Arkiv: Planket

Svar till Daniel Engström (SD) och hans insändare ”Går arkitekturpriser före invånarnas behov?”

Daniel Engström framställer renoveringen av idrottshallen som ett projekt för arkitekteliten och delvis förhåller det sig på det viset. Hela Karlslundsprojektet har sedan start tydligt visat sig vara ett byggprojekt, snarare än ett folkhälsoprojekt. I tider då det går sämre för byggbranschen är det så klart bra om det offentliga kan stötta byggbranschen. Men rekordsatsningar långt över miljarden – är väl för att använda en terminologi som borgerligheten mycket väl känner till – inte ett bidrag eller en stöttning, det är en hängmatta, på någon lyxresort i ett solparadis med rosafluffiga drinkar i händerna.

Byggbolagen och artikektbolagen, ja de ska också ha det bra, så klart. Men det ska inte ske på bekostnad av det landskronitiska föreningslivet och Landskronas skattebetalare. En märklighet i kråksången är att nu ska inte våra skattepengar gå till att stötta svenska bolag, utan nu ska Treklöverstyret skicka ännu mer pengar över sundet till företag som betalar ut danska löner. Danska löner som vi ju mycket väl vet, är högre än svenska löner. Förra gången det skickades över pengar över sundet var det mer än 44 miljoner kronor för Hilleshögmarken och nu blir det en slant till den där Tegnestuen.

Precis som Engström skriver borde invånarnas behov gå först. Det finns redan mycket problematik med den idrottshall som finns och renovering löser väl inte nödvändigtvis alla dessa problem. Problematiken är komplex, för att bygga nytt hjälper inte nödvändigtvis heller. Se på den nya ishallen, den dras ju redan med en massa problem. Det hjälper inte att bygga nytt, om man inte låter verksamheternas behov och landskronabornas behov styra utvecklingen. Men det von Oben-perspektiv, eller kanske ett rosafluffigt sjättevåningenperspektiv som Torkild Strandberg och Treklövern har valt och som genomsyrar all deras politik, är inte folkligt. Det har det ju aldrig varit och kommer aldrig bli!

Marko Huttunen (S)

Svar till Monica Drexler Bergman på hennes insändare: Helgerån i hjärtat av Landskrona

Vår ambition är att Slottsparken även i fortsättningen ska vara en grönskande och rekreativ oas för boende och besökare i Landskrona.

När projektet är klart kommer det finnas flera blommade perenner, gröna buskar, säsongsblommor och nya träd. En del av den befintliga grönskan har beskurits för att skapa bättre sikt genom parken då det inkommit synpunkter på att medborgare upplever otrygghet. Synpunkterna har kommit vid dialoger med polisen men även genom stadens årliga Digitala trygghetsvandring. Beskärning har också behövts för att bekämpa och förebygga antalet skadedjur.

Alla träd i parken har inventerats fackmannamässigt av en arborist. Hängboken togs bort av säkerhetsskäl då det fanns risk att den skulle kollapsa. Utöver detta fanns svampangrepp på stam, rötter och grenar samt ett större öppet sår på stammen. Idag återfinns stammen på Exercisfältet i syfte att gynna den biologiska mångfalden. Det är alltid vemodigt att behöva fälla ett gammalt träd som stått i parken under lång tid och blivit en del av dess karaktär. Det beslutet tog vi inte lätt på.

I Slottsparken finns inga förutsättningar för att bygga bostadshus vilket det inte heller finns planer för. En kaffeservering hade varit ett välkommet inslag och förhoppningsvis kan vi få till stånd detta. Till sommaren planeras för flertalet musikarrangemang på scenen.

Vi hoppas att du upplever miljön på ett bättre sätt när vår och sommar kommer och grönskan står i blom.

Med vänlig hälsning

Tora Broberg
Stadsmiljöchef

Svar till David Bergström och hans insändare ”Var är kvinnorna SD?”

Hej David,

Tack för att du uppmärksammar vår fullmäktigelista i år. Även vi hade gärna sett att fler kvinnor hade ställt upp som toppkandidater. Men precis som många andra partier, brottas vi med en verklighet där arbetsklimatet för kvinnliga politiker i det offentliga är långt ifrån önskvärd. På tok för många får utstå hat och hot, sexism och nedvärderande kommentarer både på nätet och ute i kampanjspåret, oftast från vänster men även från höger. Helt oacceptabelt! Det är en anledning av att många kvinnliga medlemmar väljer familj och arbete framför att utstå det jobbigaste av politikens baksida.

Vad David inte nämner, är de tre ytterligare kvinnorna på rad som blev valda som ersättare från vår dåvarande lista. Hos Sverigedemokraterna är alla förtroendevalda, ledamöter som ersättare, lika viktiga och delaktiga i vår parlamentariska grupp. Vi tvingar ingen att stanna kvar på sin plats bara för att ”det ska se bra ut”, även ifall man råkar vara kvinna och exempelvis utses till Landshövding i Gävleborg.

Som plåster på såren kan jag informera David om att tre av de fem senaste årens styrelser för SD Landskrona har bestått av en majoritet kvinnor. Det skrivs ju inte ofta om det, men det är kanske för att det går stick i stäv mot poängen som David försöker sig på.

Daniel Petersson (SD) – fd. valberedare
Fredrik Lövberg (SD) – Valberedningens ordförande
Daniel Engström (SD) – Gruppledare

I hundratals år har Landskrona haft en liten, älskad park,  en sagolik oas med exklusiva träd, böljande gräsmattor och den magnifika enorma hängpilen vars grenar nådde ner till marken som en levande koja för generationer av barn. Där hölls allsångs-picknickar. Där dracks kaffe i solskenet. Där åts glass med mor- och farföräldrar. Där skapades minnen som sitter i själen.

Detta var inte “bara en grön yta”. Det var ett kulturarv. Ett levande vardagsrum för stadens invånare.

Efter den märkliga och aggressiva brand som för några år sedan brände ner kafébyggnaden till aska, har vi nu fått se något ännu mer förödande: grävskopor och motorsågar har gjort det som elden inte hann. Den hundraåriga sammetslena gräsmattan har skurits sönder av breda  ”gångstråk”

Träd har fällts. Den stora pilen, en symbol för platsen,  är för alltid borta.

En liten skärva, en bråkdel av det som var återstår.

Detta är inte utveckling. Det är inte varsam förnyelse.

Det är ett helgerån!

Får politiker verkligen göra hur de vill med invånarnas gemensamma egendom? En park tillhör inte en förvaltning,  den tillhör folket, vi som bor här! Den tillhör barnen som springer där. De äldre som sitter i solen. Alla oss som bär på våra minnen därifrån.

Jag kräver svar:

• På vilka grunder har denna omfattande förändring beslutats?
• Hur har invånarnas synpunkter inhämtats och vägts in?
• Kan stadsbyggnadsförvaltningen garantera att marken där kaféet stod inte om några år bebyggs med bostadsrätter?
• Vad hände med de försäkringsmedel som rimligen betalades ut efter branden?

Transparens är en skyldighet i en demokrati.

Det handlar inte om nostalgi. Det handlar om respekt. För historia. För medborgare. För det som inte kan återskapas när det väl är förstört.

När jag passerar platsen i dag ser jag inte bara en förändrad park. Jag ser en sorgsen skärva av något som en gång var en av stadens vackraste ögonstenar. Där jag glatt sprang som tvååring. Där min mormor och morfar bjöd på glass. Där vi tillsammans log åt de modiga blåmesarna som ville ha en smula kaka vid bordskanten.

Alla år jag passerat denna lilla pärla till park, och tänk Gud så fint här är, en vacker oas av grönska och blommor.

En stad som river sina gröna minnen river sönder något djupt i sin egen själ.

Parken är nu totalsaboterad.

Det är ett helgerån!

Landskrona förtjänar bättre än så här.

Monica Drexler Bergman

Jag läser artikel efter artikel där våra äldre inte får det de har rätt till.

Rapporteringen den 13 februari om händelserna på Segergatans vård- och omsorgsboende väcker stark oro. När äldre människor upplever sig illa behandlade, när personal inte vågar slå larm och när brister i organisation och ledning påverkar omsorgen – då måste vi stanna upp och ställa grundläggande frågor.

Äldreomsorg är en av samhällets mest komplexa och ansvarsfulla verksamheter. Den handlar om människor i livets mest sårbara skeden. Den kräver stabilitet, erfarenhet, tydligt ledarskap och en kultur präglad av respekt och trygghet. Det är inte en verksamhet där organisatoriska förändringar kan genomföras utan djup förståelse för konsekvenserna.

I Landskrona pågår äldreomsorgen fortfarande i bolagiseringsprocessen. Vi socialdemokrater har varit emot denna förändring just därför att vi såg riskerna med att göra äldreomsorgen till ett organisatoriskt experiment. Oavsett politisk uppfattning måste vi nu våga diskutera om omställningen har fått oönskade effekter.

Har fokus flyttats från verksamhetens kärna?

Har förändringstakten varit för hög?

Har tillräcklig hänsyn tagits till hur komplext omsorgsarbetet faktiskt är?

Detta handlar ytterst inte om partipolitik, utan om våra föräldrar, mor- och farföräldrar – människor som byggt upp vårt samhälle och vår stad. De ska kunna känna trygghet, värdighet och respekt varje dag.

När allvarliga brister uppdagas räcker det inte med att peka på enskilda medarbetare. Vi måste också granska strukturerna, styrningen och kulturen. Om det finns systemfel måste de rättas till.

Äldreomsorgen får aldrig bli en experimentverkstad. Den måste bygga på långsiktighet, stabil organisation och ett tydligt fokus på kvalitet och människovärde.

Nu är det dags för en öppen, ansvarsfull och självkritisk diskussion om hur vi säkrar en trygg äldreomsorg i Landskrona.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Uppgifterna om allvarliga händelser på Segergatans vård- och omsorgsboende är djupt oroande. När Lex Sarah- och Lex Maria-anmälningar aktualiseras handlar det inte om små avvikelser, utan om risker som kan drabba människor som är helt beroende av andra för sin trygghet och sin vård.

Detta måste tas på största allvar.
Det mest bekymmersamma är att LOAB:s egna utredningar pekar på tystnadskultur och bristande kommunikation. En äldreomsorg där personal inte vågar rapportera missförhållanden är en farlig omsorg. När larm inte når fram i tid skapas en miljö där fel upprepas, där ansvar försvinner och där de boende blir de som får betala priset. Det är inte acceptabelt.

Kommunens äldreomsorg får aldrig reduceras till en fråga om ”effektivitet” och intern resursfördelning. Om bemanningen är otillräcklig, eller om delegerad kompetens saknas på plats när den behövs, då spelar det ingen roll hur välskrivna rutinerna är. Då riskerar omsorgen att haverera i praktiken. Här måste kommunen vara helt transparent.

Hur många Lex Sarah- och Lex Maria-anmälningar har inkommit från LOAB sedan bolaget bildades? Vilka mönster går att se? Är problemen återkommande? Och framför allt: vilka konkreta åtgärder har vidtagits för att säkerställa att detta inte händer igen?
Det räcker inte med interna utredningar och försäkringar om att ”rutiner har setts över”. När det handlar om allvarliga händelser i äldreomsorgen måste Landskrona våga ta nästa steg: en extern oberoende granskning av Segergatan och LOAB:s rutiner, bemanning och arbetsmiljö.

Det handlar inte om att misstänkliggöra personal. Tvärtom. Många anställda sliter hårt i en pressad verksamhet. Men när signalerna handlar om tystnadskultur och bristande kommunikation är det ett tecken på att ledning och styrning inte fungerar.
Och när styrningen brister blir det de äldre som drabbas.

Våra äldre är inte siffror i ett bemanningssystem. De är människor som förtjänar trygghet, respekt och säker vård.
Och i Landskrona ska ingen behöva vara rädd för hur man blir behandlad på ett äldreboende.

Det är dags att kommunen slutar ducka och istället ger invånarna tydliga svar: vad har hänt, varför kunde det ske, och vad görs för att det aldrig ska upprepas?

Sead Busuladzic
Ledamot i kommunfullmäktige
Partiledare Vipartiet

Det var inte handbolls- eller innebandypubliken som igår fyllde idrottshallen – det var alla som besökte Landskronas jobbmässa! Och även om idrott inte var i centrum, så var det många bollar i luften. Ett stort antal privata och kommunala arbetsgivare presenterade sina verksamheter, liksom ett flertal bemanningsföretag och utbildningsanordnare.

Direkt när portarna slogs upp klockan ett fylldes lokalen av intresserade unga och äldre landskronabor.

Många besökare, inte minst unga, sökte sig fram till Nordjobbs infohörna. Där berättade Camilla och Ellen från Nordjobbs kansli i København och Jan från Föreningen Norden i Landskrona om möjligheterna till säsongsanställning i andra delar av Norden. Det utmynnade i många givande samtal med unga landskronabor.

Helt klart finns det ett stort intresse att få möjlighet att jobba i något av våra nordiska grannländer, att få nya intryck och erfarenheter och, inte minst, att få nya vänner och få ta del av en annan kultur

Nordjobb har sedan 1985 gjort det möjligt för tusentals unga att prova på att jobba runt om i Norden, från Grønland i nordväst till Åland och Finland i öst, från Norge i norr till Danmark i söder och på Færørerne och Island ute i Atlanten.

Nordjobb är dock inte enbart ett erbjudande för unga. Det är i lika hög grad ett erbjudande för arbetsgivare. Genom att anställa nordjobbare skapas kontakter och etableras relationer och precis som för de unga, vidgas vyerna och därmed möjligheterna. Nordjobb bidrar därmed till att vi alla i Norden kommer närmare varandra, att vi både breddar och fördjupar den gemenskap som binder oss samman. En gemenskap som kännetecknas av demokrati, jämlikhet och jämställdhet, kollektiv välfärd och individuell frihet. Värden väl värda att försvara!

Nordjobb finansieras av Nordiska Ministerrådet med flera och förvaltas av Föreningarna Nordens förbund, samorganisationen för föreningarna Norden i Danmark, Finland, Færørerne, Grønland, Island, Norge, Sverige och Åland.

Avslutningsvis: Ett stort tack till Landskrona stad för en mycket välorganiserad och på alla sätt och vis trevlig jobbmässa!
Jan Nilsson
ordförande
Föreningen Norden, Landskrona
norden.landskrona@gmail.com

Läs mer om Nordjobb på www.nordjobb.org/sv/