Arkiv: Planket

I lördags var Föreningen Norden i farten igen. Den här gången höll vi oss hemmavid, men det blev trots detta till en resa i både tid och rum. Med benäget bistånd av Lottakåren i Landskrona fick vi en visning av en väl dold sevärdhet i Landskrona: bunkern i Karlslundsparken. En gång i tiden kommunens ledningscentral i händelse av krig. I dag nyttjas den av Lottorna och andra frivilliga försvarsorganisationer. Vi fick ta del Lottarörelsens 100-åriga historia, kopplingen till Runebergs Fänrik Ståls sägner och den finländska Lotta Svärd-organisationen samt samarbetet med Lottarörelsen i övriga nordiska länder. Ett i alla delar mycket intressant och givande besök!

Därefter fortsatte vi längs det nordiska spåret till Seglaren för inmundigande av smarriga smørrebrød. Och när vi där lyfte blicken från tallrikarna fick vi den danska kusten för ögonen, samtidigt kunde vi slå fast att våra smørrebrød smakade minst lika bra som smørrebrøden på andra sidan sundet.

Till sist är det bara till att konstatera att det i Landskrona finns mycket att upptäcka, även för inbitna landskroniter och landskronabor.

Jan Nilsson
Ordförande
Föreningen Norden i Landskrona

Enkel fråga till Landskrona stads miljöchef Jörgen Hanak.

Med anledning av att kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) 2024-05-08 sagt till SVT Lokalt Helsingborg: ”Landskrona är en av Sveriges mest utsatta städer när det gäller konsekvenserna av att havet stiger”, så ställer jag den enkla frågan till miljöchefen Jörgen Hanak:

Jag har precis nu hört/sett ett häpnadsväckande uttalande av Torkild Strandberg i Lokal TV: ”Landskrona är Sveriges mest utsatta stad när det gäller den stigande havsnivån!”. Detta i samband med problemet med Axeltofta koloniområde.
Trots detta uttalande från Stadens ”starke” man så skall Landskrona bebygga hela Skeppsbron! Hallå Torkild, bättre än så kan du eller. . . . .?

Björn Lind

Nu värmer vårsolen åter igen
på mark vid skogsgläntans äng
där vitsippor möter oss år efter år
på vandring längs stigar och snår.

En gryende tid så längtansfull stark
till nytta för mullrik och bördig mark
som tillgång, mångfalt  oss alla  berika
där värn om miljön aldrig må svika.

På senaste fullmäktigemötet diskuterades Torkild Strandbergs önskan att få spendera våra skattepengar i vapenfonder.

Liberaler och moderater pläderade för, men Elvir Mesanovic (MP) gick emot sin ledare eftersom han upplevt krig som barn.

Socialdemokrater och vänsterpartister gjorde gemensam sak med SD och gick emot förslaget. Torkildstyret såg ut att förlora omröstningen.

Men då bad SD om ajournering och i pausen bytte de fot och rättade in sig i ledet med L och M.

Visserligen hade formuleringen ändrats något och pengarna skulle nu satsas i vad som räknades som ”snällare” vapenfonder.

Elvir yttrade sig nu inte heller emot resten av Treklövern. Lite krig tålde han tydligen, men inte mycket. Exakt hur mycket krig han tyckte var acceptabelt fick vi inte veta.

Däremot var det nog en lättnad för både Torkild och honom att hans lilla uppror inte gjorde att Torkilstyret förlorade omröstningen. Istället gick ärendet på återremiss. Jag fick en känsla av det kanske delvis var ett spel för gallerierna.

Genom SD:s ynkliga vändning blev det tydligt att en röst på SD är en röst på Torkild och vice versa. Torkildstyret och SD är sammangjutna.

Det stod också klart att demokratin inte bara är i fara i Landskrona utan den är också eliminerad av Torkild. De eventuella debatter som uppstår är också ett spel för gallerierna.

Första maj demonstrerar jag för demokrati och varje människas fria vilja.

Lena Nilsson

Svar på Treklöverns insändare från den 23 april.

Man häpnar efter att ha läst ert svar. Ni skriver att ni har förbättrat för våra äldre invånare med ert beslut. När ni i själva verket har försämrat. Innan beslutet kunde man få aktivitet max 8 timmar i månaden som var ämnad till promenad, fritidsaktivitet och social samvaro mm. Utöver det kunde man få ledsagning till bank, hårfrisörska, fotvård och affär. Nu måste man använda de max 8 timmars aktivitet även till ovanstående.  Hur kan det bli en förbättring?
Vi hör hela tiden att ”vi följer lagen”.  Ja, men lagen anger ett minimikrav. Vi Socialdemokrater tycker att våra äldre som kämpat och betalt skatt är värda mer. Stå för era beslut. Ni vill inte ge våra äldre mer än vad lagen kräver.

Den Socialdemokratiska gruppen i omsorgsnämnden

Eva Örtegren
Bengt Karlsson
Johan Hallberg Berndtsson
Fatima Stjärnkvist
Mentor Salihu

Föreningen Malvan har haft årsmöte. Mötet hölls på Grindstugan den 20:e mars och 25 medlemmar var närvarande. Föreningen Malvan bildades i januari 1999 och firar 25 år i år.

Replik till Lindberg Molin (L) m.fl. insändare 23/4.

Senaste sammanträdet i omsorgsnämnden (17/4) utvecklades till närmast en fars över svensk kommunpolitik. Varken förvaltningsledningen, styrande Treklövern eller något av oppositionspartierna ställde helhjärtat sig bakom det förslag till reviderad ”Riktlinje För handläggning enligt Socialtjänstlagen (SoL) och lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)” som nämnden hade att ta ställning till. Ändå togs beslutet, trots att undertecknad yrkade på återremiss. I replik till Socialdemokraternas kritik (17/4) försvarar däremot Treklövern beslutet (23/4). Annette Lindberg Molin (L), någon ordning får det väl ändå vara?

Nog att förändringsarbete inom en kommun ofta kan dras i långbänk, ibland är det också nödvändigt, men vi baxar väl inte medvetet igenom ärenden som samtliga inblandade känner tveksamhet inför? Eller jo, det var ju precis det ni gjorde.

Det väcktes under nämndens möte något i min värld mycket positivt: en genuin kompromissvilja kring ärendet uppstod. Vilket avfärdades av styret. Konflikt i politiken har jag inget emot, tvärtom. Utan den behöver vi inte ett politiskt system överhuvudtaget. Men att Treklövern tar konflikt med oppositionen för en politik som varken de egna ledamöterna eller den egna förvaltningsledningen vill ha, eller med lätthet kan försvara, begriper jag mig inte på.

Erik Rantzow (SD)
Gruppledare omsorgsnämnden

Vi har spänt väntat på ytterligare förklaring från Torkildstyret till varför kritik av deras politik inte är giltig. Tidigare har de förklarat att kritik är gnäll, konspirationsteorier och att man uppfattat dem felaktigt, alltså missförstånd.
I intervjun med Torkild Strandberg( TS) i Landskrona Direkt ( 29/4-24) kom den nya förklaringen: Okunskap! Vi som vågar kritisera är alltså en okunnig skara enligt TS.

Nåväl, då får han väl upplysa oss om varför budgeten varje år räcker till fantasilöner åt tjänstemän i Stadshuset, nu senast 88000kr/mån till HR-chefen och varje år 78000kr/mån till Alexanderssons ganska hemliga broprojekt.
Men varför det varje år inte räcker till stopp för delade turer, mindre antal barn i barngrupperna och bättre assistanshjälp till de äldre.

TS vecklar där in sig i en förklaring om att man inte kan använda pengar från ett år till ett annat och därför räcker pengarna bara till t ex tjänstemannalöner, företagsevent och liknande och tyvärr blir det varje år inget över till de sk mjuka värdena, vilket vi okunniga då har svårt att förstå.

Vidare får han upplysa mig om hur den myt om sig själv han har skapat om att han har räddat staden och stadens ekonomi genom att få hit stora mängder rejält duktiga skattebetalare och lyckats få bort alla bidragstagare stämmer.
När det ju visar sig att skatteintäkter endast står för en del och faktiskt minskar. Och att kommunens intäkter främst kommer från försäljning av vår gemensamma tomtmark och de coronapengar han fått av den tidigare S-regeringen och andra statliga stöd. Och från vinster från aktier och fonder.

Och varför Landskrona har landets 7:e högsta arbetslöshet, men inga bidragstagare.
Men vi får väl i vår okunskap akta oss för att kritisera om vi inte vill betraktas för riktigt okunniga. Tystnad får råda, bland folk och tjänstemän i kommun och Stadshus så att de inte betraktas som dumma.
Detta får oss osökt att tänka på HC Andersens saga om ”Kejsarens nya kläder”. Den där kejsaren fick nya kläder gjorda av ett ”osynligt tyg”, där kejsaren påstod att den som inte kunde se tyget var dum i huvudet. Eftersom ingen ville betraktas som dum låtsades alla att de kunde se tyget. De dåtida tjänstemännen svassade runt och höll med och folket höll tyst. En tystnadskultur rådde.
Tills en dag när kejsaren klädde sig i den nya kostymen. Då utropade en liten gosse spontant: ”Men han är ju alldeles naken!”

Lena Nilsson
Håkan Lans