Mitt liv på franska rivieran skulle påbörjas på sommaren 1987. Mitt civilstånd var på väg att förändras. Därför blev siktet inställt på Cannes – filmfestivalernas stad.
Tidigare företogs semesterresorna med bil i Östeuropa. Där fanns krigskyrkogårdarna i Warszawa, kulhålen i Östberlin…! Där i Polen kunde man semestra som valutasvin. Då på 70-talet var svenska kronor hårdvaluta där liksom i Köpenhamn. Livet lekte, när jag rattade min Mercedes 280 SE (årsmodell 1985) mot Hamburg och sedan vidare till Frankfurt am Main.
I Lyon fanns inget Intercontinental hotel, men där skrevs historia de dagarna i slutet av juni 1987. Mannen jag mötte i hissen på hotellet, i denna lite skitiga stad, hade en pärm i handen ”BARBIE”. Barbie
var chef för Gestapo i Lyon 1942-1944 och stod nu inför rätta.
Den historiska kopplingen till min semesterresa är följande: Jag skulle bo på Hôtel Carlton i Cannes, filsmstjärnornas hotell. När jag anlände dit såg det ut sisåhär: Jag, min bil och mitt bagage togs omhand av hotellpersonal.
Min bostad blev ett lyxigt rum med utsikt mot en sidogata (2 el. 3 våning). Profetiskt tänkte jag: Hur är det med säkerheten här?
Nästa dag låg ett brev innanför dörren. Det var en inbjudan till Coctailparty på hotellet den 4 juli 1987, USA:s nationaldag. Alla gäster var inbjudna plus – och detta är poängen – officerare från amerikanska krigsfartyg, som låg på redden utanför Cannes. Där fanns makten – på riktigt.
Det serverades gratis dricka till tonerna av en jazzorkester. En liten tjej lekte bland gästerna och ett förälskat par dansade. (Paret liftade sen på natten med mig till hotellet för det störtregnade. Jag var på väg från en nattklubb till Carlton när jag plockade upp de två på Boulevard de Croisette. Hon amerikanska, han fransman. Min bil togs om hand av hotellpersonal och vår vägar skildes i receptionen, vi bodde alla tre på Carlton.)
På partyt minglade man och fick prata engelska. Det var som att deltaga i en film, Krigets vindar (The Winds of War) från 1983, med Robert Mitchum (gift med Dorothy 1940-1997) i huvudrollen som
vänsterprasslande amerikansk marinofficer under Andra Världskriget. Då, under 1980-talet, var skådespelaren Ronald Reagan USA:s president.
1980-talet var ett förrädiskt årtionde. Det blev lätt att låna pengar. Något var fel – vi byggde bostäder på kredit i Landskrona.
Mina tankar går i dag (4 juli 2018) till USA:s president Donald Trump, som också drogs in i konsekvenserna av den enorma kreditgivningen på 80-talet, men klarade sig med nöd och näppe och
kunde därför ge sin(a) familjer ett gott liv. Man må säga vad man vill, men hans fruntimmers-affärer har inte drabbat hans barn – han har kunnat betala.
Sensmoralen: Låt ungdomarna smaka på lite lyxliv innan det blir för sent. Jag kan vägleda. Detta mitt besök på Hotel Carlton är bara ett litet exempel.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
