Tack Lena Nilsson för att du skrev att jag sa att vi har ett problem med strukturell arbetslöshet i Landskrona.
Det är en viktig del i att förstå varför det ser ut som det gör och i förlängningen vad det är som behöver göras.
Det finns och har funnits ett stort utanförskap i Landskrona. Det är ingen nyhet. Under nittiotalet och långt in på 00-talet hade vi en stor inflyttning av människor som på olika sätt var socialt utsatta. Under samma period hade Sverige och Landskrona en stor invandring.
Dessa grupper har haft stora behov av hjälp i olika former för att hitta sin plats i ett modernt land som Sverige.
Detta syns väldigt tydligt i statistiken på en mängd ställen. Socialbidrag, betyg, antal SFI-platser, antal elever, riktade insatser, o.s.v
På det stora hela fungerar det häpnadsväckande bra men det finns såklart även undantag och problem.
Ett sådant problem är just strukturell arbetslöshet där Landskrona och många andra skånska städer uppvisar samma kurva.
Det tydligaste i denna kurva är att även när tiderna är som bäst så har man fortfarande 2-3 procent högre arbetslöshet än snittet.
Väldigt enkelt förklarat handlar detta om att de som säljer sin arbetskraft inte matchar behovet hos de som köper.
Det är förstås viktigt att se detta så att vi inte i vår iver efter snabba resultat tar bort sådant som fungerat bra eller för den delen inför sådant som har dåliga förutsättningar att lyckas.
Jag vet att arbetslösheten var uppe på nästan 17% förra gången vi var så här djupt nere i den ekonomiska lågkonjunkturen.
Idag närmar vi oss förmodligen 12% – det tål att tänkas på att skillnaden än så länge är 5%.
Det kan tänkas säga något om alla insatser som gjorts, alla företag som etablerat sig. Allt som har byggts.
Kanske är det så att fler människor har etablerat sig mer stadigt på arbetsmarknaden.
Jag vet inte hur arbetslösheten kommer att utveckla sig de närmsta månaderna.
Men viktigt ändå att påpeka att det skapats väldigt många nya jobb och arbetsplatser och att vi inte står och faller med enskilda arbetsgivare.
I er budget minns jag bara att ni föreslog beredskapsarbete, jag hade beredskapsarbete 1982 när jag precis lämnat gymnasiet.
Så det kanske inte är en jätteny idé och jag har lite svårt att se skillnaden mot dagens introduktionsanställningar.
Jag blev själv arbetslös för några år sedan i samband med halveringen av allmän linje på Albins Folkhögskola.
Jag vet av egen erfarenhet att arbetslöshet sent i arbetslivet är något som får hela tillvaron att gunga.
Jag har många vänner i Landskrona som drabbats av de senaste permitteringarna.
I Landskrona är vi många som arbetar med problemet kring arbetslöshet och som jag nämnde i mitt inlägg i fullmäktige så ser vi en brist kring insatser för de som nyss blivit arbetslösa, speciellt i jämförelse med de många insatserna för långtidsarbetslösa.
Vi arbetar med tankar kring ”en väg in” för att underlätta för landskronaborna att snabbt och enkelt hitta nya vägar ut i arbetslivet igen.
Men hur det nu än är så är ”en väg in” inte någon lösning om det inte finns ”en väg ut”. Därför är nyetablering av företag, som exempelvis Pågen, så otroligt viktiga och där har ju styret i Landskrona visat sig vara ovanligt kompetenta.
Måns Back Nilsson
Fullmäktigeledamot för liberalerna i Landskrona.
