PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

I Sverige kör vi med kollektivavtal.

IF Metalls strejk mot Tesla har pågått sedan den 27 oktober. Det är en lång tid med svenska mått. Men det är en konflikt som vi tänker fortsätta driva så länge det behövs.

I vårt land har vi vant oss vid en fredlig arbetsmarknad, med få konflikter och strejker. Här gör vi upp i samförstånd om löner och villkor mellan fack och arbetsgivare.

I stället för att klåfingriga politiker ska in och bestämma med lagstiftning har vi kollektivavtal där vi enas om villkoren genom förhandlingar.

Utan kollektivavtalen har arbetsgivaren rätt att när som helst och helt enligt eget gottfinnande ändra löner och anställningsvillkor. Så vill vi inte ha det på svensk arbetsmarknad.

Det är i grunden detta vår konflikt med Tesla handlar om. Vi vill helt enkelt att våra medlemmar på Tesla ska ha samma schyssta villkor som våra medlemmar på andra bilverkstäder. Och vi vill inte att oseriösa företagare ska dumpa villkoren och konkurrera ut seriösa aktörer med lägre löner och sämre villkor.

Det är inga konstigheter. I Sverige kör vi med kollektivavtal. Även om företagsägaren är mångmiljardär.

Adis Heldic, IF Metall
Jenny Tillander, IF Metall

Kom med och fira vänskap och partnerskap i Norden!

På lördag, 23 mars, är det Nordens dag. En dag som kommer att firas runt om i våra grannländer och i Sverige, så även här i Landskrona. I samarbete med Landskrona stad och andra föreningar kommer Föreningen Norden i Landskrona att bjuda på ett nordiskt arrangemang för alla landskronabor. Platsen för det hela blir Rådhuset, såväl innanför som utanför de röda tegelväggarna. Vi är på plats från klockan tio och kommer att informera om nordisk samverkan och föreningens verksamhet. Det kommer även att bjudas på nordiska smakbitar och språkliga klurigheter. Det kommer att finnas något för alla, såväl unga som vuxna.

Strax efter klockan ett kommer kören Aquarello att bjuda på nordisk körmusik från Rådhusets trappa och vår förutvarande borgmästare Gunlög Stenfelt hälsar välkommen. Därefter öppnas dörrarna upp till Landskronas nygotiska pärla. Väl där inne får vi ta del av Landskronas nordiska historia och husets historia, ciceroner är Sven-Erik Thosteman och Fredrik Svensson. Men det bjuds även på musik med Cecilia Holmstrand Duo och kören Aquarello. Vi rundar av det hela klockan halv tre. Varmt välkomna!

Men varför firar vi då Nordens dag?
Norden kan stoltsera med ett av de äldsta regionala samarbetena i världen. Det är ingen tillfällighet att just Norden ligger i framkant inom många områden såsom hållbarhet, konkurrenskraft och innovation. Hundra år av samarbete över de nordiska gränserna har bidragit till att forma våra samhällen, som kännetecknas av gemensam välfärd och individuell frihet. Men samtidigt står vi i dag inför utmaningar, såväl sociala och ekonomiska som miljömässiga och säkerhetspolitiska. Utmaningar som talar för ett fördjupat samarbete inom Norden. 

Föreningen Nordens opinionsundersökning Nordenbarometern 2023 visar att nordiskt samarbete har ett starkt folkligt stöd. Hela 90 procent av svenskarna instämmer helt eller delvis i påståendet att det behövs mer samarbete inom Norden för att klara utmaningarna. Men detta är inte en fråga enbart för regeringarna runt om i Norden. För att samarbete ska vara långsiktigt hållbart och utvecklande krävs intresse och engagemang även inom regioner, kommuner, föreningsliv och näringsliv. Och inte minst ett folkligt stöd, intresse och engagemang. 

En huvuduppgift för Föreningen Norden är att uppmuntra till och möjliggöra möten, dialoger och samarbeten i Norden. Hållbara och fungerande samarbeten bygger på tillit och samhörighet, något som byggs och förstärks när människor möts och lär känna varandra. Men att uppmuntra till och möjliggöra möten kan inte enbart vara en uppgift för Föreningen Norden. Den uppgiften delar vi med andra, inte minst med kommunerna. 

Vi vill därför uppmana Landskrona stad att ta nya tag när det gäller våra vänorter. Det handlar om att både fördjupa och bredda kontakterna, så att förenings- och näringsliv och enskilda landskronabor intresseras och engageras. Vi vill även uppmana Landskrona stad att rikta ett särskilt fokus mot unga landskronabors möjligheter att få erfarenheter av och etablera kontakter i våra grannländer, exempelvis genom nordiskt ungdomsutbyte. Det är de unga som bygger det framtida samarbetet i Norden!

Jan Nilsson
Ordförande Föreningen Norden i Landskrona 

Närtid

Just nu väntar vi på att vår gata ska bli sopad någon gång i närtid. Liksom att vi väntar på att gatorna vi använder oss av när vi kör ärenden ska bli lagade i närtid.

Vi har fått veta och höra att de ideliga dröjsmålen inte, tro det eller ej, beror på kommunens saktfärdighet, snålhet eller inkompetens.
Utan på att de sitter och väntar på att upphandlingar och överklaganden, följda av nya överklaganden och upphandlingar, osv, ska bli klara. Alltså är det någon annans fel?

Det gäller att vara tålmodig i marknadens förlovade stad.
Under tiden kan man ju läsa de styrandes partiprogram och gotta sig åt hur fint, tryggt och säkert de beskriver att det ska bli.
Och det står ju inte när det ska ske. Kanske menade de inte i närtid?

Detta skriver vi inte för att vara gnälliga, försöka få uppmärksamhet eller för att vi har en konspirationsteori på gång. Utan vi bara reflekterar. I närtid.

Lena Nilsson
Håkan Lans

Vad händer med de vackra husen?

När jag då och då går förbi lasarettet brukar jag undra vem som äger den stora, vackra villan i rött tegel på hörnet Regeringsgatan och St. Olovsgatan. Ingen verkar bo där och jag tycker det vore synd om den skulle stå och förfalla. Jag är dock inte spekulant på den. Jag undrar också hur det går med renoveringen av huset på hörnet av Norra Infartsgatan och Fabriksgatan. Det som förr i världen inhyste en livsmedelsaffär.

Ann-Cathrin Andersen

Nödvändiga åtgärder behövs på Asmundtorp skola

Efter ett besök på Asmundtorp skola kan man inte annat än känna både oro och hopp. Skolan, som har en dedikerad personalstyrka på 55, varav nästan 30 är lärare och specialpedagoger, som kämpar heroiskt för att ge cirka 460 elever en utbildning av hög kvalitet. Trots utmaningar med låga meritpoäng, förtjänar skolans initiativ, att inrätta en Särskild Undervisningsgrupp för högstadieelever, att lyftas fram och berömmas.

Men det finns områden där brådskande åtgärder är nödvändiga för att garantera våra barns säkerhet. Ett av de mest akuta problemen är trafiksäkerheten i närheten av skolan, särskilt under de tider då eleverna anländer till och lämnar skolområdet. Varje dag, vid skoldagens början och slut, uppstår kaotiska och potentiellt farliga situationer. Bilar och skolskjutsar tävlar om samma begränsade utrymme för av- och påstigning, vilket inte bara skapar trafikstockningar utan också utsätter barnen för onödiga risker.

Utöver trafiksäkerhetsproblemen brottas skolan även med en akut brist på stödpersonal, en situation som direkt påverkar både undervisningens kvalitet och elevernas välbefinnande. Skolvärdar, assistenter och ytterligare resurspersonal spelar en kritisk roll i skolmiljön, inte bara för att underlätta lärandeprocessen men också för att skapa en inkluderande och stödjande atmosfär för alla elever. Dessa medarbetare är ovärderliga i sitt arbete med att erbjuda extra stöd där det behövs, oavsett om det handlar om hjälp i klassrummet, under raster eller i särskilda undervisningsgrupper.

Dessutom är behovet av fler och bättre utrustade grupprum på högstadiet ett växande problem. Dessa utrymmen är avgörande för att möjliggöra smågruppsarbete, specialundervisning och intensivare stödinsatser, vilket är särskilt viktigt för elever som behöver extra hjälp för att nå sina akademiska mål.

För att adressera dessa brister krävs det tillräckliga resurser. Investeringsbehovet sträcker sig bortom den omedelbara ekonomiska kostnaden och in i en långsiktig strategi för att förbättra skolans arbetsmiljö och elevvård. Att anställa tillräckligt med kvalificerad personal skulle inte bara avlasta lärarna och låta dem fokusera mer på sin undervisning, utan också säkerställa att alla elever får det stöd och de resurser de behöver för att lyckas.

S-gruppen i utbildningsnämnden
Aqba Ar-Rawi
Christel Nilsson
Joi Nikasson
Annette Nilsson
Håkan Lans

Öppet brev till Liberalerna angående Barnens skog.

Hej.

Ni får ursäkta mig, då jag inte längre rör mig så mycket i Landskrona stad, men sedan en tid har jag sett att ni har godkänt att det ska byggas på området för Barnens skog och blev tvungen att kolla upp detta.

Jag berörs kanske inte direkt av att det ska byggas där då jag bor i Annelöv, vilket är en annan diskussion om hur ni i Landskrona kommun inte riktigt känner sig vid att vi finns.

MEN, jag är ett av de skolbarn som planterade träd i Barnens skog och vi blev lovade att den skulle skyddas mot just denna typ av etableringar, och ja, för 30 år sedan såg staden ut på ett annat sätt, men det spelar ingen roll.

Ett löfte är ett löfte och jag vet hur svårt det kan vara för er politiker som ibland inte kan det där med att minnas vad som är sagt eller agera på ett vettigt sätt utefter rimliga beslut utan att se till ekonomiska kortsiktiga och populistiska värden.

Det som däremot känns mycket märklig är att vi som planterat skogen inte på ett vettigt sätt fått vara med och bestämma i frågan. För även om det inte är vi som äger den på pappret så skulle den ändå vara som sagt skyddad mot denna typ av övergrepp.

Vad som är än mer oroande är hur man kan motivera en sån aktion i ett läge där miljön bör stå i fokus från alla håll och att ta ner en större skog, som det ändå rör sig om – i förhållande till övrig växlighet i Landskrona kommun, så rimmar det jävligt illa mot att komma tillrätta med miljö- och klimatmål.

Jag hoppas innerligt att ni planerar att ersätta varje fällt träd för det är det ända rimliga i ert usla beslut och jag som planterade minst ett av träden väntar på en offentlig ursäkt, till oss skolbarn som blev lovade en skog att växa upp med oss.

MVH
Joakim Örnberg 

Vi hade en båt

Jag tittar ut genom fönstret. Högst upp på grannfastigheten sitter en fiskmås. Klockan är 16.54 fredagen den 8:e mars 2024 (Internationella kvinnodagen). Solen skiner, tiden går, år efter år sitter man här i tristessens centrum. För det som skapas här är inget att vara stolt över.

// Häromdagen var det en diskussion om klimatproblemen (på biblioteket). Risken för översvämningar var på tapeten. Hur man än vänder och vrider på frågan så behövs Köpenhamnsbåten, om man tror att det kan uppstå klimatförändringar.//

Vi hade en båtförbindelse från centrum i Landskrona till centrum i Köpenhamn, vår gamla huvudstad. Det har gått 25 år – en lång tidsperiod – sedan flygbåttrafiken upphörde. Många foton har bevarats sedan den tiden – “minnesbilder”.

Det är inte “nostalgisnack”. Det är faktiskt en fråga för stadens politiker att se till att vi får tillbaka en normal resemöjlighet mellan Landskrona och Köpenhamn. Att underlåta detta är ansvarslöst!

Dessutom har kommunen en absolut skyldighet att tillgodose invånarnas behov.

PS:
Läs även gästkrönikan här på Landskrona Direkt den 9 mars 2024. Rubrik: “Fyllecellen”(av Janne Svensson). Lyssna på låtar som “En natt i Köpenhamn ”med Benny Anderssons orkester, Helen Sjöholm och Tommy Körberg och inte att förglömma “Förälskad i Köpenhamn” med våran Siw Malmkvist. Och slutligen: Läs Landskronaboken “Händelser och bilder” på sidan 57 och 60, det får ni inte glömma.

Tack för visat intresse

Tommy Jonasson

Landskrona lasarett måste komma ur pandemitänket – Svar direkt

Besöksrutinerna på Landskrona lasarett måste omarbetas utifrån att vi har kommit ur pandemin.
Min gamla mor ligger inlagd på lasarettet och besöksmöjligheterna är under all kritik.

  • Man måste ringa och boka tid
  • Första besökstid är klockan 14.00
  • Max besökstid är 30 minuter
  • Du får sitta i matsalen eller precis innanför dörren vilket stundtals medför platsbrist.

Detta är inte humant. De inlagda och sjuka känner sig ensamma och behöver besök från sina närmaste för att få energi och bli friska.
Antal personer är max två åt gången vilket jag tycker är fullt acceptabelt

Som jämförelse kan nämnas att jag själv legat inlagd på Lunds universitetssjukhus i knappt en vecka, och där råder fria besökstider och den anhörige kan sitta inne på rummet.

Varför gäller inte samma regler för sjukhusen i Region Skåne?

Svar från ansvariga emotses.

Infödd Landskronamedborgare
(anonym för att mina synpunkter ej ska drabba min sjuka mor)

 

SVAR DIREKT

Jag beklagar berörd anhöriges upplevelse angående våra besökstider på Landskrona Lasarett.
Våra restriktioner handlar i grund och botten om att skapa en acceptabel miljö på våra vårdavdelningar utifrån de förutsättningar som finnes, detta kopplat till patienter, anhöriga och personal.

Jag uppfattar att framförd kritik känns rimlig, vi kommer skyndsamt titta på våra besöksrutiner utifrån det som har framförts.

Hälsningar
Jonas Tengsmar
Verksamhetschef
VO internmedicin
Lasarettet i Landskrona

Vi kan inte fortsätta att segregera skolan

Efter att jag flyttade till Landskrona från Trelleborg så valde jag 2013 att placera min förstfödda son på Seminarieskolan,. Detta då jag tyckte att denna skola var precis som den skola jag utbildade mig i Trelleborg. En skola med blandade ungdomar. Etnisk svenska barn som växer upp tillsammans med flyktingbarn och nyanlända från alla världens hörn.

Samma sak gjorde jag med mig dotter som nu snart slutar 9:an på Seminarieskolan.
Jag har dock fått säga stopp till lärare som använder min dotter att hjälpa ett annat barn från samma härkomst med svenska språket och skolans uppgifter. Detta har varit jobbigt för min dotter då hon gick i mellanstadiet. Då hon berättade att denne pojke inte ens var tacksam för hjälpen utan i stället var elak. Vi pratade med läraren och fick det att upphöra med att hon gjorde lärarens jobb och/eller tolkens.

Jag kommer ihåg att jag inte började i den riktiga skolan i Eksjö som flyktingbarn förrän jag hade gått på i en skola där vi fick en start i svenska språket.

Jag har även min mellanson på Seminarieskolan nu som går i 5:an. Jag tycker att på vägen så har denna skola totalt misslyckats. Lärare som slutar kors och tvärs. Nya rektorer fram och tillbaka.

Skolan har fungerat med en rektor tills han var tvungen att gå i pension men nu går det bara neråt. Ungdomar som har svårt att förstå invandrarlärare för att dom inte kan uttala svenska språket bra. De svenska lärarna slutar och hittar bättre jobb.

Etnisk svenska föräldrar som fick reda på i god tid att Dammhagskolan skulle stängas och barnen skulle placeras på Seminarieskolan – bytte skola för sina barn. Detsamma gjorde invandrarföräldrar som fick reda på det.

Är det så här vi ska ha det i samhället att vi ska fly ifrån varandra?
Hur skall barnen lära sig svenska om dom inte har etnisk svenska kompisar?

Det är så mycket som mina barn går miste om som jag fick när jag vara i skolan som liten. Att prata bra svenska, att förstå varandras kultur och varandras levnadssätt. Det blir för MYCKET när man bara slår ihop invandrare på samma skola. Det är inte rättvist för barnen. Hur ska dessa barn komma in i samhället i vuxenlivet när dom har inte fått möjligheten att utvecklas på rätt sätt?

Det är vi – hela samhället – som påverkas långsiktigt. För dom som sen inte klarar skolan och inte lyckas få jobb blir det extra jobbigt. Jag vill inte bo i ett samhälle där det är dom/vi. Jag vill inte fly från något. Jag vill att ni öppnar ögonen och tar rätt beslut för hela samhällets skull.

Vi kan inte ha det som det ser ut nu där man håller sig till sina egna områden. Jag förstår att det har blivit tuffare i samhället men det är från skolan vi alla i Landskrona kan göra det bättre för hela samhället.

Nu har jag min 5-åring som snart ska börja skolan och var tycker ni att jag ska fly med honom. Vilken skola ska jag placera han i för att han ska bli den bästa svenska medborgaren?
Vilken skola kan erbjuda det jag blev erbjuden när jag kom hit som en flyktingbarn?

Inte ska jag behöva skämmas för att jag inte ser etnisk svensk ut för bara för att det finns dom som inte sköter sig. Hur tror ni att det känns när ens stora son började på gymnasiet i Helsingborg och upptäckte att där är fler Andersson, Nilsson Larsson , Svensson i klassen?
Jag sa till han att detta är den riktiga världen, det är så det ska vara.

Snälla öppna era ögon, öron och se denna sida av verkligheten. Att jag som förälder ska sitta på föräldramöte och dom andra föräldrar som inte kan svenska med sina tolkar och få fram något vettigt funkar inte. Inte ens 30 procent av föräldrarna dyker upp för sina barns skull. Att berätta detta för skolans lärare hjälper inte heller. Så jag var tvungen att skriva till er här, så ni förstår hur det är i min verklighet.

Ramadan Demolli

Ett felsteg i politiken

I hjärtat av vår stad står Alléskolan, en skola som genom årtionden varit en hörnsten i Landskronas utbildningsmiljö. Dess förmåga att anpassa sig till en ökande efterfrågan, med en elevkår som nu uppgår till 393 och utvidgningen till tre parallellklasser i årskurserna 1–6 samt två i förskoleklassen, är bevis på dess framgång och betydelse i Landskrona stad.

Men med framgångar följer både praktiska och känslofyllda utmaningar. Det handlar inte enbart om fysiska utrymmen som blir otillräckliga; i centrum av denna situation står människorna som påverkas mest direkt: våra lärare, föräldrar och framför allt våra barn.

Genom namninsamlingar och personliga berättelser har en kraftfull röst av motstånd mot förändringar som kan underminera Alléskolans kärnvärden höjts. Dessa röster berättar om mer än bara siffror; de talar om trygghet, kontinuitet och en önskan om att bevara en miljö där våra barn kan växa och lära sig i trygghet.
I mars 2023 fastställde kommunfullmäktige i Landskrona stad ”Riktlinjer för barnkonventionen”, tillsammans med en ”Barnchecklista”. Dessa verktyg skapades för att stödja alla kommunala förvaltningar i deras beslutsfattande, med det primära målet att alltid prioritera barnens bästa. Trots införandet av dessa viktiga dokument har vi upptäckt betydande brister i hur barnens behov faktiskt tas i beaktande.

Trots de tydliga och välgrundade invändningarna som presenterats, har utbildningsnämnden – där en koalition bestående av Liberalerna, Moderaterna, Miljöpartiet och stöd av Sverigedemokraterna – gått vidare med ett djupt problematiskt beslut. Mot alla odds har de valt att godkänna förvaltningens förslag om att omlokalisera eleverna i årskurs 4–6 från Alléskolan till Seminariekolan. Detta beslut, fattat med en skrämmande brist på hänsyn till de ungas röster och behov, står som ett monument över en misslyckad politisk process.

Aqba Ar-Rawi (S)