Jag blev något konfunderad när jag läste om de sju villorna som ska byggas i Norra Borstahusen (La Direkt 26/4) efter att ha vunnit en markanvisningstävling.
I artikeln säger Torkild Strandberg ( L), stadsbyggnadsnämndens ordf, att:
”Det är roligt att intresset för både Norra Borstahusen och att delta i tävlingen varit så stort”
Samtidigt rapporteras i lokalpressen (HD 2/4) att bostäderna i Norra Borstahusen är mycket svårsålda, något byggprojekt har inte ens kommit igång och ett har stått halvfärdigt ett antal år.
Dessa artiklar dök upp i mitt Facebook-flöde och jag kommenterade då just detta. Motsatsen mellan att Norra Borstahusen var så intressant och samtidigt så svårsålt. Jag fick inte ihop detta.
Jag fick genast en replik från Tony Petersson (L) fullmäktigeledamot i Landskrona:
”Landskrona stad säljer marken, sen är det upp till de som köper o bygger att sälja det dom byggt”, svarar han.
Och det låter ju i och för sig logiskt.
Samtidigt infinner sig tankar om hur stadsplaneringen går till i Landskrona. Säljer man bara ut mark till byggföretagen och säger: ”Var så god och bygg”?
Undersöker man inte invånarnas önskemål och behov? Eller funderar över deras ekonomi? Numera finns ju kostadeffektivt byggande och i en stadsplanering ingår ju krav på grönområden, gatuplanering mm. Sätter man inga krav på byggarna? Ett byggföretag vill ju naturligtvis tjäna pengar och har egentligen inget intresse av invånarnas ekonomi eller trivsel. Mer än att få det sålt, naturligtvis.
Det verkar som om man i Norra Borstahusen inte gjort en ordentlig övergripande planering utan börjat med att bara sälja ut marken till olika byggare? Jag tolkar i alla fall Tony Peterssons uttalande och därmed Liberalernas inställning till stadsplanering på detta sätt.
Lena Nilsson
