Arkiv: Planket

Så sent som i november 2017 sa Sverigedemokraternas ekonomiska talesperson Oscar Sjöstedt att Sverigedemokraterna är öppna för att fasa in marknadshyror och vill se nya åtgärder för att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

Detta efter Moderaternas stämma fattat beslutet att man ska verka för ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem.

Det skapar otrygghet för vanligt folk. Enligt en ny rapport från Hyresgästföreningen skulle en övergång till marknadshyror leda till hyreshöjningar med över 50 procent i delar av landet. Många människor som bor i hyresrätt skulle inte ha råd att bo kvar och unga skulle få svårare att flytta hemifrån.

Nu byggs det fler hyresrätter än på länge i Sverige med tyvärr inte i Landskrona. Vi Socialdemokrater vill bygga fler hyresrätter och bygga bort bostadsbristen och behålla dagens hyressättningssystem.

I vårt starka samhälle ska alla ha rätt till en bostad med en rimlig hyra.

Jonas Esbjörnsson (S)
Kommunalråd

Jag besökte Landskrona för 25 år sedan. Det var ganska livligt med butiker och människor som cirkulerade och gjorde inköp. Det var en trevlig stad.

När jag 2013 skulle flytta till Skåne var det därför naturligt att välja Landskrona. Vi köpte hus i slutet på november och huset behövde totalrenoveras så vi flyttade in på riktigt under våren 2014. Vi besökte stan’ på en vårlördag. Vi upptäckte att det var musikunderhållning i teatercaféet. Vi gick dit och fann det trevligt. Vi besökte muséet och upptäckte att även de hade musikunderhållning. Vilken fin stad tänkte vi. Jag behövde köpa lite kläder så vi besökte de två herrekiperingar som fanns i stan’. Naturligtvis stannade vi i en damekipering också och handlade till min sambo. Vi åkte till gamla
skolgymnastiksalen och handlade blommor till vårens rabatter. Vi gick på biblioteket och drack kaffe.

Nu finns ingen herrekipering kvar i stan’. Båda har slagit igen. Besökte en skoaffär på Eriksgatan som förklarade att nu slår jag igen. Den här stan’ gör allt för tvinga bort oss småföretagare. Stadshuset tar bort parkeringar och gör det svårt för oss. De drar hit stora kedjor som vi inte kan konkurrera med så vi klarar oss inte. Du kan tala med vilken butiksägare du vill i stan’. Stadshuset gör allt vad de kan för
att bli av med oss.

Jag förstår handlare i stad. Gågator ser fint ut på papper men det dödar stadsbutikerna. Större fastighetsbolag köper oftast upp hela gatan. De renoverar och gör gatan till torgstråk som oftast blir väldigt blåsigt. De ursprungliga affärerna har inte råd att flytta tillbaks. Utan det blir kanske en HM och någon optikerkedja. Men oftast blir det restauranger.
Landskrona ser nu som en tandlös. Det gapar av hål med tomma butiker! En hemsk syn när man minns den gamla bilden. På de fyra år jag bott i Landskrona har det försvunnit mer än 10 butiker.
Musikunderhållningarna i teatercaféet och muséet har försvunnit. Café i biblioteket har varit stängt över ett år nu.
Innerstaden förfaller men det sker kedjeetableringar Elgiganten, Rusta, Biltema o.s.v. I de här butikerna träffar man aldrig ägaren! Är det det vi vill ha? Vill vi inte ha en levande innerstad där butiksägare kan få sin utkomst. Butikerna Landskronabor! Fråga de politiska partierna inför valet vilka som vill återupprätta innerstaden till en
småstad med kultur och butiker där man träffar ägaren.

Landskronavännen
Birger Sölverud

Hej
Har alltid funderat på varför det aldrig flaggas på Citadellet. Det hade varit hur snyggt som helst med svenska flaggor vajande på Citadellet.

Rolf Nilsson

Hyresgästförening och Socialdemokraterna går nu ut och oroar Landskronas hyresgäster om att Sverigedemokraterna vill införa marknadshyror efter valet den 9 september. Detta är ännu en desperat lögn från bl.a S nu när deras väljarstöd minskar alltmer. När man själv misslyckas med att sälja in sin förlegade politik så försöker man nu sälja in lögner istället.

Marknadshyror innebär att hyresvärden i stort sett skulle kunna sätta vilken hyra de vill. I dag förhandlas hyrorna fram mellan parterna på hyresmarknaden enligt det så kallade bruksvärdessystemet, alltså det praktiska värde lägenheten har ur hyresgästens synvinkel. Hänsyn tas till bland annat lägenheten och fastighetens standard och läge när hyran sätts.

Sverigedemokraterna säger nej till både marknadshyror och social housing. Vi vill höja bostadsbidraget och återinföra den tidigare avdragsgraden inom Rot på 50 procent. Dessutom ska ett särskilt rotavdrag för kulturarv införas. Bostadsbidraget är istället en väl riktad insats för att stärka hushåll och här har Sverigedemokraterna budgeterat för en höjning av bostadsbidraget, vilket bidrar till en stärkt social bostadspolitik och möjliggör för att fler ska få tillgång till en hyreslägenhet. Flyttkedjorna är avgörande för att fler ska få en egen bostad. Vi föreslår även att så kallade ”startlån” från staten ska kunna ges till förstagångsköpare tillsammans med ett infört avdragsgillt bostadssparande kan fler äga sin egen bostad.

Sverigedemokraterna anser att dagens bruksvärdesystem i grunden är en bra funktion att hålla nere kostnaden för en av hushållens största utgiftsposter. Vi menar att det saknas underlag för att skapa fler bostäder genom att införa marknadshyror och att det i dagens bostadskris bara skulle leda till kraftigt höjda hyror.

Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)

Jonas Karlsson (S) hänvisar till att regeringen infört ett investeringsstöd som riktar sig till kommunerna för att bygga bostäder. Regeringen hade tänkt sig att investeringsstödet på 3,2 miljarder per år skulle ge 15.000–20.000 nya lägenheter i områden med bostadsbrist under en mandatperiod. Regeringens investeringsstöd ger inte billigare bostäder och når inte rätt målgrupp. Fastighetsägarna lyfter fram minst tre problem med investeringsstödet: nyproducerade lägenheter blir inte billigare än gamla, stödet når inte ut till rätt målgrupp och det saknas rörlighet i systemet. Dyra markpriser och byggproduktion drar upp hyrorna.

Det innebär att nyproduktionen och stödet i slutändan riktar sig till dem som redan har råd att bo där av egen kraft. Stödet är bättre använt om pengarna går direkt till dem som verkligen behöver det. Det vill säga ekonomiskt utsatta hushåll, familjer, ensamstående och andra med t.ex. tillämpning av bostadsbidraget. Men först måste bidraget ses över, för det har inte gjorts sedan 1991. För att få ta del av regeringens investeringsstöd får hyran inte överstiga 1.300 kronor per kvadratmeter. Det gör att byggentreprenörerna inte kan lämna för höga anbud för då blir inte projekten av. Höga byggkostnader och marknadsmässiga avkastningskrav omöjliggör hyror under 2.000 kr per kvadratmeter. Om vårt kommunala bostadsbolag, AB Landskronahem, skulle bygga nytt så måste de använda sig av det lag-utrymme som finns. Men lagen sätter begränsningar för möjligheterna att subventionera byggandet. I botten ligger EU-reglerna om statligt stöd. År 2005 anmälde föreningen Fastighetsägarna den svenska hyressättningen till EU-kommissionen, och menade att den stred mot EU:s grundlagar om den fria marknaden. Med Odellagen som kom 2010, måste nu även kommunala bostadsbolag drivas ”efter affärsmässiga principer”, därför kan inte heller kommunen bygga efter behov.

De privata aktörerna vill bygga där deras kapital kommer till nytta. De bygger där det finns köpkraft och en marknad. Kommunerna får inte subventionera, då kan vi bli stämda i EU:s europadomstol. Vill man hjälpa ekonomiskt svaga hushåll att komma in på bostadsmarknaden måste man så klart se till att dessa bostäder hamnar där människor vill bo. Att subventionera fram billiga lägenheter där marknaden är som svagast är jag mycket tveksam till.

Missförstå mig rätt. Jag anser självklart att alla människor har rätt till en bostad. Men att populistiskt kräva att någon, oklart vem, ska bygga billiga hyresrätter, kommer inte hjälpa en enda människa till en ny bostad. Det är enkelt att kräva fler billiga bostäder om man inte behöver svara på vem som ska bygga, vem som ska betala och vad som ska prioriteras bort. I debatten förs ofta åsikten att bygga billigt så att ”vanligt folk” har råd att bo fram. Det är enkelt att kräva att det måste byggas mer billiga bostäder om man inte måste svara på frågan vem som ska bygga billigt, vad som är billigt, vem som ska betala slutpriset. För om man gör det – ja, då blir verkligheten lite mer komplex och mindre populistisk.

Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)

Mitt liv på franska rivieran skulle påbörjas på sommaren 1987. Mitt civilstånd var på väg att förändras. Därför blev siktet inställt på Cannes – filmfestivalernas stad.

Tidigare företogs semesterresorna med bil i Östeuropa. Där fanns krigskyrkogårdarna i Warszawa, kulhålen i Östberlin…! Där i Polen kunde man semestra som valutasvin. Då på 70-talet var svenska kronor hårdvaluta där liksom i Köpenhamn. Livet lekte, när jag rattade min Mercedes 280 SE (årsmodell 1985) mot Hamburg och sedan vidare till Frankfurt am Main.

I Lyon fanns inget Intercontinental hotel, men där skrevs historia de dagarna i slutet av juni 1987. Mannen jag mötte i hissen på hotellet, i denna lite skitiga stad, hade en pärm i handen ”BARBIE”. Barbie
var chef för Gestapo i Lyon 1942-1944 och stod nu inför rätta.

Den historiska kopplingen till min semesterresa är följande: Jag skulle bo på Hôtel Carlton i Cannes, filsmstjärnornas hotell. När jag anlände dit såg det ut sisåhär: Jag, min bil och mitt bagage togs omhand av hotellpersonal.

Min bostad blev ett lyxigt rum med utsikt mot en sidogata (2 el. 3 våning). Profetiskt tänkte jag: Hur är det med säkerheten här?
Nästa dag låg ett brev innanför dörren. Det var en inbjudan till Coctailparty på hotellet den 4 juli 1987, USA:s nationaldag. Alla gäster var inbjudna plus – och detta är poängen – officerare från amerikanska krigsfartyg, som låg på redden utanför Cannes. Där fanns makten – på riktigt.

Det serverades gratis dricka till tonerna av en jazzorkester. En liten tjej lekte bland gästerna och ett förälskat par dansade. (Paret liftade sen på natten med mig till hotellet för det störtregnade. Jag var på väg från en nattklubb till Carlton när jag plockade upp de två på Boulevard de Croisette. Hon amerikanska, han fransman. Min bil togs om hand av hotellpersonal och vår vägar skildes i receptionen, vi bodde alla tre på Carlton.)

På partyt minglade man och fick prata engelska. Det var som att deltaga i en film, Krigets vindar (The Winds of War) från 1983, med Robert Mitchum (gift med Dorothy 1940-1997) i huvudrollen som
vänsterprasslande amerikansk marinofficer under Andra Världskriget. Då, under 1980-talet, var skådespelaren Ronald Reagan USA:s president.

1980-talet var ett förrädiskt årtionde. Det blev lätt att låna pengar. Något var fel – vi byggde bostäder på kredit i Landskrona.
Mina tankar går i dag (4 juli 2018) till USA:s president Donald Trump, som också drogs in i konsekvenserna av den enorma kreditgivningen på 80-talet, men klarade sig med nöd och näppe och
kunde därför ge sin(a) familjer ett gott liv. Man må säga vad man vill, men hans fruntimmers-affärer har inte drabbat hans barn – han har kunnat betala.

Sensmoralen: Låt ungdomarna smaka på lite lyxliv innan det blir för sent. Jag kan vägleda. Detta mitt besök på Hotel Carlton är bara ett litet exempel.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

I måndagens HD så menar kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) att hyresrätterna är överrepresenterade och får medhåll av Sverigedemokraternas Stefan Olsson.

50,4 % är hyresrätter, vilket är något mer än hälften. Men problemet är att 99% är uthyrt och det finns ingen lägenhet att få.

I samma tidning på uppslaget bredvid så intervjuar tidningen en ung lägenhetssökande om hur svårt det är att få en lägenhet.

Unga har jättesvårt att komma in på hyresmarknaden, en anledning är tillgången på hyresrätter. Marknaden kan ju inte styra över behovet. Om nu 99% är uthyrt så finns det ett behov, att sedan inga privata hyresvärdar vill köpa mark att bygga nytt på, det är politikens fel. Då får man helt enkelt upplåta mark till allmännyttan och bygga i egen regi. Men den säljer treklövern och sverigedemokraterna ut och menar att marknaden sätter spelreglerna.

Boverket subventionerar byggande av studentlägenheter och staten ger bidrag till de kommuner som bygger små, billiga hyresrätter.
Varför gör vi inte det då?

Vi behöver bygga fler små, billiga hyresrätter så både gamla och unga kan få ett boende eller få rörelse i flyttkarusellen.

Staden behöver nytt styre i stadshuset, de styrande behöver se till hela Landskronas behov.

Vi vill bygga Landskrona helt igen. För alla Landskronabor

Jonas Karlsson
Ombudsman
Socialdemokraterna i Landskrona

Tjejerna Jenny Tillander (S), Anbritt Andersson (S) och Eva Örtegren (S) skriver 2018-06-29 här på Planket ”Varför har ’treklövern’ glömt bort byarna?” Det handlar om infrastruktur eller snarare avsaknad
av sådan. Det sättes fokus på Annelöv.

Avslutningsvis skriver ”de tre” tjejerna: ”Torkild, vi tre damer erbjuder dig skjuts ut till Annelöv.”
Min fråga till er: ”Kan jag få följa med?” för jag har inte varit i Annelöv på länge!

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

Varför har ”treklövern” glömt bort byarna?

Vi kan bara hålla med Ingela Rosengren som är bosatt ute i Annelöv, (min röst HD 18 juni) byn som Treklövern har glömt att den finns eller så hittar de inte dit.

Lika självklart som vi har en båt mellan fastlandet och Ven för att öborna ska ta sig in till fastlandet och tillbaka, lika självklart borde det vara att byarna har kollektivtrafik. Varför gör du inget åt detta, kommunstyrelse ordförande Torkild Strandberg?

Jag Jenny har själv bott i Annelöv i tio år och har trivts fantastiskt bra men jag är i någorlunda fysiskt bra form. Jag har körkort och bil och kunde pendla fram och tillbaka, jag kunde ta mig ner till stationen i Dösjebro men var beroende att någon kunde lämna och hämta mig vid dåligt väder.

Alla byborna har inte samma möjligheter eller förutsättningar att ha någon i sin omgivning som kan ställa upp om det behövs. Barnen på Ven kan ta båten efter skolan för att utöva sina fritidsaktiviteter det borde vara lika självklart för barnen i Annelöv.

När det gäller att se till att barnen har säkra skolvägar har vi från  Socialdemokraterna lyft frågan i kommunfullmäktige men den frågan var inte viktig för Treklövern, svaret vi fick var att ingen har klagat.

Jag har kört varje morgon under tio års tid och sett barnen stå längs vägkanten utan möjlighet att skyla sig från blåst och regn och på vissa ställen längs Saxtorpsvägen kan de inte ens hoppa undan för bilar om det skulle behövas. Vi Socialdemokrater tycker att detta är skamligt, vad gör politikerna som styr i Landskrona???
Ja inget för byarna i utkanterna.

Tycker Torkild att servicen ska vara annorlunda beroende var man har valt att bo?

Vi Socialdemokrater jobbar för att hela Landskrona ska leva.

Torkild, vi tre damer erbjuder dig skjuts ut till Annelöv så du själv kan se vilka brister som finns men du kanske tycker att man har fixat det som behövs med ett utegym och en skatepark så nu kanske byborna ska skejta in till stan?? 

Jenny Tillander (S)
Annbritt Andersson (S)
Eva Örtegren (S)

Det damp ner ett grått papper i brevlådan häromdagen – från en viss Torkild Strandberg.
– Är inte det den där L-Pampen, frågade jag min gode vän?
– Jo, svarade han, men jag trodde att Liberalerna var ett parti och inte en person? Skriver han i ”jag-form”?
– Så som Donald Trump menar du?Inte hela tiden utan ”vi” kommer också med ibland, svarade jag.
Men vi kunde ju se på valflosklerna att det verkligen var valpropaganda, så vi läste vidare.
” Människor ska inte passivt leva av bidrag” och ”det ska vara ordning och reda i skolan” tycker TS minsann. Och vi undrar i vårt stilla sinne vilket parti som inte tycker så? Vilket parti önskar sig idel bidragstagare och en herrans oreda i skolan? Inget vi känner till i alla fall.
Vidare får vi veta hur lyckligt lottade vi är som har fått hit fler företag och entreprenörer i kommunen. Och det är ju verkligen bra, tycker vi.
Minst lika bra hade det varit om vi hade fått hit många sjuksköterskor, undersköterskor, behöriga lärare och många andra för samhället så viktig personal, tycker vi också. Dessa nämner TS inget om, men han önskar sig i alla fall en bra hemtjänst. Utan kvalificerad välbetald personal, undrar vi? Det räcker inte med företag och företagsledare för att åstadkomma en bra hemtjänst, skola, sjukvård, handel med mera TS. Även ”icke-företagare” är viktiga – om inte i liberalernas värld.
Klart är att investeringar i företag och handel är överprioriterat för TS. Men glöm inte den viktiga personalen TS. Utan den stannar verksamheten. Dessa ”icke-företagare” behöver också boende i kommunen. Till rimlig kostnad dessutom!
TS avslutar med en enkät där ”JAG” (=Torkild Strandberg) vill veta vad vi undersåtar i kommunen tycker. Lovvärt TS, att åtminstone fråga oss. Från inget annat parti har vi fått en enkät. Bra.
Inga särskilt konkreta eller lättbesvarade frågor, men i alla fall.
Så vi tänker att TS är nog ingen Diktator i alla fall? Utan bara ledare för liberalerna. För diktatorer är ju svåra att rösta bort?

Lena Nilsson
Håkan Lans