Arkiv: Planket

Fullmäktiges beslut igår att ge högsta makten över stadens koncernbolag till företagare ger oss rysningar. När Strandberg trots en stark opinion helt frankt förklarar att ”allt är klappat och klart” får vi en obehaglig känsla av att befinna oss i Orbans Ungern eller Erdogans Turkiet. 
Det känns som om demokratin är allvarligt hotad i Landskrona kommun. 

Vad händer nu? Ska vi få fler hemliga upphandlingar där företagare skor sig på våra skattepengar? Vi kan inte heller se att vi kommer att kunna påverka tjänstetillsättningar och andra kommunala poster. Allt ligger i händerna på en styrande politiker och en företagare med hemlig politisk hemvist samt de medhjälpare de tillsatt. 

Hur stor kontroll har kommunens jurister över att allt går rätt till? Eller är de också ”handplockade”?

Viktig dagordning får bara publiceras i en enda tidning och om vi såg rätt så var den inte fullständig där heller. Vad kommer sen. Vad får vi publicera, hotas tryckfriheten i framtiden Så här började demokratin strypas i diktaturer allt för många gånger i historien. 

Har de glömt att även om liberal betyder fri/frihet, att tänka och leva fritt. Och istället tror att det betyder frihet för politiker göra precis som man vill?
Man börjar bli rädd. 

Lena Nilsson
Håkan Lans

Det kommunala självstyret ger stor frihet att bestämma om verksamheten. I varje nämnd måste ärenden behandlas enligt vissa regler.

Du kan göra din röst hörd genom att engagera dig i ett politiskt parti, eller genom att hålla kontakt med en eller flera politiker och se till att de vet vad du tycker i olika frågor. Tänk på att utan delaktighet i vardagspolitiska frågor vet de folkvalda inte vad du tycker i olika frågor.

För att Landskrona skall bli en så bra kommun som möjligt att bo och leva i behövs allas erfarenheter och kunskap.

Ovanstående står ordagrant att läsa på KOMMUNENS hemsida. Om detta kan man säga att Torkild Strandberg (L) och Börje Andersson (-), ordförande i kommunstyrelsen respektive stadsbyggnadsnämnden, läst men inte förstått. Därför kan de inte se något fel i att rekrytera näringslivsfolk till politiska uppdrag. ”Vi, Torkild Strandberg (L) och Börje Andersson (-), har ”aktivt valt att leta efter personer som har kunskaper och erfarenheter i bagaget, som stadens bolag och därmed skattebetalarna kan ha nytta av.” 

”Allas erfarenheter och kunskap” är något som man bara säger, då kunskap och erfarenhet uppenbart saknas i Landskrona. Torkild Strandberg har tidigare antytt en besvikelse över att kommunens nya byggprojekt i stort sett bara inneburit en omflyttning av boende i kommunen. Därför är det kanske rimligt att rekrytera personer från andra städer för att inta maktens boning så att skattebetalarna i Landskrona framöver skall få full valuta för sina pengar. Möjligtvis kan man invända med att stadsplanering ytterst handlar om att väga olika intressen och perspektiv mot varandra och att söka en balans. Och att väga mellan olika och ibland motstridiga perspektiv för att införliva och förena ekonomiska, politiska, ekologiska, sociala och estetiska dimensioner i planeringen. Med detta resonemang är man tillbaka till vad som sägs på kommunens hemsida.

Varför inte låta de folkvalda tillsammans med intresserade invånare inta sina platser uppe på åhörarläktaren vid fullmäktigemötena. Inte ens de kommunala tjänstemännen tycks platsa i er beskrivning vad gäller kompetens och kunskap. De folkvalda kan bjudas på kaffe och macka i pausen för visat intresse medan de som har den reella makten, dvs nyrekryterade näringslivsfolk sitter nere i fullmäktigesalen.

Lennart Larsson

Vi har väl alla mött dem, på arbetet eller i kontakt med företag och föreningar, de som lyckas övertyga alla om sin egen förträfflighet. De framhäver ofta sin egen storhet och hur rätt de har i det de vill framhäva. De bygger ofta sin framgång genom att på samma gång nedvärdera andra och ofta börjar de med att liera sig med chefen. Vi andra är gammalmodiga menar de och de re/presenterar då det nya rätta.

Det kan vara lärarstrebern i skolan som smilar mot rektorn och anförtror hen någon ny ”trend” (förmodligen helt ute inom ett halvår) som är ”det enda rätta” – något som de andra kollegorna,enligt strebern,  inte begriper, för de representerar ju ”det gamla” och ”det dåliga”.  Så får de andra att känna sig mindervärdiga och ute. Förmodligen får strebrarna en förstelärartjänst, högre lön och mer makt över kollegors arbete. De som inte vågar hävda sig samlas runt strebern, runt köttgrytan i hopp om fördelar. Här glöms ofta viktiga värderingsfrågor, samarbete och gemenskap bort.

Eller företagsledarna som under 80-talet hävdade (mest med borgarpressens hjälp) att de enda viktiga personerna i samhället var företagarna. Gräddfiler skulle minsann skapas för dessa viktiga män. Business-class på flyget, privata sjukförsäkringar etc, etc. Tidningsreportage publicerades om dessa män, även ”hemma hos”. Tänk de klarade av att läsa sex-sju nyhetstidningar på morgonen, innan arbetet. Vi andra skulle skämmas. Varför hann vi inte detta innan morgonens arbete på sjukhuset, skolan eller på fabriken. På företagen lyssnar strebrarna naturligtvis, redan i startgroparna att stiga i rang, tjäna mer och försöka efterlikna ”de stora”. Samling runt köttgrytorna igen!

Vi undrar hur en politiker bygger ”sitt” varumärke, till exempel i en kommun.
Förmodligen arbetar de lite långsiktigt, lierar sig med pressen. Ber dem skriva illa om den politiska motståndaren ofta och mycket. Ber dem skriva lite positiva reportage om dem själva och om hur bra just hens politik är, ofta och mycket. Banka in budskapet dag för dag tills ingen ifrågasätter om det möjligtvis är hen som för en dålig politik. Utan blir långsamt övertygade om att den politiska motståndaren har fel, ”är dålig och gammalmodig”. Om det är en borgerlig/högerkonservativ politiker finns ju pressrelationerna nära och sen fjäskar hen för företagarna, bygger relationer och vips är det en sanning att hen är en ”coming person”. Kanske har hen en bra coach som rådgivare. Coachen råder kanske hen att bara synas och höras i positiva sammanhang. Undvika att skylta när det gäller att svara för obekväma beslut, att då istället skicka fram underhuggarna i partiet/alliansen.
Göra stora och extremt många valaffischer, där hen ler fryntligt med positiva budskap i bakgrunden. Om valet vinns samlas många runt köttgrytan. Till exempel företagaren/tjänstemannen som  skiftar från ”Röde Olle” till ”Blå-Olle” och då samsas med andra kameleonter, som sviker sina väljare efter valet och blir ”politiska vildar” för att komma åt köttgrytan/makten och kanske få lov att kalla sig ”en frisk fläkt”. Men också dem som sviker sina väljare genom att hoppa till annan politisk ståndpunkt och andra värderingar. Nu samlas de alla runt makten, samarbete med motståndarna är uteslutet för dem. Internt gör de kanske upp om viktiga beslut. Ifrågasätter om insyn i kommunala bolag av den obildade menigheten behövs, om dagordningen inför kommunfullmäktigemöten verkligen skall vara fullt synlig för alla etc, etc . Kommunala tjänstemän och direktörer anställs, noga utvalda. Kanske blir det så att en tjänst kan vikas för en bekant eller bekants barn och kanske kan en upphandling vinnas genom att en företagare har större insyn i upphandlingsprocessen än andra.  Samarbete, diskussion och det viktiga ordet demokrati försvinner mer och mer. Ja, så kan det gå om inte haspen är på.

Lena Nilsson
Håkan Lans

Jag tänker mig tillbaka till den tid när jag, som ekonomstudent, reste mellan Landskrona och Lund, inte dagligen, men några dagar i veckan med tåg. Konduktören informerade oss passagerare: Teckomatorp nästa, byte till Lund. Det var i slutet av 1960-talet. Jag påminnes om den tiden som Landskronas glansdagar. Gamla journalfilmer från ”då” talar sitt tydliga språk.

Många finns kvar, som kan vittna om detta. Godbitarna fanns inom räckhåll. Vi behövde inte resa till Thailand för att leva fursterligt. Vi hade Marienlyst och Kystens Perle, vi hade d’Angleterre och de gamla nattklubbarna Atlantic Palace och Valencia och Tivoli.

Det är med nostalgikerns ögon jag betraktar Torkild Strandbergs (L) förslag till en fast förbindelse – en tunnel – från Landskrona till Köpenhamn. Tivoli öppnar 4 april för sommarsäsongen och med Torkilds förslag kan vi ta oss direkt från Landskrona till Tivoli – med tåg – på sisådär 15-20 minuter. När någon ropar ”Tivoli nästa” så är det inget aprilskämt.

Tyvärr missade jag p.g.a. sjukdom stadsdirektör Christian Alexanderssons redovisning i Köpenhamn på Föreningen Nordens seminarium 27 mars 2019 på temat ”Transporter kring Öresund”. Men jag tog upp frågan i punkt k) på Danske Banks årsstämma 2014 på Tivoli Congress Center och kunde då känna av hur vindarna blåste.

Visst finns det en nyfikenhet för Landskrona i Köpenhamn. Man passerar ju stan när man åker tåg från Köpenhamn till Helsingborg.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

Jag har inte jämfört någon PERSON med Hamas och PLO, men att utnyttja barn för andra ändamål – och vissa framför andra – är, som jag ser det fel. Det är väl självklart att ingen hinner bromsa på 10 meter i en hastighet av 100 km/h. Men detta gäller inte bara på en viss gata.
 
Polisens operativa arbete är en sak, men deras resursfördelning är en annan som är fullt möjlig att debattera.
Min uppfattning gällande trafiken i och omkring Landskrona, är att resurser till trafikpolisen i ökad omfattning bör användas till att kontrollera avstånd till framförvarande fordon (samt rattfylleri och mobilhanterande ) – och där trafiken är störst, dvs på E6:an först och främst. (Men inte enbart där).

Pontus Eriksson

Det är väl inget oseriöst att ta upp synpunkter på sitt närområde, för det är där det observerats. Att jämställa debattören med Hamas och PLO är det oseriösa i sammanhanget, tycker jag. Inläggets ursprung påtalade observerade olagligheter vid dennes bostadsområde och debattören har kanske inte insikt i hur det ser ut i övriga staden. Om något så tycker jag att inlägget är relevant och att debattören tar en möjlighet att nå lokalpolitiker baserat på dennes observationer.

Tacksamma som vi alla är för din vishet och skicklighet att inte ta upp egna problem, förstår jag dock inte riktigt vad det är du debatterar här. Du väljer att ta rollen som överordnad polis när du påpekar att debattörens inlägg inte är värt något och att prioriteringen ska vara någon annanstans. Tack för din synpunkt på något som aldrig var efterfrågat. Ungefär som mitt inlägg nu.

Oerhört fräckt också att påstå att debattören därmed anser att barn som bor på andra delar i stan skulle vara mindre värda. Det gör det omöjligt att ha en seriös debatt med dig.

Johan Laurin

Språkproblemen inom svensk äldreomsorg är så allvarliga att de utgör en direkt livsfara för de äldre. Det visar en en granskning som Kommunalarbetaren (juni 2018) genomfört över hela Sverige.

Förtroendevalda inom Kommunal pekar med ett par exempel på den farliga situationen:
– Personal vågade inte ringa 112, då en svårt skallskadad brukare fallit, eftersom personalen var rädd för att inte kunna kommunicera med larmpersonalen. 
– En kvinnlig brukare fick hemvård av en manlig personal som bara sa ett ord på svenska: Duscha. Han lyfte sedan in henne i duschen och började klä av henne.
”Det är ett otroligt övergrepp mot en människa att bli avklädd av någon som inte kan berätta varför”, säger en förtroendevald inom Kommunal.

I Landskrona har Sverigedemokraterna kontaktats av orolig personal inom hemtjänsten och den palliativa enheten. På de palliativa avdelningarna bor patienter vars sjukdomar inte går att bota. Här går behandlingen ut på att lindra smärta och ångest inför livets nära slut.

Personalen berättar att de oroas över att medarbetare, främst vikarier, har så stora brister i svenska språket att ordinarie personal tvingas utföra ett dubbelarbete där de ska hinna med både eget och medarbetares arbetsuppgifter. Det ökar kraftigt personalens redan tidspressade arbetsschema och resulterar i en oro över att inte kunna tillgodose patienternas behov. Framför allt skapar det ökad ångest och otrygghet hos patienterna över att inte kunna kommunicera med personalen i en  redan svår situation.

Det är upp till kommunerna att själva bestämma kraven på språkkunskaper i svenska hos omsorgspersonalen. Det har medfört att språkkraven skiljer sig åt mellan kommunerna.

Socialstyrelsens rekommendation till kommunerna är att språkkunskaperna i svenska hos omsorgspersonal ska vara på gymnasienivå. I många kommuner ligger dock språknivån, i bästa fall, på grundskolans årskurs nio.

Sverigedemokraterna anser att ett språktest, motsvarande Socialstyrelsens krav, ska genomföras vid nyrekrytering av omsorgspersonal med utländsk bakgrund. 

Förslag på hur Landskrona stad kan utbilda de personer som vill arbeta inom omsorgen men som har bristande språkkunskaper, bör utformas tillsammans med utbildningsförvaltningen.

Sverigedemokraterna anser också att befintlig personal inom omsorgen med bristande språkkunskaper i svenska bör genomgå ett språktest. För att därefter få tillgång till språkutbildning på betald arbetstid, om språktest visar att det behövs.

Sverigedemokraterna i Omsorgsnämnden och Utbildningsnämnden
Kerstin Stein Sandell (SD)
Kristina Drwiega Magnusson (SD)
Christer Björklund (SD)
Kicki Hellström (SD)
Daniel Petersson (SD)
Lisetth Hagerman (SD)

Jag debatterar inte egna problem här. Medan du, nästan lite som Hamas och PLO under den värsta intifadan på Västbanken, använder just barn i din argumentation. Oseiöst. Det tycks sammantaget som att barn på andra gator i Landskrona som riskerar bli utsatta för trafikolyckor liksom inte är värda lika mycket som där du råkar bo.
 
Jag har f.ö. varit där och tittat just när skolbarn kommer hem, omkring kl 14:50 till 15:15. Jag såg faktiskt bara en cyklande tonåring – och ingen tvärsäker fortkörning heller. Jag jämförde med korsningen Fröjdenborgsgatan / Öresundsgatan samma tid dagen efteråt. Med resultat 6 eller 7 mellanstadiebarn som cyklade, och ytterligare två grupper a 5-7 barn som promenerade där – och åtminstone bussen borde dra ner på tempot där, tycker jag. Buss och taxi kör ofta stressat och påtagligt för fort. 
 
Räcker inte resurserna till, kan inte alla få precis som de vill ha det. Men polisen hade en ovanligt stor trafikrazzia på Ringvägen i sydgående riktning (vid Weibulls fd trädgård). Eftersom precis alla stannades tror inte det hade med hastigheterna att göra.
Jag utesluter inte det finns en trafikgalning i stan, men tvivlar på att denne kraftigt överträder hastighetsgränserna mer än bara på Malmövägen.
 
På Almstigen satte vi för 25 år sedan, upp egna skyltar ”BARN – kör sakta !”  – ett tips.

Pontus Eriksson

Hej alla glada!
Det här är ju ofta ett forum för alla gnällspikar, inklusive alla ”orättvist” behandlade politiker och diverse rättshaverister. Därför tänkte jag att jag ville skriva om något positivt istället.

I bostadsområdet Larvi har det bildats en aktivitetsgrupp med Larvilokalen som utgångspunkt. Nu på lördag, den 23 mars kl 11:00, arrangerar denna ideella grupp sin första loppis på Larvigatan 19. Det blir också försäljning av kaffe mm. Och så givetvis våfflor med sylt och grädde.

Varför inte gå dit, kolla på ”lopporna” och ta en kopp kaffe och en våffla? Låtsas som om gnällspikarna alla har åkt på semester! 

Tommy Olsson

I filmens värld är det tagning efter Tystnad. I politikens (Alla olika klöversorter) värld betyder det höjning!
Dvs höjningar av avgifter inom äldreomsorg och nu bussarna!
Återigen Tystnad: Det är snart val och sedan Höjning!

Håkan Lans