Under många år retade jag mig på lervällingen som dök upp på gång- och cykelvägen längs Teaterparken, mer eller mindre varje gång det regnade. Det var en stump av vägen som magnetiskt verkade dra till sig allt regnvatten. Jag trodde att det hade att göra med att just den stumpen inte var asfalterad. Glad blev jag när jag fick information om att kommunen skulle fixa det hela. Och så har också skett.
Dock, det verkar som om det inte bara var asfaltering som var av nöden. Grundproblemet kvarstår; platsens magnetiska dragningskraft på vatten har inte påverkats. Nej, det lutar nog åt att problemet har att göra med just lutning. Platsen är en grop ur vilken ingen avrinning är möjlig. Okej, i dag blir inte skorna leriga; men har man inte stövlar på sig blir man blöt in på strumporna.
I och för sig kan man via trappor och annat ta sig förbi gropen, vilket är lite problematiskt om man har barnvagn, rullator eller rullstol. Och till vintern lär gropen bli till en isbana, dock för liten att åka skridskor eller kana på. Men tillräckligt stor att halka på, med brutna armar, ben och lårbenshalsar som följd.
Så, kära kommun, fixa till det hela innan någon halkar dit!
Jan Nilsson
Boende på Öster
