Arkiv: Planket

Hanteringen av härbärget Kolet duger inte. Inte på långa vägar. Den i nöd ska beredas möjlighet till tak över huvudet nattetid. Det handlar, oaktat av vad som lett någon enskild dit, om att upprätthålla basalt människovärde.

I Landskrona sover vi inomhus. Är en sådan uppfattning att spänna bågen för mycket som kommunpolitiker då blir vi mycket oroade över styrande Treklöverns (L,M,MP) prioriteringar av och till den sociala omsorgen.

Treklövern stänger lågtröskelboendet Kolet utan förvarning. Hemlösa som söker sig dit möts från en dag till en annan av en lapp på dörren. Boendet håller stängt på obestämd tid.

Treklövern uppmanar hemlösa att söka andra boenden. Vilka då kan man undra? Ingen skulle väl söka sig till ett härbärge om det fanns andra alternativ till buds. Treklövern föreslår hotell eller vandrarhem, men stadens enda vandrarhem reagerar – såklart. Vilken syn har Treklövern på våra lokala företagare kan man undra?

Treklövern vägrar att backa. Men så kom den artikel i HD/Landskrona Posten som fick bägaren att tippa över. En hemlös kvinna berättar om hur hon som ofta ensam hemlös kvinna i Landskrona utsätts för övergrepp, och hur viktigt det är med en säng på Kolet för att känna sig någorlunda trygg och kunna sköta sin personliga hygien. Nu darrar plötsligt Treklövern på manschetten och dagen efter annonseras att en tillfällig lösning ska tas fram genom att det stängda akutboendet på Engelbrektsgatan åter ska öppnas men inget vet när, och oavsett gäller lösningen bara fram till årsskiftet för då går nämligen hyreskontraktet ut.

Vi frågar oss, varför kunde inte denna lösning, när Kolet skulle stänga, kunnat vara på plats från början? Och vad är nu planen efter nyår?

På kommunfullmäktige på måndag kl 18 kräver vi svar av styrande Treklövern.

Erik Rantzow (SD)

Jag har skrivit en hel del kritiska inlägg mot den liberala ledningen i kommunen, i tidningen, men även på Facebook. Mot privatisering av skola och omsorg. Samt mot att ha korruptionsmisstänkta politiker och ge feta löneavtal till kommunala tjänstemän. Och därmed också gynna slöseri av skattepengar, som kunde gått till skola, vård, omsorg och underhåll av idrottsanläggningar.

Och det händer hela tiden att folk jag pratar med säger att de håller med, de vill inte ha marknadsskolan, privatisering, privata sjukförsäkringar och feta tjänstemannaavtal, korrupta politiker i ledande ställning, med mera.

Men- de vågar inte gilla det jag skriver.
Jag tolkar att de är rädda för vad som ska ske om kommunledning och kanske vissa kommunala tjänstemän får reda på att de kritiserar den liberale kommunledaren?

Kanske rädda för att inte få sin kommunala service, kommunala jobb åt sina barn, fördelaktiga tjänster, tomter för sina hus, med mera?

I söndags fick jag höra det igen- att man inte vågar gilla, fast man håller med.

Skrämmande med tystnadskultur tycker jag.

Lena Nilsson

Jag läste i somras inläggen om Citadellbadet och önskar att vi kunde få till en liknande debatt om Landskronas lekplatser”. (Jag älskar vår stad och den är så underbart vacker därför tycker jag det är sorgligt att se…)

Jag tycker det är hemskt hur tråkiga och misskötta dem är. Samtidigt stoltserar Landskrona stad över sin stora och dyra lekplats som ”Storan” –  som ser halvfärdig ut.
Likadant är det med Teaterlekplatsen. Den är så tråkig och allt går i gröna och naturfärgade toner så de smälter ihop med omgivningen och det är ändå en stadspark. Det ska helst inte synas att där finns en lekplats.

Staden har väldigt lite fokus på barn och deras önskemål i Landskrona i jämförelse med våra grannkommuner. Titta exempelvis på Helsingborg, där det finns tema-lekplatser överallt i vackra färger och imponerande designer. Här får vi vara glada om vi har gungor, rutschkana och eventuellt en klätterställning.

Lill-Olas har en sliten lekplats, extremt minimal och där saker är i sönder och där vi har mest turister om somrarna. lekplatsen på Citadellområdet är fin och intressant. Visst har de byggt nya även på Lagunen. I Borstahusen har man lagt lite mer pengar på lekplatsen men alla de är små och går inte att jämföra. Titta på Karslundslekplatsen den ser likadan ut nu som när jag var barn i princip och det var 30 år sedan.  Karlslund har potential och skulle kunna användas som den fantastiska Hembygdsparken i Ängelholm exempelvis.

Granet är en lekplats som är uppskattat av barn och förskolor varför inte fråga förskolorna i staden vad barnen vill ha?

Tanken borde ju vara att man vill ha lite variation så att vi föräldrar kan aktivera och stimulera våra barn till lek och samtidigt vilja ta oss runt till olika lekplatser.

Tyvärr har Landskrona stad brist på fantasi.

Här finns så mycket mer att göra. Både för barn och ungdomar!

Vill ventilera och se om fler tycker liknande.

Vänliga hälsningar

Maja Z

Svar till debattinlägg av
Rebecka Kainulainen, ordförande Sveriges Lärare i Landskrona
Monica Olsson, ordförande Sveriges Lärare i Landskrona

Ber att få instämma helhjärtat.
Att 35 000 utbildade lärare (läste jag rätt?!) valt att lämna det yrke de utbildat sig till under många år på universitetet är ett kraftigt alarm om att någonting är fel någonstans.
Om vi då tar in barnperspektivet så blir frågan än mer oroande.
Barnen, eleverna, kan inte säga upp sig, de kan inte klappa sig på knäna en dag och säga:

”Näh vet ni, detta är nog inget för mig. – jag har huvudvärk varje dag, jag är rädd när jag går till skolan, jag förväntas prestera saker jag inte känner någon lust att lära mig, jag förväntas lyssna i ett rum med trettio rastlösa barn som pratar/skriker i mun på varandra, jag har magknip i matsalen och jag är helt slut när skoldagen är över och jag orkar ingenting annat än att slötitta i telefonen.” Nu säger jag upp mig från skolan.

Barnen har skolplikt. En lag som infördes 1842 för att förhindra barnarbete och ge befolkningen grundläggande utbildning.

Om skolans miljö är så pass oinbjudande att 35000 utbildade lärare vänder den ryggen är det värt att fråga sig hur barnen mår. Hur är skolplikten bättre än barnarbete? En väldigt provocerande fråga men väl värd att gå till djupet i. Hur mår barnen i skolor med överfyllda klassrum? Hur utvecklas ett barns självkänsla i den miljön? Är skolan ens byggd för en primat som vi faktiskt är, med behov av att röra sig, leka, upptäcka, skratta, få vara kreativa, känna sig fria och framförallt älskade? Jag tror inte att träbänkar och trästolar på rad, i ett stängt rum korrelerar med någon vetenskap överhuvudtaget om vad ett växande barn behöver för att utvecklas optimalt.
Visste ni att läroplanen lämnar stor frihet att uppnå målen för årskursen utan att barn ska sitta instängda i ett rum hela dagarna? Att läroplanen är öppen för olika sätt att inhämta och bearbeta information och tillgodogöra sig kunskap. Man kan göra studiebesök, man kan ha sackosäckar som alternativa sittplatser, man kan göra ämnesövergripande projekt i ämnen som intresserar barnen tex hästar, fotboll, rymden, det finns många sätt att skapa en skola som är rolig och givande för barnen. Ett barns framtid vilar i att barnen älskar sitt liv, inte i betyg. Barn som älskar sina liv kommer alltid välja det som är rätt för dem. Det borde vara skolans största och viktigaste uppgift. Då är det sannolikt roligare att arbeta som lärare också.

Önskar Dig en fin dag!

Bästa Hälsningar
Monica Drexler Bergman

En ny supercykelväg mellan Häljarp och Landskrona för pendlare låter ju trevligt. Men att det ska dröja tills 2025 för staden att åtgärda det enskilda största problemet: underlaget på vägen är en ordentlig besvikelse. Jag förstår att staden vill göra ett sådant arbete inom ramen för ett större omtag-det är praktiskt. Men problemet med trädrötterna som brutit igenom asfalten och förstört cykelbanan har funnits länge, i åratal, och många har redan klagat till staden. Att cykel denna sträcka på vägen till och från Häljarp är faktiskt riktigt otrevligt.

Där är såklart fler ställen i staden där trädrötter bryter igenom men om jag jämför skulle jag säga att det är den nya supercykelvägssträckan som är den allra värsta. Punktering och andra skador på cykeln riskeras när man rent av skumpar fram på vägen.

Jag blir helt enkelt besviken över att det störta problemet på cykelvägen inte blivit fixat under så lång tid och att åtgärd nu ska dröja ytterligare minst två år samtidigt som det ska firas med pompa och ståt över en ny supercykelväg. Den är inte super, den är fruktansvärt obekväm, även om det kommer upp lampor och bilarna får väjningsplikt. Som Häljarpsbo, kommunpolitiker och förälder förväntar jag mig mer. Detta är inget annat än ett ”sminka grisen”-projekt och jag undrar vad kostar kommunens reklamkampanj för att marknadsföra något som bara bytt namn och dessutom är riktigt dåligt?

Tina Söderberg (SD)
Häljarp, ersättare i kommunfullmäktige

Replik på Johan Dahléns svar. 

Det finns några fundamentala problem med Johan Dahléns försvar att visa Craig Ames AI-bilder, citat:
”Att det finns många svårigheter och etiska frågetecken kring användningen av AI-genererade bilder är ett faktum och detta står i utställningstexten och i allt material till utställningen.”

Med detta urvattnade argument kan nästan allt som börjar på foto- eller slutar på -grafi och har med ”verkligheten” (mitt citat) att göra kunna ställas ut – bara man höjer ett varnandes finger i utställningstexterna. I förlängningen; vad är då meningen med Landskrona Foto?

”Om AI är fotografi eller inte har vi inte tagit ställning till, men eftersom AI nu finns, är det något som vi som konstnärlig institution har en skyldighet att förhålla oss till och berätta om.”

Här blir det mer problematiskt; bara för att ”AI nu finns” innebär det inte med automatik att man har en ”skyldighet” att ställa ut AI. Frågeställningen om AI är fotografi eller inte är en fråga Landskrona Foto inte kan negligera, här finns nämligen en rad brännande punkter som pockar på svar: Upphovsrätt. Ansvar för innehåll. Konstnärlig integritet. Trovärdighet. Med mera.

”Nej, AI är faktiskt varken fotografi eller konst” är Linda Fagerströms rubrik i en kulturartikel i HD den tionde juni. I artikeln går hon till fränt angrepp mot Ames bilder. Hon skriver bland annat: ”Hans bilder i Landskrona är dekorativa ungefär på samma sätt som slappt generiska affischer från Ikea; roliga färger och fina former – men i längden gravt ointressanta.”

Från en debattartikel i Landskrona Direkt den nionde augusti i ämnet, citerar jag här Thomas H Johnsson (för övrigt en av initiativtagarna till Landskrona Fotofestival): ”Att koppla ihop AI-processen med fotografi är därmed problematiskt. AI är en intressant teknik och en ny form av bildskapande. Men det är inte fotografisk bild.”

Svaret till mig är undertecknat med Johan Dahléns namn och titulatur, ingen annans. I artikeln nämns dock ordet ”vi” ett antal gånger, jag undrar vilka dessa ”vi” är?

Örjan Kristenson

Lyfter på hatten för stadens stadsbibliotek. Att biblioteket blivit nominerat till Sveriges bästa fotoboksbibliotek är glädjande. Och välförtjänt. Redan våren 2022 uppmärksammade jag deras fotobokssatsning i en artikel i HD/Sydsvenskan-kultur. Bibliotekarierna i Landskrona är ett föredöme som förstår att fotografiet idag är ett kommunikationsmedel som närmast står i paritet till ordet. Således en del i bibliotekens kärnverksamhet. ”De som inte kan läsa bilder är framtidens analfabeter” lär designern László Moholy-Nagy ha uttryckt redan 1936. Tänkvärt.

Hälsar …

Thomas H Johnsson

Örjan Kristenson kritiserar Landskrona fotos ”lansering av AI-bilder” och önskar ett svar på kritiken. Att det finns många svårigheter och etiska frågetecken kring användningen av AI-genererade bilder är ett faktum och detta står i utställningstexten och i allt material till utställningen. Craig Ames höll ett föredrag i Landskrona där han berättade om utställningen och en film där han berättar om sitt konstnärskap finns tillgänglig på Landskrona fotos hemsida. Om AI är fotografi eller inte har vi inte tagit ställning till, men eftersom AI nu finns, är det något som vi som konstnärlig institution har en skyldighet att förhålla oss till och berätta om.

Utställningen är en del av Copenhagen Photo festival och vi är mycket glada över att utställningen visas i Landskrona.

Vi anser att det är en viktig utställning – som uppenbarligen på ett bra sätt öppnar upp för en diskussion om vad som är fotografi. Vi är dock inte säkra på att det finns ett entydigt svar.

Johan Dahlén
Chef för Museer & evenemang
Landskrona kulturförvaltning

Insändaren är korrigerad den 29 augusti.

Några dagar in i augusti kritiserade jag Landskrona Fotos lansering av AI-bilder.
Hittills har inget svar kommit från ansvariga inom organisationen. Det är allvarligt.
Om man väljer att inte bemöta kritik från erfarna fotografer innebär det nämligen att man svär sig fri från ansvar.

Som en organisation som ska företräda fotografins intressen borde man åtminstone ha anständigheten att vara öppen, och svara på frågor från andra fotografer.
”Vad är fotografi?” frågade jag. Inte ens en sådan fråga vill Landskrona Foto svara på…

I förlängningen innebär Landskrona Fotos oförmåga att ta till sig kritik en fara för dess existens. Något är fundamentalt fel inom organisationen: Man blåser upp besökssiffror från 1600 till 16 000 och man vill inte debattera med fotografer.

I detta finns en oärlighet och en brist på självreflektion som är besvärande för Landskrona Foto.

Fotofestivalen bör överleva – jag hoppas det – men då måste det finnas en öppenhet och inte instängdhet.

Örjan Kristenson