I Landskrona har kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg återigen synts i sociala medier, leende framför ännu ett kommunalt byggprojekt. Den här gången handlar det om utbyggnaden av Västervångskolan, ett viktigt och efterlängtat tillskott för elever och personal. Samtidigt publiceras liknande berättelser om projekt i Vadensjö, lekplatser och byastugor – alltid med samma budskap underliggande: utvecklingen sker tack vare ledarskapet.
Men är det verkligen en politisk prestation att bygga skolor, rusta byastugor eller anlägga lekplatser? Det är snarare ett grundläggande uppdrag för varje kommunledning – oavsett färg eller person. Samma typ av skolbyggen pågår just nu i Ängelholm, Helsingborg och Höganäs, utan att någon försöker framställa det som något enastående. Det handlar om planering, budget och ansvar – inte personliga visioner.
Problemet är inte projekten i sig, utan hur de kommuniceras. När vardagliga investeringar paketeras som bevis på unikt ledarskap riskerar politiken att förlora sin sakliga grund. Bilden av en ”framgångssaga” blir viktigare än diskussionen om hur resurser fördelas, vilka behov som prioriteras bort, eller vilka sociala utmaningar som faktiskt finns kvar.
Att bygga skolor är viktigt – men det ska inte behöva bli en symbol för politiskt självförhärligande. Välfungerande samhällsbygge kräver mer än leenden på Facebook och väl valda fototillfällen. Det kräver öppenhet, självkritik och vilja att tala om det som inte är lika enkelt att fotografera.
Ronnie Niby (S)
