Det är 200 år sedan de skrevs, men de citeras är i dag.
Det är inte Moses, men näst intill.
Författare är förenta Statens tredje president, Thomas Jeffeson,som var en klok och klart tänkande man.
Hans många skrifter bevaras som en klenod.
Här kommer Bud nr:5
”Var aldrig högfärdig! Det kan bli dyrt för dig…”
Fortsättning följer…
Vid pennan: Geula ”Viola” Lesèn
650 ord, Torkild! Imponerade! Tack för att du läst! Jag förstår att det var jobbigt.
För en icke läskunnig är 650 ord bara svarta tecken på en vit botten. För den läskunnige bara van vid twitter-korta sammanfattningar blir samma ordmassa bara obegriplig. Kommunalrådens omdöme vittnar dessvärre om det senare problemet. Jag hade kanske behövt några ord till. Så hade Torkild och hans medtyckare inte bara läst utan även förstått, att även om jag på professionella grunder är kritisk mot engelska skolan handlar min/vår kritik här om hur makten i Landskrona låter sig utnyttjas och sviker sin egen skola i grunden.
Men en recension kan de kosta på sig. Texten är inte bara för lång. Den är trist också! Trist är det ord som makten använder för att sammanfatta den politik och de åsikter som Socialdemokrater och Vänsterpartister står för. En trist politik, säger kommunalrådet!
Jag kan förstå att man upplever vår kritiska granskning av makten som besvärlig och att den kan sprida en trist stämning i rummen på sjätte våningen. Smolk i glädjebägaren. Kanske maten på bjudlunchen fick en lite fadd smak, för det känns självklart trist när man blir avklädd, sanningar krackelerar och sådant avslöjas som man helst vill skyla över.
Det skulle kunna ligga nära till hands att kvittera detta omdöme – detta adjektiv som kommunalråden tillskriver oss med en andra från samma ordklass. Inget kan vara enklare. Men jag avstår. Adjektiv behövs inte när vi ser hur makten utnyttjas i konkreta handlingar och resultat: Ett fritidsområde norr om staden säljs till de ”bättre bemedlade”. Ett Jönsaplan, som ser lika öde och tomt ut fortfarande. Fyra stadsdirektörer som fick sparken för att de vågade ifrågasätta. Hur demokratin åsidosätts genom att makten överlåts till diffusa direktörer. En gymnasieskola som kämpar i motvind. En skola och dess personal som blir diskvalificerade när en ny skola skall byggas. Hur en levande kultur ersätts med storbildsteve på teatern. En kulturskola som stänger barn ute. Listan kan göras lång. Samma lista som maktens kommunalråd beskriver som ”lyftande”.
I varje fråga finns/fanns det alternativ. Men maktapparaten har konsekvent stängt alla dörrar för samarbete. Torkild o Co har haft alla möjligheter att öppna för diskussioner och samförstånd. Bilden från skolinvigningen häromdagen är inte bara bildlik för att den egna skolan dumpas. Den fyrhändiga spaden gräver dessvärre också vallgraven allt djupare mellan stadens olika medborgargrupper. En stor ledare bygger broar. En liten ledare bränner broarna och gräver allt djupare diken.
Jag kan förstå att Torkild tillsammans med sina edsvurna kolleger, de diffusa direktörerna och Stefan Olsson och hans kamrater tycker att det känns trist att bli påminda om allt som kunde blivit så mycket bättre.
Egentligen är det nog ett annat adjektiv som denna konstellation helst skulle vilja kunna sätta på oppositionen: Tyst! En tystad opposition! Men vi är inte där – än i alla fall. Även om det kostar på. Denna gång ”bara” ca 500 ord.
Är det sant att makt korrumperar? Tänker jag och tittar vidare på Frank Underwoods eskapader i ”The House of Cards”. Men visst är det väl skillnad på fiction och verklighet? Eller?
Leif Olin (S)
Måste verkligen hålla med Bengt Nissler.
Kära politiker i Landskrona, vad är det för ”sandlåde-nivå” på debatten!?
Jag vänder mig i första hand till oppositionen/Socialdemokraterna. Jag har, precis som majoriteten av Landskronaborna, varit Socialdemokrat sedan barnsben. Av ohejdad vana och tradition. (dock ej längre)
Landskrona är präglad av en arbetarmentalitet, på gott och ont. Vi är många som är stolta över all den industri Landskrona haft. Själv började jag min arbetsbana på ÖV och trivdes. Nu är det inget unikt, att industrisamhället grävt sina gravar. Det har skett i hela Sverige. Med en löneutveckling som gjort att andra länder lagt rabarber på jobben! Detta är Metalls verk. Likaså avvecklingen av lärlingsutbildningen i Sverige. Det dummaste man gjort! -Fråga vilken fd lärling som helst.
Men en sak oroar mig, Varför ser Socialdemokraterna i Landskrona så svart på framtiden!? Varför är ni så negativa?
Varför måste er ideologi gå före Landskronas bästa?
Faktum är, att Socialdemokraterna som parti har tappat många väljare!
Obs! Inte minst till SD. Fler lär det bli om ni inte skärper er och tillför något i Landskronas utveckling. Vill Ni att Landskrona ska bli en sovstad?
Räcker det inte att utvecklingen stått still ett halvt sekel, i jämförelse med alla kommuner runt vår stad. Till och med Kävlinge kommun och Svalövs kommun.
Vilka inte är kuststäder…
Malmö hade en Socialdemokratisk, karismatisk ledare i Ilmar Reepalu som hade förmågan att samarbeta över partigränserna. Se vilken utveckling Malmö fått!
Nu tror inte jag ni behöver vaska fram en sådan person, men ni som blivit valda, måste börja visa handlingskraft.
Visa Landskronaborna, de som varit med att bygga upp vår välfärd, att ni vill vara med att lyfta staden! Inte sänka den… Kom med konkreta förslag på genomförbara åtgärder som stärker Landskronas position. INGEN vill ha ett missnöjesparti.
Och till B Nissler vill jag bara säga; Landskronas föreningsliv blomstrade på den tiden du var verksam. Det var känt i hela Sverige! Jag och mina vänner fick under många år vara en del av det.
Tack
Tommy Persson
För ett tag sen läste man ett bidrag om att man inte ska skjuta upp saker
till imorgon. Vid ett besök i Tyskland hörde jag ett ordspråk som också
sa det: Verschiebe nicht auf morgen,was du lieber Übermorgen tun kannst eller
Uppskjut inte till imorgon det som du hellre kan göra i övermorgon.
Göran Hammarström
Jag minns en höstdag för nio (?) år sedan. Från min balkong tittade jag ner på Järnvägsgatan. Klockan var fem i tio och ett par hundra människor köade för att komma först in till H&M. Tio sekunder i tio började de högt räkna ner och jag rös av välbehag. För mig kändes det som en vändpunkt i Landskrona. Ett åttiotal och nittiotal i något slags kollektiv depression. Ingen trodde på staden, vare sig invånarna eller någon annan. Nu kom beviset. H&M gör ingenting på chans. De trodde på Landskrona, De såg att här fanns och finns en potential. Jublet när portarna slogs upp var mycket symboliskt. Något liknande hände i fredags när det första spadtaget togs till den Internationella Engelska Skolan (IES). Sveriges kanske mest framgångsrika friskolekoncern som hela tiden levererar toppresultat har sett potentialen i vår stad. De tror på Landskrona.
Leif Olin har en annan bild som vi kunde läsa här i torsdags. Jag tror han tycker om att skriva och ibland kan det vara underhållande att läsa hans insändare. Han gillar målande beskrivningar och karikatyrer. Apropå IES etablering skriver han om en drottning på besök, om Ler och Långhalm och om adjutant Olsson. De styrande krälar i stoftet och rättar till sina kravatter. Kanske en lustig beskrivning av vad han tror kommer att utspela sig om ett par dagar. Som slutkläm kommer att detta ”är en käftsmäll mot all personal och alla elever som varje dag gör en fantastisk insats”. Det var ord och inga visor!
Men bortsett från denna satir (?), vad är det egentligen han menar?
Han börjar med att berätta om möten med elever som vittnar om en bra kommunal skola. Han känner glädje i kroppen efteråt och vill med denna inledning visa vilket mörker som väntar när Engelska skolan nu hotfullt dyker upp. Den kommunala skolan dumpas i samma ögonblick som jorden slängs åt sidan, säger han. Hur ska vi tolka det? Att den kommunala skolan får sämre resurser när IES kommer hit? Att de kommunala lärarna skulle få sämre löner? Att klasserna skulle bli större? Jag vet inte vad han tror men nu när vi får hit en skola som levererar toppresultat kan vi nog räkna med detta kommer att ”smitta av sig” på andra skolor. Så har nämligen skett i andra städer.
Hans förakt mot Barbara Bergström (grundare och styrelseordförande IES) är tydligt. Varför tycker han då så illa om henne? Är det för att han i sann socialistisk anda tycker illa om privata företagare? Och är de framgångsrika ska man tycka ännu mer illa om dem? Kanske är det om möjligt ännu värre om man är både kvinna och framgångsrik företagare? Eller det kanske är gammal hederlig jantelag som råder i Leifs Olins värld; hon ska inte tro att hon är något? Kan det vara så att Leif Olin helt enkelt inte tycker om att företag går med vinst? Profiten, det kanske är där skon klämmer?
Men sedan vänder han och säger att IES är en smart affärsidé. Hans kritik riktar sig istället mot ”den styrande majoriteten” som låter sig klappas på huvudet och bli grundlurade av den profithungriga drottning Barbara. I hans avslutning lämnar han satiren och blir plötsligt allvarlig. Man kan känna hans vrede när han berättar om den ”käftsmäll” den styrande majoriteten delar ut mot personal och elever. Det låter ungefär som om ”majoriteten” plötsligt hade bestämt att löner ska halveras och klasstorlekar ska fördubblas? Att de styrande med förakt mot alla landskronabor verkligen försöker skada staden? Förstöra skolan? För mig är hans resonemang väldigt svårt att förstå. Skolan är i Landskrona en prioriterad satsning och att ta del av de goda resultaten är mycket glädjande. Att man nu skulle vilja förstöra detta är naturligtvis helt befängt. Jag är mycket glad åt att få hit IES. Det är ytterligare ett bevis på att vi har potential och att företag ser den. De ser optimistiskt på vår framtid. Att IES kommer hit kommer säkert innebära en skjuts framåt och uppåt, för alla skolor. Jag tycker det är bra att företag väljer att etablera sig i Landskrona, vare sig de heter H&M, IES eller DSV. De visar att de tror på Landskrona precis som jag. Att det kommer hit en toppskola som öppnar dörrarna för alla barn och ungdomar är faktiskt något väldigt positivt.
Martin Hegardt (L) ledamot i utbildningsnämnden
Men, snälla politiker – varför pratar ni inte med varandra ? Och enas om bra beslut. Det kunde man ju göra under mina 28 år, som förvaltningschef. Kallas för samarbete utöver partigränserna. Borta från partipiskan…
Bengt Nissler
Det verkar som Socialdemokratin största bekymmer är att det kommit ett förslag som de själva ställer sig bakom i Stadsbyggnadsnämnden och dessutom lämnade de in ett särskilt yttrande. Ett yttrande där de bl.a. tycker att vi bygger för sakta i norra Borstahusen men den springande punkten vägen i Karlslund tycker de är väldigt bra. Ett planförfarande, som det egentligen handlar om, är ett forum där samtal, dialoger och samförstånd kommer att ske. Massor av intressen kommer att sammanföras till ett allmänintresse. Vägen som benämns finns redan i den fördjupade översiktsplanen som antogs 20140618.
Vi förstår att Jonas Esbjörnsson, Anna Fernebro, Simon Andrijevski och Jonas Karlsson känner en oro, men vi tror att det är en oro för att vi kommer att lyckas med Karlslundsområdet. Samma oro som S har känt när vi genomfört första etappen av Norra Borstahusen, Jönsaplan och Engelska skolan. Bara för att nämna några som har lyft Landskrona.
Mikael Fahlcrantz Miljöpartiet
Birgitta Persson Moderaterna
Torkild Strandberg Liberalerna
Under tio års tid har Torkild Strandberg (L) varit kommunstyrelsens ordförande. Arbetslösheten har ökat och fattigdomen har ökat, då duger inte med fina ritningar med luftballonger. Människor behöver jobb, utbildning och en framtid där Landskrona byggs helt.
Den borgerliga kommunledningen kallar till ett extra stadsbyggnadsnämndsmöte där ritningarna läggs på bordet utan att det har förts någon diskussion i nämnden eller mellan dem styrande och oppositionen. Varför det?
I stället har det smugits med detta, varför det?
Vem är det som har gett i uppdrag till tjänstemännen att rita och plocka fram ett förslag?
Att Torkild Strandberg (L) inte vill prata och diskutera med oppositionen det vet vi men varför har det inte förts några breda diskussioner med föreningslivet och de boende i området?
Vi delar den oron som ridklubben känner in för detta.
För oss har det handlat om hela tiden att skapa det en delaktighet där alla får vara med och inte bara några få med kommunstyrelsens ordförande.
Jonas Esbjörnsson (S) Anna Fernebro (S)
Simon Andrijevski (S) Jonas Karlsson(S)
Så var det dags igen – socialdemokraterna säger nej. Förvånad? Inte vi. Den här gången är det vårt åtgärdspaket för Karlslundsområdet som får kalla handen.
Vi vill utveckla Karlslundsområdet. Efter att ha börjat med att lyfta centrum och öster har nu turen kommit hit. Detta är nödvändigt. Bidragsberoendet är högt, kriminaliteten och otryggheten oacceptabla och servicenivån låg.
Därför beslutade kommunfullmäktige i juli 2015 att ge Landskronahem i uppdrag att ta ett helhetsgrepp i lyftet av denna stadsdel. Socialdemokraterna sade naturligtvis nej.
Vi nöjer oss inte med att ta fram en plan – vi är ivriga att starta arbetet. Därför börjar vi nu med att anknyta Karlslundsområdet till Helsingborgsvägen med en ny gata. Denna finns förankrad i den översiktsplan som antogs 2014. Socialdemokraterna sa för övrigt nej till denna.
Gatans sträckning ska utredas ordentligt och grundligt, och inte försvåra eller försämra för de som bedriver viktiga verksamheter i området. Det andra vi ska göra handlar nämligen om att lyfta hela fritidsområdet, så att detta blir en magnet och en målpunkt för hela Landskrona. I detta har idrottsföreningar och naturområdet en viktig roll. Vi ska skapa ett idrotts-och rekreationsområde av hög klass!
Det tredje handlar om boendet. Husen i området måste lyftas till dagens, och morgondagens, standard, och nya hus med andra upplåtelseformer måste tillskapas så att en bättre balans uppnås i området. I sin skrivelse pekar man på saker som lämnat området. Landskronahems kontor. S glömmer att tala om att kontoret brann ned efter ett mordbrandsattentat. Gymnasieskolan flyttar. S talar inte om att skolan måste rivas eftersom den är direkt hälsovådlig efter ett omfattande svartmögelangrepp. Vårdcentralen har flyttat. Sammanlagd med en annan vårdcentral av Region Skåne. (S) utlovade i valet att återöppna den om man fick styra Region Skåne. Det fick man och vi väntar fortfarande på att ett förslag om vårdcentralen.
Socialdemokraterna pratar gärna om planer man lagt eller ska lägga. Vi genomför konkreta förslag. I budget finns pengar avsatta för idrottsplats- lyftet. Nu tas första steget i att lyfta Karlslundsområdet. Det enda (s) förmår är att säga nej. Nu nej till den nya gatan. Nej till att riva den hälsovådliga mögelskadade skolan. Nej till att flytta Komvux till attraktiva centralt belägna lokaler. Och så, på Planket: 650, långa ord av Leif Olin, som kunde sammanfattas i: ”Nej till Engelska skolan i Landskrona”. Det är en riktigt trist opposition vi har i Landskrona.
Torkild Strandberg, Liberalerna
Birgitta Persson, Moderaterna
Mikael Fahlcrantz, Miljöpartiet
Jag träffade två häromveckan. Jag träffade många i början på denna vecka. Unga Landskronabor som brinner för sin skola, sin stad och framtiden. I Häljarp två kloka tolvåringar som med knivskarp analysförmåga kunde berätta och svara på frågor om sin skola. Det var kvalitetsdialog. I KF-salen ett tjugotal gymnasister från Allvar Gullstrand som redovisade sina arbeten i ett demokratiprojekt om Landskronas fördelar och nackdelar. Jag lämnade både tillfällena med glädje i kroppen. Det känns fantastiskt att möta alla dessa kreativa, nyfikna och intelligenta ungdomar, som pratar med stolthet om sin skola och om sin stad – sin hemstad. De går alla i en svensk kommunal skola. Deras lärare är svenska ”kommunalarbetare” som brinner för sitt arbete. Pedagoger som varje dag gör allt för att eleverna skall få med sig en ryggsäck full av nyttiga verktyg inför deras framtidsresa.
På fredag skall ett s.k. spadtag tas i Borstahusen som startpunkt för den engelska skolan. När spaden symboliskt lyfts från marken och jorden slängs åt sidan är det i samma ögonblick den kommunala skolan i Landskrona som dumpas. Mer symboliskt kan det inte bli. I spaden håller bildlikt stadens politiska Ler och Långhalm – Torkild Strandberg –numera Liberal och hans adjutant Stefan Olsson från SD.
Det är lätt att se bilden framför sig hur dessa två tillsammans med ett antal andra beslutsfattare ler så att bara öronen sätter stopp. En ”drottning” är på besök. Hon heter Barbara och är the Queen of The English Schools Empire in Sweden. Minsann har inte Barbara Bergström (ordförande för IES)i egen hög person bevärdigat Landskrona med ett besök. Möjligen tycker hon mödan värd eftersom hon säger: ”När nu en ny skola byggs för oss har vi sagt ja till att komma.”
Precis så är det. Landskrona stads styrande krälar i stoffet och kan inte nog bedyra sin beundran över henne och hennes vinnande koncept. Bästa kostymerna har dammats av. Slipsarna ..kanske rent av kravatterna på plats och en lätt ödmjuk halvböjd ställning intagen i denna välregisserade teater. Det skall hållas tal där ute på byggarbetsplatsen där en av stadens idrottsanläggningar har plöjts upp. I den skånska snålblåsten kommer vi att få höra ett kommunalråd beskriva Landskronas alla tillkortakommanden såsom han plägar för att sedan likt Karl-Bertil Jonsson fader skina av stolthet över att den engelska skolan äntligen har kommit för att befria staden från de kedjor den fjättrats i.
Och Barbara Bergström kommer att kvittera med att tacka för ”det framsynta ledarskapet i Landskrona.” För så tycker hon nog. Men medan munnen talar är tankarna mer koncentrerat på de vinstkalkyler som spaden hon nyss tog tag i medför. Skulle inte heller hålla för otroligt att hon också småler lite över hur lätt det har varit och är att slå blå dunster i ögonen på politiker. Hur lätt det är att paketera om lite gammal skåpmat och självklarheter i ny tappning. För hon vet vad jag vet och fler med mig. Det handlar inte om hur eleverna är klädda, om man kallar ordning och reda för ”tough love” eller lite annat engelskinspirerat lull-lull. Hon vet det jag vet – att det är i mötet mellan pedagogen och eleven som lärande uppstår. Det kan säkert pedagogerna som hämtas från England. Men – det kan min själ även pedagogerna i Sverige och inte minst i Landskrona!
Detta är ingen kritik mot Engelska Skolan som är en smart affärsidé. Min kritik riktas mot den styrande majoritet i Landskrona som gått på affärsidén och nu stolta låter sig klappas på huvudet och ler underdånigt. När majoriteten bygger en skola till IES underkänner den sin egen förmåga att leda skolan. Det är en käftsmäll mot all personal och alla elever som varje dag gör en fantastisk insats. I vardagen. Där undervisningen sker på svenska. I våra kommunala skolor
Torkild har flera gånger sagt sig vara stolt över att få hälsa IES välkommen.
Det borde han inte vara.
Leif Olin (S)
