Orvar började spela trummor som mycket liten men lagom till tonåren så blev det gitarrspel. Och på den vägen är det. Möt Landskronabon som reser mer än de flesta och som har förverkligat sin dröm och lever mitt i den.
Vems påg är du?
– Jag är son till Björn och Anne-Marie Wennström. Min käre far gick bort förra hösten tyvärr. Jag föddes i Lund men flyttade till Malmö men har bott i Landskrona sedan 2004.
Vad gör du för något?
– Jag är ju gitarrtekniker vilket innebär att jag servar band och artister med deras instrument. Det är allt från att byta strängar till att polera och putsa. Mitt intresse för gitarrer började när jag var i 12-årsåldern. Jag började bygga om instrumenten för att dom skulle se ut sin Eddie van Halens gitarrer. Det resulterade i att alla kompisar också ville ha ombyggda gitarrer. Sedan dess har jag slagits mellan att spela själv och vara en tekniker. Det har dock blivit mest teknikerjobb den senaste tiden. Jag har liksom tappat suget. Jag har spelat i massor av band.
Vilka band turnerar du med just nu?
– Nu är det Hammerfall och nummer två är Avantasia. Det är ett stort projekt. Förra året jobbade jag mycket med Graveyard och Backyard Babies.
Jobbar du bara med hårdrocksband?
– Nejdå. Innan dess har jag jobbat med mycket annat. Under två år jobbade jag med Carola. Och i år kommer jag att jobba en hel del med Eric Gadd.
Vad händer härnäst?
– Vi ska åka med Hammerfall till Colombia i slutet vecka. Det blir sex gig där. De är ganska stora i Sydamerika och Mexiko. Jag är nyss hemkommen från Tyskland där Avantasia spelat. Jag är ledig fyra dagar i denna vecka men jag är 110 procent säker på att Micke Magner ringen och säger att han har en liiiten grej. (skratt)
Hur är det med säkerheten i länder som Colombia?
– Jag har aldrig varit i Colombia så där vet jag inte. Men som i Brasilien har man alltid med en security och så även i Mexiko. Men Mexiko har fått oförtjänt dåligt rykte. Mexikanare är fruktansvärt trevliga.
Vilka fler musiker har du jobbat med?
– Agnes, Al Jarreau, Alice Cooper, Cardigans, Chick, Clarence Clemons, Danko Jones, Dio, Four Tops, Gipsy Kings, Iggy Pop, Jerry Lee Lewis, Jill Johnsson, Magnus Uggla, Lisa Miskovsky, Mauro Scocco, Smokie, Brad Paisley för att nämna några
Blir du inte starstrucked?
– Nej, det är jättemånga som tar selfies med artisterna men det händer inte ofta att jag gör så. Autografer kanske jag begär men det är alltid till andra. Sen är det ju så att vissa större artister håller sig för sig själv.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det är variationen. Ena dagen är man med Hammerfall och nästa med Eric Gadd. Alla möten med människor är roliga. Sedan är det en utmaning att ta sig an en festival eller en scen. Den ena är inte den andra lik även om utrustningen och förutsättningarna är ungefär de samma.
Och det tråkigaste?
– Det är nog resandet. Ibland är det mycket väntande på flygplatser. Förra året hade jag till exempel ett uppehåll på Charles de Gaulle på nio timmar. Hade jag då vetat att jag inte skulle hinna med ett visst plan så hade jag tagit tåget in till Paris. Men nu blev det inte så.
… jag kan knappt förlåta mig för att jag tackade nej till gig i Göteborg med Prince.
Har du någonsin tackat nej till ett jobb som du ångrat.
– Ja, jag kan knappt förlåta mig för att jag tackade nej till gig i Göteborg med Prince. De ringde direkt till mig och jag trodde först det var ett skämt. Men sedan kontaktade jag en polare i Stockholm och han tog giget. Det var bara för honom att sätta sig på planet och dra. Det retar mig som fan att jag sa nej där.
Är jag fördomsfull om jag tror att ditt jobb innebär en himla massa festande?
– Nej. (skratt) Festande och festande… det blir ju att man sitter efter gig och dricker några bira eller lite vin. Men det är inte så glamoröst som många tror. Senast hade jag 3,5 timmes sömn per dygn. Det är jävligt långa dagar.
Lite glamrockigt är det väl trots allt?
– Jag kan berätta om när vi nyligen var med Avantasia i Bulgarien. Där hade vi en egen incheckningsline på flygplatsen, sedan hade vi en egen securityline och gick därför förbi alla. Därefter var det rakt in i loungen och där satt vi och mös någon timme. När sedan alla andra var incheckade på planet, då kom en egen buss och hämtade upp oss till flygplanet. Det var glamoröst (skratt)
Hur blir man en sådan som du och hur ser framtidsutsikterna ut?
– Allt har skapats efter hand. Jag lärde känna Micke Magnér 2000. Då hade jag en musikaffär i Malmö. Han frågade om jag ville jobba med honom parallellt med min affär och så blev det. Från 2003 började vi jobba ihop helt och där var jag till 2015. Indirekt jobbade jag med Micke i 14 år. 2015 startade jag en egen firma för att jag ville ut och göra det jag gör nu. Men jag är fortfarande delägare i LA Rental och jobbar en del där när jag är hemma. Så vi gör fortfarande mycket grejer ihop.
Hur är ditt sociala liv på hemmaplan. Har du något förhållande?
– Nej (skratt) Jag hade flickvän men sedan åkte jag på turné i fem veckor med ett tyskt band som hette Lacrimosa. Men när jag kom hem så hade jag ingen flickvän längre. Det är väl också en nackdel med mitt jobb. Man blir lite egen. Det blir en hel del på golfbanan och där har jag helt andra vänner än de jag jobbar med. Golfen är en skön kontrast. Sedan blir det soffan. Men det är klart. Jag bor ju ovanför Speakers Corner. Det blir ju ett lite större vardagsrum.
Du spelar golf. Vad har du för fler handikapp?
– Jag har lite ont i armbågen (skratt).
Pontus Norgren i Hammerfall hade gärna fått rodda mig
Du spelar ju själv musik. Vem ”roddar” till dig? Skulle du tillåta någon annan att stämma din gitarr?
– Absolut. Pontus Norgren i Hammerfall hade gärna fått rodda mig.
Men han kommer väl knappast och kör Jingle Decibbels på Speakers Corner på Lill julafton?
– Säg inte det. Det vet man aldrig.
Berätta om några galna minnen. Ju mer förbjudet desto bättre.
– Det finns ju skandalgrejer men jag vet inte om jag vågar berätta. What happends on the road, stays on the road.
Men i en turnébuss för några somrar sedan körde vi levande charader med Carola. Hon fick då en, inte så passande grej som hon skulle göra. Jag vågar inte säga vad. Men hon gjorde det och hon gjorde det bra. Det var vansinnigt roligt.
– Sedan har man sett så mycket som inte är bra. En otäck grej var på Hultsfred. Då skulle Babyshambles med Pete Doherty spelar. Dom kom mitt i natten och hade sniffat kokain och druckit vodka från flygplatsen. Det var fullständig misär. När jag skulle ner i logen och hämta deras instrument så står Pete med en stas runt armen, en tesked med heroin i ena handen och en tändare i andra. Det var som att gå in i en film. Hans ögon var som pingpongbollar men han var tvungen att ta heroin för att komma ner. Det är något av det sjukaste jag upplevt. Då funderade jag på att lägga av helt och hållet. Det var tragiskt.
– Men ibland kan det bli åt andra hållet också. Deborah Brown skulle spela på Göteborgs konserthus för länge sedan. Och hennes spelningar var alltid exakt 2×45 minuter. Men här dök Göteborgs störste jazzälskare Conny upp. Han missade aldrig en jazzspelning. Och han hade med sig lite jazztobak. Och efter att alla puffat på så blev det ett improviserat gig på 1,5 timme extra. Det var minsann jazz på riktigt.
Är du ute med banden och svirar efter spelningarna eller håller du dig för dig själv?
– Det beror på vilken produktion det är. I vissa fall åker bandet till ett ställe och vi i crewet till ett annat. Men med Anastasia och Hammerfall så är vi som en familj.
Vilka är de största produktionerna du varit med på?
– Avantasia är jävligt stort. Sedan är det nästan helt spikat att jag ska åka med King Diamond för 26 gig i USA i november och december.
Hade du velat vara med på en cirkus typ Rammstein?
– Just Rammstein är sjukt uppstyrt. Det är säkert 35 man i crewet. Med Avantasia är vi sju.
Man hör talas om bands tokiga riders. Hur är det med er? Han ni några extra förmåner?
– Man kan ju snika in sig men det är ju stjärnorna i bandet som bestämmer. Joacim Cans i Hammerfall ska ha dricka efter varje gig. Då ska det vara gott och bra. Det blir alltid två flaskor bra champagne och alltid väldigt bra rött och vitt vin. Sedan är där öl av fin kvalitet. Det är ju alltid en trevlig loge att gå in och sätta sig i.
Men man har ju hört talas om de mest konstiga önskemålen från stjärnorna.
– Ja men de finns inte med de banden jag jobbar med nu. Men där är något band som ska ha en badanka. (skratt) Jag har faktiskt en del riders sparade. Sedan har vi ju band som Motorhead. Där är det alltid mycket sprit. Det är Jack Daniels, vodka och Jim Beam. Och det roliga med deras rider så står spriten i versaler före den tekniska utrustningen. En annan mycket märklig raider är Iggy Pops. Men den måste jag mejla över. Det går inte att förklara den. Den är hysteriskt rolig.
Vilken var din första skiva och vad har den betytt?
– Det var Waterloo med Abba. Men av en slump kom jag över Made in Japan med Deep Purple tidigt och därefter blev det mycket Purple och Sweet. Kiss har jag dock aldrig förstått mig på. Sedan blev det Black Sabbath och Uriah Heep. Och när jag var 11 år så hörde jag Jimi Hendrix och sedan var han gud.
Du som kan. Är det inte dags för dig att ta över karnevalen?
– Nej. Jag önskar att jag hade kunnat men det där är inte riktigt mitt gebit. Men jag vet att Micke Magnér haft en jävligt bra idé. Hade han fått fria tyglar så hade det blivit en riktigt bra karneval. Lite grann som dom tidiga. Han hade en idé som påminde om Storsjöyran i Östersund. Ett inhägnat område. Samtidigt som det kostar inträde så får du otroligt bra artister istället för som det är nu. Nu får någon en budget som ska täcka allt. Det blir ganska tunt då om man jämför med andra stadsfestivaler.
Du kan väl fixa bra pris på band till karnevalen?
– Det kan ju hända (skratt) Det finns många bra band som är på turné under somrarna. Det gäller bara att kunna slanta upp.
Vilka skulle du vilja se på huvudscenen klockan 22 på lördagskvällen?
– Hoffmaestro är alltid jävligt bra. Eller varför inte Zara Larsson? Hon är också fantastiskt bra live.
Om du hade fått hägna in Citadellområdet typ som Diggiloo. Vilka band skulle du ta dit då?
– Det hade blivit en hårdrockskväll. Hammerfall, Candelmass, Graveyard… och självklart skulle Eleine varit med. Men det är inte min grej att fixa sådana spelningar.
Vi får ju se dig med Jingle Decibells på Speakers Corner den 23 december. Men vilka fler band spelar du med?
– Vi samlades ett gäng musikers på Speakers en gång och körde ett jam session. Det var jag, Olu Ericsson, Patrick Ohlson Ölander, Rickard ”Bud” Lindén, Lasse Nilsson och Anders ”Kagan” Holmqvist. Det var så jävla roligt. Jag fick en sjuk feeling. Det smakade mer. Tyvärr hinner jag dock inte. Men jag har en studio hemma och jag tänker ofta när jag sitter där att jag måste ut mer.
13 rätt med Orvar
Född var/när/hur: 11 september 1967 i Lund.
Yrke: Backlinetekniker/gitarrtekniker
Fem favoritband: Led Zeppelin, Deep Purple, Allman Brothers, Pink Floyd och Beatles
Fem favoritgig: Deep Purple på California Jam 1974, The Song Remains The Same med Led Zeppelin, Gary Moore i Fælledparken i Köpenhamn 1989 eller 1990. Kommer inte på fler just nu
Fem favoritplattor just nu: Made in Japan med Deep Purple, Led Zeppelin II, Dominion med Hammerfall, Wish You Were Here och Dark Side Of The Moon med Pink Floyd
Första konserten: Modern Jazzquartet med mamma på Olympens lilla scen när jag var fem år. Om jag minns rätt så fick jag trumma lite. Den betydde mycket. Jag bestämde mig då för att pyssla med musik.
Favorithotell: SAS Radison i Frankfurt. Det är så jävla fräscht.
Häftigaste hålan: Landskrona
Resor: Jag hade 40-45 flighter förra året. Det blir nog inte lika mycket i år men det närmar sig.
Flygskam: Jag är ju motsatsen till Greta. Så kanske lite. Det är ok med raka filghter. Men det finns undantag där bokningsbolagen tittar på kostnaderna. Förra året skulle jag flyga från Köpenhamn till Hamburg. Det tar normalt 50 minuter. Nu flög jag via Warszawa och det tog 3,5 timme. Det känns dumt.
Klimatkompenserar: Jag handlar ost och smör när man kommer hem men det mesta får man slänga. Jag vet inte hur mycket mat jag har slängt. Det är ju inte så klimatsmart. Baconost är dock bra. Det är klimatsmartare. Dessutom är jag bra på att källsortera.
Dold talang: Jag är nog en bra kock, har bland annat varit med i kåldolmsklubben i Landskrona. Och jag brukar även bjuda ett par riktiga kockar på middag och de är alltid nöjda. Jag minns en lasagne. Den var den bästa de ätit. Sedan är jag singelhandikapare i golf. Har varit nere på hcp 5 men är på 7 nu. Jag har dock inte tid att bli elitspelare.
– Bordet görs i ordning till alla musiker. Där tar dom sina mikrofoner och sina ”beltpacks” till sina In-Ear lurar och även mitt beltpack ligger där. Alla har sin egen badanka.
