Jonas Karlsson (S) hänvisar till att regeringen infört ett investeringsstöd som riktar sig till kommunerna för att bygga bostäder. Regeringen hade tänkt sig att investeringsstödet på 3,2 miljarder per år skulle ge 15.000–20.000 nya lägenheter i områden med bostadsbrist under en mandatperiod. Regeringens investeringsstöd ger inte billigare bostäder och når inte rätt målgrupp. Fastighetsägarna lyfter fram minst tre problem med investeringsstödet: nyproducerade lägenheter blir inte billigare än gamla, stödet når inte ut till rätt målgrupp och det saknas rörlighet i systemet. Dyra markpriser och byggproduktion drar upp hyrorna.
Det innebär att nyproduktionen och stödet i slutändan riktar sig till dem som redan har råd att bo där av egen kraft. Stödet är bättre använt om pengarna går direkt till dem som verkligen behöver det. Det vill säga ekonomiskt utsatta hushåll, familjer, ensamstående och andra med t.ex. tillämpning av bostadsbidraget. Men först måste bidraget ses över, för det har inte gjorts sedan 1991. För att få ta del av regeringens investeringsstöd får hyran inte överstiga 1.300 kronor per kvadratmeter. Det gör att byggentreprenörerna inte kan lämna för höga anbud för då blir inte projekten av. Höga byggkostnader och marknadsmässiga avkastningskrav omöjliggör hyror under 2.000 kr per kvadratmeter. Om vårt kommunala bostadsbolag, AB Landskronahem, skulle bygga nytt så måste de använda sig av det lag-utrymme som finns. Men lagen sätter begränsningar för möjligheterna att subventionera byggandet. I botten ligger EU-reglerna om statligt stöd. År 2005 anmälde föreningen Fastighetsägarna den svenska hyressättningen till EU-kommissionen, och menade att den stred mot EU:s grundlagar om den fria marknaden. Med Odellagen som kom 2010, måste nu även kommunala bostadsbolag drivas ”efter affärsmässiga principer”, därför kan inte heller kommunen bygga efter behov.
De privata aktörerna vill bygga där deras kapital kommer till nytta. De bygger där det finns köpkraft och en marknad. Kommunerna får inte subventionera, då kan vi bli stämda i EU:s europadomstol. Vill man hjälpa ekonomiskt svaga hushåll att komma in på bostadsmarknaden måste man så klart se till att dessa bostäder hamnar där människor vill bo. Att subventionera fram billiga lägenheter där marknaden är som svagast är jag mycket tveksam till.
Missförstå mig rätt. Jag anser självklart att alla människor har rätt till en bostad. Men att populistiskt kräva att någon, oklart vem, ska bygga billiga hyresrätter, kommer inte hjälpa en enda människa till en ny bostad. Det är enkelt att kräva fler billiga bostäder om man inte behöver svara på vem som ska bygga, vem som ska betala och vad som ska prioriteras bort. I debatten förs ofta åsikten att bygga billigt så att ”vanligt folk” har råd att bo fram. Det är enkelt att kräva att det måste byggas mer billiga bostäder om man inte måste svara på frågan vem som ska bygga billigt, vad som är billigt, vem som ska betala slutpriset. För om man gör det – ja, då blir verkligheten lite mer komplex och mindre populistisk.
Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)
