Svar till Daniel Engström (SD) och hans insändare ”Går arkitekturpriser före invånarnas behov?”
Daniel Engström framställer renoveringen av idrottshallen som ett projekt för arkitekteliten och delvis förhåller det sig på det viset. Hela Karlslundsprojektet har sedan start tydligt visat sig vara ett byggprojekt, snarare än ett folkhälsoprojekt. I tider då det går sämre för byggbranschen är det så klart bra om det offentliga kan stötta byggbranschen. Men rekordsatsningar långt över miljarden – är väl för att använda en terminologi som borgerligheten mycket väl känner till – inte ett bidrag eller en stöttning, det är en hängmatta, på någon lyxresort i ett solparadis med rosafluffiga drinkar i händerna.
Byggbolagen och artikektbolagen, ja de ska också ha det bra, så klart. Men det ska inte ske på bekostnad av det landskronitiska föreningslivet och Landskronas skattebetalare. En märklighet i kråksången är att nu ska inte våra skattepengar gå till att stötta svenska bolag, utan nu ska Treklöverstyret skicka ännu mer pengar över sundet till företag som betalar ut danska löner. Danska löner som vi ju mycket väl vet, är högre än svenska löner. Förra gången det skickades över pengar över sundet var det mer än 44 miljoner kronor för Hilleshögmarken och nu blir det en slant till den där Tegnestuen.
Precis som Engström skriver borde invånarnas behov gå först. Det finns redan mycket problematik med den idrottshall som finns och renovering löser väl inte nödvändigtvis alla dessa problem. Problematiken är komplex, för att bygga nytt hjälper inte nödvändigtvis heller. Se på den nya ishallen, den dras ju redan med en massa problem. Det hjälper inte att bygga nytt, om man inte låter verksamheternas behov och landskronabornas behov styra utvecklingen. Men det von Oben-perspektiv, eller kanske ett rosafluffigt sjättevåningenperspektiv som Torkild Strandberg och Treklövern har valt och som genomsyrar all deras politik, är inte folkligt. Det har det ju aldrig varit och kommer aldrig bli!
Marko Huttunen (S)
