Arkiv: Planket

Jag läste med intresse Helsingborgs positiva bild av den planerade utbyggnaden av Väla, där det lyfts fram att det skapar arbetstillfällen och mer aktivitet. Men för oss i Landskrona blir det en annan verklighet. När en grannstad satsar ännu mer på en stor handelsyta riskerar det att dra både kunder och resurser från stadskärnor som redan kämpar för att hålla liv i sin handel. Den lokala politiken i Landskrona har nyligen uttryckt kritik mot just dessa planer från Helsingborg – inte för att vara negativa till utveckling, utan för att de ser hur ett expanderat Väla riskerar att försvaga småstadens egna möjligheter att skapa jobb och attraktiva stadsrum.

Ett levande centrum skapar arbete, gemenskap och socialt liv precis där människor bor – inte bara där de kör bil förbi för att parkera och handla. Satsningar på små och medelstora butiker, kaféer och kulturella verksamheter stärker stadens identitet och ekonomi på ett hållbart sätt. Det är också en investering i Landskronas framtid, något som lokala politiker har velat betona i sina uttalanden om behovet av att prioritera stadens egna utvecklingskraft och sammanhållning.

Jobben och livet i Landskrona skapas i vardagen – i stadens hjärta, inte på en raksträcka utanför staden. Därför behöver vi politiska prioriteringar som stärker centrumhandel, lokala entreprenörer och stadens attraktionskraft.

Ronnie Niby (S)

Det finns ett inslag av något riskfyllt i att när vi pratar förändringar i den kommunala organisationen, samtidigt avhumaniserar människor till siffror. Ett avhopp eller någon som har fått sparken är – sekunden efter mötet är färdigt – reducerad till en fallskärm, eller ett avtal. Någon som är på väg utför, men med guldad kant i fallet. Någon som i går var en chef i en verksamhet, med arbete och lön. Någon som betydde något i organisationen och som – om det vore – en välfungerande organisation, var respekterad och uppskattad. Vars ord var högt aktat. En talesperson för kommunen. Till att nu, inte längre ha samma betydelse. Någon vars livspuzzel nu ser ut att bli kraftigt förändrat. Jag förstår att det nästan låter raljant, men det känns nästan ibland som att denne någon kan likställas med någon som åkte ur en dokusåpa. Fångarna på fortet, Robinson eller Paradise Hotel. Två decenniers arbete, decimerat till någon veckas program på TV. Vederbörande åkte ur, förlorade, höll nitlotten i hand, men drog samtidigt ändå en slags vinstlott.

Samtidigt finns det ett inslag av en stor risk att kräva motprestation för bidrag, samtidigt som högre chefer, konsulter eller vad det nu kan vara, får lämna med stora överenskommelser. Stora pensionsfonderingar, summor över miljonen i så kallad lön utan prestation. Detta kan vara höjden av hyckleri från den politiska ledningen och tjänstemannaledningen, naturligtvis. Som slagit sig för bröstet. Man målar upp en regel, ett talesätt. Det låter bra. Med bräcklig ackuratess säger man att med denna hammare och denna vinkelhake ska organisationen styras, men struntar själva i att följa sina egna ord. Man gör avkall på sin egen linje. Man skäms inombords, men försöker hålla ihop det utåt. Det heter att ”vi har gjort en överenskommelse”. Man skapar två klasser. Man gör skillnad på folk och folk. Det är inte jämlikt. Det är inte rättvist. Och det är inte hållbart!

Det inträffade är liksom tidigare skandaler skandalöst, det är horribelt och vittnar om hur vårt samhälle utvecklats på ett fruktansvärt sätt. Och jag hör nästan hur tomma mina ord låter, för någon på andra änden som sitter och läser tänker att ”i dagens samhälle ska man bara sko sig själv, det gäller bara att se efter sig själv”. Som att våra liv HAR reducerats till dokusåpor. Det gäller att sitta kvar där på ön, längst. Och i förlängningen, låter det som om att det nästan skulle kunna berättiga vad som helst att få sitta kvar där ensam på ön, sist. Vad sägs om korruption? Att fel medvetet göms och sopas under mattan. Medmänniska, tänk på att det är vi allihop tillsammans som styr hur saker upplevs och uppfattas. Inte någon uppifrån. Inte amerikanen. Inte Bryssel. Inte Stockholm. Inte någon sekt eller kult. Såväl i synen på nästan som en människa, såväl som när det sker förändringar neråt i organisationen, som när det sker förändringar där uppe. Och det är vi som styr hur saker upplevs och uppfattas såväl i form av hyckleriet om olika måttstockar som om olika utfall. En organisation med hyckleri på en sådan nivå som i dag och i sådan omfattning som nu sker, blir inte långvarig, oavsett i vilken bransch den är verksam. Girighet är ingen dygd. Kärleken är störst! Ta det med er!

Marko Huttunen (S)

Torkild Strandberg, mannen som skryter om att han minsann minskat bidragstagandet i Landskrona, verkar inte riktigt leva som han lär.
Nu läser vi på Landskrona Direkt den 6/2 om hur två fd stadshusanställda chefer tilldelas i runda svängar 1,6 miljoner kronor plus sociala avgifter och pensionsersättning. Detta som ett  bidrag utan att behöva arbeta. De uttalar inte ens en vilja att arbeta vidare. Båda verkar inte ha hållit måttet på sina arbetsplatser.
Och stadsdirektör Pernilla Anderberg, som skött dessa usla avtal, belönas med en årslön på över 1,5 milj. Dessutom kan hon inte förklara hur detta kunde gå till –  Ja, hon verkar inte ens vilja svara på detta. Inte heller Torkild vill ge ett ordentligt svar.
Varför andra arbetslösa fd kommunanställda inte får dessa bidrag vill de inte heller svara på.
Ja, så hanterar Torkild Strandberg och Pernilla Anderberg våra skattepengar och så gör de också skillnad på folk och folk.

Lena Nilsson

Landskrona har nyligen fått ännu ett exempel på hur bristande styrning kan bli dyrt. I samband med bolagiseringen av omsorgen och starten av Landskrona Omsorg AB har kommunen och bolaget brottats med stora organisatoriska förändringar. Samtidigt har en överenskommelse träffats som innebär ersättning motsvarande 12 månadslöner, nästan en miljon kronor, för en chef som inte ska arbeta under perioden.

Sverigedemokraterna i Landskrona ifrågasätter om detta är god hushållning med skattebetalarnas pengar. När äldreomsorg, hemtjänst och andra omsorgsinsatser behöver varje krona till kvalitet och personal, är det svårt att acceptera att stora belopp går till fallskärmsliknande lösningar.

Vi förstår att arbetsrätt och avtal kan vara komplicerade. Men just därför måste politisk och bolagsstyrning vara professionell med tydliga beslutsunderlag, ordentliga riskbedömningar och transparens innan man hamnar i situationer där ”alternativet” sägs vara en dyr uppgörelse. Om bolagiseringen genomfördes med otillräcklig planering måste de styrande ta ansvar, inte skicka räkningen vidare till invånarna.

Skattepengar är inte en buffert för dåliga processer!

Daniel Engström, gruppledare Sverigedemokraterna Landskrona
Fredrik Malm, vice gruppledare Sverigedemokraterna Landskrona

Nyligen fick vi veta att Jimmie Åkesson (SD) drömmer drömmar. Liksom Jimmie Åkesson så drömmer även jag. Men olikt Jimmie Åkesson så blir inte jag jagad av islamister som pratar på språk jag inte förstår, istället blir jag jagad av Torkild Strandberg på renskottade gator flåsandes på en cykel – eller möjligtvis hundsläde – och han åtföljs av en lång och luden rosafluffsvans vilket på ett märkligt vis består av Torkildister. Ni som har en utvecklad eller kanske rent av livlig fantasi kan ju föreställa er hur detta ser ut. Annars kan säkert AI hjälpa er att ta fram illustrationer. Till skillnad från Jimmie Åkesson så slänger jag mig inte in i nattygsbord eller speglar, men jag vaknar och så skrattar jag nästan så jag gråter och därför har jag ibland svårt att somna om. Men nog om drömmar och över till verkligheten.

Verkligheten förefaller inom politiken vara sådan att vi som hör till oppositionen har till uppgift att driva den politik vi tror på och står för, granska styret och opponera oss mot sådant som styret gör och beslutar om. Sådant som vi inte riktigt tycker är bra, sådant som vi inte tycker går rätt till och sådant som vi inte är överens med styret om. Om vi oppositionspolitiker skriver insändare om att det är dåligt snöskottat och dåligt halkbekämpat, vilket det av en händelse råkar vara just i dag, då innebär det givetvis att vi vill att kommunen ska sköta snöskottning och halkbekämpning på ett bättre sätt än i dag. Om vi skriver på Facebook att Omsorgen är undermålig, då innebär det givetvis att vi vill att Omsorgen ska skötas på ett annat sätt än i dag. Om vi lägger förslag inom politiken i Landskrona om övergångsställen, eller skolan, eller vad det nu kan vara som vi driver, då är det ju inte för att vi är emot Torkild som person, utan för att vi vill något annat än vad han vill, som politiker. Vi tror att ett annat Landskrona är möjligt! Landskrona kan bättre!

Ni som efterfrågar en Masterplan för att förstå att saker kan göras på olika vis, ja till er rekommenderar jag att prova på att byta arbetsplats, jobba under andra chefer, eller andra beslutsfattare eller beställare eller kunder. Eller att göra organisationsförändringar. Alla är faktiskt inte lika dåliga. Och inom näringslivet är det väl ingen som går ut och avslöjar för sina konkurrenter hur saker ska göras i detalj annorlunda, varför skulle detta förväntas inom politiken? Kommer någon av er ihåg vad Torkild Strandberg gick till val på 2006, 2010, 2014, 2018 eller 2022? Hur går det exempelvis med det Folkpartistiska Trygghetspaketet från 2006? Mycket gjort, mer att göra!

När jag vaknade i morse någon gång innan klockan 5 – troligen av en rosafluffig mardröm – så låg jag där i lägenheten på Vengatan och försökte somna om. Rätt som det var så hörde jag en maskin i mörkret. Troligen på Carl XI:s väg. En plogbil lät det som. Jag blev glad och tänkte att det var bra, nu kom de igång i tid. Men ett par timmar senare blev jag förskräckt när jag skulle köra iväg med bilen. Gatan såg ut som ett enda stort snöbollskrigsfält.

Och det såg ju oskottat ut hela vägen från mig i Treklöverns Landskrona fram till motorvägen, där statens trygga famn tog vid och jag kunde mycket tryggare och mycket säkrare köra vidare. Och när jag kom till Lund och såg hur rena de kommunala gatorna var där, förvånades jag över hur dåligt skött det är med snöskottning och halkbekämpning i Landskrona. Det är inte gnäll, det är klasskillnad och i Landskrona har vi under Treklöverns styre dragit nitlotten och är tredje klassens medborgare, vare sig vi bor i Borstahusen, Väster eller för de som bor i byarna.

Snöfallet i går kan ju inte ha kommit oväntat för någon. Det började ju redan snöa på eftermiddagen. Vid 20-tiden hade det slutat snöa. Varför började kommunen inte skotta vägarna redan på kvällen så att människor morgonen efter skulle kunna ta sig tryggt och säkert till sitt arbete eller sjukvården eller vad det nu kan vara?

Det talas i dagarna om Landskronas näringslivsklimat. Iskallt, skulle jag säga. Framkomligheten till arbetsplatsen i Landskrona är också en del av detta och här är kommunen under Treklöverns styre gravt undermålig. Är det inte ytterst ditt ansvar Torkild?

Marko Huttunen (S)

Svar till Torkild Strandberg

Torkild Strandberg ställer två frågor som utges för att vara enkla, men som i själva verket bygger på en förskjutning av fokus.

Jag har aldrig påstått att Landskrona inte skulle ha sålt mark till Pågen eller Alfa Laval. Det är en felaktig tolkning, eller möjligen ett medvetet försök att förenkla en kritik som egentligen handlar om något helt annat. Självklart är större etableringar viktiga, och ingen ifrågasätter värdet av att företag investerar i staden. Det som ifrågasätts är varför dessa etableringar gång på gång används som slutgiltigt facit på en lyckad näringslivspolitik, samtidigt som arbetslösheten i Landskrona i praktiken står och stampar.

När Strandberg frågar om det är min privata uppfattning eller Socialdemokraternas, är svaret att detta är en politisk linje som delas av många inom arbetarrörelsen. Skillnaden mellan oss är inte om företag behövs, utan om näringslivspolitik reduceras till enskilda symbolprojekt eller om den ska mätas i faktisk sysselsättning och långsiktig lokal utveckling.

Strandberg efterlyser sedan konkretion kring det han avfärdar som floskler. Men konkretionen finns där för den som vill se den. Det handlar om en näringslivspolitik som inte bara välkomnar stora externa aktörer, utan som aktivt sänker trösklarna för lokala små och medelstora företag, kortar väntetider och byråkratiska hinder, gör det möjligt att starta och växa företag utan att behöva navigera ett kommunalt maskineri som gynnar de redan stora. Det handlar om att knyta företagande till utbildning, kompetensförsörjning och faktiska jobb för landskronabor, inte bara till exploaterad mark.

Att företagsetableringar är bra råder det ingen tvekan om. Det verkligt intressanta är varför den styrande majoriteten så konsekvent undviker att diskutera varför dessa etableringar inte fått större genomslag i arbetslöshetsstatistiken. När kritiken reduceras till att vara ”emot företag” slipper man ta den diskussionen. Men den frågan försvinner inte för att man försöker flytta fokus.

Skillnaden mellan oss är enkel. För Liberalerna räcker det ofta att något ser bra ut i ett pressmeddelande. För Socialdemokraterna måste politiken också fungera för dem som fortfarande står utan arbete i Landskrona.

Ronnie Niby (S)

Ska vi göra ett experiment? Om man vill veta någonting kan man söka på Google och ställa en fråga. Då kopplas Googles s.k. ”Deepseek” in, som är en s.k. AI-funktion. Den dammsuger på nätet och i databaser och presenterar en sammanfattning och sedan kommer originallänkarna längre ned. Det är bra och arbetsbesparande, men viktigt att kontrollera källornas tillförlitlighet!

Jag ställde frågan: Är det skadligt med salt som halkbekämpning på trottoarerna?

Svar: ”Ja, salt (oftast natriumklorid) som halkbekämpning på trottoarer är skadligt för miljön, infrastruktur och djur. Det orsakar frätskador på betong och metall, kan skada växtlighet, samt orsakar smärta och uttorkning i hundars tassar. Alternativ som sand eller sandöverskott är skonsammare.

Miljöpåverkan: Salt rinner ut i grundvatten och vattendrag, vilket skadar växtlighet och vattenlevande organismer, och om det kommer ut i dricksvattnet är det skadligt för människor och höjer blodtrycket.

Infrastruktur och fordon: Vägsalt är korrosivt och påskyndar rost på bilar och skador på betongkonstruktioner.

Hundtassar: Saltet är uttorkande och kan ge såriga, spruckna trampdynor hos hundar.

Alternativ: Sand/flis ger bättre friktion utan att skada underlaget eller miljön.

För att minska skadorna rekommenderas att begränsa saltanvändningen och i första hand använda mekanisk snöröjning och sand, särskilt på trottoarer.”

I vinter har kommunen som aldrig förr saltat på gångvägar. Fastighetsägare och bostadsrättsföreningar gör likadant och öser ut salt på torra gångbanor ”utifall att”. Samtidigt vid det tillfället under denna vinter när det var behov av halkbekämpning, så var det ingen!

Vi gör en ny sökning med ”När är det särskilt viktigt med halkbekämpning?”

”Halkbekämpning är särskilt viktigt vid temperaturer runt 0, då risken för förrädisk underkylt regn och ishalka är som störst. Det är kritiskt vid snöfall, underkylt regn, eller när smält snö fryser till is, särskilt på broar, viadukter, branta backar och gång/cykelvägar. Insatser bör ske tidig morgon och kväll. Kritiska tidpunkter: Vid skiftande väderlek, speciellt när temperaturen pendlar runt nollan. Kritiska platser: Broar, viadukter, korsningar, branta backar och gång- och cykelbanor. Prioriterade områden: Huvudvägar med busstrafik och prioriterade gång- och cykelstråk. Fastighetsägarens ansvar: Gångbanor utanför tomtgränsen måste hållas snöfria och sandade. Väderförhållanden: Vid snöfall, underkylt regn och när smältvatten fryser till is. Vid minusgrader minskar ofta behovet av salt, då vägbanan ofta är torr eller har snö som kräver sandning istället.”

Vid det enda tillfället i vinter när det varit minusgrader under en period, och det fanns snö på gångvägar och blev plusgrader, fanns inga halkbekämpare ute. Väderleksrapporten var tydlig med att det skulle bli plusgrader. Gissa om det blev halt för första gången i vinter! Kalla vägbanor + vatten = blöt is!

Jag har en hund som behöver komma ut c:a 4 ggr per dag, ibland mer. För att skydda hennes tassar och mina skor är vi tvungna att gå ute i vägbanan i trafiken pga allt salt som hälls ut på gångvägar. Det är ju en aning korkat att vi ska tvingas att gå ute i gatan bland biltrafiken!

Jag har inte upplevt tidigare att kommunen öst ut så mycket salt, utan man har sandat. Fastighetsägare är oförbätterliga och jag undrar varför kommunen inte går före och inte använder salt och dessutom rekommenderar att inte använda salt?

Är det så svårt att kolla väderleksrapporten, eller om kunskapen om halkbekämpning inte finns, göra en snabb sökning på nätet?

Per Nordlund, Landskrona

Svar till Lars Erlandsson

Tack för dina reflektioner, Lars. Jag delar din uppfattning om att långsiktig planering och samhällsnyttiga investeringar är avgörande för att minska arbetslösheten. Exemplet med jättebageriet och blyindustrin visar tydligt hur kortsiktiga, profitdrivna beslut kan skapa både hälsorisker och sociala problem – och hur arbete och samhällsnytta inte alltid går hand i hand med marknadens logik.

Du pekar också på något centralt: arbete skapas inte spontant, det kräver politiska beslut. Invallning och utfyllnad av mark söder om Landskrona skulle både skydda mot stigande havsnivåer och ge omedelbara arbetstillfällen. Det är precis den typ av samhällsbyggande projekt som historiskt har sänkt arbetslösheten.

Det är sant att ingen av oss som arbetar kan ta ansvar för tidigare investeringar, men vi kan tydligt peka på bristerna i dagens system och kräva förändring. Den ökande militariseringen och globala rivaliteten är delar av samma problem – resurser används på kortsiktiga mål istället för långsiktig trygghet och arbete. Politikens ansvar är att se till att investeringar inte bara gynnar företag eller markägare, utan hela samhället.

Arbete och samhällsnytta hör ihop – och det är där framtidens politik måste lägga sin tyngd.

Ronnie Niby (S)

Det har inte blivit bättre under det senaste styret. Det skulle rensas upp, skärpas och nya policys skulle införas. Nu, tjugo år senare, vad fick Landskrona för sina röster? Industrilokaler på klass A-jordbruksmark. Utförsäljning och rivning av byggnader i allmännyttan. Nya dyra bostadsrätter. Kolonilotter som försvinner och tvångsförflyttningar. Skärpt uthyrningspolicy som skapar utslagningar på bostadsmarknaden. Rivning av badhus och läktare som tidigare fungerade väl och var uppskattade även utanför kommunen.  En äldre- och socialvården i fritt fall och många frivilliga uppsägningar inom socialtjänsten.

Ett tydligt segregerat styre skapar svåra sociala klyftor och utslagningar i många delar av staden. Vilken ledning har vi haft?
Torkild, som ska vara både trevlig och handlingskraftig, visar att stadens styrning behöver tydligare riktning.

”Mycket gjort, mer att göra” är hans mantra. Jag skulle nog säga att det snarare ser ut som ”Mycket stört mer att förstöra”.

Om man tycker att äldre- och socialvård i fritt fall, en segregerad bostadsmarknad och invånarfientliga beslut är acceptabelt, är det Torkild man bör stödja.

Vill man ha något helt annat kan man med fördel rösta på Socialdemokraterna i Landskrona. Vi vill dra i handbromsen och städa upp i det som byggts upp under de senaste tjugo åren. Kärnverksamheten ska fungera, allmännyttan återinföras på alla plan, med tydlig kommunal styrning – utan onödiga visioner. Ordning och reda helt enkelt.

Vi behöver ingen ”stark man” utan en tydlig folkförankrad styrning som leder oss mot det Landskrona vi alla förtjänar. Snart kan vi rösta för förändring och ordning – låt oss göra det tillsammans, Landskroniter.

Ole Rudolfsson
Ordförande Hvens S-förening