Arkiv: Planket

Att Socialdemokraterna skulle ha lagt ner Arbetsförmedlingen, som Treklövern påstår i Landskrona Direkt 8/7 och som Torkild påstått tidigare i HD, är verkligen en sanning med modifikation.

Den moderatledda regeringen under Reinfeldt lade under åren 2009-11 hela 1,7 miljarder på privata jobbcoacher med syfte att digitalisera och banta verksamheten.
”- Det gick ganska lugnt fram till att M och KD, med stöd av SD, drev igenom en budget 2019 som innebar kraftiga neddragningar av anslag till Arbetsförmedlingen. Då svarade man genom att säga upp många förmedlare och att lägga ner kontor,” säger Anders Forslund ( professor emeritus vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IFAU)

Det beslutades då av AF att 130 av 242 kontor måste läggas ner och 4500 förmedlare sägas upp. För att budgeten i januariavtalet 2019 skulle gå igenom krävde L och C denna bantning av anslaget till AF.

Man ska handskas varsamt med fakta, Treklövern.

Lena Nilsson

I sak håller jag med er – Azemi, Karlsson och Niby. Flatheten i svaren är besvärande: De utgår ifrån en politisk impotens gentemot staten, eller är det så att Treklövern inte klarar av sitt mandat, gentemot sina medborgare?

Jag lever i den här staden. Partipolitisk obunden men med ett intresse för stadens människor, för fotografi, för trasiga trottoarer, överväxta kanaler och en del annat.
En stad, en kommun är större än dem som tillfälligtvis styr den, den består till syvende och sist av oss. Människor.

I Landskrona finns ett motstånd att stå upp för det ansvar det betyder att verka i offentligheten – som tjänsteman/kvinna och politiker. Det är inte klädsamt, snarare naket i den tystnad som möts oss som lever, verkar i staden. Politik är inte bara något som händer vart fjärde år.

Den här insändaren handlar om mina erfarenheter av en kommun som ghostar sina kritiker och använder härskartekniker som ett verktyg för att undgå att svara sina medborgare.

I genomsnitt tog det mig fem (5) insändare under flera månader för att få svar på varför våra trottoarer såg ut som de gjorde, för ett par år sedan. Från en tjänsteman. Från ansvariga politiker fick jag aldrig svar.

Det tog mig också flera insändare och månader för att få svar på mina frågor om fotofestivalen. De ville inte svara.
Till slut var jag tvungen att skriva till museichef Johan Dahlén i hans egenskap som tjänsteman. Då, men bara då, började ”Landskrona Foto” svara. Efter flera månader av total tystnad nedlät sig Johan Dahlén att äntligen gå i polemik med mig.
Detta är ett citat från honom:
”När det gäller debatt, så är vi väldigt intresserade av engagemang och vi är som offentlig förvaltning väldigt transparenta.”

Det faller på tystnadens orimlighet att detta har någon som helst bäring på verkligheten. I allt försökte man tiga ihjäl mina frågor. Tyvärr skulle detta citat kunna vara taget från vilken som helst av stadens förvaltningar. Ord, ingen verkstad!

Det finns en barnslighet och arrogans hos stadens styre; barnsligheten ligger i det att det verkar finnas en princip som till varje pris går ut på att inte svara på frågor från oss enkla medborgare. Arrogansen, i att skicka fram tjänstemän/kvinnor istället för att själv debattera. Till detta kan kanske läggas en feghet att prata om kultur!

Om demokratin endast dryftas inom stadshusets väggar och tak är demokratin illa ute, och bara en floskel på en affisch vart fjärde år. Jag ska inte behöva sparka upp öppna dörrar, igen och igen. Ni har fått ett förtroende från oss väljare, nu har ni ett förtroende att reparera!

Örjan Kristenson

Att Statens servicecenter nu stänger i Landskrona är ett allvarligt bakslag för vår kommun. Det drabbar inte bara dem som behöver hjälp med myndighetsärenden, utan sänder även en tydlig signal om minskad statlig närvaro – i en stad som redan kämpar med hög arbetslöshet och stora socioekonomiska utmaningar.

I vanlig ordning är sakernas tillstånd alltid någon annans fel. Utom när något är bra vill säga. Då är det alltid Torkild Strandbergs förtjänst, oavsett om han har haft med det att göra eller inte. Nu hörs samma skiva spelas upp igen, när det gäller nedläggningen av statens servicecenter. Men i flera avseenden har Torkild Strandberg fel. Igen.

Mot den bakgrunden är det frustrerande att läsa det uttalande som den styrande treklövern (L, M och MP) gjort. Där beklagar man beslutet och säger att man “tydligt markerat” sin oro. Men vad innebär det egentligen? Vad betyder det konkret att “markera”? Har ni haft någon direkt kontakt med Finansdepartementet? Har ni krävt ett möte med ansvarig minister? Har ni ens försökt samla lokala krafter – företagare, fack, civilsamhälle och invånare – för att tillsammans protestera mot nedläggningen?

Att det är ett statligt beslut stämmer. Men att gömma sig bakom det är att göra det för enkelt för sig. Som kommunledning har ni både en röst och ett ansvar att påverka – även i frågor som formellt ligger på staten.

Ni säger att ni “lyft fram Landskronas särskilda behov”. Men hur, och inför vem? Har ni föreslagit alternativa lösningar för att rädda viss service? Har ni undersökt möjligheten att samlokalisera med andra myndigheter eller erbjuda kommunen som samarbetspart?

I samma andetag efterlyses förslag från oss socialdemokrater. Sådana har presenterats i budgetalternativ och motioner i kommunfullmäktige. Uppenbarligen läser inte kommunledningen förslag från andra partier. Så talar maktens arrogans. Sanningen är att vi socialdemokrater agerade för att arbetsförmedlingen skulle behålla sin närvaro i Landskrona.

Landskrona behöver företrädare som inte bara “markerar” utan som också kämpar – med alla till buds stående medel – för att behålla den statliga närvaron.
Alla dessa nedskärningar påverkar i grunden förutsättningarna för människor att få hjälp, stöd och vägledning. Det handlar om tillgänglighet, om rättvisa och om tillit till samhället.

Att bara konstatera att beslutet är taget är att ge upp. Vi förväntar oss mer. Och Landskrona förtjänar bättre.

Niklas Karlsson, Riksdagsledamot (S)
Fatmir Azemi, Kommunalråd (S)

Debatten om nedläggningen av Statens servicecenter i Landskrona har blivit en lek i ansvarsförskjutning. Socialdemokraterna kritiserar den styrande Treklövern för att inte ha gjort tillräckligt. Treklövern svarar att beslutet är statligt och att Socialdemokraterna själva bär historiskt ansvar. Men medan politikerna bråkar – står vi Landskronabor kvar utan service.

För det första: ja, beslutet att lägga ned kontoret togs av en statlig myndighet. Det förnekar ingen. Men vad Socialdemokraterna med rätta påpekar är att Landskronas lokala ledning har ett ansvar att agera i tid, att påverka, att höja rösten, att samla stöd. Det är det som kallas politiskt ledarskap.
För det andra: Treklövern påstår att de har motsatt sig nedläggningen. Det låter bra – men hur då? Var finns protokollen, skrivelserna, påtryckningarna? Varför fick Landskrona inget gehör, om man nu verkligen försökte? Det hade varit klädsamt med transparens istället för tillbakalutade slogans.

För det tredje: det är både tragiskt och tröttsamt att se hur snabbt det lokala styret viftar bort ansvar. Samma mönster har upprepats gång på gång: när Arbetsförmedlingen lades ned, när Skatteverket försvann, när Kronofogden stängde. Alltid var det någon annans fel. Men till slut måste man våga ställa frågan: om det aldrig är ert ansvar – vad är det då ni styr?

Att Treklövern dessutom väljer att avsluta sitt debattinlägg med en raljant uppmaning till Socialdemokraterna att ”komma med konkreta förslag” blir direkt provocerande. Landskronas invånare behöver inte passivt-aggressiva repliker – vi behöver fungerande samhällsservice. Vi behöver beslutsfattare som slår näven i bordet, inte som tvättar händerna.

Det är dags att både stat och kommun tar sitt ansvar. Landskrona har förlorat tillräckligt. Sluta skylla ifrån er. Börja kämpa för vår stad på riktigt.

Ronnie Niby (S)

Att Statens servicecenter stänger i Landskrona är beklagligt och något vi motsatt oss. Vi har vid flera tillfällen framfört vår oro och ställt krav på statlig närvaro i Landskrona. Vi har tydligt markerat att en avveckling skulle slå hårt mot våra invånare. Men beslutet är inte vårt – det är ett nationellt beslut, taget av Statens servicecenter, som är en statlig myndighet under Finansdepartementet. Det är alltså inte ett lokalt politiskt beslut, som Niklas Karlsson och Fatmir Azemi felaktigt antyder.

Niklas Karlsson sitter själv i riksdagen, och satt där även när den förra socialdemokratiska regeringen beslutade att lägga ner stora delar av Arbetsförmedlingens lokala verksamheter – inklusive den i Landskrona. Då hördes inte samma kritik.
Statlig närvaro i Landskrona är viktig – både symboliskt och konkret. Just därför har vi varnat för konsekvenserna. Vi har lyft att vi inte har varken befogenheter eller kapacitet att ta över den service som staten avvecklar. Vi pekade också på Landskronas särskilda behov, med hög arbetslöshet och socioekonomiska utmaningar. Tyvärr utan gehör.

Landskrona kan inte ensamt kompensera för statens utflyttning: Först, och mest allvarligt, Arbetsförmedlingen och nu Statens Servicecenter. Men trots begränsade möjligheter har vi tagit ansvar för det vi kan påverka. Landskrona stad bedriver en mycket omfattande arbetsmarknadspolitik. I april invigdes det senaste tillskottet En väg in (Hörnan), en ny kommunal funktion som ger korttidsarbetslösa konkret stöd och vägledning i linje med vad Arbetsförmedlingen tidigare gjorde och borde göra.
Samverkan med det lokala näringslivet, bl.a. genom Tillväxt Landskrona, är en hörnpelare i arbetet. Här matchas kompetens med arbetsmarknadens behov för att få fler i arbete.

Vi önskar att staten visade samma ansvarstagande som vi gör lokalt, men vi arbetar vidare för Landskronas bästa.
Det vore roligt att från Socialdemokraterna vid något tillfälle få något konkret förslag och inte bara bekymrade insändare.

Torkild Strandberg, Liberalerna
Annika Segerlund, Moderaterna
Elvir Mesanovic, Miljöpartiet

Den 16 juni stängde servicekontoret i Landskrona för gott. Här kunde invånarna få hjälp med viktiga ärenden som rör Skatteverket och Försäkringskassan – hjälp som många har varit beroende av. Trots att kontoret var ett av de mest välbesökta i hela landet valde staten att lägga ned det. Det är ett hårt slag för Landskrona och dess invånare.

Men detta är inte ett enskilt fall. Under det senaste årtiondet har Landskronaborna sett hur stat efter statlig myndighet har lämnat staden. Tingsrätten, Kronofogden, Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen – alla har försvunnit från kommunen. Resultatet är ett svagare samhälle och ett sämre stöd till dem som behöver det mest.

Vi Socialdemokrater har i omgångar varnat den styrande treklövern – Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet – för denna utveckling. Vi har krävt att de agerar i tid för att stoppa avvecklingen av statlig service i vår stad. Men trots varningar och protester har de inte agerat. I stället har ännu ett viktigt kontor stängts.

Det tas för givet att alla kan använda digitala tjänster, men det är ett felslut. Digitalisering kan vara ett bra komplement, men det kan aldrig ersätta det mänskliga mötet. Människor behöver hjälp på plats, av någon som lyssnar och förklarar. Det handlar om respekt – och om att bygga tillit till samhället.

Landskrona är en av Sveriges kommuner med högst arbetslöshet. Att då dra undan mattan för samhällets stödstrukturer är inte bara ogenomtänkt – det är oansvarigt. När statlig service försvinner ökar klyftorna och misstron. Det kan vi aldrig acceptera.

Vi kräver att Landskrona får tillbaka den samhällsservice som våra invånare har rätt till. Treklövern måste ta sitt ansvar – innan fler dörrar slår igen för gott.

Niklas Karlsson – Riksdagsledamot (S)
Fatmir Azemi – Kommunalråd (S)

Jag har följt debatten kring kollektivtrafiken under en lång period.

Jag har själv pendlat till Malmö i snart 7 år. Jag har vid en handfull tillfällen fått göra alternativa val än att ta buss eller tåg.
Den bekvämlighet jag unnar mig för att kunna jobba på tåget medan jag reser, eller läsa en bok eller bara slappna av. Att sitta i bilköer är inte min kopp te.
De gånger det har strulat mest har varit då det skett incidenter eller spårspringning. Detta kan inte Skånetrafiken lastas för. De kör med reklamkampanjer på tåg och bussar dagligen vilka konsekvenser spårspringning får.

Om tågen blir helt inställda så blir ersättningsbussar insatta, det är en akutlösning.
Min fråga till er är då:
Är det viktigare att bussen är varm när den kommer eller att den kommer snabbt då ni förmodligen vill komma till er destination omgående?

Att stationen ligger där den gör kan man ju ha synpunkter på.
Att ha tung busstrafik in i centrala staden är inte helt optimalt. När stationen låg i centrala staden tidigare så var det ofta bussen som var sen eftersom dess linje gick genom stan. Lika illa var det om man kom med tåget, linjebussen till väster eller Norr gick från torget, då fick man traska dit.
3:ans buss går i rusningstrafik var 6 minut. Kan man inte vänta den tiden är det ännu bättre att ta cykeln än bilen.

Jag tycker inte att Skånetrafiken ska lastas för människors bekvämlighet, dock har de förbättringsområden att jobba på.

Jonas Karlsson
Fd vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden för (S)

Kollektivtrafiken kräver både förtroende och förnuft

Tack Örjan Kristenson för en träffande och kylslagen beskrivning av vad många upplever: att kollektivtrafiken sviker när den behövs som mest. Vem vill stå och frysa i snålblåst, bara för att bli ersatt av en iskall buss? Det är precis där vi hamnat – i ett läge där allt fler tar bilen trots klimatmål, trots bränslepriser och trots köer. Inte för att de vill, utan för att de måste.

Du lyfter också en mycket viktig och ofta förbisedd fråga: stationens placering i Landskrona. Till skillnad från andra skånska centralorter ligger vår station långt från centrum, vilket gör att man behöver ytterligare ett färdmedel – buss, cykel eller bil – för att komma vidare. Det underminerar idén om tåg som ett smidigt och snabbt alternativ. Det är en strukturfråga som borde väcka större politisk debatt. För vem bygger vi kollektivtrafik – för bekvämlighet eller för avstånd?

Vill vi att fler ska lita på tågen, då måste de vara pålitliga, varma, trygga – och nära. Det gäller både tidtabeller, fysiska avstånd och det förtroende människor känner. Just nu sviktar alla tre.

Så länge folk i Landskrona upplever att de fryser på perrongen eller blir strandsatta med ”ersättningslösningar”, kommer bilen alltid vinna. Och det är, som du säger, synd.

Ronnie Niby (S)

Svar på Ronnie Nibys debattinlägg om bristerna i kollektivtrafiken

Jodå, jag har stått där på perrongen en svinkall vintermorgon och väntat på tåg och istället fått en buss utan fungerande värmesystem. Då det blåste småspik… var det ändå lä.
Alltid något, sa Fan när han fick syn på Åmål.

Idag kör jag min lilla bil mellan A och B för att jag inte har något som helst förtroende för lokaltrafiken. Och det är synd!

En märklighet med Landskrona är centralstationens placering. I alla andra Skånska centralorter – Från Tomelilla, över Eslöv
till Ängelholm – är stationen placerad i stadens centrum. Inte så i Landskrona.
Varför ligger den så avsides?

Örjan Kristenson

Det var en gång för många många år sedan en kulturchef i Landskrona som lånade ut många gamla kanoner till Tyskland. Var har de tagit vägen? Sålde hon dem och la pengarna i egen ficka eller vad hände? Varför får vi inte tillbaka våra kanoner? Vem är ansvarig? Hur kan det få gå till på detta vis?
Så kan det bli när man tar bort tjänstemannaansvaret. Sittande politiker i Landskrona anser jag borde lägga några timmar på att reda ut detta så att vi kan få tillbaka kanonerna som förr bland annat stod utanför museet.

Kenneth Görtz

SVAR DIREKT
De fyra kanoner som tidigare stått framför museet tillhör Statens fastighetsverk. Eftersom de inte hade någon plats för förvaring så flyttades de till stadens förråd någon gång ca 2013, och därifrån flyttades de nyligen och finns nu på museets magasin.
Sen finns det mycket riktigt två kanoner som 1997 lånades ut till Wismar i Tyskland, och som vad jag vet fortfarande pryder platsen framför stadens rådhus.

Med vänlig hälsning
Johan Dahlén
Avdelningschef, Kulturförvaltningen i Landskrona