Med tanke på allt gräsligt som försiggår i världen kan man tycka att detta är en struntsak, men med detta sagt;
Kära Landskrona stad: Jag är väldigt nyfiken på det intellektuella förarbete som föregått era halkbekämpningsrutiner. När jag var ung så ”sandade” man gator och torg. Numera ”grusas” de – ett verb vanligen reserverat för förhoppningar, i detta fall de om att kunna obehindrat cykla runt på stadens cykelbanor. Det ni strösslat våra gång- och cykelstråk med kan bara kallas för just ”grus” – grovt och sylvasst grus, i oerhörda mängder. Det kom ju en gnutta snö i december och sedan dess ligger det där. Sedan har det fyllts på vid minsta lilla änglafjät av rimfrost tills det nu ligger i sådana drivor att man bitvis knappt ser asfalten. Tydligen återanvänder ni gruset också – i något slags vanföreställning om att ni är ”miljömedvetna” och ”hållbara” då, så att det för varje år innehåller alltmer glasbitar, metallfragment och annan bråte som fördärvar för oss cyklister. Minns inte hur många punkteringar jag hade förra säsongen. Två däckbyten blev det i alla fall eftersom däcken var helt söndertrasade. I år har jag varit väldigt försiktigt och därför klarat mig med fyra punkor i skrivande stund, alla tack vare Landskrona stad, och då har jag ändå undvikit cykelbanorna så gott det går. Faktum är att säkert nittio procent av stadens cykelstråk är obrukbara om man nu inte vill budgetera för en punktering var fjortonde dag och två-tre däckbyten per vinter, och det kanske inte så många vill eller kan i dessa dyrtider.
Fråga stadens cykelhandlare om mängden punkor och fördärvade däck de får ta hand om. Sylvassa små stenar som äter sig in i gummit och gnager på slangarna. Många företag och även offentlig service använder ju cykel idag och jag vet att såväl hemtjänst som postutdelningen drabbats hårt.
Resultatet av allt detta blir ju bara att folk tar bilen i stället för cykeln. Det leder också till att folk cyklar runt på trottoarer till allmänt förtret, eller att man får ge sig ut bland bilarna med risk att bli nermejad med tanke på att folk kör som rapphöns. Dessutom får man finna sig i arga bilisters tutande och hyttande med nävarna eftersom de tycks tro att det skulle vara förbjudet att cykla på våra gator. Jag antar ni har något slags högstämd miljöpolicy kring hur biltrafiken ska minskas och cyklandet öka. Kommuner brukar ha sådant – men då kanske ni kan agera på så vis att det i verkligheten går att efterleva detta, genom att exempelvis INTE sabotera cykelbanorna med detta fördömda grus. Det borde faktiskt gå att använda en finare sand, som ger lika god antihalkeffekt utan att förstöra för oss cyklister. Så dyrt kan det väl inte vara? (AKA; Till hur många kubikmeter sand räcker en kommunal chefsfallskärm?)
Sedan kommer detta att ligga kvar till slutet av april, om ni nu alls sopar upp det, för det var lite si och så med det förra året, för vem vet – det kan ju komma tre flingor blötsnö på Valborg.
Som sagt – Hur har ni tänkt, kommit fram till att denna lösning är den bästa? Antingen har ni slagit era kloka skallar samman och nått konklusionen att drivor av sylvasst splitter på våra cykelbanor är optimalt, eller så har ni inte skänkt frågan en ringaste tanke. Vet inte vilket som är sorgligast..
Alla vi som drabbats av punkteringar och förstörda däck kanske kvinn- och mangrant skulle tillsända kommunen våra kvitton. Det kanske hjälper, för faktum är att detta mög ni drösslat ut är så uselt och olämpligt att om någon privatperson gjort det på eget bevåg, spridit slikt på cykelbanor hade det betraktats som rent sabotage.
//Dan Ingvarsson, punkterad cyklist
