativt oblodigt krig slöt Norge och Sverige fred den 14 augusti.
Den 14 november samma år valdes den svenske kungen Karl XIII till kung även i Norge.
Men det var inte ett erövrat Norge han blev kung över, utan ett självständigt Norge i union med Sverige. Och vad viktigare är: grundlagen från Eidsvoll kom med små justeringar fortsatt att gälla, och gör så den dag idag (med fortlöpande revideringar och moderniseringar).

I och med freden mellan Sverige och Norge började en ny tid i Norden. Sekel av återkommande misshälligheter och blodiga fejder, fejder som inte minst drabbade Landskrona och Skåne, lades nu till handlingarna. Sedan 1814 har vi i Norden levt i fred med varandra; ett förhållande grannländer emellan som söker sin motsvarighet i världen.

Visst har förhållandet ibland varit ansträngt, inte så sällan mellan Sverige och Norge och så ock mellan Danmark och Norge. Men misshälligheterna vi haft under de senaste 200 åren har kunnat lösas i dialog och samarbete med varandra. Och under 1900-talet har den nordiska dialogen och det nordiska samarbetet både fördjupats och breddats. Detta genom att Finland och Island samt de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland nu är självklara parter i arbetet. De samlande utgångspunkterna är en delad historia och en kulturell samhörighet samt en samsyn kring vad som bör forma moderna demokratiska samhällen med såväl gemensam välfärd som individuell frihet.

Så när vi i dag firar Norge är det inte bara Norge som land vi firar, utan även Norge som del av allas vårt gemensamma Norden.

Jan Nilsson
Ordförande Föreningen Norden i Landskrona

P.S. Christian Fredrik blev inte helt lottlös; 1839 blev han under namnet Christian VIII kung i Danmark.

Det är fullt oacceptabelt att Landskrona stad betalar 4,6 miljoner så att fd stadsdirektören kan gå i pension vid 61 och få 92000 kronor i månaden. Vilka undersköterskor, städerskor, lärare eller andra lönegrupper har dessa förmåner?

Ett av ansvaren som vi politikerna bär på är att hantera skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Det verkar som att Torkild Strandberg (L) inte riktigt tänkt på det när han anställde Christian Alexandersson som stadsdirektör.

Det är inte någon annan stad som har dessa anställningsförmåner. Kommunstyrelsens ordförande tycker att det är OK att slösa skattebetalarnas pengar på det sättet.

Min fråga är: om Christian Alexandersson var värd alla dessa förmåner, varför är han inte kvar som stadsdirektör?

Nej, efter andre kommunalrådets uttalande får vi ännu inte en klarare bild av hur staden styrs. Jag tycker att anställning av stadsdirektören måste förankras med hela kommunstyrelsen. Det måste finnas ramar för hur mycket lilla Landskrona ska vara beredd på att betala för en stadsdirektör, oavsett meriter hen besitter.

Det är uppenbart att dessa avtal är skrivna enbart mellan KSO Torkild Strandberg och Christian Alexandersson. Det liknar något av ett kompisavtal. Hur kan man annars gå med på alla dessa pensionsförmåner?

Vilken annan yrkesarbetare har så bra förmåner?

För tydligen var det inte nog med anställningsförmåner som stadsdirektör. Torkild Strandberg ger vidare andra förmåner till fd stadsdirektör genom att anställa honom som projektledare (!?) med en månadslön som motsvarar andra tjänstemäns lön. Skillnaden är att Alexandersson har en fri roll, dvs inga skyldigheter att redovisa hur mycket har han arbetat eller vilka mål som är uppnådda osv.. Med andra ord så betalar Landskrona stad en månadslön till Alexandersson på 78.000kr utan några som helst krav på något vis.

Men Torkild Strandberg är nöjd. För även om han rent hypotetiskt skulle få ”skruva tillbaka tiden till 2016” medveten om reaktioner och resultat skulle han ”fatta ett väldigt likartat beslut”.
Det gör åtminstone mig heligt förbannad.

Fatmir Azemi

Jag blev  glatt överraskad av en debattartikel på Landskrona Direkt. “I bostadsbristens Landskrona” författad av Ahmed Mahmoud, läser jag:
“Många bostäder står tomma medan tusentals människor kämpar för att hitta en plats att bo på.”
Det fick mig att undra. Var finns dessa tomma bostäder?
och Hur många tomma finns det?

Tommy Jonasson

Nu går skam på torra land!
Alltmedan skymningen faller över kommunens starke man… aldrig har vi tidigare sett en så förfärande och skrämmande arrogans över hur kommunens skattebetalare behandlas av Torkild Strandberg (L)!
Tidigare fick vi höra av ovanstående Strandberg att full kompensation för inflation kan vi inte räkna med dvs det gäller inte Christian Alexandersson det gäller bara alla anställda inom vård, skola och omsorg mfl!
Vad är det då för viktigt arbete Alexandersson gör?
Ja, hittills är det i princip bara en mycket kostsam pappersprodukt!
Det har troligtvis också blivit en hel del representation med allt vad det innebär!
Alexandersson har dock uppenbarligen inte krav på när han skall arbeta eller…?
Avtalet skrevs på under mellandagarna (!!!) 2016 och i ett kryphål!
Och över alltihopa ligger en tung blöt filt av största möjliga tystnad!
Hur många lärare, sjuksköterskor, undersköterskor m.fl. kunde Christian Alexanderssons fantastiska löne(?)avtal räcka till?
Skäms, Torkild Strandberg!

Håkan Lans

När jag läser om Europaspåret – om det gigantiska tunnelprojektet och om hur miljoner av skattebetalarnas pengar rullar utan att vi har någon koll på vad pengarna går till och vad vi ska få för pengarna.  Ja, när jag läser om detta kommer jag osökt att tänka på den gamla sagan om ” Kejsarens nya kläder”

Den om hur två bedragare kom till staden och sålde tyg, som inte fanns. Och hur kejsaren och hans vänner köpte och betalade utan att våga säga ifrån att de alls inte såg det vackra tyget bedragarna påstod såldes till dem. Bedragarna påstod nämligen att tyget bara var synligt för rekorderligt folk. Och såna ville de ju alla vara. Bättre att spela med och låtsas alltså.
Vet inte varför sagan poppar upp för mig. Någon som vet?

Hoppas vi här i vår stad inte råkar ut för såna två bedragare i alla fall. Det vore ju förargligt.

Lena Nilsson

Vi kunde läsa i HD 12/5 att kommunen hittat en ny operatör till att driva Skiftesvägens äldreboende då Attendo inte längre passade. Attendo som sedan 2017 har drivit äldreboendet håller inte med om detta beslut och har överklagat det till förvaltningsrätten. Detta ska enligt kommunen inte ställa till med några större problem, för under tiden överklagandet processas så förlänger man Attendos drift av äldreboendet.

Allt detta låter som rena rama cirkusen, som skapar oreda och ger ett oseriöst intryck. Om Landskrona på allvar satte sina äldre först så skulle man driva sina egna boenden. Högern talar ofta om en kommuns kärnuppdrag. Om något så är väl skola och äldreomsorg kärnuppdrag och bör tas i direkt kontroll av kommunen. På så sätt slipper vi vara oroliga för eventuella förändringar eller felaktigheter. För om vi är i direkt kontroll så styr vi skeppet. Då är det vi som undviker isbergen.

Många problem och konstigheter som kommuner över hela Sverige stött på hade man enkelt kunna undvika om man inte sålt ut välfärden. Oavsett om det är skolor i konkurs eller äldreboenden som väger blöjor. De flesta känner till uttrycket “ju fler kockar, desto sämre soppa”. Det gäller även vår välfärd.

David Bergström
Vänsterpartiet Landskrona

Jag lutar mig tillbaka med ett belåtet leende på läpparna och tänker : Vad var det vi sa!
Vadå?
Jo, under alla år som vi , Lena och jag , skrivet på Planket om marknadsskolor och glädjebetyg har vi fått mothugg, skäll och ibland hot! Naturligtvis också en klapp på axeln av sympati och medhåll!
Jag vill dock påpeka att jag förstår att en hel del både elever, föräldrar och lärare är nöjda med sitt skolval!
Trots all forskning angående betygsinflation och diverse inlägg från olika politiker och debattörer så har det ju hela tiden lagt sig efter ett tag!
Men nu har rektorn för en av Sveriges mest välrenommerade skolor, Handelshögskolan  i Stockholm, sagt ifrån!
– Vi funderar på att rödlista de 30 (trettio) av Skolverket undersökta gymnasieskolorna på grund av att vi inte litar på deras betygssättning!
Eleverna har betygen men inte kunskaperna!
Detta tror jag inte bara beror på Skolinspektionens kontroll! Detta är troligtvis något man sett under en längre period!
Det visar bara på det befängda i att skolor skall drivas som företag! Hög vinst ger nöjda ägare! Nöjda kunder kräver höga betyg!
Varsågoda- enligt order!
Skolministrarna vrider sig i undanflykter och skyller på betygssystemet!
I själva verket är det hela idén om att vi skall ha ett marknadsskolsystem som är boven i dramat!
Ja, jag vet! Det är säkert så att en del offentliga skolor också sätter glädje betyg!
Det är en logisk följd av att man måste konkurrera på olika villkor men om samma elever och resurser!
Skadeglad! Nej, egentligen inte! Det är ju trots allt elever som lurats till att tro att de har kunskaper som är tillräckliga för högre studier!
Jag tänker framförallt på de som inte kom in på en önskad utbildning på grund av för låga poäng i förhållande till ”fuskarna”. De som kämpat tillsammans med legitimerade lärare och ”ärliga” rektorer! De som blir omsprungna av ”betygsdopade” jämnåriga som fått sina betyg på något skolvaruhus!
Nu måste väl de mest rabiata förespråkarna för marknadsskolan också dra öronen åt sig!
Det är dags att avsluta detta experiment och införa en skola som bygger på kunskap och inte aktieutdelning! Det är dags att se till att svensk skola åter blir ”en spjutspets in i framtiden ”( Olof Palme) och inte som nu ett pinsamt skämt!
Jag är självklart medveten om att mitt i allt detta tragiska så finns det lärare, även olegitimerade som gör ett fantastiskt jobb – all heder åt er!
Nej, jag är inte mot att man har frihet att välja skola utifrån pedagogik , tvärtom!
Jag har det inskrivet i ryggmärgen:
– Frihet, jämlikhet och broderskap!

Håkan Lans

Förvaltningschefen Håkan Strömbergs hemliga ”trendspaningar” om de gamla och demenssjukas önskemål för sitt boende förblir hemliga.
Just nu förhandlar han med det bolag, Attendo, som han själv valt bort ett antal gånger.
Det är väl bra att man söker och får nya aktörer som kan driva demensboendet på ett bättre sätt än Attendo. Men Strömberg och Liberalerna gör det inte lätt för sig i förvandlingsprocessen. Och skattebetalarnas pengar rullar i de lagliga tvisterna.
Allt för att man inte kan acceptera kommunen, sig själva, till att driva boendet. För ett parti (L),som på valplakaten vill få folk att tro på fria val, blir detta absurt. I det fria valet verkar bara vissa val vara fria att välja. Med en åsnas envishet håller Liberalerna fast vid marknadsalternativen. Trots att vi ser att marknadsskolan fallerar och Attendo misslyckas gång på gång. Det kommunala ägaralternativet ska minsann inte få väljas.

Och varför det nya bolagets koncept ska vara hemligt är också märkligt. Borde inte nya koncept vara fria att bedöma för de äldre och för oss skattebetalare?
Hur skedde en sån upphandling, kan man undra?

Lena Nilsson

Kärleken är fri -eller är den det? Så inleddes en vecka för årskurs 7 på Västervångskolan. Ett projekt som Fältgruppen driver i samarbete med bland annat Ungdomsmottagningen. Eleverna fick gå på föreläsning och alla fick besök i sina klassrum. Du har rätt att älska den du vill och du har till ditt eget liv!  Det var budskapet.  ”Kaxigt” tyckte någon. ”för så lätt är det ju inte” Det kan de förstås ha rätt i.  Vad räknas som våld och vad är förtryck? Vem bestämmer vad som är kränkande och inte? Är det den som trampar på foten eller den som blir trampad? Många spännande och kloka funderingar delades medan man fick vara kreativ och t.ex  göra fina kompisarmband, måla och spela spel. Hela tiden i närvaro av engagerade vuxna som lyssnade, svarade och berättade. En lite intensiv men fin vecka blev det och förhoppningsvis har några fröer landat och kan fortsätta gro och växa alltmedan våra tonåringar navigerar vidare i det virrvarr som kallas livet…

Med vänlig hälsning

Connie Mantrell
lärare, Västervångskolan.

Var är logiken i att smågatorna inne i villakvarteren i Hyllingelyckan och Larvi har datumparkering och inga andra delar av staden?  Vill gärna ha ett svar på det.
Har bara kollat området innanför Ringvägen, Stenorsvägen och Föreningsgatan men det ser säkert likadant ut i resten av datumzonen.

Aina Berkhuizen