När jag läser om Europaspåret – om det gigantiska tunnelprojektet och om hur miljoner av skattebetalarnas pengar rullar utan att vi har någon koll på vad pengarna går till och vad vi ska få för pengarna. Ja, när jag läser om detta kommer jag osökt att tänka på den gamla sagan om ” Kejsarens nya kläder”
Den om hur två bedragare kom till staden och sålde tyg, som inte fanns. Och hur kejsaren och hans vänner köpte och betalade utan att våga säga ifrån att de alls inte såg det vackra tyget bedragarna påstod såldes till dem. Bedragarna påstod nämligen att tyget bara var synligt för rekorderligt folk. Och såna ville de ju alla vara. Bättre att spela med och låtsas alltså.
Vet inte varför sagan poppar upp för mig. Någon som vet?
Hoppas vi här i vår stad inte råkar ut för såna två bedragare i alla fall. Det vore ju förargligt.
Lena Nilsson
