Arkiv: Planket

Hej Ingrid,

Tack för ditt engagemang och bra att du återkopplar när något behöver åtgärdas. Vi på teknik- och fritidsförvaltningen har under förra veckan påbörjat arbetet för att ha våra stränder iordning till den 15 juni.

Den senaste stormen har gjort att årets förberedande insatser  kväver mer arbete och tar lite längre tid än vanligt, vilket vi hoppas på en förståelse för. Vi vill precis som du att det ska vara fint så snart det bara går. Tången nere på stranden i Borstahusen är bortforslad.

Avseende bänkarna så är vi i full gång. Inom två veckors tid kommer samtliga bänkarna vara redo för att sitta på och avnjuta en magiskt solnedgång.

Här kan du läsa mer.

Tommy Samuelsson
Förvaltningschef, teknik- och fritidsförvaltningen

När kan någon sitta på denna bänk, och njuta av solnedgången? Tog denna bild på tisdagen den 3 maj när jag varit ute på Cement efter ett dopp i Öresund. Tång, tång tång så långt ögat kan nå. Hur det luktar ska vi inte prata om. Dessutom saknas sittbrädor på hälften av bänkarna ute på Cement.

Dåligt skött i dessa tider när det byggs som det görs i ”Borstahusen”.

Ingrid Persson
Borstahusen

Min vana trogen cyklade jag ner till Slottsparken den 1 Maj för att lyssna på talet.
Det har jag gjort så länge jag kan minnas.
En fin tradition där människor samlas och lyssnar på både musik och tal och dessutom kanske jag träffar någon jag inte sett på länge.
Det brukar också vara fint väder, vilket gör hela tillsättningen ännu bättre.

När jag kom till Slottsparkens utescen lite före 1 maj-tåget fick jag se något jag aldrig sett på denna plats tidigare.
Framför scenen där vi brukar sätta oss ner och småprata lite,  fanns det bara ett fåtal bänkar.
Istället stod det stolar som troligtvis var hämtade från Folkets hus.
Visserligen med röda sittdynor, men varför?

Lite förvånad satte jag mig ner och tänkte att det är tur att det inte regnar idag för dessa stolar är inte gjorda för den här sortens utomhusarrangemang. Det fanns dessutom inte så många sittplatser som det brukar vara. Min tanke var att jag får nog hålla utkik ifall det kommer någon äldre som behöver en sittplats så kan jag lämna över min.

Tåget kommer in, förste talaren äntrar scenen. Han inleder med att berätta att om Socialdemokratiska föreningen ville ha utkört bänkar till denna tillställning går det bra, men det kostar 7500 kronor. 7500 kronor?!

Om en förening vill ha utkört bänkar till ett utomhusarrangemang får föreningen bekosta utkörningen. I detta fall skulle det kosta 7500 kronor.
Socialdemokraterna valde att låna stolar från Folkets hus.

För mig blev detta en signal om att något i vårt demokratiska välfärdssamhälle har gått fel.
Om en förening, jag lägger ingen värdering i om den är politisk eller opolitisk, i Landskrona vill göra ett utomhusarrangemang och behöver bänkar till publiken så borde väl detta vara självklart att staden som har bänkarna ställer dem på plats utan kostnad för arrangören?

Jag tänker att arrangemang som görs i Landskrona av olika föreningar riktar sig i första hand till medborgare i Landskrona. Medborgare i alla åldersgrupper.
Kostnaden för att köra ut bänkar så att medborgarna kan sitta på dem borde väl vara en självklar service från stadens sida och inte belasta enskilda föreningars budget.
Hur ska annars en liten förening kunna arrangera något?
Landskrona kan väl bättre?

Göran Andersson

Äntligen ska vi fira första maj fysiskt igen. Efter två års tid av pandemi kan vi nu äntligen samlas under de röda fanorna. Vi kommer att samlas på Rådhuset för avmarsch kl 10.45 till Slottsparken där tal kommer att hållas av partisekreterare Tobias Baudin. Välkomna!

Arbetarrörelsen firar 1 Maj varje år sedan 1890 och sedan 1938 är 1 Maj nationell helgdag i Sverige.
1886 demonstrerade strejkande arbetare för sin rätt till åtta timmars arbetsdag på torget Haymarket i Chicago. Fullt kaos utbryter. Sju poliser och fyra arbetare dör. Två dagar tidigare hade dessutom två arbetare skjutits till döds av polisen. Vid den tidpunkten växte den svenska fackföreningsrörelsen. År 1889 beslöt fackföreningarna att det behövdes ett politiskt parti för att driva rörelsens politiska krav. Man gick samman och bildade det
Socialdemokratiska partiet för att kunna driva sina frågor även politisk.

Välfärden måste sättas först men att sätta välfärden först verkar inte så självklart för alla som det är för oss. Skattemedel är resurser som vanligt folk har knegat ihop efter bästa förmåga.
Därför ska de pengarna användas med största respekt för medborgarnas vilja. Pengarna som är avsedda för vård, skola och omsorg ska gå till sjuka, gamla och elever – inte till vinster i riskkapitalbolag och företagskoncerner. Detta är djupt förankrat i socialdemokratisk ideologin och vi har en stor majoritet av befolkningen på vår sida. Ändå ser det ut som att vinstjakten får fortsätta. De som gör detta möjligt är riksdagsledamöterna i de borgliga
partierna inklusive SD som struntar i folkviljan och istället värnar företagens rätt att göra obegränsade vinster på pengar som alla vi andra jobbat ihop till välfärden.

Du som arbetar i välfärden behöver bättre villkor och välfärden ska finnas där för dig vem du än är. En stark välfärd bygger hela samhället starkare och ger trygghet för dig genom hela
livet. Bättre arbetsmiljö, bättre arbetsvillkor och medbestämmande är bara några av de kraven från arbetarrörelsen.
Första maj visar arbetarrörelsens styrka, att vi är många och starka tillsammans. Demonstrera med oss för att kampen för ett rättvist och jämlikt samhälle måste fortsätta. Upp till kamp!
Vi ses på Rådhustorget, i leden och i Slottsparken.

Adis Heldic
Facklig ledare för Socialdemokraterna i Landskrona

Den ökande psykiska ohälsan är en av vår tids största folkhälsoutmaningar. Förra året visade en sammanställning av SKR att 233 kommuner i Sverige saknade en handlingsplan mot suicid och endast tio kommuner får godkänt enligt en ny undersökning.

Den psykiska ohälsan måste mötas och hanteras på alla samhällets nivåer. Vår kommun har ett viktigt ansvar när det kommer till att värna psykisk hälsa hos kommunens alla invånare. Kommunen har också ett ansvar att skapa goda förutsättningar för att förebygga en ökad psykisk ohälsa. Kunskapsnivån, vad det gäller psykiska sjukdomar, är relativt låg. Det finns fortfarande både nedvärderande och fördömande attityder gentemot personer som lider av psykiska besvär och psykiatriska diagnoser. Det är givetvis väldigt problematiskt och bidrar bland annat till att omgivningen kan undvika att uppmärksamma psykiska problem. Bristande förståelse kan även resultera i att den drabbade inte söker hjälp i tid, och heller söker rätt sorts hjälp. Det här är dock något som kan motverkas genom kunskapsspridning och utbildning.

Sverigedemokraterna vill att Landskrona stad skall anta ett utbildningsprogram som heter Mental Health First Aid, eller på svenska översatt till ”Första hjälpen till psykisk hälsa”. Första hjälpen till psykisk hälsa är ett utbildningsprogram som tagits fram i Australien. Utbildningsprogrammet är tänkt av vara till för allmänheten och ska ge de deltagare som går kursen kunskaper verktyg att akut rycka in och ge en korrekt ”första hjälp” tills dess att den drabbade individen kan få professionell hjälp.

Sverigedemokraterna vill att kommunen ser över möjligheten att regelbundet bjuda in experter inom området psykisk hälsa/ohälsa och suicidprevention för att personalen kontinuerligt ska kunna uppdateras om den senaste forskningen, samt få möjlighet att inhämta aktuellt fakta- och kunskapsunderlag. Vi skulle också vilja se att Landskrona stad anordnar en årlig temadag för folkvalda politiker, och kommunens tjänstemän, där ämnet suicid och psykisk ohälsa behandlas. Självmord är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa och varje självmord innebär ett stort misslyckande för samhället. Varje år tar cirka 1600 personer sitt liv i Sverige och omkring 15 000 personer försöker att avsluta sina liv. Antalet självmord är därmed nästan sex gånger fler än antalet dödsfall i trafiken.

Då hälso- och sjukvården främst är en regional, alternativt nationell fråga, kan det resultera i att kommunen inte inser sin viktiga roll i arbetet med att motverka förekomsten av suicid. Psykisk ohälsa och suicid är dock betydligt bredare än så och kan därför inte heller begränsas till att vara en fråga som är avgränsad enbart till sjukvården. Det finns behov av en handlingsplan som utgår ifrån våra specifika och lokala behov.

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd

David Orre (KD) vill gärna ta sig in i kommunpolitiken i Landskrona igen.

 ” Som strategi för att ta sig in väljer KD att fokusera på äldreomsorgen. Exakt vilken politik man vill föra återstår att se”, berättar han.( HD 22/4-22).

Men man vill definitivt, som borgerligt parti, stötta den borgerliga alliansens politik, menar han.(Läs Attendo-fiaskot i Landskrona)

För mig ter sig detta mycket underligt.
Man ”tänker sig” en ”strategi”, men vet inte vilken politik man vill föra. Inga  visioner alltså.  Det enda man vet är att man vill följa den borgerliga alliansen. Har man inga politiska visioner och tankar alls?
Eller har Torkild Strandberg kallat med lillfingret för att få några extra röster och därmed säkra sin maktposition? Vem vet?
KD verkar sälja sig till den omsorgspolitik han väljer. Eller så är TS rädd för att behöva återuppta sitt nära samarbete med SD, som efter Sabuni-nederlaget klingar illa även för liberaler med socialt samvete?

För övrigt vet vi alla hur illa vårdpolitiken i de olika regionerna, nästan alla under KD-styre, fungerat. Utförsäljningar och privatiseringar har varit deras politik. Inte omsorg och omtanke om alla, utan om utvalda. I mina ögon tankar som även den nyliberala ledningen i Landskrona kommun verkar tagit till sig.

Lena Nilsson

I Landskrona finns det två världar. En där Treklövern (Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet) med stöd av Centerpartiet, sprider väldoftande löften omkring sig. I den andra världen bor Ingrid, 93 år.

Ingrids tillvaro som frisk och pigg pensionär fick ett tvärt slut den dagen hon ramlade och slog sig så illa att det uppstod flera kotfrakturer högt upp i ryggen. Efter sjukhusvistelse kom Ingrid hem. Omtöcknad av morfin mot svåra smärtor blev hon mest sängliggande och behövde hjälp med hygien, toalettbesök, läkemedel, måltider, inköp…, allt behövde hon hjälp med. Hemtjänstpersonal kom och gick under dagarna, de flesta visste inte vad Ingrid behövde hjälp med, eller varför, utan det fick hon berätta om och om igen.

Ingrids tillvaro bestod av smärtor, ensamhet och ångest. Med trygghetslarmet på handleden som enda sällskap under kvällar och nätter, drömde hon om en plats på ett äldreboende. Där finns det personal dygnet runt och där skulle hon känna sig mindre ensam och mer trygg.

Till sist fick Ingrid en plats beviljad på ett särskilt boende, när det blir något ledigt. Hon står som nummer fem i boendekön. I Ingrids värld, den praktiska världen, har ingen plats dykt upp än. I stället hamnar hon längre och längre bak i kön. I den andra världen, Treklöverns teorivärld, där ägnar man sig åt drömmar om skojiga konceptboenden som ska göra alla glada och samtidigt göra ett försök att sminka grisen. Sverigedemokraterna, till skillnad från Treklövern och Centerpartiet lever i Ingrids värld, den praktiska. Vi har länge krävt fler särskilda boenden, fler korttidsboenden och fler trygghetsboenden åt vårdtagarna inom hemvården.

Till Treklövern och Centerpartiet vill vi bara säga: ”En trygg ålderdom är ingen förmån, utan en rättighet. Den välfärd som Ingrids generation varit med om att bekosta måste också komma de äldre till godo.”

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd

Kerstin Stein Sandell (SD)
Omsorgsnämnden

Läraryrket är ett av de finaste och viktigaste yrkena i samhället. Att lära barn de grundläggande principerna av hur livet fungerar, att som barn få lära sig att läsa och skriva i skolan är något man bär med sig livet ut.

Att riskera sitt liv för att arbeta som lärare, är det där vi är nu?

Var någonstans gick det fel?

Vad hände med att känna sig stolt över att ha ett av de finaste uppdragen?

Det är klart att alla i samhället bär ett ansvar för att bidra till en trygg skola, där både elever och lärare ska kunna känna sig trygga. Framförallt är det vi som föräldrar som bär ett mycket, mycket stort ansvar. Vi måste prata med våra barn om vikten av skolan. Det är vår skyldighet att motivera våra barn till att gå till skolan och förklara vikten av kunskap för en god framtid. Men för att kunna göra det måste skolan likaså vara den trygga platsen vi vill att den ska vara.

Vi som tillhör en äldre generation vet hur stor och viktig respekten för en lärare var förut, vad har hänt nu? Vi måste få tillbaka samma fina synsätt som det var på lärarna förr.

Hur kan hatet för en lärare vara så djup?

Det känns som att vi som föräldrar har misslyckats med att förklara för våra barn om vikten av skolan och lärarna. Därför är det viktigt att vi fortsätter med detta arbete tills vi har uppnått målet.

Vi måste bidra till en trygg skolmiljö för våra barn och deras framtid. Finns det inte trygghet kan det bidra till en negativ dominoeffekt där det ej blir bra betyg, ej trivsam miljö och osäkerhet bland våra
barn och unga. Vi som politiker måste diskutera mer om relationen mellan skola, socialtjänst och polis. Relationen mellan förälder och lärare ska intensifieras, för att tidigt upptäcka barn med avvikande beteende.
Mer resurser till skolan i form av kompetenta lärare, mindre grupper av barn, mer resurser till de barn som är i behov av extra hjälp.

Om lösningen är utbildning eller andra åtgärder som lärarfacken nämnde i insändaren, då ska vi se till att ordna utbildningar för personal och tillgodose andra behov tills vi får ordning och reda på våra skolor.

Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)

Inget arbete – ingen lön?! SJÄLVKLART
Jan Allan Beer (L):” Principiellt är det fel att betala ut lön när man inte arbetar”
Jag tycker du har helt rätt, J A Beer!
Av precis det skälet tycker jag och väldigt många med mig att det är fel att betala ut samma skolpeng till marknadsskolorna för ansvar de inte har!
Och därmed arbete de inte behöver göra!
Bort med den orättvisa fördelningen av resurser!
Arbete och ansvar skall betalas!
Inget arbete eller ansvar ingen betalning!
Det skall vara ordning och reda och studiero i skolan! Punkt Slut

Håkan Lans