Arkiv: Planket

Svar på Örjan Kristensons insändare Landskrona kommun: Ett svart hål

Jag blev verkligen berörd av Örjan Kristensons fredagsinlägg. Precis sådär är vi nog många som känner när vi är i kontakt med kommunen och när vi anmäler fel. Till exempel de stora vedklabbarna som ska föreställa flis att gå på i motionsspåren. Eller när stranden på Cement helt fylls av en otäck rosa sörja i veckor. Eller när så många lider av att trafiken är för snabb och bullrig utanför huset. Eller när en handikappad eller äldre inte får den hjälp och det stöd den behöver. Eller när skolan eller vårdcentralen inte fungerar. Eller när gator och trottoarer är håliga och söndriga. Eller när idrottsanläggningar fortsätter att förfalla. Med mera.
Då kan man undra vad politikerna i de olika nämnderna gör, trafik, miljö, omsorg, utbildning, primärvård med flera. Och med all rätt. De är valda till att få kommunen att fungera. I stället är det nästan tyst, många bevärdigar sig ofta  inte ens om att svara.
Oppositionen är svag menar Kristenson. Ok, då det dags att engagera sig och stärka den, tycker jag. Folk som Kristenson hade behövts i politiken, tror jag.
Hos många medborgare har det skapats en enfaldig tro att högsta politikern fixar allt. Det gör han i n t e. Han fixar bara det han själv vill. Han är också väl känd för att aldrig besvara kritik, trots att han är väl betald för att stå för den politik han skapat. I stället syns och hörs han bara när media vill presentera något positivt, där han tycker att han (ensam)) kan ta åt sig äran. Han skickar istället fram tjänstemän eller andra politiker att stå för negativ kritik. Och det är kanske därför de politikerna också slutat svara. Varför ska de hängas ut och stå för hans politik? Det är den kultur han skapat i sin politikerkår.
Kristenson tror att mycket av de så kallade ärendena bollas vidare till tjänstemännen att besvara och åtgärda. Och det är då jag undrar:
Vad sjutton gör då stadshusets tjänstemän?
De ska ju åtgärda och utföra det politikerna bestämt. Vi vet alla att många inte direkt är underbetalda. Telefonsvararna är ofta på- även om de fått en helt ny ”kommunikationsavdelning” som ska ta telefon. Och tjänstemännen är många, chefer, kommunikatörer, samordnare, konsulter, strateger, koordinatorer, projektledare, med mera.
Många av dem strävar på och gör sitt jobb. Även de är tvungna att följa de ramar de politiskt ledande politikerna bestämt- ekonomiskt och politiskt. Att protestera kostar ofta både jobb och lön verkar det som. En politikerrädsla verkar finnas. Men kanske är det ändå dags att minimera tjänstemannakåren?

Och kräva en dialog med de ledande politikerna. På dagens fullmäktigemöten (jag har lyssnat lite) verkar inte finnas en konstruktiv dialog, allt är klubbat och klart med hjälp av förutbestämda politikerpartners – i ett samarbete liknande Tidö-avtalet. Vi hade behövt en konstruktiv debatt och en aktivare opposition. En bredare opposition som mer kraftfullt vågar reagera och reservera sig mot det man tycker är felaktigt även om man då hånfullt kallas ”nej-sägare”. ( en taktik att effektivt  förminska, försvaga och tysta oppositionspolitiker).
Men då kan vi inte ha en politiker i toppen som dels hånar opposition och dels inte kan ta kritik och besvara medborgarna –  av rädsla för att förlora makten.

Lena Nilsson

Nej, inte f-n skall det vara så här!
Jag läste med förfäran Örjan Kristensons betraktelse över tingens tillstånd i vår lilla stad!
Varför får du inte svar på dina frågor?
När du äntligen får någon typ av respons!
Ja, då är svaret som att hälla vatten på en gås!
Dessa dj-a politiker som gömmer sig bakom en palissad av tystnad!
Skäms på er….och så slår det mig!
Jag, Håkan Lans (S och i opposition) är ju numera en av dem  om än i det lilla men dock i utbildningsnämnden som ersättare! Vad kan jag göra? Vad borde jag göra?
Jag kan ropa :
Inte f-n skall en rörelsebegränsad behöva be om hjälp – Hjälpen skall väl komma med automatik!
Inte f-n skall en gravid kvinna behöva åka regionen runt för att hitta en ledig plats på BB!
Inte f-n skall hennes lilla guldklimp behöva jämföras med andra i behov av stöd i skolan för att eventuellt få det!
Inte f-n skall hennes gamla pappa behöva sitta och hoppas att han skall få hjälp till toaletten när han behöver kissa!
INTE FAN skall det vara så!
Kan vi bygga bostäder, vägar mm, mm för miljontals kronor så borde vi väl kunna betala för att ta hand om varandra och vår värld utan att vrida oss i skatteplågor för ytterligare en krona eller två till vårt gemensamma!
Jag lovar dig Örjan och alla ni andra som undrar:
Jag skall så gott jag kan göra min och er röst hörd i min lilla politiska värld i utbildningsnämnden och i andra sammanhang!
Tack Örjan!

Mvh Håkan Lans ( S )

I dagsläget ligger flera överklaganden mot Landskrona kommun. Jag har skrivit fyra artiklar om tillståndet på våra gator och trottoarer. INGEN politiker har bemödat sig att svara på mina frågor om tillståndet på det mest basala i en kommuns skyldighet att svara för underhållet i en stad.
Det är som om vi medborgare befinner oss i händelse-horisonten av detta svarta hål – vi kommer snart att bli uppslukade av den likgiltighet som kommunens företrädare visar oss skattebetalare.

Jag blir mörkrädd av den brist på empati och feghet som Annette Lindberg Mohlin visar i sitt svar till Landskrona Direkt när en hypotetisk fråga ställs om behovet hos en hypotetisk människa som är hypotetiskt förlamad. Som politiker borde hon väl ändå kunna svara på en sådan hypotetisk fråga?

Om nu det är så att politikerna i varje givet fall hänvisar till tjänstekvinnorna/männen i förvaltningen – vad ska vi då med politiker till?
Och… varför ska då jag rösta i nästa kommunalval?
Det finns konsensus i stadshuset där man sitter i knät på varandra. Oppositionen är så svag att de inte innebär något alternativ för mig som röstberättigad medborgare.

I detta svarta hål vandrar jag omkring i en stad där människor fortfarande hälsar på varandra. Landskrona är en fantastisk stad. De som bor här bryr sig (oftast) om varandra.
Därför vore det ju fint att se politiker och tjänstemän – som faktiskt bor i staden på hembesök hos människor med behov av hjälp… Och på våra trottoarer!

Örjan Kristenson

Svar till Örjan Kristensson angående beläggningsarbeten (insändare 8 juni) och underhåll av trottoarer (15 juni):

Det stämmer att våra beläggnings- och återställningsarbeten har blivit försenade av olika anledningar, och det beklagar vi. Här måste vi förbättra oss. Så fort vi får ett utslag på den överklagade upphandlingen kommer vi att arbeta intensivt med att komma i kapp med de arbeten som blivit satta på paus.

Vi genomför akuta återställningsarbeten område för område med början på Öster. I vissa särskilt farliga fall sker återställningar även utanför dessa områden.

Innan semestern beräknar vi vara klara med cirka 100 återställningar av beläggningsarbeten. Just nu har vi cirka 500 återställningar att göra, och vi räknar med att de ska vara genomförda i slutet på 2024.

 Det stämmer att vi har gjort beläggningsarbeten på Vengatan. Det är stadsbyggnadsförvaltningen som utfört detta arbete i ett omgestaltningsprojekt, då trottoaren hade flertalet olika beläggningar. Den typen av arbeten påverkas inte av den överprövning som teknik- och fritidsförvaltningen väntar svar på från förvaltningsrätten.

På andra sidan Vengatan är det teknik- och fritidsförvaltningen som ansvarar för och detta är ett återställningsarbete. Detta arbete kommer utföras under hösten.

 Insändarskribenten undrar också varför trottoarerna vid Carl XI:s väg och Larvigatan ser så olika ut. Vid Larvigatan har ogräs tagit sig upp, vilket det inte har på Carl XI:s väg, trots att dessa gjordes om under samma tidsperiod.

Här har det funnits en otydlighet i ansvaret för just trottoaren, som ingår i fastighetsägarens ansvar. Detta arbete är inplanerat till denna vecka (vecka 25).

Johan Thernström
TF förvaltningschef
Teknik- och fritidsförvaltningen

Valfrihet och privata initiativ
är-så klart- ingen skam
med humana perspektiv
som  framsida, lyfta fram

Men baksida, för dem som ser,
när det blev fritt för var och en,
ta rågad sked med mycket mer,
ofta först och sällan sen.

Olle Pålsson

I dag flaggar Landskrona för Island! Och det är ett grannland vi firar; trots att ön ligger långt ute i Atlanten mellan Norge och Grönland, är Island i mångt och mycket både vår gemensamma nordiska minnesbank och ett nordiskt föregångsland.

De gamla isländska sagorna och krönikorna, nedtecknade av bland andra Snorre Sturlasson på 1200-talet, är oundgängliga för kunskapen om vår vikingatida nordiska historia. Men det är inte enbart som historiska dokument de är centrala, utan de är även och kanske än mer viktiga då de utgör ett nordiskt litterärt arv som än idag läses och inspirerar.

På Island går det historiska och det nya hand i hand. Den moderna isländska demokratin har sina rötter i världens äldsta existerande parlament Alltinget, inrättat år 930. Det gamla och nya återspeglas även i hur man lyckats bevara och utveckla isländskan i tider då andra språk fylls av främmande låneord.

Island kan inte enbart ståta med det äldsta existerande parlamentet i världen. Landet kan även ståta med världens första demokratiskt valda kvinna som statsöverhuvud: Vigdís Finnbogadóttir. Hennes presidentperiod 1980-1996 hade avgörande betydelse för jämställdhets- och miljöarbetet på Island. Men även inom storpolitiken fick hon en roll: Vigdís Finnbogadóttir stod 1986 som värd för toppmötet mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov. Vid presidentvalet 1988 fick hon 94,6 % av rösterna.

Men varför flaggas det just den 17 juni? Jo, denna dag 1944 förklarade Island sig som en självständig republik och bröt därmed ett månghundraårigt beroende av Danmark. Island hade i och för sig redan 1918 blivit ett självständigt kungadöme i personalunion med Danmark, kung Christian X var alltså kung av såväl Danmark som av Island. Men de båda kungadömenas utrikespolitik sköttes gemensamt av det danska utrikesministeriet i Köpenhamn. Överenskommelsen från 1918 öppnade dock upp möjligheten till full självständighet efter 25 år om Island så önskade och då inom ramen för förhandlingar.

Problemet var att Danmark 25 år senare var ockuperat av Tredje Riket och kungen med regeringen och folketinget var helt satta ur spel hösten 1943. Så islänningarna tog saken i egna händer, genomförde en folkomröstning i maj 1944 som utmynnade i att 98 % röstade ja till att lämna unionen och bilda en egen republik. Christian X och många andra danskar var inte glada; man hade önskat att islänningarna kunde ha väntat till freden kom. Men misstämningen försvann snabbt. Redan på självständighetsdagen den 17 juni 1944 sände Christian X ett brev till Island där han lyckönskade islänningarna till den nybildade republiken.

Island som republik bröt inte de gamla förbindelserna med Danmark och övriga nordiska länder. Tillsammans med Danmark, Norge och Sverige bildade Island 1952 Nordiska rådet som därefter arbetat för att främja och stärka politisk och kulturell samverkan i Norden. De första stegen togs med en nordisk passunion och en överenskommelse om gemensam arbetsmarknad. Och sedan lång tid tillbaka är även Finland, Färöarna, Grönland  och Åland medlemmar i Nordiska rådet.

Så när vi idag flaggar för Island är det inte enbart Island vi firar, utan det är även såväl vår gemensamma nordiska historia och kultur som det moderna Norden vi firar!

Jan Nilsson
Ordförande Föreningen Norden i Landskrona

Bifogade några bilder:

Göran Nyström

Varför skövla barnens skog som funnits i 20 år? Vi tycker att det är viktigt med grönområde. Var skall ni plantera dom nya träden som är en policy i Landskrona Stad?

Vad tänker ni bygga på denna plats?

Bostadsrätter – för Hyresrätter är väl inte att tänka på!

Seniorerna – Socialdemokraterna Landskrona
gm/ Simon Andrijevski