Arkiv: Planket

Efter fyra dödsfall i Landskronas äldreomsorg säger den styrande majoriteten att omsorgen nu ska bli bättre. Man talar om stärkt ledning, bättre introduktion, högre kompetens, fler rutiner och förbättrad uppföljning.

Det väcker en självklar fråga:

Varför först nu?

Torkild Strandberg (L) har styrt Landskrona i över tjugo år. Under dessa år har Strandberg haft det politiska ansvaret för äldreomsorgen. Om de åtgärder som nu presenteras är nödvändiga för en säker och värdig omsorg måste man också förklara varför de inte genomfördes tidigare.

Vad var det som saknades innan fyra människor miste livet?

Det är den frågan vi gång på gång har ställt. Men något svar får vi inte.

I stället försöker den styrande majoriteten prata om mötesteknik, processer och formalia. Man svarar inte på den fråga som verkligen betyder något för de äldre, deras anhöriga och personalen:

Varför agerade ni inte innan?

När fyra människor avlider efter allvarliga brister räcker det inte att säga att man nu ska göra bättre. Politik handlar inte bara om att reagera när katastrofen redan är ett faktum. Politik handlar om att ta ansvar innan människor kommer till skada.

Under många år har Socialdemokraterna lagt fram förslag för att stärka äldreomsorgen. Vi har velat ge verksamheten bättre förutsättningar genom större resurser, bättre arbetsvillkor och högre kontinuitet. Vi har pekat på vikten av utbildning, tillräcklig bemanning och långsiktiga investeringar i personalen.

Alltför ofta har den styrande majoriteten sagt nej.

Nu presenterar samma politiska ledning flera av de förbättringar som man tidigare inte ansåg nödvändiga.

Det gör frågan ännu mer berättigad.

Om dessa förändringar är rätt i dag – varför var de fel i går?

Det handlar inte om att vinna en politisk debatt. Det handlar om ansvar. Fyra familjer har förlorat en anhörig under omständigheter där kommunen själv konstaterat så allvarliga brister att Lex Sarah-anmälningar har upprättats. Det är inte statistik. Det är människor.

Förtroendet för äldreomsorgen återupprättas inte genom pressmeddelanden eller debattartiklar. Det återupprättas genom öppenhet, självkritik och ett tydligt politiskt ansvarstagande.

Därför fortsätter vi att ställa samma fråga tills Landskronaborna får ett svar:

Varför genomfördes inte dessa förbättringar innan fyra människor miste livet?

Den frågan försvinner inte bara för att Treklövern väljer att tiga.

Fatmir Azemi (S)
Kommunalråd

Eva Örtegren (S)
2:e Vice ordförande Omsorgsnämnden

Jonas Esbjörnsson (S)
Gruppledare Kommunfullmäktige

Jag såg artikeln om gruset längs promenaden mot Linds hamn .

I början av juni skrev jag en synpunkt till kommunen angående den.
Jag fick till svar bara det blir regn så kommer gruset att packas.
Det är ingen skillnad trots regn senare och nu lägger man likadant i Borstahusen.

Det går inte att gå utan stora svårigheter med rullator, rullstol, barnvagn och cykla där!

Håkan Lans

Nästan 100 barn. Det är siffran som nyligen presenterades, och den borde skaka om varje politiker i Landskrona stad. Bakom varje siffra finns ett barn som inte får den utbildning de har rätt till, och en familj som ofta kämpar i motvind mot ett system som känns stelbent och främmande.

Att antalet hemmasittare ökar är ett tydligt tecken på att nuvarande insatser inte räcker till. Vi kan inte längre nöja oss med att diagnostisera problemet, vi måste våga genomföra strukturella förändringar för att fånga upp dessa barn innan de tappar kontakten med skolan helt.

I Visionpartiet ser vi att lösningen inte handlar om mer byråkrati, utan om att ge skolan och familjerna de verktyg de faktiskt behöver. Vi vill därför föreslå tre konkreta vägar framåt:

• Inför en Borgarrådgivare: För många föräldrar till hemmasittare känns mötet med kommunen som en labyrint. Vi vill inrätta en oberoende Borgarrådgivare, en person som står på familjens sida, hjälper till att navigera i systemet och fungerar som en länk mellan föräldrar, skola och socialtjänst. Målet är att bryta isoleringen tidigt.
• Klassrumsassistenter som standard: Lärarna idag är hårt pressade av både undervisningskrav och administrativ börda. Genom att införa klassrumsassistenter ger vi lärarna möjlighet att faktiskt fokusera på elevernas behov och den pedagogiska miljön. Det är när vi sänker stressen i klassrummet som vi kan skapa den trygghet som krävs för att de mest sköra eleverna ska vilja komma tillbaka.
• Lärargarantin – mer tid för eleven: Vi vill genomföra en ”Lärargaranti” där vi drastiskt minskar lärarnas administrativa arbetsuppgifter. En lärare som inte behöver spendera halva dagen vid en skärm har tid att se den elev som börjar dra sig undan. Tidiga tecken på skolfrånvaro upptäcks bäst i en miljö där lärare har tid för sina elever.

Att ett barn hamnar i skolfrånvaro beror sällan på bristande vilja, utan på bristande trygghet eller rätt stöd. Det är en tragedi för individen och en förlust för hela vårt samhälle.

Vi i Visionpartiet bjuder in till en bred diskussion om hur vi kan använda dessa och andra reformer för att vända trenden. Vi är beredda att lägga prestigen åt sidan. Frågan är om det övriga politiska Landskrona är beredda att göra detsamma för att ge 100 barn en framtidstro?

Sead Busuladzic
partiledare Visionpartiet, ledamot i kommunfullmäktigen

Jag läste med förtvivlan men inte förvåning Ulrika Wahlgren Faundez beskrivning av sin och kanske mångas upplevelse av hur hemtjänsten i Landskrona fungerar.
Senast i fredags ( 10/7-26) fick jag till mig ett antal beskrivningar av upplevelser av vår hemtjänst.
Jag vill vara tydlig med att det handlar om organisationen inte personalens insatser!

Jag läste sedan Annette Lindberg Mohlins ( L ) i mina ögon iskalla  svar.
Framförallt synen på vårdtagarna – de är numera ( ganska länge sedan ) reducerade till kunder!
Det innebär ju att hemtjänstpersonalen är försäljare av omvårdnad eller…?
Jag kommer då osökt att tänka mina sista 15 år som pedagog. Jag fick veta att vi plötsligt skulle kalla våra elever och deras vårdnadshavare för kunder!
På frågan om skolan nu skulle kallas varuhus och jag skulle kallas försäljare fick jag inget  svar.
Jag vägrade att kalla mina elever för kunder.

Men tillbaka till hemtjänsten. Om det nu är så att vårdtagaren är kund har hen samma rättigheter som vilken annan kund som helst!
Kan vårdtagaren häva köpet av tjänsten dvs har vårdtagaren en ångervecka?
Kan vårdtagaren reklamera köpet av tjänsten och få tillbaka en del av kostnaden för tjänsten?
Gäller konsumentskyddslagen?
Finns det en konsumentombudsman?

Jag lider med alla drabbade anhöriga, vårdtagare och personal efter allt som hänt!

Jag kommer att tänka på mitt första inköp från en katalog någon gång 1959-60 av en ”spionplånbok i konstläder med hemligt lönnfack”.
Den var av plast och lönnfacket var synnerligen lättupptäckt.
Jag klagade för pappa som sa:
– Det är Hong-Kong skit. Det sa jag ju. Släng den.

Det är likadant med bolagiseringen:
Det är Hong-Kong skit – Släng den!

PS.
En stor eloge till Ulrika W F som tar bladet från munnen o beskriver en verklighet som ingen borde behöva uppleva varken som vårdgivare, vårdtagare eller anhörig.

Håkan Lans (S)

Svar till Ulrika Wahlgren Faundezs öppna brev

Jag delar din bild av det du skriver. Minutstyrning är inte bra, varken för medarbetare eller kunder, och arbete pågår med att komma ifrån detta. En så övergripande förändring tar tid innan den får genomslag, men jag kan garantera dig att vi gör vad vi kan för att du och dina kollegor ska märka en förändring så fort det går. Målet är att vi ska vara mer anpassningsbara utifrån kundernas individuella behov. Det blir bättre både för kunder och medarbetare.

Det pågår också ett arbete med att minska vår administration så att ni kan frigöra mer tid för kunderna. Ett exempel på detta är hemtjänstens nya system Lifecare Mobil Omsorg (LMO) om infördes nu i juni. Men vi ser också över hur vi kan minska dokumentationen och rapportering generellt.

Vidare kommer omsorgsnämnden i höst att fatta beslut om en ny resursfördelningsmodell. Den vi arbetar med nu kräver alldeles för mycket tid till administration för våra medarbetare vid våra vård- och omsorgsboenden samt inom hemtjänsten. En ny modell införs från och med 1 januari 2027.

Sammanfattningsvis, du har helt rätt i att fokus måste vara att ni ska ha mer tid för våra kunder. Arbetet pågår för just detta även om förändringarna inte fått fullt genomslag ännu. Jag är övertygad om att ni kommer att uppleva positiva effekter redan i höst.

Annette Lindberg Mohlin (L)
Ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB

Svar till Treklövern

Treklövern skriver att fokus nu ligger på att göra omsorgen bättre. I tjugo år har ni styrt i omsorgen och nu 65 dagar innan valet, blir frågan varför först nu? Ni har haft drygt tjugo år på er. Men frågan som Landskronaborna har rätt att ställa är: Varför först nu?

Efter fyra dödsfall talar den styrande majoriteten om förstärkt ledning, skärpta rutiner, bättre bemanning och högre kompetens. Om allt detta nu är nödvändigt, varför genomfördes det inte tidigare? Varför krävdes fyra människors död innan den politiska ledningen agerade med den kraft som situationen uppenbarligen krävde?

Treklövern hänvisar också till att äldreomsorgen redan har debatterats i kommunfullmäktige. Det stämmer – men det är bara halva sanningen. Den debatten handlade om de två första dödsfallen. Sedan dess har ytterligare två människor mist livet efter allvarliga brister i verksamheten. Det är en ny och betydligt allvarligare situation. Att låtsas som om ingenting har förändrats är att blunda för verkligheten.

Ingen har begärt att kommunfullmäktige ska behandla enskilda Lex Sarah-utredningar. Det vi kräver är att kommunens högsta beslutande organ tar sitt ansvar när förtroendet för äldreomsorgen skakats av fyra dödsfall, återkommande Lex Sarah-anmälningar och allvarliga brister i verksamheten.

Treklövern försöker göra detta till en fråga om mötesteknik. Det är fel. Det handlar om politiskt ansvar. Kommunfullmäktige är den plats där den styrande majoriteten ska redovisa hur detta kunde ske, varför åtgärderna inte sattes in tidigare och hur man tänker säkerställa att det aldrig händer igen.

Att säga att “nu ska vi göra omsorgen bättre” räcker inte. Landskronaborna har rätt att få veta varför den inte gjordes bättre innan fyra människor miste livet.

Fatmir Azemi (S), Kommunalråd
Anna Fernebro (S), 2:e vice ordf kommunfullmäktige
Jonas Esbjörnsson (S), Gruppledare kommunfullmäktige

Svar till Jonas Esbjörnsson (S) och Anna Fernebro (S)

De händelser som inträffat inom Landskronas äldreomsorg är djupt allvarliga. Varje brist är en brist för mycket. Därför utreds varje händelse, anmäls när lagen kräver det och följs av konkreta åtgärder för att stärka kvalitet och patientsäkerhet.

Socialdemokraterna har begärt ett extra sammanträde med kommunfullmäktige. Det är naturligtvis deras rätt. Men vi delar inte uppfattningen att kommunfullmäktige är rätt forum. Kommunfullmäktige leder inte den löpande omsorgen och behandlar inte enskilda Lex Sarah-utredningar eller personärenden. Det ska kommunfullmäktige inte heller göra.

Ansvaret ligger hos omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB, som också har haft extra sammanträden för att följa upp händelserna och besluta om fortsatta åtgärder. Vid omsorgsnämndens och omsorgsbolagets extra sammanträde ställdes frågan, innan mötet avslutades, om det var någon som hade någon fråga som inte blivit belyst. Så var inte fallet.

Omsorgen har dessutom diskuterats vid kommunfullmäktiges två senaste sammanträden.

Det finns ingenting som tyder på att bolagiseringen i sig orsakat de brister som upptäckts. Däremot innebär den att den tillståndsprövning och kvalitetsgranskning som följer med verksamheten ställer högre krav på uppföljning, dokumentation och åtgärder när brister upptäcks. Det är bra! Brister ska inte döljas – de ska upptäckas, utredas och rättas till. Det är grunden för allt seriöst kvalitetsarbete.

Nu ligger vårt fokus där det ska ligga: på att göra omsorgen bättre. Ledningen har förstärkts, kvalitetsarbetet skärpts och ett omfattande arbete pågår för att stärka bemanning, kompetens, rutiner och uppföljning. Och detta är bara början.

Ansvar handlar inte om att hålla fler möten. Ansvar handlar om att rätta till det som brustit. Det är det ansvar vi tar – öppet, konsekvent och med fullt fokus på att ge Landskronas äldre en trygg och värdig omsorg.

Annette Lindberg Mohlin (L) ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB
Hans Raita (M) 1:e vice ordförande i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB
Angelika Andersson (MP) ledamot i omsorgsnämnden och Landskrona Omsorg AB