Arkiv: Planket

Idag sattes vattnet på inför sommarens säsong.

I stugor som redan skövlats sprutade plötsligt vatten rakt upp i luften.
Fontäner ur öppna rör.
För kommunen hade glömt en sak.
Att det finns vattenledningar i hus man river.
Det hade varit komiskt… om det inte hade varit så tragiskt.
För den där fontänen av vatten säger egentligen allt om hur detta har skötts.
Slarv.
Arrogans.
Och en fullständig brist på respekt för människorna som har sina stugor här.
För det här handlar inte bara om stugor.
Det handlar om människor.
Människor som under ett helt liv byggt upp sina små sommarparadis.
Människor som lagt pengar de knappt haft.
Människor som lagt ner år av arbete… plank för plank… rabatt för rabatt.

Och nu kommer kommunen.
Med papper.
Med hot.
Med erbjudanden som knappt kan kallas ersättning.
Ersättningar som är så låga att de mest känns som en förolämpning.
Men människor skriver ändå på.

Inte för att de vill.
Utan för att de är rädda.
Rädda för att förlora allt.

Och låt oss vara helt ärliga.
Det här drabbar inte människor med stora bankkonton.
Det här drabbar människor som redan har det svårt.
Människor med mycket små marginaler…
äldre människor…
människor som redan har svårt att hitta en bostad i Landskrona.
Det här slår mot människor som redan ligger ner.

Och ändå fortsätter man.
Delgivningar skickas ut.
Människor jagas för att skriva på.
Ibland till och med med polis.

Detta händer i Landskrona år 2026.

Låt den meningen sjunka in en stund.

I maktens korridorer sitter politikerna.
Med Torkild Strandberg och Treklövern i spetsen… tillsammans med tjänstemännen Jonas Nilsson och Fredrika Klevborn.
När vi kommer dit möts vi inte av dialog.
Vi möts av nedlåtande blickar.
Av skratt åt våra förslag.

Och bakom vår rygg fortsätter skövlingen av Axeltofta.
Men ute i Axeltofta finns något de aldrig verkar förstå.
Här finns ett helt liv.
Somrar som sträcker sig tillbaka till 70-talet.
Midsommarfiranden i storstugan.
Barn som sprungit barfota mellan stugorna.
Barn som blivit vuxna… och som sedan kommit tillbaka med sina egna barn.
Generationer av minnen.
Generationer av liv.

Och allt detta håller nu på att förvandlas till en hög med bråte.

Samtidigt säger kommunen att området ska bli natur.
Natur.
Det ordet används nästan högtidligt.

Man har till och med sagt till människor:
När ni lämnar era stugor… låt växterna stå kvar.
Men när bulldozrarna kommer…
då försvinner allt.

Träd.
Buskar.
Rabatter.
Växter som människor vårdat i decennier.

Allt körs bort.
På lastbilar.

Så låt oss ställa den självklara frågan.
Om detta ska bli natur…
varför körs naturen bort?

Och en annan fråga måste också ställas.
Hur kan du, Torkild Strandberg, sova om nätterna?
Hur kan du sätta dig vid påskbordet och prata om familj och gemenskap…
samtidigt som människor i Axeltofta försöker förstå hur deras plats i livet bara kunde tas ifrån dem?
Men det finns något ni i maktens korridorer verkar ha missat.
Alla tänker inte ge sig.

Det finns fortfarande Axeltoftingar som aldrig kommer skriva på era erbjudanden.

För i de där erbjudandena finns en klausul.
En klausul som säger att den som skriver på aldrig mer får processa mot kommunen.
Att man ska tystna.
För alltid.
Och där går gränsen.

För det finns människor kvar här ute som inte tänker tystna.
Människor som tänker fortsätta kämpa.
I civilrätten…
i arrendenämnden…
och om det behövs hela vägen till EU-domstolen.

Det här är inte över.
Inte ens i närheten.
För vi som är kvar här ute…
vi som står upp för Axeltofta fritidsområde…
vi som vägrar se våra sommarparadis köras bort på lastbil…
vi tänker inte ge oss.

Inte nu.
Inte senare.

Och en sak till bör vara fullständigt glasklar.
Valet 2026 kommer.
Och människor i Landskrona ser vad som händer här.

De ser hur makten behandlar vanliga människor.
De ser hur människor pressas att skriva på papper de egentligen inte vill skriva under.
De ser hur generationers minnen skövlas med grävmaskin.

De ser hur värdighet körs över.
Och människor glömmer inte sådant.

Inte när de står där i valbåset.

För varje stuga som rivs…
för varje människa som pressas…
för varje sommarminne som körs bort på lastbil…
så växer också något annat.

Vreden.

Och den vreden kommer en dag att möta makten.
I ett val.
För Axeltofta är inte bara mark på en karta.
Det är människors liv.
Och människor tänker fortfarande stå upp för det.

Camilla Magnusson
Kolonist i Axeltofta Fritidsförening

Vissa dagar känns viktigare och mer betydelsefulla än andra. Det är dagarna man ser fram emot. Det kan vara födelsedagar och bröllopsdagar; dagar då man firar och festar tillsammans med familj och vänner. Det kan också vara röda dagar som blir till långhelger, fria från vardagens slit och släp.

Men det finns också dagar som bör uppmärksammas även om de ännu inte innebär storstilat firande och festande. En sådan dag är just den 23 mars. Det är en dag som vi alla i Norden bör rödmarkera i våra kalendrar. En dag då vi ställer samman låtlistor med Gasolin, M A Numminen och Wilmer X; med Alfvén, Grieg och Sibelius. En dag då vi dukar fram Gamle Ole, Brunost och Svecia. En dag då vi skålar i Marskin ryyppy, Lysholm Linie Aquavit och Bäska droppar. Kort sagt: den 23 mars är Nordens dag; dagen då vi sätter Norden i centrum!

För drygt 60 år sedan, den 23 mars1962, skrev Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige under en samarbetsöverenskommelse i Helsingfors. Ett samarbete som allt sedan 1800-talet vuxit sig starkare och starkare fick därmed sina ramar. I dag är även de självstyrande områdena i Norden, Färöarna, Grönland och Åland, fullvärdiga partners i samarbetet.

En av de aktörer som är drivande i att bredda och fördjupa samarbetet inom Norden är Föreningen Norden. De åtta systerföreningarna i Norden har genom opinionsbildning och debatt medverkat till politiska beslut som underlättat för innevånarna i Norden att mötas, etablera relationer och samarbeta. I dag har vi som medborgare i en nordisk stat möjligheter att på lika villkor bo, arbeta och studera i våra nordiska grannländer. Visst det finns fortfarande en del saker som kan ställa till det, till exempel systemskillnader kring skatter och banktjänster, men på det stora hela är det inte oöverstigliga hinder.

Allt fler för i dessa oroande och oroliga tider fram att det nordiska samarbetet behöver fördjupas och breddas. Politiker, samhällsdebattörer och andra opinionsbildare betonar den betydelse som ett ökat gemensamt ställningstagande och agerande skulle få såväl inom Norden som gentemot vår omvärld. Det handlar om möjligheterna att kunna bemästra de sociala, ekonomiska och miljömässiga samt säkerhetpoliska utmaningar som vi alla står inför i Norden. Vi vet också att intresset för ökat nordiskt samarbete är stort, för att inte säga mycket stort bland innevånarna i Norden. Nordiskt samarbete har i dag ett klart folkligt stöd och är en framträdande fråga i samhällsdebatten. Många menar att vi nu har möjlighet att konkretisera och förverkliga visioner. Att vi nu kan gå från vackra ord till handling.

Föreningarna Norden i Danmark och Norge för fram konkreta förslag syftande till att stärka det nordiska samarbetet. De handlar om att stärka det folkliga inflytandet över beslutsprocesserna inom Nordiska rådet, samt att de beslut som rådet tar ska vara förpliktigande, inte som i dag stanna vid rekommendationer. Föreningarna i Danmark och Norge för fram förslag om direktval till Nordiska rådet och skapandet av en nordisk förbundsstat. Förslagen kan synas orealistiska i dag; att den politiska viljan saknas. Men är det inte just genom att konkretisera en vision som en debatt föds – en debatt som kan leda från vision till realitet?

För att samarbetet ska kunna bli hållbart, förutsätts att även de vardagliga kontakterna och mötena mellan människorna i Norden utvecklas och stärks. Det är genom dessa som relationer och vänskap etableras. Det är därför glädjande att kunna konstatera intresset för Norden är växande i Landskrona. Vi ser det i att unga landskronabor upptäckt vilka möjligheter som Nordjobb öppnar upp för. I somras begav sig en kille från Landskrona till Grønland och arbetade i fyra månader på Royal Greenlands fiskfabrik. En upplevelse för livet, som han själv uttrycker det. Och även nu till sommaren kommer unga landskronabor att bege sig till vårt grannland i Arktis. Det är också glädjande att Landskrona stad visar intresse för Norden, till exempel barns och ungas möjligheter till språkundervisning i danska.

Det nordiska samarbetet är i dag i fokus för såväl politiker som opinionsbildare. Det folkliga stödet är starkt. Nordens tid är nu!

Så – Duka fram nordiska delikatesser och sätt på musik från våra grannländer. Vi har all anledning att fira och festa i dag!

Jan Nilsson
Föreningen Norden, Landskrona
norden.landskrona@gmail.se

Lisa Flinth hyllar sig själv med att klippa band och skåla i Pommac samt äta tårta.  Detta på akutmottagningen när personalen försöker arbeta.
Vad har hon då gjort för att få fira så storslaget? Jo, hon har flyttat helgmottagningen till akutmottagningens lokaler och så har hon trots personalens protester avskilt akutmottagningen från resten av sjukhusarbetet.
Detta har skapat en röra för de som arbetar där. Alla som arbetat på sjukhus vet att akutmottagningen är en viktig del av ett sjukhus, navet kring mycket på ett sjukhus snurrar.
Så arrogant och så okunnigt!

Lena Nilsson

Den 17 mars är det kollektivavtalets dag. Dagen påminner om något grundläggande i svenskt arbetsliv: att arbetstagare går samman och ställer gemensamma krav på arbetsgivare. Det är det fackliga löftet – och en central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Kollektivavtal innebär att fackförbund och arbetsgivarorganisationer tillsammans bestämmer spelreglerna på arbetsmarknaden, utan direkt inblandning från stat och politiker.

I Sverige omfattas omkring nio av tio arbetare av kollektivavtal. När ett kollektivavtal är tecknat råder fredsplikt under hela avtalsperioden. Det innebär att varken arbetsgivare eller fackliga organisationer kan ta till strejk eller andra stridsåtgärder under tiden avtalet gäller.

Fredsplikten skapar stabilitet och förutsägbarhet. För företagen innebär det att de kan fokusera på sin verksamhet och utveckling i stället för att behöva förhandla villkor individuellt med varje anställd. Den svenska modellen bygger på mer än hundra års förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Den har bidragit till tydliga spelregler, relativt få konflikter och en arbetsmarknad som fungerar väl för både företag och anställda.

Med kollektivavtal finns också viktiga villkor på plats, som garanterad lön och löneökningar, ersättning för övertid och obekväm arbetstid, arbetstidsförkortning, tjänstepension, försäkringar och extra ersättning vid till exempel föräldraledighet.

Den pågående konflikten mellan IF Metall och Tesla visar samtidigt att kollektivavtal fortfarande är en aktuell fråga. Tesla har hittills valt att inte teckna kollektivavtal för sina anställda på de svenska verkstäderna, trots att kollektivavtal länge varit normen på svensk arbetsmarknad.

Det har också rapporterats att företaget försöker runda de fackliga blockaderna, bland annat genom att undvika hamnblockader och i stället transportera fordon med lastbil genom landet. Samtidigt har personal flugits in från andra länder för att hålla verksamheten igång under konflikten.

Att ersätta hamntransporter med lastbilstransporter genom hela landet innebär också ökade utsläpp. Det väcker frågor om vilket ansvar företag tar – inte bara för arbetsvillkor utan också för samhället och miljön.

Det väcker också en större fråga: bör inte företag som etablerar sig i ett land också anpassa sig till de regler och den arbetsmarknadsmodell som gäller där?

Kollektivavtalen har vuxit fram genom generationers förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De är en viktig del av ett arbetsliv där spelreglerna är tydliga och konkurrensen sker på lika villkor.

Den svenska modellen har tjänat Sverige väl i över hundra år. Den förtjänar att respekteras av de företag som verkar här – och att värnas av oss alla som lever och arbetar i Sverige.

Adis Heldic, ombudsman IF Metall Sydvästra Skåne

Liberalernas besked om att öppna för att regera tillsammans med Sverigedemokraterna har skapat starka reaktioner runt om i landet – och även här i Landskrona. Många liberaler känner sig svikna efter partiets tvärvändning i en så avgörande fråga.

När dessutom Landskronas kommunstyrelseordförande Torkild Strandberg väljer att hylla partiledaren Simona Mohamsson för beslutet, blir besvikelsen ännu större för många som länge trott på ett tydligt avståndstagande från ett samarbete med SD.

Politik handlar i grunden om värderingar. För oss i Socialdemokraterna är värderingar som jämlikhet, jämställdhet och solidaritet fundamentala. Vi tror på ett samhälle där människor hålls samman, där demokratin stärks och där alla behandlas med respekt.

Därför vill vi rikta en tydlig uppmaning till alla liberaler i Landskrona som i dag känner besvikelse och tvekan över sitt partis vägval: ni är välkomna till oss. Om ni delar våra värderingar om jämlikhet, jämställdhet och solidaritet finns det en plats för er i Socialdemokraterna.

Landskrona behöver ett starkt politiskt alternativ som står upp för ett öppet, demokratiskt och rättvist samhälle. Tillsammans kan vi fortsätta arbeta för en kommun där alla får möjlighet att lyckas och där ingen lämnas utanför.

Välkomna till Socialdemokraterna.

Jonas Esbjörnsson (AK Ordförande)
Fatmir Azemi (Kommunalråd)

Enligt den informationsavdelning som arbetat med utställningen på Riksdagshuset, så har de inte föreslagit eller bjudit in de personer som ska vara gäster. De meddelar också att de har gett riktlinjer om att gästerna ska vara partipolitiskt jämt fördelade mellan blocken. ( nl tel samtal med Riksdagshusets informationsavdelning.)
Eftersom det inte är en partidebatt eller att det inte ska fokuseras på partipolitik förutsätter jag att gästerna är utvalda på så sätt att ingen, nu i valtider, kan dra partipolitisk fördel av att delta.
Speciellt som detta sker i en offentlig lokal.
Eventuellt kan gästerna ha inbjudits av Länsstyrelsen, eftersom varken Riksdag eller bibliotek har gjort inbjudan.

Lena Nilsson

Sverigedemokraterna har under decennier haft tydliga kopplingar till högerextrema och rasistiska miljöer. Forskning och journalistik visar att minst 100–200 företrädare har tvingats lämna partiet eller sina uppdrag efter rasistiska uttalanden, och partiets historiska rötter i nazistiska organisationer kan inte suddas bort. Trots detta har partiet sedan 2012 försökt putsa sin image och framstår idag som ett mer “respektabelt” nationalistiskt parti.

Liberalerna har länge haft en klar princip: inget samarbete med SD. Tidigare partiledaren Jan Björklund sade till exempel:

“Sverigedemokraterna representerar en nationalism som är oförenlig med våra liberala värderingar. Vi kan aldrig samarbeta med dem.”

Och i en debattartikel 2018 betonade partiet att legitimering av SD skulle innebära att man accepterade ett parti med rötter i rasism och extremism.

Men nu ser verkligheten annorlunda ut. Genom Tidöavtalet 2022 samarbetar Liberalerna indirekt med SD, och lokala liberaler som Torkild Strandberg tycker att det är en god idé.

Frågan är då: har SD blivit liberalt, eller har Liberalerna anpassat sig till SD? Statistiskt och politiskt finns inga tecken på att SD har ändrat ideologi. Deras motioner och uttalanden är fortsatt nationalistiska, migrationskritiska och i många fall kontroversiella. Det är alltså inte SD som blivit liberalt – det är liberalerna som gått andra hållet.

Det är hög tid att ställa frågan: om Liberalerna tidigare vägrade legitimera ett parti med SD:s bakgrund, hur kan man nu på allvar försvara ett samarbete som ger SD indirekt makt? Det handlar inte bara om pragmatism – det handlar om principer, makt och ideologi.

Ronnie Niby (S)

Svar till Birger Sölverud och Martin Memet Könick

Det är lätt att i dagens polariserade debatt reflexmässigt misstänkliggöra offentliga institutioner. I det här fallet finns det faktiskt anledning att börja i andra änden.

Utställningen ”Demokratin behöver dig!”, framtagen av Sveriges riksdag och som nu visas på biblioteket, är i grunden ett mycket gott initiativ. Att påminna om demokratins historia, hur våra institutioner fungerar och vilket ansvar varje medborgare har är viktig folkbildning. I en tid då valdeltagande, tillit och kunskap om våra demokratiska system ofta diskuteras är sådana satsningar både välkomna och nödvändiga.

Bibliotekens uppdrag är dessutom tydligt. De ska inte bara förmedla böcker utan också bidra till kunskap, bildning och ett levande demokratiskt samtal. Att biblioteket arrangerar samtal i anslutning till en sådan utställning ligger därför helt i linje med både bibliotekens tradition och deras lagstadgade uppdrag.

Samtidigt finns det en rimlig fråga att ställa kring själva upplägget av samtalet. När ett arrangemang om demokrati samlar politiska företrädare från Liberalerna, Centerpartiet och Moderaterna men inga andra partier uppstår lätt ett intryck av att perspektiven blir något ensidiga.

Det betyder inte att arrangemanget i sig är fel, och det betyder definitivt inte att biblioteket agerar partipolitiskt. Men just eftersom temat är demokrati hade det varit naturligt att också låta fler politiska perspektiv komma till tals. Ett bredare deltagande hade inte bara gjort samtalet mer representativt – det hade också gjort det mer intressant.

Demokrati mår trots allt bäst av möten mellan olika uppfattningar. När olika perspektiv bryts mot varandra uppstår också de mest givande diskussionerna.

Just därför förtjänar initiativet både beröm och en vänlig uppmaning inför framtiden: fortsätt arrangera samtal om demokratin – men låt ännu fler röster delta i dem.

Ronnie Niby (S)

Lånar biblioteket ut sig till liberalernas valkampanj?
Jag trodde att biblioteket var neutralt politiskt.
Ni kan i anständighetens namn inte samla en grupp liberala företrädare och göra det under begreppet demokrati.
Liberalerna som samarbetar med riksdagens mest odemokratiska parti.

SVAR DIREKT

Biblioteket är och har alltid varit en arena för utbyte av idéer, perspektiv och kunskap. Att biblioteket ska jobba med demokratifrågor är fastslagit i bibliotekslagen, och arrangemanget ifråga är ett sätt att jobba med just den typen av frågor – för att väcka tankar och diskussioner kring hur vi stärker vår demokrati. Den sker i anslutning till riksdagens utställning om demokrati, ”Demokratin behöver dig!” som vi visar på biblioteket. Arrangemanget är ett samarrangemang mellan Sveriges Riksdag, Länsstyrelsen och biblioteket, och gästerna till arrangemanget har föreslagits av de personer som för riksdagen arbetar med utställningen. Mer information om utställningen:

”Demokratin behöver dig!” är namnet på den utställning från riksdagen som turnerar runt om i Sverige under 2025 och 2026. Utställningen berättar både om folkstyrets historia och riksdagens arbete samt om hur alla människor kan delta, för att vårda, värna och bevara demokratin.

Martin Memet Könick
Bibliotekschef