”Vårt behov av tröst”
Citatet är från en boktitel om Stig Dagermans författargärning, sammanställd av Olof Lagercrantz.
Livets vägar följer sällan någon rak linje. Det gäller oavsett bakgrund, yrke eller livsvillkor.
Inför dess värde är människor i grunden jämlika. Ingen existens väger egentligen tyngre än någon annans.
I litteraturen syns detta tydligt där drängen Lasse i Pelle Erövraren har tankar om livet och framtiden, tillsammans med sonen Pelle. Han bär på samma existentiella frågor som romanens godsägare. Deras funderingar skiljer sig utifrån livet aktuella villkor men inte i människovärde.
Med stigande ålder förändras ofta perspektivet på framtiden. Målen blir färre och mindre storslagna. Samtidigt växer en acceptans på ålderns höst inför det slut som ingen undkommer. För oss uppstår då en stillsam insikt om att tiden är begränsad och därför också mer värdefull.
Denna insikt blir särskilt tydlig vid förlusten av en livskamrat. Sorgen berör våra innersta känslor som kan skapa en klarare förståelse av vad som verkligen betyder något.
I sådana skeden blir möten med sjukvård- och omsorgspersonal helt avgörande. Deras arbete handlar inte enbart om praktiska insatser, utan om bemötande, respekt och mänsklig närvaro. Det är ett arbete som lämnar spår – både hos den som vårdas och hos den som vårdar.
Just därför är det problematiskt när snäva tidsmarginaler tillåts styra våra mjuka värden, som vård och omsorg. Särskilt tydligt blir detta när ekonomiska incitament sätts före mänsklig värdighet som riskerar att det grundläggande uppdraget urholkas.
Det finns något som aldrig kan mätas i pengar. Och det är i möten mellan människor-äldre, anhöriga och vänner- då stunder av närhet uppstår som ger mening, även i livets slutskede. Det är då en påminnelse ställs om att vi behöver varandra – inte som brukare eller kunder, utan som medmänniskor
Olle Pålsson
