Än en gång visar borgerligheten att de är till för de som redan har det gott ställt.
Den offentliga primärvården beräknas behöva spara nästan 140 miljoner under 2023. Det står klart sedan primärvårdsnämnden antog sin internbudget under förra veckan.
Socialdemokraterna är kritiska och framhäver att beslutet går emot den blocköverskridande enighet om att bygga ut primärvården som tidigare funnits.
Vi är mitt inne i en omställning av sjukvården som utgår från att primärvården ska ta ett betydligt större ansvar för skåningarnas hälsa. Hur tänker sig högerpartierna att vårdcentralerna ska göra mer samtidigt som de ska spara pengar?
Det går inte ihop.
Till följd av högerpartiernas regionfullmäktigebudget räcker pengarna bara till att öka ersättningen till vårdcentralerna med 1,4 procent. Samtidigt räknar Primärvården Skåne med att kostnaderna ökar med 4 procent. Därmed uppstår ett faktiskt sparkrav på knappt 140 miljoner för den offentliga primärvården. Motsvarande besparingar kommer att krävas på de privata vårdcentralerna.
Det måste finnas en balans mellan de krav man ställer på vårdcentralerna och de resurser man ger dem. Högerstyrets budget ger inte ens täckning för att betala lönerna för den personal man redan har anställd. I slutändan blir det patienterna som drabbas.
Jonas Esbjörnsson (S)
2:e vice ordförande i Primärvården
Det ljusa guldet
Svävandes över frihetens grässtrå
Ibland endast oordning
Jeppe Andersson
Blev rörd av Olle Pålssons berättelse om Albert Jensens liv och gärning.
Tänk om vi kunde hylla en sån hjälte med en platta. Det hade hedrat Landskrona att uppmärksamma honom.
Lena Nilsson
Med följande text vill jag uppmärksamma en Landskronabördig person som gjort några intressanta avtryck i samhällsutvecklingen under viktiga förändringsskeenden i ett historiskt 1900-tals perspektiv. En livsresa som påbörjades vid en banbrytande tidsperiod då vår demokrati fortfarande befann sig i sin linda.
Hans namn är Albert Jensen som föddes år1879 och växte upp i Landskrona under fattiga förhållande där modern var ensam familjeförsörjare. Fadern dog då Albert var sju år gammal. Familjens många barn orsakade stora försörjningsproblem och därför tvingades leva under mycket knappa förhållanden.
Albert Jensens samhällsintresse och skrivargärning började när han tillsammans med likasinnade startade en ungsocialistisk klubb i hemstaden för att därefter år1901 bli ansvarig utgivare för tidningen Brand.
Sedermera blev Albert Jensen året1928 -chefredaktör för den dåvarande dagliga syndikalistiska tidningen Arbetaren och fortsättningsvis under det brinnande andra världskriget, åren ,1939 -1945.
En tidning som tydligt tog ställning och modigt fördömde med återkommande reportage Nazismens ideologi med dess fasansfulla konsekvenser. Jag vill därtill notera när detta krig pågick blev tidningen den mest beslagna av våra myndigheter, på grund av ett starkt präglad antinazistisk textinnehåll.
Tidningsbeslag som även Göteborgs Handels och Sjöfartstidning fick erfara, där Torgny Segerstedt i sin roll som huvudredaktör med eftertryck markerade mot Nazismens människosyn och krigspolitik. För detta modiga ställningstagande är Torgny S idag allmänt uppskattad och väl ihågkommen. Betänk att Sveriges officiella hållning var neutral under detta krig men anses av vissa meningsyttringar trots detta uppträda med viss undfallenhet mot Tysklands krigföring. Noterbart; om detta finns delade meningar ifall det var en klok inställning vårt land valde?
På tidningen Arbetaren under Albert Jensens tid som chefredaktör medverkade några av våra mest betydande och framstående författare. Bland dem finns att nämna nobelpristagarna i litteratur Eyvind Jonsson och Harry Martinsson, som tidigt gavs utrymme till sina uppskattade textrader. Därutöver av intresse fanns andra litterära personer för att nämna bland andra; Ivar-LO Johansson, Moa Martinsson och Nils Ferlin. Välkända och uppskattade författare, vars böcker fortfarande väcker stort intresse hos en bred läsekrets.
Därtill i nämnda författarsällskap fanns en alltid aktuell Stig Dagerman – i salig åminnelse -som skrev den kritikerrosad boken, ”Tysk Höst”. En reportagebok där han på plats i Tyskland strax efter andra världskriget skildrar förödelsen i ett till stora delar sönderbombat stadsnät. Samtidigt vid den tidpunkten tillhörde Stig Dagerman tidningens kulturredaktion och Karin Palmkvist skriver i sin Dagermanbiografi; ”Tidningen Arbetaren var hans andliga hem med Albert Jensen som en fadersgestalt”. Tveklöst har Stig D skapat en unik och betydande skrivarskatt i ett intressant tidsperspektiv. Så även utanför Sverige är han fortfarande en av våra mest kända och uppmärksammade författare.
När jag läser Gunilla Thorngrens biografi över Elise Ottesen Jensen som Albert Jensen ingick äktenskap med, framgår det att han som kollega och make var ett stort stöd till hennes modigt uppoffrande gärning för kvinnors försvar för människovärde och frigörelse. Och då inte minst med tanke på den tidens förlegade syn på kvinnans sexualitet. Viktigt betona att Elises kamp inte sågs med blida ögon av den etablerade överheten som präglades av en till mestadels patriarkalisk samhällssyn. I det perspektivet var hennes upplysande kvinnoförsvar inte en självklar röst utan konsekvenser, ty det modiga ställningstagande var på tvärs mot våra lagstiftande församlingar under tidigt 1900-tal, då ett annat samhälle verkade som normbildande mönster.
Detta var en mycket kort beskrivning av ett inte obetydligt livsverk i god humanistisk anda med Albert Jensens signum under en omvälvande samhällsutveckling med betraktelse utifrån ett tidigt 1900 tals perspektiv.
Är det en gärning som uppfyller kriteriet för en Wall of Fame platta i hemstaden Landskrona?
Albert Jensson avled 9 april 1957
Olle Pålsson
Läste i pressen nyligen att skolledningen och skolmyndigheterna nu försöker lösa konflikterna och problemen som hände på Internationella Engelska skolan/IES före jullovet.
Samtidigt vill jag kommentera de privata friskolornas inklusive Internationella Engelska Skolans/IES språkval. Engelska Skolan/IES och flera privata friskolor i Sverige har av någon anledning valt engelska som huvudspråk och första undervisningsspråk på skolorna. Varför?
I svenska skolor ska alltid svenskan vara huvudspråk och första undervisningsspråk. Det är självklart. Svenskan är vårt modersmål och vårt officiella första språk.
Givetvis ska även engelska undervisas på både kommunala skolor och friskolor men i mer normal omfattning. Dessutom bör alltid de större EU-språken som franska, tyska och italienska också ingå obligatoriskt i språkundervisningen. Det är EEC/EU: s grundarspråk på 1950-talet.
Sedan tycker jag att det är märkligt att de privata friskolorna, inklusive IES, skattefinansieras med en så kallad ”skolpeng”. Det är vi skattebetalare som får betala för hela ”kalaset”.
Flera privata friskolor drivs även som aktiebolag, bland annat IES. Oftast hamnar då vinsterna hos utländska aktieägare. Det kan inte rekommenderas!
För ett par år sedan träffade jag en sympatisk mamma och hennes dotter på den brittiska Kanalön Jersey. Vi satt på ett utecafé i huvudorten St. Helier. Av en slump kom vi i samtal. Hennes dotter var ungefär i 15-16 års ålder. Därför började vi diskutera skillnaden mellan det engelska och svenska skolsystemet. De var överraskade att flera privata friskolor, inklusive IES, i Sverige har engelskan som huvudspråk och första undervisningsspråk på skolorna. ”What!” blev svaret.
”Men ni har väl svenska som modersmål, eller..?” frågade dottern. (Hon hade till och med hört ABBA på svenska en gång). ”Det är helt rätt”, svarade jag.
Det blev en mycket intressant och givande ”fikapaus” i St. Helier på Jersey.
C-G Pernbring
Helsingborg
Svar till Maja Anselius debattartikel Elstöd, vindkraft och Europaspåret 2023-02-10
Anselius skriver en debattartikel om elstöd, vindkraft och Europaspåret. Hon skriver: ”Enligt mitt förmenande skulle en tunnel innebära större ingrepp på naturlivet än en vindkraftspark. Jag undrar hur mycket forskning det har gjorts för att ta reda på hur det miljömässigt skulle påverka havsmiljön och fisklivet i Öresund”. Innan Anselius avkräver forskningsrapporter på Europaspårets eventuella ingrepp på miljön, kanske det kunde vara på sin plats att själv presentera vilket ingrepp vindkraft skulle innebära? Eller anser Anselius och Vänsterpartiet i Landskrona att det räcker med att överlåta det hela till Anselius förmenande?
Sedan undrar jag hur det står till med den demokratiska värdegrunden hos Anselius och Vänsterpartiet. De skriver: ”Låt oss istället få el till ett vettigt pris och möjlighet för vanligt folk att klara sin vardag. De rika klarar sig ändå!”. Antingen är man för jämlikhet eller så är man det inte. Antingen är alla människor lika mycket värda, eller inte. Det går liksom inte att plocka bort russinen ur kakan. Vad händer om man byter ut rika, mot andra minoriteter och grupper i samhället? Fattiga? Vita? Invandrare? Kvinnor? Samer? Romer? Företagare? Kommunister? Ungdomar? Barnfamiljer? Äldre? Att börja med sådan retorik är ohyggligt farligt. Låt oss slippa sådana inslag i debatten framöver i Landskrona!
Marko Huttunen
Engelska skolan har skickat en halv miljard kronor i bidrag till ägarbolagen i koncernen. Pengarna som kommer från skolpengen och bidrag, gick utomlands till något helt annat än vad de var tänkta till, så skriver SVT här https://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-halv-miljard-i-bidrag-skickades-till-engelska-skolans-agarbolag .
Samtidigt ger Torkild Strandberg (L) årligen ett hyresbidrag på 6 miljoner till Engelska skolan från mina och dina skattepengar.
Det är viktigt att förstå att vinstuttagen inte är problemet utan incitamenten för lönsamhet.
Problemet är att vi inte kan bestämma vad koncernerna gör med sina intäkter. De gör precis vad de vill.
Pengarna tas ut och går till innebandyhall, jaktslott, skolor i Saudiarabien. Vi Socialdemokraterna har skrivit om detta tidigare https://www.landskronadirekt.com/planket/vara-elever-fortjanar-en-battre-skola/
Det är politikerna som ska ställas till ansvar. När den samlade högern, tillsammans med Sverigedemokraterna jublar, så tycker vi Socialdemokrater i Landskrona att varje förslösad skattekrona är stöld från folket!
Torkild Strandberg, du tar pengar från alla Landskronas skattebetalare och de pengarna går t.ex. till att starta skola i Saudiarabien eller driva nannyversamhet.
En rimlig fråga att ställa till högerpartierna och Torkild Strandebrg (L), faller detta inom ramen för ”skolverksamhet”?
Vi tror inte någon Landskronabo tycker det är ok.
Vi arbetar och betalar skatt som ska användas till vår välfärd och annat samhällsnyttigt. Pengarna ska stanna i skolan och gå till verksamhet, bättre skolmat, skolböcker, bibliotek, till lärare, personal och elever. När ska ni högerpolitikerna säga nej till nedmontering av den svenska välfärden?
När ska du på riktigt ta ansvar och stoppa detta vansinne, Torkild Strandberg (L)?
Ingen vill höra längre att det inte är ditt ansvar.
Våra barn är inte till salu!
Adis Heldic (S)
Jenny Tillander (S)
Med tanke på allt gräsligt som försiggår i världen kan man tycka att detta är en struntsak, men med detta sagt;
Kära Landskrona stad: Jag är väldigt nyfiken på det intellektuella förarbete som föregått era halkbekämpningsrutiner. När jag var ung så ”sandade” man gator och torg. Numera ”grusas” de – ett verb vanligen reserverat för förhoppningar, i detta fall de om att kunna obehindrat cykla runt på stadens cykelbanor. Det ni strösslat våra gång- och cykelstråk med kan bara kallas för just ”grus” – grovt och sylvasst grus, i oerhörda mängder. Det kom ju en gnutta snö i december och sedan dess ligger det där. Sedan har det fyllts på vid minsta lilla änglafjät av rimfrost tills det nu ligger i sådana drivor att man bitvis knappt ser asfalten. Tydligen återanvänder ni gruset också – i något slags vanföreställning om att ni är ”miljömedvetna” och ”hållbara” då, så att det för varje år innehåller alltmer glasbitar, metallfragment och annan bråte som fördärvar för oss cyklister. Minns inte hur många punkteringar jag hade förra säsongen. Två däckbyten blev det i alla fall eftersom däcken var helt söndertrasade. I år har jag varit väldigt försiktigt och därför klarat mig med fyra punkor i skrivande stund, alla tack vare Landskrona stad, och då har jag ändå undvikit cykelbanorna så gott det går. Faktum är att säkert nittio procent av stadens cykelstråk är obrukbara om man nu inte vill budgetera för en punktering var fjortonde dag och två-tre däckbyten per vinter, och det kanske inte så många vill eller kan i dessa dyrtider.
Fråga stadens cykelhandlare om mängden punkor och fördärvade däck de får ta hand om. Sylvassa små stenar som äter sig in i gummit och gnager på slangarna. Många företag och även offentlig service använder ju cykel idag och jag vet att såväl hemtjänst som postutdelningen drabbats hårt.
Resultatet av allt detta blir ju bara att folk tar bilen i stället för cykeln. Det leder också till att folk cyklar runt på trottoarer till allmänt förtret, eller att man får ge sig ut bland bilarna med risk att bli nermejad med tanke på att folk kör som rapphöns. Dessutom får man finna sig i arga bilisters tutande och hyttande med nävarna eftersom de tycks tro att det skulle vara förbjudet att cykla på våra gator. Jag antar ni har något slags högstämd miljöpolicy kring hur biltrafiken ska minskas och cyklandet öka. Kommuner brukar ha sådant – men då kanske ni kan agera på så vis att det i verkligheten går att efterleva detta, genom att exempelvis INTE sabotera cykelbanorna med detta fördömda grus. Det borde faktiskt gå att använda en finare sand, som ger lika god antihalkeffekt utan att förstöra för oss cyklister. Så dyrt kan det väl inte vara? (AKA; Till hur många kubikmeter sand räcker en kommunal chefsfallskärm?)
Sedan kommer detta att ligga kvar till slutet av april, om ni nu alls sopar upp det, för det var lite si och så med det förra året, för vem vet – det kan ju komma tre flingor blötsnö på Valborg.
Som sagt – Hur har ni tänkt, kommit fram till att denna lösning är den bästa? Antingen har ni slagit era kloka skallar samman och nått konklusionen att drivor av sylvasst splitter på våra cykelbanor är optimalt, eller så har ni inte skänkt frågan en ringaste tanke. Vet inte vilket som är sorgligast..
Alla vi som drabbats av punkteringar och förstörda däck kanske kvinn- och mangrant skulle tillsända kommunen våra kvitton. Det kanske hjälper, för faktum är att detta mög ni drösslat ut är så uselt och olämpligt att om någon privatperson gjort det på eget bevåg, spridit slikt på cykelbanor hade det betraktats som rent sabotage.
//Dan Ingvarsson, punkterad cyklist
