I en tid då mörkret sveper över Sverige är vissa traditioner av ljus och hopp viktiga, S:t Knuts Gilles Adventsmässa i Sofia Albertina Kyrka är en sådan tradition. I helgen fylldes kyrkan återigen av glädje, värme och en påminnelse om vad julen verkligen handlar om.
Det hela började med sångkören Divertimento, som med en glittrande version av ”Jingle Bell Rock” förvandlade den kyliga eftermiddagen till en varm famn av julstämning. Publiken, en blandning från olika sammankomster, applåderade entusiastiskt – inte bara för sångens charm utan för att de, som så många av oss, längtade efter gemenskap.
Åldermannen Henric Molin tog sedan ordet och förde oss tillbaka till traditionernas kärna. Han tal, som vävde samman Dickens klassiska julberättelser med vår nutid, var en påminnelse om vikten av att leva i nuet och att agera för det goda, hur litet det än må vara. Hans ord om Astrid Lindgrens ”Bara en liten lort” var en särskild påminnelse om vårt ansvar för varandra – att även små handlingar kan bära stor mening.
Kören fortsatte med ”Somewhere in My Memory” och Divertimentos solister berörde djupt med “Koppången”. Att sedan få sjunga med i den välbekanta psalmen ”Bered en väg för Herran” skapade en känsla av enighet – ett kollektivt andetag av hopp och förväntan inför julens budskap.
Gilleskaplan Charlotte Ekbladh lyfte fram evangelietexten för andra advent och manade oss att minnas att det goda i världen kan spridas, precis som ljusets strålar skingrar mörkret. Detta förstärktes ytterligar när solisten Annika Svedenborn sjöng en hjärtskärande vacker ”Ave Maria”.
När Adventsmässan närmade sig sitt slut fylldes kyrkan av toner från ”En stjärna lyser så klar” och ”Decembernatt”. I Åldermannen Henric Molins avslutningstal knöts det hela ihop: julens tre tidsdimensioner – dåtid, nutid och framtid. Hans ord påminde oss om att se framåt, att vårda våra traditioner och samtidigt sträcka ut en hand till dem som har det svårt.
Efteråt samlades vi alla för lussebullar och glögg, bakade med omsorg av Eva Olow, Gillets skaffare David Olow var behjälplig. Doften av saffran, sorlet av röster och värmen i blickar delades lika mellan dem som var där. Det är sådana stunder som påminner oss om vad som är viktigt. Inte bara att hålla på traditioner, utan att fylla dem med mening, med gemenskap och med kärlek. För det är i dessa enkla, ärliga möten som vi hittar julens sanna väsen.
Agneta Bergqvist
Tillträdande Chrönike
