Landskrona lyfter i sin översiktsplan att kulturarvet är en av stadens största styrkor. Ändå pågår just nu en byggvåg utan historiskt motstycke, där risken är att det unika ersätts av det utbytbara. Frågan är inte om vi vet vad som krävs – frågan är varför vi inte gör det.
I stadens kortversion av översiktsplanen står det: ”Kulturarvet är en del av vår identitet och en tillgång som ska utvecklas och bevaras.”
Strategin är tydlig: bygga staden inåt, värna historiska miljöer och skapa nya mötesplatser utan att förlora det som gör Landskrona speciellt.
En byggvåg utan motstycke
Samtidigt ligger planerna på bordet för ett byggande i en omfattning som kommer att forma staden för generationer framåt:
- Karlslund – cirka 400 nya bostäder i småhus och flerbostadshus.
- Kustnära centrumprojekt – runt 200 bostäder i tre till åtta våningar, nya lokaler, kustskydd och garage vid Lilla Strandgatan.
- Borstahusen och Glumslöv – flera projekt med flerbostadshus, radhus och ägarlägenheter.
- Höghusprojekt – upp till 16 våningar kombinerat med radhus och villor.
- Karlslunds idrottsområde – ny- och ombyggnation med Q-märkt idrottshall.
Listan är längre än så. Varje projekt kan ha sina fördelar – men den samlade effekten riskerar att förändra Landskronas stadsbild och skala på ett sätt som inte går att ångra.
Skeppsbrokajen – när alla säger ja
Skeppsbrokajen är ett tydligt exempel. I november 2023 fanns total politisk enighet i stadsbyggnadsnämnden om detaljplanen som gör det möjligt att bygga bostäder och centrumverksamhet på Stadshuskajen. Ytan, som historiskt haft hamnanknytning och öppna siktlinjer mot vattnet, kommer nu att bebyggas med tre till åtta våningar höga hus.
Tidigare i processen uttrycktes oro för vad detta skulle betyda för sjöfarten och hamnens framtid, men när det var dags att besluta röstade alla partier för. Om alla är överens om att kulturarvet är viktigt – varför är vi då också överens om att bygga bort en av stadens mest historiskt laddade kajer?
Den tredje platsen – mötesplatsernas misslyckande
I översiktsplanen betonas också vikten av mötesplatser: ”Stadens rum och mötesplatser ska stärka gemenskapen och locka människor att mötas.”
Detta är i linje med begreppet ”tredje plats” – de sociala rum som varken är hemmet (första platsen) eller arbetsplatsen (andra platsen). Här ska människor mötas spontant, skapa relationer och stärka stadens sociala väv.
Men här brister Landskronas stadsutveckling. De mötesplatser som skapas blir ofta tomma och öde. Nya torg och offentliga ytor kan vara påkostade – men om de saknar inbjudande miljöer, variation och naturliga flöden av människor, blir de inga riktiga tredje platser. Istället står de som monument över en stadsplanering som ser mötesplatsen som ett projekt på ritbordet, inte som en levande del av stadens kultur och vardag.
Planen är bra – men vi följer den inte
Översiktsplanen säger: ”En stad med stark identitet och goda livsmiljöer lockar människor att bo, verka och besöka.”
Men för att identiteten ska vara stark måste vi bygga i dialog med historien och skapa mötesplatser som faktiskt fungerar. Rivningar som vid Skeppsbron, förvanskningar av äldre kvarter, och anonyma nybyggen som inte tar hänsyn till omgivningen visar vad som händer när kortsiktighet får styra.
Vi behöver inte fler policydokument. Vi behöver modet att följa de vi redan har. Bygg nytt – men bygg med respekt. Annars kan nästa generation Landskronabor stå med samma fråga vi borde ställa oss idag: ”Hur kunde vi låta stadens själ gå förlorad när vi själva hade verktygen att bevara den?”
Ronnie Niby (S)