– Jävligt bra text Du skrivit, Stolle!
– Tack Fredde, kul att Du gillade den.
– Rent jävulsk, men jag har strukit lite i den så den passar musiken.
– Va? Då tappar den ju hela sin mening.
– Skit i det!
Typiskt Fredde.
Han gjorde allt precis så som han ville göra det. Ingen skulle säga till. Ingen skulle bestämma hur det skulle vara. En jobbig jävel. Men jävligt underbar! För några dagar sedan mindes jag tillbaka på krogsvängarna i Landskrona kring 1990 och det är därifrån jag har min klaraste bild av Fredrik Anderberg. Min medmusikant, min sångare.
Bar överkropp, mic-sladden två varv runt halsen och tamburinens takt i pannan. Fullt ös. Punk för fan! Oavsett om det var fullsatt krogsväng på Gränden, sunkspelning på pizzerian i Teckomatorp eller Folkets park i Malmö.
– Stolle för fan. Sluta nu böga in Dig, hade Du sagt om Du läst detta.
Men Du vet hur jag är. Jag kan ju inte låta bli. Kan inte låta bli att skriva och tacka för alla minnen.
Tack för den gången Du vaktade våra grejor på Indiansommar. Hela natten.
Tack för alla mål i korpen när klubb 77 gick hela vägen från division sju till ettan.
Tack för alla BoIS-matcher vi sett tillsammans. Såväl på Engelska läktaren som runt om i Sverige.
Tack för alla gånger Du tog Dig ”friheten” att gästsjunga på MAD’s konserter.
Vi sågs inte så ofta de senaste åren men som det är med gamla vänner, när vi väl möttes var det som om tiden stått still. Vi hade våra historier, våra minnen och våra skratt och dem ska jag vårda så länge jag lever.
Du var inte snäll mot livet, Fredde, men livet var min själ inte snällt mot Dig heller.
Vila i frid, min vän.
All kärlek till dina nära och kära.
Hälsa Pidde Ö och sätt upp instrumenten.
Vi ses igen!
Älskar Dig!
Stolle
Foto: Privat.
