Arkiv: Planket

Treklövern ämnar köpa fastigheter av nedlagda DLF Seeds på Hilleshögsområdet.
Affären väntas/ska klubbas igenom på fullmäktigesammanträdet 24/2.
Jag har läst igenom vad Treklövern skriver och där andas bara positiva tongångar. Området har utsatts för miljögifter och en utredning har gjorts angående detta. Torkild meddelar ( Landskrona Direkt 27/1) att resultatet är som ” förväntat”.
Landskrona stad har låtit företaget Bryggan göra ett sk ” värdeutlåtande” av fastigheterna. I den kan man läsa att ” inte någon undersökning för att utreda miljörelaterade skador har utförts”

Men oppositionen, som i grunden är nöjda med ett inköp, är mycket kritiska till de undersökningar som gjorts. I Landskrona Direkt 5/2 ger Socialdemokraterna ( Frej, Huttonen, Andersen, Rudolfsson) en utförlig redogörelse för de eventuella gifter som för stora kostnader ( här nämns 40-80 milj) kan komma att behövas för en sanering.
Man anser då, dels att köpesumman är alldeles för hög och dels att en sanering borde bekostas av säljaren före köp.
I skenet av deras redogörelse har även SD framfört liknande synpunkter.

Då saneringskostnaderna vid ett köp ( bara marken kostar mer än 44 milj) kommer att bekostas av oss skattebetalare tycker jag att en utredning angående miljögifter måste vara mycket noggrann. Inga tveksamheter får förekomma, saneringskostnaderna betalas ju av oss, gifterna drabbar oss.

Min fråga till Treklövern är om de är helt säkra på att den utredning de gjort är tillräcklig och att det inte gömmer sig fler gifter i marken? Kan Treklövern svara ja eller nej på frågan om en ev sanering bör bekostas av säljaren?
Jag riktar mig speciellt till miljöpartisten Elvir Mesanovic. Som seriös miljöpartist förväntar jag mig att han bör och ska vara väldigt påläst i frågan. Mesanovic, är du helt säker på att inga stora saneringskostnader och inga stora miljöförgifter kommer att drabba oss? Har du läst den redogörelse S gör i Landskrona Direkt 5/2 och är du helt säker på att det ” värdeutlåtande” Bryggan gör inte riskerar miljörelaterade skador hos landskronaborna och stora skatteutgifter för sanering.
Beslut om köp eller inte köp är viktigt för oss.

Lena Nilsson

Nu var det ju inte Jenny Nordquist jag sökte polemik med i min senaste debattartikel, den var framförallt riktad till de styrande politikerna i Landskrona. Jag kan bara konstatera att de än en gång väljer tystnadens väg.

Nej Jenny, jag debatterar inte på sociala medier – av den enkla anledningen att jag inte finns där!

Jag har bara debatterat i Landskrona Direkt, och direkt med Johan Dahlén i hans egenskap av kommunal tjänsteman, ingen annanstans. Det är insinuant och kränkande att påstå att jag debatterar på sociala medier och därmed skulle sprida felaktig information. Det är ett sätt att misstänkliggöra mig som debattör och oärligt av Jenny Nordquist. Men… Som jag tidigare påpekat är det inte första gången som ledningen för Landskrona Foto far med osanning.

Bristen på svar – i sex månader – från Jenny Nordquist är inte mitt ”antagande” det är ett flagrant exempel på att inte ta sitt ansvar i den konstnärliga diskursen. Att Jenny och hennes kollegor står bakom sina konstnärer är för mig en självklarhet.
F-n vore det väl annars! Men det hade varit fint om denna omsorg om fotografi också utsträcktes till oss som publik och utställare!

Om festivalens utformning kan sägas en hel del. Och upplevelser och känslor ÄR subjektiva. Dock kan jag konstatera att kritiken mot Fotofestivalen aldrig varit starkare än denna gång. Det är bara att gå in på Landskrona Direkt och kolla insändarsidorna. I övrigt är det inte stor mening för mig att debattera innehåll i nuvarande debatt. Mina åsikter i denna sak är väl kända, de har jag framfört i en rad debattartiklar… där Jenny Nordquist lyst med sin frånvaro.

Som konstnärlig ledare är det nödvändigt att se de andra utställningarna. Det duger inte att delegera det uppdraget till andra. I bästa fall är det ett tecken på brist på nyfikenhet, i värsta fall arrogans. Som jag tidigare sagt har jag haft fem utställningar i staden. Hon har besökt en! (2018)
Och… andra utställare har samma erfarenhet. Jag tycker man kan begära mer av en ansvarig Curator. Att inte förstå kontexten man verkar i är oroande och nedlåtande mot oss andra utställare oavsett om vi är födda i Landskrona eller inte. Och… nu har jag ju inte explicit anklagat Jenny Nordquist för att ”missgynna” oss Landskronafotografer. Det är bara ytterligare ett sätt för Jenny att förvrida fakta och misstänkliggöra mig som debattör!

Om föreläsningen. Jag var själv med på möten – i och för sig på biblioteket – där en representant för Landskrona Foto deltog. Att då säga att ”Varken jag eller någon annan har gjort det” är alltså lögn!
Vidare svarade Johan Dahlén mig att Landskrona Foto arvoderar fotografer olika, detta sagt i ett sammanhang om arvoden för att delta som föreläsare. Jag kan bara tolka dessa två omständigheter som att Landskrona Foto var engagerade i det hela.

Om ”kartan”. De flesta besökare på vår utställning uppfattade ”kartan”, som… just det! En karta! Och de undrade varför vi inte fanns med eller så frågade de om vägen till ”Galleri Direkt” som de inte heller kunde hitta på ”Kartan”.

Att Landskrona Foto arrangerar andra utställningar, föredrag portfoliovisningar har jag aldrig kritiserat. Det är väl utfört och många gånger både intressant och givande.
Det jag kritiserat är framförallt urvalet till förra Festivalen, tystnadskulturen, styvmoderligheten och obenägenheten att föra en debatt.

Att Landskrona Foto är en ”inkluderande plattform” faller på den omständigheten att ni vägrar svara på kritik, samt ovanstående omständigheter. Om nu ledningen och Jenny Nordquist vill ha en ”dialog som bygger på respekt och faktabaserade argument” så bör de ta en titt på sin egen argumentation och sluta fara med insinuanta osanningar!

Örjan Kristenson

Svar till Örjan Kristenson,

Örjan Kristenson har framfört kritik mot festivalens innehåll, och han har naturligtvis rätt att uttrycka sina åsikter. Jag har dock valt att inte engagera mig i en diskussion med Örjan, eftersom debatter på sociala medier ofta kan leda till missförstånd. I detta forum saknas en ordentlig faktagranskning, vilket ökar risken för att felaktig information sprids. För att bemöta den kritik som framförts valde jag att ställa upp på en intervju med Landskrona Direkt.

Att jag inte svarat på Örjans kritik betyder inte att jag inte står bakom Landskrona Foto Festivals innehåll – det är Örjans antagande, inte mitt. Jag och mina kollegor står helhjärtat bakom de konstnärer vi valt att arbeta med och de samarbeten vi har ingått. Vi har stor respekt för deras arbete och ser ett stort värde i de fotografiska uttryck de bidrar med.

Vi är fullt medvetna om att konst kan väcka starka reaktioner och att fotografier tolkas utifrån betraktarens egna erfarenheter, ideologi och förväntningar. Vi inser att inte alla besökare kommer att uppskatta allt vi visar, men vi hoppas att var och en kan ta med sig något – en tanke, en känsla eller en ny insikt.

Festivalen bygger på en konstnärlig vision där mångfald är centralt – både tematiskt, geografiskt och konstnärligt. Vi strävar efter att skapa en dialog mellan olika perspektiv och att ge utrymme för både etablerade fotografer och nya, spännande röster som skildrar aktuella samhällsfrågor. Urvalet sker genom en kombination av inbjudna kuratorer, internationella samarbeten och öppna ansökningar, vilket ger festivalen en dynamik och bredd som vi ser som en av dess största styrkor.

Initiativet Landskrona Foto Friends, där Örjan utställning ingick, skapades just för att lyfta fram lokala fotografiska initiativ som arrangeras i samband med festivalen. Vi uppskattar verkligen att både lokala fotografer och fotoskolor bidrar med utställningar, och vi gör vårt bästa för att marknadsföra dessa genom vår hemsida och den digitala festivalkartan. Vi har noterat synpunkten om att en tryckt karta efterfrågas och planerar att ta fram en sådan inför nästa festival. Foldern du syftar på var i själva verket ett program för invigningshelgens föreläsningar, med en QR-kod som länkade till den digitala kartan där alla Foto Friends-utställningar fanns med.

Vi som arbetar med Landskrona Foto gör vårt yttersta för att hinna besöka så många utställningar som möjligt under festivalen. Vi såg till att någon av oss besökte Foto Friends-utställningarna, dokumenterade dem och delade intryck i våra sociala medier.

Jag vill också bemöta påståendet om att vi skulle ha kontaktat Örjan angående en föreläsning. Varken jag eller någon från Landskrona Foto har gjort det; den kontakt Örjan haft har skett med personalen på Landskrona bibliotek.

Örjans anklagelse om att jag skulle ha en intention att missgynna fotografer från Landskrona är både felaktig och stötande. Jag är själv uppvuxen i staden och började min fotografiska bana i Landskrona Fotoklubb. Mina band hit är starka, och jag arbetar aktivt för att utveckla Landskrona Foto som en inkluderande plattform där lokala och internationella fotografer kan mötas och inspireras. Vårt mål är att fotografi ska vara tillgängligt och engagerande för alla Landskronabor.

Festivalens verksamhet ger Landskronas fotografer och invånare tillgång till internationella utställningar av högsta kvalitet på hemmaplan. Vi arrangerar också utställningar i det offentliga rummet för att nå en bredare publik och skapa möten mellan invånare och fotokonst.

Under festivalen arrangerar vi även en mängd samtal och möten där lokala fotografer kan knyta kontakter med internationella kollegor. Jag hoppas att Örjan tog del av dessa möjligheter, exempelvis genom att lyssna på den amerikanske fotografen Pacifico Silano, vars verk han haft synpunkter på. Sådana möten ger ofta en fördjupad förståelse för konstnärliga uttryck och perspektiv.

Medlemsorganisationen Centrum För Fotografi arrangerade under festivalen dessutom en portfoliovisning där lokala fotografer kunde delta för att få professionell feedback av internationella experter – en chans som annars hade krävt resor utomlands.

Vi arrangerar också fotoutställningar med lokala fotografer i Landskrona Museums café.  Vår fotobokssamling är också en stor resurs som står öppen för alla med fotointresse.

Vi tar till oss konstruktiv kritik och vill alltid förbättra festivalen. Samtidigt hoppas vi på en dialog som bygger på respekt och faktabaserade argument.

Jenny Nordquist, Konstnärlig ledare, Landskrona Foto, Kulturförvaltningen

I Socialdemokraternas valprogram står det att man önskar öka bemanningen inom äldreomsorgen och därutöver skapa så kallade mellanboenden där de äldre bor i egna lägenheter men har tillgång till personal och gemensamma lokaler och måltider.
Ambitiösa och bra mål tycker jag.
Känns tryggt att höra.

Läser man sen Torkild-styrets ”Insändare Omsorg” i Landskrona Direkt 5/2-24 känner man sig inte lika trygg.
Deras insändare andas urskuldande och omsorgsambitioner på på absolut lägstanivå. Man till och med ansöker hos IVO om att få hålla kvar en lägstabemanningsnivå. Man bjuder inte till och håller sig något över de krav IVO ställer. Utan man till och med låter lägstabemanningen prövas av IVO så att ingen krona extra ska tillfalla de äldre och den personal, som för låg lön sliter inom äldreomsorgen.
Man utgår istället från ”att inga missförhållanden har rapporterats till följd av låg nattbemanning” (sån tur!) och ” den bemanning vi haft i många år” ( duger minsann fortfarande till landskronaborna). Inga nya och högre ambitioner alltså.
Detta i en kommun med stora ekonomiska resurser!!

Man undrar hur man tänker när tjänstemannakarusellen i Stadshuset, med fantasilöner, avgångsvederlag, privatförsäkringar och pensioner i mångmiljonklassen drar igång?
Ansöker man då hos SKR om att få hålla en lägstanivå?
Eller är det rent av så att man ansöker om att få hålla en högstanivå???

Lena Nilsson
Håkan Lans

Varför denna nonchalans, Måns Back Nilsson?

Nu har Treklövern styrt Landskrona i nästan tjugo år och arbetslösheten har varit förhållandevis hög under alla de här åren som ni har styrt.

Du påstår att på det stora hela så har det fungerat bra med vissa undantag.

Det är ganska klart att ni inte har klarat av att lösa arbetslösheten för dem drabbade medborgarna, idag är det ca 2 700 personer. Ni har inte klarat av att se till att de kommer i sysselsättning och troligtvis kommer siffran att öka.

Vad tänker ni göra?

Oavsett antalet som arbetar med problemet så har det bevisligen inte gett ett gott resultat.

Det går inte att arbeta med tankar kring en väg in eller vänta på nyetableringar av företag. Siffran på antalet arbetslösa bara ökar och ambitionerna och resultaten saknas. Ni har gått helt vilse när det gäller arbetsmarknadsfrågorna.

Vi Socialdemokrater tror på att matcha utbildningar till de jobben som finns. Centrera frågan med en arbetsmarknadsnämnd istället för det man gör idag, lite här och där har visat sig är inte rätt väg att gå.

Ni brukar köra med uttrycket, ”mycket gjort mer att göra” Ni har misslyckats totalt att sänka arbetslösheten oavsett hög eller lågkonjunktur.

Lite gjort mycket att göra nu!

Det är dags att ansvar!

Vi Socialdemokrater kommer att fortsätta kämpa för en politik som sätter vanligt folk, barnfamiljer och pensionärer först. Vi kommer prioritera sjukvården och människors trygghet, i stället för att skuldsätta Sverige för att gynna de som redan har mest.

Det är dags för en ny riktning – en som investerar i välfärden och framtid för alla!

Jenny Tillander (S)
Adis Heldic (S)

Replik till Annette Lindberg Molin (L) mfl. insändare den 5/2 med den fantasifulla rubriken ”Insändare omsorg”.

Treklövern (L, M, MP) påstår i sin insändare att grundbemanningen inte dragits ned på Solbackens äldreboende till följd av införandet av välfärdsteknik. Vet ni vad, det är faktiskt sant. Men låt er inte luras av hur Treklövern nu försöker lägga om spelplanen.

Ingen har pratat om någon grundbemanning. Sverigedemokraterna har kort och gott kritiserat bemanningen. Och den-bemanningen-har minskat sedan införandet av taksensorer och sängkameror. Vad det står i ett dokument om vad som är den egentliga grundbemanningen på enheten är ointressant. Det faktiska utfallet är: indragen personal. Det är bra att Liberalerna med stödpartier blev avslöjade och nu blir tvingade till att fullfölja vad som stod i ansökningshandlingarna.

Vi får återigen veta att den ökade kvalitén är anledningen till att hela omsorgsförvaltningen ska läggas i ett aktiebolag. Vi får återigen lära oss om de höga krav som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ställer på utförare i bolagsform. Högra krav är bra, det är vi överens om. Men Treklövern överklagar ju IVO-beslut som syftar till att öka kvalitén? När IVO kräver mer personal går Treklövern till domstol.

”Inga missförhållanden har rapporterats till följd av låg nattbemanning”, skriver Treklövern. Jaha, så ni tycker alltså själva att bemanningen är låg alltså? Det gör ju saken bara ännu värre. Och, ”inga missförhållanden har rapporterats”, vad är det för en obehagligt låg ambitionsnivå? Är en verksamhet välfungerande till dess att missförhållanden har rapporterats? Människor ska alltså ta dokumenterat fysisk-eller psykisk skada först?

Erik Rantzow (SD)
Ledamot i kommunfullmäktige

Tack Lena Nilsson för att du skrev att jag sa att vi har ett problem med strukturell arbetslöshet i Landskrona.

Det är en viktig del i att förstå varför det ser ut som det gör och i förlängningen vad det är som behöver göras.

Det finns och har funnits ett stort utanförskap i Landskrona. Det är ingen nyhet. Under nittiotalet och långt in på 00-talet hade vi en stor inflyttning  av människor som på olika sätt var socialt utsatta. Under samma period  hade Sverige och Landskrona  en stor invandring.

Dessa grupper har haft stora behov av hjälp i olika former för att hitta sin plats i ett modernt land som Sverige.

Detta syns väldigt tydligt i statistiken på en mängd ställen. Socialbidrag, betyg, antal SFI-platser, antal elever, riktade insatser, o.s.v

På det stora hela fungerar det häpnadsväckande bra men det finns såklart även undantag och problem.

Ett sådant problem är just strukturell arbetslöshet där Landskrona och många andra skånska städer uppvisar samma kurva.

Det tydligaste i denna kurva är att även när tiderna är som bäst så har man fortfarande 2-3 procent högre arbetslöshet än snittet.

Väldigt enkelt förklarat handlar detta om att de som säljer sin arbetskraft inte matchar behovet hos de som köper.

Det är förstås viktigt att se detta så att vi inte i vår iver efter snabba resultat tar bort sådant som fungerat bra eller för den delen inför sådant som har dåliga förutsättningar att lyckas.

Jag vet att arbetslösheten var uppe på nästan 17% förra gången vi var så här djupt nere i den ekonomiska lågkonjunkturen.

Idag närmar vi oss förmodligen 12% – det tål att tänkas på att skillnaden än så länge är 5%.

Det kan tänkas säga något om alla insatser som gjorts, alla företag som etablerat sig. Allt som har byggts.

Kanske är det så att fler människor har etablerat sig mer stadigt på arbetsmarknaden.

Jag vet inte hur arbetslösheten kommer att utveckla sig de närmsta månaderna.

Men viktigt ändå att påpeka att det skapats väldigt många nya jobb och arbetsplatser och att vi inte står och faller med enskilda arbetsgivare.

I er budget minns jag bara att ni föreslog beredskapsarbete, jag hade beredskapsarbete 1982 när jag precis lämnat gymnasiet.

Så det kanske inte är en jätteny idé och jag har lite svårt att se skillnaden mot dagens introduktionsanställningar.

Jag blev själv arbetslös för några år sedan i samband med halveringen av allmän linje på Albins Folkhögskola.

Jag vet av egen erfarenhet att arbetslöshet sent i arbetslivet är något som får hela tillvaron att gunga.

Jag har många vänner i Landskrona som drabbats av de senaste permitteringarna.

I Landskrona är vi många som arbetar med problemet kring arbetslöshet och som jag nämnde i mitt inlägg i fullmäktige så ser vi en brist kring insatser för de som nyss blivit arbetslösa, speciellt i jämförelse med de många insatserna för långtidsarbetslösa.

Vi arbetar med tankar kring ”en väg in” för att underlätta för landskronaborna att snabbt och enkelt hitta nya vägar ut i arbetslivet igen.

Men hur det nu än är så är ”en väg in” inte någon lösning om det inte finns ”en väg ut”. Därför är nyetablering av företag, som exempelvis Pågen, så otroligt viktiga och där har ju styret i Landskrona visat sig vara ovanligt kompetenta.

Måns Back Nilsson
Fullmäktigeledamot för liberalerna i Landskrona.

Vi blev så glada när vi besökte nya ishallen. Det var fint att se att Landskronas politiker av alla kulörer  kunnat enas om denna fina satsning. Och sen kommer badhuset och nya IP.
Vi tror att det är den här typen av satsningar höjer stadens marknadsvärde mer än tio svindyra havsnära villor som väldigt få har råd att köpa och som är till för några utvalda.
En sån här satsning är till för alla.
Att satsa på allmänheten så här är något vi som socialdemokrat känner igen och tror på. Man satsar/satsade på idrottsanläggningar, konsthall och bibliotek osv. Klassisk socialdemokratisk politik. Att behålla koloniområdena är också en satsning på invånarna. För landskronabornas trädgårdsintresse är något vi alla njuter av. Tänk på det.
Kul att Landskronas politiker kunnat enas om det här.

Lena Nilsson
Håkan Lans

…dessutom arrogant och missvisande! Treklövern förminskar medborgarnas kritik genom att kalla oss ”denna lilla grupp”. Detta är ett sätt att decimera oss kritiker samt desarmera frågeställningar man inte vill ta tag i, och man uppfattar inte kritiken som ”seriös”.

Treklövern säger att ”Det är givetvis omöjligt att bemöta varje kommentar eller debattera varje specifik åsikt och synpunkt”
För säkerhets skull upprepar man detta två gånger, vilket naturligtvis gör mig nyfiken på hur ofta de faktiskt svarar på insändare på Planket.

Så, lite fakta:
Under 2024 har Annika Strandhäll svarat noll (0) gånger. Torkild Strandberg en (1) gång och tillsammans med Elvir Mesanovic en (1) gång.
På sidan Debatt finns en insändare från den 24 januari 2024 där man klappar sig själva på ryggen för väl förrättat värv.

Den senaste gången man ser något livstecken från Treklövern är den 17 maj då Torkild Strandberg svarar på frågor om Skeppsbrokajen. Den insändaren måste varit oerhört betungande att skriva, för sedan syns man inte förrän den 4 februari 2025.

En het potatis som man går som katten kring alltför varm gröt, är Fotofestivalen. Och det var i den frågan där diskussionen om tystnadskultur startade; när jag bjöd in
politiker att delta i debatten den 8 november 2024.

Under året hade jag skrivit sju (7) kritiska insändare om Fotofestivalen utan att få svar. I februari 2025 får jag fortfarande inga svar. I denna fråga råder en politisk
bunkermentalitet som skrämmer mig. Frånvaron av ett samtal om kultur – och faktiskt ett av Landskronas ansikte utåt – är oroande. En debatt om kultur, och hur vi uppfattas av omvärlden, är lika nödvändigt som andra ”hårdare” frågor.
Här tiger tystnaden still – och avsaknaden av svar är öronbedövande!

Så här kommer ett par frågor jag behöver svar på:

• Anser Treklövern att det är okej att chefen för Fotofestivalen ljuger? Inte en gång utan två gånger.
• Anser Treklövern att det är okej att de ansvariga för urvalet på Fotofestivalen inte svarar, eller står för sitt urval?

Örjan Kristenson