Arkiv: Planket

I dag är det Syttende Mai och rödvitblåa flaggor vajar i vinden över hela Norge. Men inte bara där, utan även på många håll runt om i Sverige och i de andra nordiska grannländerna. Och naturligtvis också i Landskrona. Det är en mycket trevlig tradition att vi i Norden uppmärksammar våra respektive länders och självstyrande områdens högtidsdagar. Men framför allt är det en viktig och handfast manifestation av nordisk samhörighet och nordiskt samarbete. Detta även om inte alltid våra relationer är rosenröda. Misshälligheter kan uppkomma och stridigheter förekommer alltjämt; inte minst mellan Norge och Sverige. I dag dock turligt nog inte med vapen i hand, utan med andra och mjukare medel. Musik är ett sådant medel, vilket blev tydligt för en vecka sedan. Jag har som ni säkert förstår Eurovisionsschlagerfestivalen i tankarna. Trots att vi i Sverige ställde upp med en norsk duo, Marcus & Martinus, och därmed slog ett slag för nordisk samverkan, så kallades gossarna mer eller mindre för landsförrädare hemma i Norge. Och bara tre poäng fick de av juryn i vårt grannland!

Nu har väl i och för sig vi inte alltid varit musikaliskt snälla mot Norge. Det som verkligen kom sinnet att rinna över på andra sidan kölen var dock inte ett bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen, utan en liten visa år 1968 av en grupp mosebasker. Helmer Bryds Eminent Five Quartet sångnummer, med den på ytan oförargliga titeln ”Norge”, innebar att kvartetten gjorde sig till ovänner med hela Norge. Det hela utmynnade turligt nog inte i några allvarligare diplomatiska förvecklingar.

Värre var det under andra världskriget när en del svenska artister och musiker reste på turnéer till broderlandet och musicerade för tyska ockupationssoldater och norska quislingar. Hugo Alfvéns och Johnny Bodes framträdanden i Norge väckte berättigad vrede och fick efter kriget konsekvenser för dem båda, i såväl Norge som Sverige. Alfvén, som svensk nationalikon, drabbades dock inte så hårt i hemlandet. Bodes karriär som schlagersångare däremot tog tvärt slut; han återkom i och för sig långt senare som (ö)känd sängkammarsångare.

Samtidigt är det just under andra världskriget som Sverige och Norge förenas i musik. Samma toner kom att få avgörande betydelse för beredskapen i Sverige och inte minst för det norska motståndet mot den tyska ockupationsmakten och quislingarna. Det handlar om ”Obligationsmarschen” från 1940 med musik av Lars-Erik Larsson och text av Alf Henrikson. En sång som fick svenskarna att gå man ur huse för att teckna försvarslån. Marschen kom så småningom till Norge där en ny text skrevs av medlemmar i motståndsrörelsen och ”Norge i rødt, hvitt og blått” blev kampsången på allas läppar.

I dag på Syttende Mai sjungs den över hela Norge!

Jan Nilsson
ordförande
Föreningen Norden i Landskrona

Axeltoftas friluftsliv är i fara då Landskrona kommun förväntar sig en höjning av havsnivån så att ny bebyggelse på Skeppsbrokajen skall ha en säkerhetsnivå på 365cm över(dagens) havsnivå. Man kan då undra vad detta innebär för Landskronas förbindelser söderut.

Både motorvägen E20, Axeltoftavägen och järnvägen hamnar väl då också i farozonen?

Är det inte rimligt att invänta planer för skydd av dessa kommunikationer innan Axeltoftas koloniområde rivs ned?

Om det beslutas om invallning så kan koloniområdet räddas genom fördämningar mot havet som funnits i Holland sedan 1300-talet. Offra inte kolonierna i onödan!

Lars Erlandsson
Kävlinge

När frågan om koloniområdet Axeltofta och avhysningen av de 160 boende där presenterades, dvs den största frågan kopplat till klimatförändringar under Treklöverns 17-åriga regeringsperiod i Landskrona, ligger på bordet, då är det inte Miljöpartiets kommunalråd Elvir Mesanovic, tillika ordförande för miljönämnden, som får stå i SVTs lokala nyheter och prata om hur kommunen tänkt hantera detta. Utan istället riktas strålkastarljuset som vanligt på kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L).

Nyligen återremitterade kommunfullmäktige frågan om en ny finanspolicy, som gör det möjligt för kommunen att investera pengar i vapenindustrin. En tydlig protest mot denna policy har kommit inifrån den styrande Treklövern. Det är miljöpartisten Elvir Mesanovic som vänder sig mot förslaget. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står – för ovanlighetens skull – bakom Miljöpartiet och därmed hamnar vågmästarrollen på Sverigedemokraterna, som under fullmäktiges sammanträde efter ett linjetal av kommunfullmäktiges vice ordförande Daniel Petersson (SD), valde att – så att säga – skjuta avgörandet på framtiden.

Redan efter mötet började så spekulationerna hagla från skrået för politiskt intresserade i staden. Har Sverigedemokraterna gjort upp med de resterande två benen i Treklövern, dvs Liberalerna och Moderaterna? Vad har Sverigedemokraterna fått för att rösta för vapenfrågan? Rimligtvis har Sverigedemokraterna vid tillfället inte fått något, trots kommunfullmäktigeordföranden Lisa Flinths självbelåtna leende efter ajourneringen som syntes hela vägen hem till webbsändningstittarna. Sverigedemokraterna hade inte fått mer än den skadeskjutna Treklöverns uppmärksamhet. Om de hade fått något i utbyte där och då, så hade de ju röstat för policyn, inte återremitterat den. Men uppmärksamheten, absolut! Ett nytt scenario hade dock uppstått. Va? Kommer inte Sverigedemokraterna till undsättning när Treklövern behöver deras stöd?

Man kan naturligtvis fråga sig, om frågan om en ny finanspolicy, som möjliggör för investeringar i vapenindustrin är så pass viktig för Treklövern, att man bara måste baxa igenom den? Nog är det väl ändå fler människor i Landskrona förutom Mesanovic, såväl anställda i kommunen, men även skattebetalare, som varit med om krig och elände och vill att Landskrona stads investeringar inte ska gå till att göda vapenindustrin, däribland människor som röstat på Liberalerna och Moderaterna. Vapen tenderar tydligen att ha lång livslängd och vapnen vi investerar i kan rent av komma att hamna på Sveriges och Landskronas gator och därmed riskerar ju människor att i framtiden bli utsatta för vapen, som kommunen investerat i idag.

Vad som händer i Stadshuset och vem som gör upp med vem i olika frågor är en väl förborgad hemlighet. Vi som följer politiken har faktamässigt bara att förhålla oss till utfall i omröstningar. Det är den krassa verkligheten. Nu förhåller det sig dock så, att Sverigedemokraterna hamnat i ett prekärt läge. För det är inte bara Treklövern som vill något. Liksom myntet har politiken två sidor, även i vapenfrågan. Och vågmästaren kan fälla avgörandet i just denna fråga. Vad har då detta att göra med Miljöpartiet? Jo, det kan ju inte bara vara Liberalerna och Moderaterna som är förbehållna rätten att förhandla med Sverigedemokraterna och kan erbjuda dem något för vapenfrågan. Det kan ju även Miljöpartiet göra. Och dessutom vore det väl höjden av ironi om Liberalerna och Moderaterna, betalar ett pris till Sverigedemokraterna, som sedermera Miljöpartiet får vara med och betala, för att det inte ska bli som Miljöpartiet vill. Således borde Miljöpartiet av ren och skär självbevarelsedrift undvika självspäkelse och föra samtal med Sverigedemokraterna.

Frågan om koloniområdet Axeltofta ligger på bordet. Samtidigt ligger det ju inte riktigt i sakens natur, att Miljöpartiet som ett miljö- och naturnära parti ska vara emot koloniområden. Det faller ju på sin egen orimlighet. Att avhysa boenden från ett helt koloniområde, ligger kanske inte i miljöpartisternas intresse? Det har ju redan blåst lite kring Miljöpartiets delaktighet mot S:t Olovs vångs koloniområde. Vilket blir nästa koloniområde som Miljöpartiet ska vara med och stänga ner?

Nu vet vi ju inte hur de stora oppositionspartierna Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna slutligen ställer sig i frågan om Axeltofta, det är för tidigt att säga eftersom hela processen gått så ohyggligt fort. Men bägge partierna har gissningsvis många sympatisörer boende i området. Om det visar sig att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte är nöjda med Treklöverns linje, så kan det finnas en öppning för en annan väg än den enda vägens politik som Torkild Strandberg presenterat. Och då har Miljöpartiet all anledning att samtala med vågmästaren Sverigedemokraterna.

Om Miljöpartiet kan rösta nej till den skadeskjutna Treklöverns linje i frågan om vapenköp i finanspolicyn, så kan de också rösta nej till avhysningen av de boende i Axeltofta. Det är en tung börda att lägga på Elvir Mesanovics axlar, men politik är mer än att bara gömma sig bakom Treklövern. Politik är att vilja och ibland är priset högt för att få som man vill.

Marko Huttunen

Svar på Torkild Strandbergs insändare ”Svar angående Skeppsbrokajen”

Torkild, om du läst ordentligt i mitt inlägg om Skeppsbrokajen så är det inte byggandet på Skeppsbron som är häpnadsväckande utan det är ditt uttalande i Lokal TV, som jag tycker är direkt häpnadsväckande. I ena stunden vill du slänga ut kolonisterna i Axeltofta för att den kommande havsnivå höjningen kommer att utgöra en fara, medan du i andra stunden tycker det är helt O K att Landskrona, som en av Sveriges mest utsatta kommuner när det gäller havsnivåns höjning, bygger på Skeppsbron.

Svar till Marko Huttunen på hans  insändare: Vad säger miljöchefen om att havet stiger?

Precis som du framför Marko så är Landskrona en kommun som är särskilt utsatt för de förändringar av klimatet som förutspås och som vi till viss del börjat se.

Arbetet kopplat till klimatförändringar sker på två fronter i en framgångsrik kommun.

Det ena fronten är att arbeta med att minska påverkan på klimatet. Den andra fronten är att hantera effekterna av klimatförändringarna. För effekterna kommer och de kommer bara att förvärras efterhand som den globala medeltemperaturen i atmosfären stiger.

I Landskrona ligger det operativa ansvaret för klimatanpassning på Stadsbyggnadsförvaltningen.

Mitt ansvar som chef för miljönämndens operativa verksamhet är att med hjälp av lagen som verktyg samt inte minst med frivilliga insatser se till att minska påverkan på klimatet.

Miljönämnden har mycket begränsade lagliga möjligheter att hantera de åtgärder som krävs för att hantera de faktiska konsekvenserna av klimatförändringarna som t.ex. havsnivåhöjningar. I de fall där havsnivåhöjningarna leder till följdverkningar som innebär risker för miljön eller hälsa så kan vi besluta att den som har rättsligt ansvar och möjlighet ska undanröja den risken.

Landskrona stad har antagit en energi- och klimatplan. Enligt den så är målet att de klimatpåverkande utsläppen från Landskrona stads förvaltningar och bolag ska vara noll senast 2035 för att därefter vara negativa. Det är ett ambitiöst mål som kommer att ställa stora krav på stadens alla olika verksamheter. Kopplat till planen har varje enhet i staden tagit fram åtgärdsplaner för att målet ska kunna uppnås.

Efter hand som arbetet fortskrider så utvärderas det för att kontrollera om åtgärderna genomförs och om de är tillräckliga för att målet ska kunna nås. Det intryck jag har från min position är att Landskrona stad kommer att göra så mycket som är möjligt inom det som staden råder över och staden har resurser för.

Klimatanpassningen hanteras genom en egen strategi av Stadsbyggnadsnämnden.

Jörgen Hanak
Miljöchef
Landskrona stad

Svar på Björn Linds insändare Staden i havet

Björn Lind är orolig över den stigande havsnivån och särskilt vid Skeppsbron i Landskrona. Björn tycker det är ”häpnadsväckande” att vilja bygga på Skeppsbron samtidigt som Landskrona är en av landets mest utsatta städer när det gäller havsnivåhöjning. Jag är av rakt motsatt uppfattning. Landskrona är en av 7 kommuner i Skåne som pekas ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Länsstyrelsen i Skåne som särskilt utsatt när det gäller känslighet för havsnivåhöjning. Det kommer att kräva åtgärder och nytänkande. Hela bostadsprojektet med byggnation på Skeppsbron är därför designat som en start på ett klimatskydd med bland annat förhöjda färdiga golvhöjder och upphöjda marknivåer (+3,65 möh). Det kommer att innebära att Landskronas centrala delar, som annars är utsatta, får början till ett ordentligt skydd. Så Björn, du kan vara lugn. Bygget på Skeppsbron kommer att innebära att du och alla andra boende i området, även om de prognostiserade havsnivåhöjningarna blir verklighet, troligen kommer att kunna gå torrskodda även i framtiden.

Torkild Strandberg
Kommunstyrelsens ordförande (L)

I lördags var Föreningen Norden i farten igen. Den här gången höll vi oss hemmavid, men det blev trots detta till en resa i både tid och rum. Med benäget bistånd av Lottakåren i Landskrona fick vi en visning av en väl dold sevärdhet i Landskrona: bunkern i Karlslundsparken. En gång i tiden kommunens ledningscentral i händelse av krig. I dag nyttjas den av Lottorna och andra frivilliga försvarsorganisationer. Vi fick ta del Lottarörelsens 100-åriga historia, kopplingen till Runebergs Fänrik Ståls sägner och den finländska Lotta Svärd-organisationen samt samarbetet med Lottarörelsen i övriga nordiska länder. Ett i alla delar mycket intressant och givande besök!

Därefter fortsatte vi längs det nordiska spåret till Seglaren för inmundigande av smarriga smørrebrød. Och när vi där lyfte blicken från tallrikarna fick vi den danska kusten för ögonen, samtidigt kunde vi slå fast att våra smørrebrød smakade minst lika bra som smørrebrøden på andra sidan sundet.

Till sist är det bara till att konstatera att det i Landskrona finns mycket att upptäcka, även för inbitna landskroniter och landskronabor.

Jan Nilsson
Ordförande
Föreningen Norden i Landskrona

Enkel fråga till Landskrona stads miljöchef Jörgen Hanak.

Med anledning av att kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) 2024-05-08 sagt till SVT Lokalt Helsingborg: ”Landskrona är en av Sveriges mest utsatta städer när det gäller konsekvenserna av att havet stiger”, så ställer jag den enkla frågan till miljöchefen Jörgen Hanak:

Jag har precis nu hört/sett ett häpnadsväckande uttalande av Torkild Strandberg i Lokal TV: ”Landskrona är Sveriges mest utsatta stad när det gäller den stigande havsnivån!”. Detta i samband med problemet med Axeltofta koloniområde.
Trots detta uttalande från Stadens ”starke” man så skall Landskrona bebygga hela Skeppsbron! Hallå Torkild, bättre än så kan du eller. . . . .?

Björn Lind

Nu värmer vårsolen åter igen
på mark vid skogsgläntans äng
där vitsippor möter oss år efter år
på vandring längs stigar och snår.

En gryende tid så längtansfull stark
till nytta för mullrik och bördig mark
som tillgång, mångfalt  oss alla  berika
där värn om miljön aldrig må svika.