Att Statens servicecenter nu stänger i Landskrona är ett allvarligt bakslag för vår kommun. Det drabbar inte bara dem som behöver hjälp med myndighetsärenden, utan sänder även en tydlig signal om minskad statlig närvaro – i en stad som redan kämpar med hög arbetslöshet och stora socioekonomiska utmaningar.
I vanlig ordning är sakernas tillstånd alltid någon annans fel. Utom när något är bra vill säga. Då är det alltid Torkild Strandbergs förtjänst, oavsett om han har haft med det att göra eller inte. Nu hörs samma skiva spelas upp igen, när det gäller nedläggningen av statens servicecenter. Men i flera avseenden har Torkild Strandberg fel. Igen.
Mot den bakgrunden är det frustrerande att läsa det uttalande som den styrande treklövern (L, M och MP) gjort. Där beklagar man beslutet och säger att man “tydligt markerat” sin oro. Men vad innebär det egentligen? Vad betyder det konkret att “markera”? Har ni haft någon direkt kontakt med Finansdepartementet? Har ni krävt ett möte med ansvarig minister? Har ni ens försökt samla lokala krafter – företagare, fack, civilsamhälle och invånare – för att tillsammans protestera mot nedläggningen?
Att det är ett statligt beslut stämmer. Men att gömma sig bakom det är att göra det för enkelt för sig. Som kommunledning har ni både en röst och ett ansvar att påverka – även i frågor som formellt ligger på staten.
Ni säger att ni “lyft fram Landskronas särskilda behov”. Men hur, och inför vem? Har ni föreslagit alternativa lösningar för att rädda viss service? Har ni undersökt möjligheten att samlokalisera med andra myndigheter eller erbjuda kommunen som samarbetspart?
I samma andetag efterlyses förslag från oss socialdemokrater. Sådana har presenterats i budgetalternativ och motioner i kommunfullmäktige. Uppenbarligen läser inte kommunledningen förslag från andra partier. Så talar maktens arrogans. Sanningen är att vi socialdemokrater agerade för att arbetsförmedlingen skulle behålla sin närvaro i Landskrona.
Landskrona behöver företrädare som inte bara “markerar” utan som också kämpar – med alla till buds stående medel – för att behålla den statliga närvaron.
Alla dessa nedskärningar påverkar i grunden förutsättningarna för människor att få hjälp, stöd och vägledning. Det handlar om tillgänglighet, om rättvisa och om tillit till samhället.
Att bara konstatera att beslutet är taget är att ge upp. Vi förväntar oss mer. Och Landskrona förtjänar bättre.
Niklas Karlsson, Riksdagsledamot (S)
Fatmir Azemi, Kommunalråd (S)
