Arkiv: Planket

Nu är Engelska skolan i Landskrona, den som har ” ordning och reda” som främsta motto för skolan, i blåsväder igen.
Uppenbarligen gäller inte mottot skolans behandling av eleverna. I alla fall har Skolinspektionen en hel del att anmärka på.

Och skolans rektor tar tag i sin lista över disciplinära åtgärder när hon ställs till svars. Bland annat verkar hon beklaga att hon mestadels har använt avstängningar som vapen mot ” odisciplinerade” elever och inte omplaceringar. Omplacering till kommunala skolor får man då förmoda. Ett vanligt trick att bli av med oönskade eller bråkiga elever. I det här fallet hade den ” odisciplinerade” eleven skrattat på lektionen, vilket tydligen inte är tillåtet i en ” Ordning och reda-skola”. Nåväl, i den kommunala skolan har man nog inget emot att skratta. Och Engelska skolan fortsätter att sortera och välja ut elever.

Men händelsen sätter fingret på något viktigt när det gäller hur man ska välja skola åt sina barn.
Själv ser jag inte ” ordning och reda” som det allra viktigaste när jag väljer skola till barn och barnbarn. Även om det är viktigt.

Jag tittar främst på antal behöriga lärare, antal barn per klass, pedagogisk kompetens hos skolledaren och om de skattemedel som skolan får till eleverna, t ex till extraresurser, verkligen går till eleverna och inte istället går till skolägarnas  fickor. Vi vet att miljontals kronor gått till skärgårdstomter och våffelstuga.
Engelska skolan har väsentligt färre utbildade lärare än de kommunala skolorna. Även om utbildade och till och med legitimerade lärare finns på skolan.
De outbildade lärarna har inte fått inhämta de kunskaper som anses viktiga och relevanta för de olika årskurserna. De har heller inte någon kunskap om hur de kunskaper eleverna inhämtat ska bedömas och hur betyg ska sättas. De har inte ens behörighet att sätta betyg. De har heller inte fått grundläggande undervisning i vilken metodik de bör använda i olika sammanhang eller behövt reflektera över olika pedagogiska strategier. Då kan elever som ifrågasätter eller är ointresserade av den givna undervisningen lätt tystas med ” Ordning och reda-disciplin”

Så här tänker jag:
Vill jag ha utbildade, legitimerade och kunniga pedagoger som ger relevant och bra undervisning. En skola med resurser till elever i behov av särskilt stöd. Och en skolledare som har pedagogisk erfarenhet och kan hantera krissituationer.
Eller vill jag ha större del outbildad personal och en undervisningssituation som behöver räddas av disciplinära regler och åtgärder.

Det gäller att granska, ta reda på och se bortom fasaden, vilket inte är tillåtet när det gäller den sekretessbelagda marknadsskolan  Det är inte lätt att välja skola idag.

Lena Nilsson

Svar till Fatmir Azemi – Försäljning av kommunala fastigheter

2015 köpte Landskrona stad ”Järnkonsts” gamla fabrikslokaler. Köpet var allt annat än självklart. Staden har ingen nytta av gamla, nedgångna fabriksbyggnader och vi är inte en aktör på fastighetsmarknaden. Skälet till köpet var ett annat: Om inte vi köpte fanns det en risk att fastigheten skulle köpas av någon annan och fyllas med en verksamhet som inte var lämplig på platsen. Landskrona stad vill att den här platsen ska bidra till stadens utveckling. Platsen där den ligger är stadens framtida expansionsyta och staden har redan köpt det stora delar av området. Vår ambition är fastigheten ska dra folk, liv och aktivitet till Landskrona. Vi ville kunna styra utvecklingen i det här området i den riktningen. Därför köpte vi.

Staden köpte fastigheten för 30 miljoner och investerade 19 miljoner. En stor del av den investeringen riktades gick till stadens tvätteri som fanns och finns i byggnaden, men det gällde även sådan som att åtgärda läckande tak, skalskydd och annat. Varje år görs planenliga avskrivningar i fastigheter – denna och alla andra. Det är vi skyldiga att göra och det följer den kommunala redovisningslagen. När staden några år senare sålde fastigheten såldes inte hela. Marken öster om fabriken ägs fortfarande av Landskrona stad. Detta innebär att fastighetens värde för Landskrona stad vid försäljningstillfället var 28,5 miljoner. Eftersom staden sålde för 30 miljoner innebar försäljningen en reavinst för staden på 1,5 miljon.

Fastigheten värderades också vid försäljningstillfället och det priset var vägledande för försäljningspriset.

Landskrona stad hade vid försäljningen verksamhet i delar av lokalerna. Bland annat fanns tillfälliga kontorslokaler där i samband med Stadshuset renovering. De hyreskontrakt som fanns var på kort tid – två kontrakt förföll redan efter 1 år och ett kontrakt förföll efter 3 år. Två av dessa hyreskontrakt är nu uppsagda och staden hyr endast tvätteriet.

Varje år som staden ägde fastigheten innebar en förlust på resultaträkningen. Detta finns beskrivet i den skrivelse kommunstyrelsen fattat beslut om. Av den framgår att en försäljning av fastigheten innebär en positiv effekt på stadens resultaträkning. Under den tid staden ägt fastigheten var den genomsnittliga årliga förlusten 1,5 miljon/år. Att sälja var alltså en god affär.

Landskrona stad hade långtgående krav kring vad fastigheten skulle användas till. I avtalet mellan staden och köparen framgår vad fastighetsägaren är skyldig att göra. Det innebar krav på omfattande investeringar för att utveckla verksamheten i lokalerna. Man ska presentera externa hyreskontrakt på kommande verksamhet i lokalerna. Om så inte sker utgår vite på 10 mnkr. För att säkra detta finns dessutom en bankgaranti. Bolaget åtar sig dessutom att driva verksamheten i minst tio år och ha det fulla ansvaret för att åtgärda eventuella miljösaneringar. Staden har alltså inte formulerat några vaga önskemål utan tydligt preciserat vilket innehåll man vill ha i fastigheten och dessutom säkrat detta i avtal och med en bankgaranti. Att som säljare ha så långtgående krav på köparen är mycket ovanligt och har självklart en påverkan både på intressenter och på priset.

Det som är anmärkningsvärt är att beslut i detta ärende har fattats vid flera tillfällen i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Vid de tillfällena har Fatmir Azemi deltagit i besluten utan ha synpunkter, be om förtydliganden eller kompletteringar. Lite mer får man nog kräva av en beslutsfattare som avlönas på heltid för att fullgöra sitt uppdrag.

Torkild Strandberg, L
Torbjörn Brorsson, M
Elvir Mesanovic, MP

God eftermiddag , Marko m.fl.!
När jag gick på Lärarhögskolan i Kristianstad så hade vi en metodiklektor som tidigt lärde oss att aldrig ge ett eventuellt felaktigt svar på en fråga som ni inte vet svaret på!
Istället skall ni svara ärligt:
– Vet ej! Jag skall ta reda på det!
Och  det är mitt svar till dig Marko. Det kan ju vara så att Fatmir eller någon annan gett dig svaret redan men jag skall söka!
Rent generellt så är min (korta) erfarenhet av tjänstemännen i utbildningsnämnden att vi får relevanta redogörelser och handlingar som är erforderliga för att kunna ta bra beslut! Och det förutsätter jag att man får i alla nämnder ! Tyvärr så verkar ju HD antyda något annat!
Jag kan ju i Dagbladet också konstatera att inte bara S anser att det finns frågor kring hur försäljningen gått till!
Socialdemokraternas roll som opposition, både nationellt och kommunalt tycker nog många så även jag måste bli tydligare och kanske tuffare! Folket skall naturligtvis veta vad vi är emot men också och kanske framförallt vad innebär en röst på Socialdemokraterna!
Är vi tillräckligt duktiga som politiker?
De svaret ger ju väljarna vart fjärde år och för vår del så har vi minst sagt lite/mycket att jobba med! Min erfarenhet inom S är att kompetensnivån är hög!
Jag måste också säga detsamma om mina kollegor i Utbildningsnämnden!
Jag måste också få tillägga att jag är imponerad av journalisternas arbete i denna fråga men även i andra!

Mvh
Håkan Lans (S)

I mitt inlägg om Lena Sjöwall frågar jag inte om bygglov, försörjningsstöd eller beslutsfattandets gång i Omsorgsförvaltningen. Jag ställer frågan om varför en politiker inte kan svara på hypotetiska frågor.

Varken Kary Persson eller jag förväntar oss att en politiker ska svara på frågor som rör specifika ärenden gällande omsorgen om specifika individer. Så dumma är vi inte, därav: Hypotetiska frågor – ty det ligger i detta ords natur att undvika just det specifika.

Hypotetiska frågor till politiker tillhör inte ovanligheterna, de ställs om allehanda saker, det är nog snarare en brist på vilja som hindrar Lindberg Molin att svara, dessutom; hypotetiska frågor behöver inte ”utredas”

Jag ifrågasätter också Lindberg Molins presentation av sig själv som politiker, låt vara i ett specifikt fall – ändå borde det vara möjligt att svara generellt på denna kritik.

Det tog nästan två månader och fem artiklar för att en politiker skulle bemöda sig att svara på min fråga om det verkligen ska se ut så här? Det svar jag fått känns lite tunt och undvikande av mina direkta frågor, vi vet alla att detta pågått i flera år. Men låt gå: Om nu kommunen jobbar intensivt med detta (och kanske andra frågor?) får vi väl se fram emot en vacker stad igen, i slutet av 2024…

Örjan Kristenson

Jag delar din frustration över de brister som just nu är tydliga i skötseln av det offentliga rummet. Jag tackar också för ditt engagemang när det gäller att belysa detta och viljan att komma till rätta med problemen.

Landskrona Stad har, och ska ha, höga ambitioner när det gäller skötseln av gator, parker och grönområden. Vi har en vacker stad. Vi som bor här är vana vid en hög nivå av skötsel och personalen brukar känna stolthet för våra vackra välskötta miljöer.

Jag kan konstatera att vi för närvarande inte lever upp till de förväntningarna. Precis som du också konstaterat ligger staden efter med arbeten som rör till exempel asfaltering, återställning efter arbeten, maskinsopning av stadens gator och en hel del annat.

Skälen till detta är många.  I samband med att personal inom den tekniska avdelningen slutat och nya börjat har vi tappat i kontinuitet och upphandlingar av arbeten har överklagats. Staden arbetar nu intensivt med att komma i kapp i arbetet och detta är inte okomplicerat. Asfaltsupphandlingen är föremål för överprövning och likaså maskinsopningen av stadens gator. Det innebär en försening för stora delar av vårt arbete som vi dessvärre inte råder över.

Vi är i ett pressat läge där vi behöver tid för att komma i kapp. Samtidigt ska vi säkerställa att vi inte hamnar här igen. För att det ska hålla över tid behöver vi se över sättet vi organiserat oss på. Är det optimalt, eller är det dags att göra ett omtag?

Avslutningsvis kan jag konstatera att vi alla har samma målsättning: Det offentliga rummet ska vara inbjudande och välskött, både för oss som bor här och för besökare.

Mattias Adolfsson (L)
ordförande Teknik- och fritidsnämnden

Svar till: Örjan Kristensons debattartikel – Oansvarigt att inte svara 

I omsorgsförvaltningen fattas de flesta beslut som rör individer på delegation av nämndens tjänstemän. Detta sker utifrån den delegationsordning som omsorgsnämnden fastslagit och som förvaltningen arbetar efter. På samma sätt är det i de flesta nämnder när det gäller beslut som berör enskilda individer. Bygglov är ett exempel och försörjningsstöd ett annat.

Bakgrunden till detta är att den som fattar besluten ska vara väl förtrogen med både lagstiftning, rättspraxis och det sakområde som besluten berör. Över tid kan både lagstiftning och rättspraxis ändras, vilket har skett inom LSS-lagstiftningen. Detta är ofta en anledning till att beslut omprövas och bedömningen blir annorlunda vid en ny prövning. En annan orsak kan var att brukarens behov ändrats över tid.

Frågor rörande individers specifika ärenden har jag inte möjlighet att kommentera eller i det offentliga ta ställning till. Det är en bra ordning. Att stöta och blöta enskilda ärenden i insändare vore mig helt främmande.  Politiker är inte, och ska inte vara, med i bedömningen av enskilda ärenden eller ha information om ärenden som rör enskilda personer. Frågorna som ställdes till mig var av hypotetisk karaktär. I min roll kan och ska jag inte förhålla mig till hypotetiska fall – när omsorgsförvaltningen tar ställning i sådana frågor i ”riktiga” ärenden görs en individuell bedömning mot bakgrund av lagstiftning och praxis. En sådan utredning är naturligtvis omöjlig att göra i ett konstruerat fall och skulle därför ha alla förutsättningar att bli både felaktig och missvisande. Detta är frågor som hanteras av omsorgsförvaltningens myndighetsenhet utifrån rådande lagstiftning och rättspraxis. Det finns därför inte mycket utrymme för personligt tyckande från nämndens ordförande utan hanteras, och ska hanteras, av professionen.

Annette Lindberg Mohlin (L)
Ordförande i omsorgsnämnden

Det kunde tagit en ände med förskräckelse!
Efter fyra men fantastiska och otroligt varma dagar i Prag så plockade jag fram mobilen vid frukostbordet!
Jag fick fram Dagbladet och satte kaffet i vrångstrupen!
– Men, va fa…..!!!!
– Vad är det? sa Lena!
Efter ett par hostattacker kunde jag berätta om Johan Nilssons minst sagt märkliga försäljning av kommunens, dvs våra, fastigheter, Fabriken och Villan!
Här missas det intäkter så det riktigt visslar om! Uppenbarligen med Torkild Strandbergs goda minne eller?!
Är det så här man skall handskas med kommunens, dvs våra, tillgångar! Det kan väl inte vara möjligt?
Jo , hävdar jag. Det  verkar numera vara ett väl etablerat arbetssätt!
Lite lekstuga kan man tydligen ha med andras tillgångar, dvs kommunens, dvs våra!
Etablerat arbetssätt:
Ja, titta bara på tjänstemannakarusellerna, Teslan och Alexanderssons avtal då, Torkild Strandbergs mfl ( Vilka de nu är?) Mellandagsavtal med Alexandersson!
Idrottsfaciliteter som förfaller, parkeringar och grönytor som försvinner!
Och vi skall inte glömma det eventuella försök till fifflande med hemliga partibidrag som avslöjades men som i vår lilla stad belönades med en viktig ordförandepost!
Ja, våra tillgångar försvinner lite hit och lite dit och en del rakt ned i diket (Läs Tunneln )!
Det som kanske glöms under semestertider kommer alltid fram när duktiga journalister sätter spaden i marken och gräver!
Fortsättning lär följa…tyvärr!

Med vänliga semester hälsningar!
Håkan Lans

Svar på debattartikeln: Bevara Yttrandefriheten: Stoppa Koranbränningar i Sverige

Att bränna böcker har inget med yttrandefrihet att göra, snarare är det en total brist på argumentation i yttrandefrihetens namn. De som bränner böcker kan inte få sin röst bli hörd utan att ta till dessa drastiska metoder:

Sorgliga figurer som får 15 minuters uppmärksamhet i media och sedan centrifugeras ut i periferin. Att få ett någorlunda vettigt (religiöst/politiskt) svar från dessa människor är nog tyvärr ogörligt, de agerar i egen grumlig sak.

Jag är själv sekularist – jag tänker att religion är var och ens personliga uppfattning om vår existens; och att religioner måste hållas åtskilda från den stat de verkar i.

Trots min sekularism och min bristande tro på någon gud…
har jag ändå valt att stå kvar i Svenska Kyrkan, av den enkla anledningen att jag delar den moral som den – och andra religioner företräder: Kodexen i skrifterna är basen för det sunda förnuft som ligger till grund för våra lagar: Du skall icke dräpa. Du skall icke stjäla och så vidare.

Jag stödjer också (genom Svenska Kyrkan) deras arbete för mindre bemedlade människor, ett tröstlöst arbete som hela tiden pågår.

Bokbrännare – vare sig det gäller religiösa skrifter eller littereratur som anses icke önskvärd – är företrädare för en form av fascism: Du tror inte som jag, därför skall jag bränna dina urkunder!

Örjan Kristenson