Att politikerna i Landskrona råkar i luven på varandra är inget nytt. De här tvisterna är som klippt och skurna för en gammal fastighetsägare och f.d. universitetslektor i skatterätt. Jag menar bråket om Landskronahems försäljningar av kronjuvelen m.m.
Problemen på ”fastighetsmarknaden” i Landskrona uppstod redan på 1970-talet ungefär, som Per Eriksson (L) riktigt påpekar i tiden då Astrid Lindgren kom ihop sig med finansminister Gunnar Sträng – den s.k. Pomperipo(s)sa-debatten.
Den tidens regler för fastighetsägare var gottebord – Staten betalade kalaset och aktörerna kunde bli hur överförfriskade som helst fram till 1990/91. Då kom räntechocken. Nu har försäljningarna av Landskronahems-fastigheterna till Stena blivit en domstolsfråga. Från politik till juridik.
Vännen Lars Ekvall (SD) ondgör sig över att bråket om miljardaffären flyttas från den politiska avdelningen i Rådhuset till den juridiska (se artikeln 2016-09-05).
Men är det rent av inte så att motsättningarna mellan olika personer och/eller fraktioner i Staden i Vinden är så djupa att det är omöjligt att komma överens. När krubban är tom så bits hästarna och då blir juridik det raffinerade våld som användes. Några börjar måhända tala om rättshaverister. Men att ifrågasätta en miljardaffär är en sak, att driva tvister mot fattiga landskronabor i förvaltningsdomstolar i socialbidragsärenden är en annan.
Men visst är det kul att processa – ibland!
Tommy Jonasson
civilekonom, f.d. universitetslektor i skatterätt
PS. När nattklubben öppnar i Rådhuset blir det kanske lättare att komma överens!
