PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

En söndag i Axeltofta fritidsområde

Efter en lugn promenad med hundarna i Axeltofta Fritidsförening på söndagsmorgonen, känner jag ett otroligt lugn i själen. Här sitter man på verandan och tar morgonens första kopp kaffe, och man hör tyst mummel i trädgårdarna. Ett äldre par vandrar sakta och tittar på blommorna som prunkar i trädgårdarna, är detta himmelriket på jorden?

Men sen kommer den oroliga känslan i magen, samtidigt som koltrasten kallar på sin maka. Ett vansinnesbeslut vände upp och ner på vår värld. 

Vi har under veckan som gått, mobiliserat flera arbetsgrupper, vi har haft många möten, vi har pratat när vi mött varandra, delat den oro som nu ligger som en möglig filt över vårt vackra fina område.

Vad händer nu?

Vad händer nu? Vilka planer smids i kommunhuset? Har vi ens sått ett litet frö av sans i Torkild Strandberg och hans anhängare? Hjälper det vad vi än gör?

Att marken här ska bli ett naturområde tror vi inte alls, det kommer att exploateras, och blir det inte bostadsmark (när väl om 5 år man “upptäcker” att utredningen inte stämmer, så lär det bli lagerhallar som växer upp i Axeltofta Fritidsförening. 

Det jag ser är ett enormt stöd från så många Landskronabor, är så glad att vi har den stöttan, det jag också ser är att alla dessa människor också är de som går till val om 2 år. Så räddar vi inte området med allt vi arbetar fram, så kanske ,om det finns någon balans i universum, så sitter mina barnbarn och barnbarnsbarn här i min trädgård och tar sin första kopp kaffe en söndagsmorgon om 20 år.

Camilla Magnusson
Kolonist på Axeltofta Fritidsförening

Vackra toner i konsthallen

I onsdags var jag på en fantastiskt trevlig körkonsert på konsthallen i Landskrona. Det var kören Aquarello och Öresundsvarvets manskör som underhöll under ledning av dirigent Patric Kullenberg. Solist var Alice Durén.

Min förhoppning är att arrangörerna blir bättre på att annonsera ut spelningarna nästa år. Det var en ren tillfällighet att jag såg en affisch på biblioteket samma dag som konserten. Med tanke på hur duktiga körerna är så är de värda en större publik och mer uppmärksamhet.

Harriet Rossing

Foto: Harriet Rossing

Axeltofta igen

Debatten om Axeltoftas vara eller icke vara som koloniområde har pågått en tid och kommer nog att pågå ända tills den sista stugan rivits eller flyttats.

Jag har tagit del av de flesta inläggen och håller i sak med kommunledningen, men tycker att det faktiskt saknas en viktig aspekt som kommunen helt missat.
Våra koloniområden är en del av Landskronas identitet och en del av Landskronas själ. För att bevara detta, måste kommunen skapa ett nytt koloniområde dit bl.a. alla som har kolonier i Axeltofta kan flytta sina stugor och detta måste göras innan flytten från Axeltofta börjar.

Det finns gott om mark i Landskronas ytterområden som är lämpliga och det är bara viljan som fattas, kanske beroende på att det inte genererar några nya skattepengar till kommunen, och om så är fallet visar det bara att alla landskroniter inte är lika mycket värda.

Leif Thorsell
f.d. moderat ledamot i SBN
numera opolitisk Landskronit

Rör inte vårt DNA

Ilskan växer!
Bort! Bort med Sankt Olovs vång!
Bort med Axeltofta! Bort!

Ja, det blir en upprörande lista av negativa förändringar som vår ”Ge dig på vanligt folk”- Treklöver försöker genomföra, allt enligt en demokratisk process.
När jag läser om en utredning som skall ha skett i lönndom( mitt ordval) så blir jag milt sagt upprörd.
Är det så tycker jag och många med mig att det är ett demokratiskt bottennapp.
Det finns alldeles för många frågetecken som behöver rättas ut innan man tar beslut i frågan.
Det är lätt att sitta på Svaneholmsområdet, på Hven, i Borstahusen eller i andra attraktiva stadsdelar och med ett knapptryck förändra livet för våra kolonister.
”Stadens DNA” som medborgare Strandberg en gång kallade våra kolonier.
Med all rätt och som sagt DNA förändrar man inte med ett knapptryck.

Bort med fingrarna från vårt DNA!

Håkan Lans

Öppet brev till dig som sitter i kommunfullmäktige

Till ledamöterna i Landskrona kommunfullmäktige
Angående Axeltoftas vara eller icke vara, och beslutet som skall tas på måndag den 27/5 i kommunfullmäktige.
Jag och många med mig har en vädjan till er, tänk noga en gång till, innan ni ”trycker på knappen”.
Vi är många som haft koloni i Axeltofta i många år, och som nu är förtvivlade över den uppkomna situationen.
Varför så bråttom? Varför så kort tid? Det kan väl inte anses ”brinna i knutarna” när man pratar om upp till 100 år innan det skulle bli någon risk för översvämningar?
Det finns en motorväg mellan havet och Axeltofta som måste skyddas först också eller hur?
Där måste kommunen och Trafikverket arbeta tillsammans för att skydda den. Och på automatik får Axeltofta då också ett skydd. Eller så får de stänga av motorvägen, men då kan vi lägga ner alla nytillkomna företag som använder den eller hur?
För övrigt finns det kanske fler ställen, som i så fall också riskerar att bli översvämmade, i Häljarp tex, ska de också evakueras nu? Om det är så väldigt bråttom menar jag.
Det har ju uppkommit på våra möte med Stadsbyggnadskontoret och Treklövern, som var med nu senast, att området har inte skötts så väl från kommunens sida, med spolbilar o.s.v. därav översvämmade brunnar t.ex.
Och att man arbetar inte aktivt med styrelsen/kolonisterna. Man har inte heller varit transparanta mot styrelsen i utredningsfrågan. Utan arbetat i det tysta.
Vi verkar bara var till besvär, men vi sitter ju på värdefull mark, det är väl därför.
För mig och min familj är Axeltofta en oas, vi har haft vår stuga i strax över 40 år, en fin Västkuststuga som min man och jag byggt och vårdat, med en prunkande trädgård.
Våra tre barn är uppväxta där och har många fina minnen. Nu ska vi inte ens få skäliga ersättningar för våra hus/stugor. Vi kan inte ens flytta dem för de pengarna som erbjuds, om det hade gått.
Vi skall dessutom skatta för ersättningen!
Att bara höra att man ska rasera en oas, ett andningshål för många är en skam.
Tillika är många, många hus uppförda ganska nyligen och det är ett slöseri att riva dem.
Vi fick också upplysningen att vi behöver inte gräva upp några växter och ta med oss!
Kan de ens förstå hur mycket tanke, omsorg och pengar det kosta att anlägga en trädgård.
Det vrider runt kniven i hjärtat gång på gång. Denna oförståelse, okänsla och brådska.
Jag hoppas att jag slipper se ett rivningsbeslut på måndag, med följden, att på marken där Axeltofta finns idag, i framtiden byggs nya hus för de som har pengar.
Min vädjan till er – Rör inte Axeltofta!
Rösta emot detta dumma, ogenomtänkta, förslag och låt vår stad ha denna och andra oaser kvar.
Så att ni kan se Landskronaborna i ögonen i fortsättningen också!
Än en gång, det vrider om kniven i hjärtat!
Christel  o Paul Ericsson
Kolonister i Axeltofta

Barngruppernas storlek – ett klargörande

Ett klargörande angående barngrupperna i Landskrona.

Låt oss vara väldigt klara med  att vi Socialdemokrater har som absolut första ambition att inga barnskötare skall sägas upp utan i första hand få fortsätta med att utöva sitt yrke.

Vår ambition blir ännu tydligare och viktigare när Landskrona  Direkt levererar skrämmande siffror som visar på hur Landskrona ligger i botten när det gäller storleken på barngrupper i Sverige.

Vi kan väl för hela friden bättre än så!

Vi skall tillsammans ta tillvara den kompetens barnskötarna besitter och vända bottennoteringen till en toppnotering.

Det kanske krävs att man river upp gamla beslut – Nå, låtom oss göra det då!

Det kanske krävs att man river upp gamla budgetbeslut – Nå, låtom oss göra det då!

Det går inte, säger vän av ordning.

Det kanske aldrig eller sällan gjorts och det kanske inte är lätt MEN vill vi – kan vi.

Vi, Socialdemokrater, kräver att Landskrona följer de rekommendationer som Skolverket ger: 12 barn per grupp ( ett till tre år ) och 15 barn per grupp (för äldre barn)!

Vi , Socialdemokrater, vill, kan och törs!

En numera sliten klyscha;

Gör om – Gör rätt!

Håkan Lans,
för S-gruppen i utbildningsnämnden

På tal om havshöjning

Det råder ett avgrundsdjup mellan vad vi vet om hjärnan och vad vi vill veta. Det kan man till viss del också påstå om framtida konsekvenser av klimatförändringar. Torkild Strandberg har inte gått till val på att vara expert i frågor om översvämningsrisker.  För det ändamålet finns konsulter som i bästa fall håller kommunen uppdaterad vad gäller nya forskningsrön och rekommendationer. Hur är det egentligen med alla undersökningar som gjorts genom åren, har de bara lagts till handlingarna? Det kanske ligger i makthavarnas intresse att lugna sina undersåtar, även om det i bästa fall rör sig om en stilla förhoppning. Tänk ett framtidsscenario där det behövs murar, vallar, barriärer och hamnförstärkning för att skydda Landskronas bebyggelse och infrastruktur. Då borde kanske faktiska åtgärder kunna skönjas i miljön redan nu? För närvarande är knappast några politiska poänger som kan hämtas på klimatanpassningar eftersom det kräver stora långsiktiga investeringar.

Annorlunda tycks det förhålla sig med det s.k Europaspåret. Där rör det sig inte om förhoppningar utan en fast övertygelse från makthavaren. En liten detalj. Uppfarten är tänkt att anslutas till E6. I en tjugo år gammal översvämningsmodell av framtida 100-årsvattenstånd kommer stora delar av de centrala delarna i Landskrona kommun att ligga under vatten. I denna beräkningsmodell har det inte tagits med risker av översvämning på grund av uppspolningseffekt relaterat till de förväntade högre vindhastigheterna. Översvämningar kan sträcka sig ännu längre in i bebyggelsen. Lägg därtill skyfall med längre varaktighet. Inga energi- och klimatplaner i sig hjälper, det är först när de omsätts i handling. Kommande generationer kommer att undra över vad kommunpolitikerna sysslade med. Om Gotlands makthavare plötsligt kom på idén att det förträffliga vore att bygga en bro till fastlandet skulle hon troligtvis kunna underbygga det med öbornas gillande och göra det till en kommunal angelägenhet.

Lennart Larsson

Ta ert ansvar

Socialdemokraterna ska ta beslut på vårt medlemsmöte som sker idag den 20 maj. Vi Socialdemokrater håller inte med treklöverns förslag att ärendet om Axeltofta koloniområde ska gå så fort. Det är ett väldigt tråkigt förslag eftersom folk har levt och spenderat livets finaste stunder där.

Att vi är kritiska till förslaget är på grund av 3 anledningar.
För det första; Vi värnar om kolonisterna och om fritidsområdet, och vi står på kolonisternas sida.
För det andra ska vi inte behandla människor, i detta fallet kolonisterna, som treklövern har gjort.
För det tredje : vi är beredda att diskutera framtiden för Axeltofta men man måste göra i dialog med styrelsen samt kolonisterna.

Jag står fast vid min fråga som jag ställde under informationsmötet om Axeltoftas framtida planer: Jag är kritisk till att det ska vara så bråttom. Varför ska allting ske på en månad, det är ett alldeles för hastigt beslut.

Redan år 2006, när treklövern tog över makten, har de lovat kolonisterna att uppmuntra till bostadsområde om kolonisterna så önskade det och inte motsätta sig det. Den styrande treklövern visste att där är året-runt-boende och det är dom som tillåtit detta. Då är det också rimligt att de ska ta ansvar för det. De har inte gjort någonting sedan 2006 när det kommer till Axeltofta.

Jag tycker att Axeltofta ska vara och fungera som alla andra koloniområden i Landskrona Kommun.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Om konsten att skaffa billiga politiska poäng

Lite märkligt att läsa Landskrona Direkts artikel om Axeltofta 15/5-24. Där Torkild Strandberg svarar, Brorsson och naturligtvis Mesanovic har belagts med yttrandeförbud av Strandberg. Mesanovic hade tydligen, miljöpartist som han är, inget att tillägga om t ex miljön.

Strandberg jobbar nu helt för att ta bort koloniområdet och ömmar inte alls för de permanentboende.
Förra S-styret beslutade sig under början av 2000-talet för att förbjuda permanentboende och låta det vara ett koloniområde.
I en intervju 13/10-06 i P4 Malmöhus propagerar Strandberg, i sin iver att misskreditera förra styret, intensivt för att göra området till permanentboende.
”Om det är en majoritet som vill göra om området för permanentboende, så ska vi inte motarbeta det, utan hjälpa till, säger Torkild Strandberg( FP).”
I inslaget framgår tydligt att det fanns en bred majoritet bland kolonisterna för att bilda ett bostadsområde.
Visst kan man förstå att folk tror på att få ett permanentboende?

Lena Nilsson

Till koloniägare:  Utöva er demokratiska rätt i samhället!

När Landskronas koloniägare gång på gång blir överkörda av Treklövern, som styr Landskrona stad under ledning av Torkild Strandberg, är det hög tid att utöva er politiska makt.

I nästa val kan ni rösta på de partier som ger garantier för att föra era frågor och inte kör över er.

Nu är det upp till övriga partier och att visa omtanke för stadens invånare.

Kolonifrågan är mycket tarvligt hanterarad då man totalt kör över koloniägarna.

Torkild Strandberg och den styrande treklövern bör tänka att varje koloni berör flera personer då det ofta är familjens och vännernas samlingsplats. En oas i tillvaron.

Landskrona stad är Sveriges första och en av de största kolonistäder som finns i landet, men nu har slaktaren flertalet gånger satt sin kniv i och förstört vad som är en del av stadens personlighet.

Då detta har hanterats på ett mycket dåligt sätt , citerar jag Astrid Lindgren, som var en mycket klok kvinna:

När människor med makt, slutar lyssna på folk. Då är det dags att byta ut dem.

Det är inte försent för Treklövern under Torkilds styre att tänka om i denna fråga.

Poul W Lorenzen
”ej politisk tillhörighet” men med omtanke om Landskrona stad och dess invånare