Annons

Ulrica Hydman Vallien tillbaka på Pumphuset

Med stor inlevelse berättar Ulrica Hydman Vallien om sin konst som nu ställs ut på Pumphuset i Borstahusen. Vid lördagens vernissage berättar hon mer.

Ulrica Hydman Vallien tillhör Sveriges mest populära konstnärer. På lördag är det vernissage för hennes utställning på Pumphuset och då är konstnären själv på plats för att berätta om sitt konstnärskap och sin utställning.

Annons
 

Det är mycket kärlek, omsorg och varma känslor i Pumphusets konsthall från och med lördag. Det är Ulrica Hydman Valliens välbekanta uttryck som pryder väggarna. Och till skillnad från hennes glaskonst så är hennes tavlor mer privata.
–  Jag är mer privat i min bildvärld, säger hon och pekar på en tavla som är målad med tusch, akryl och akvarell på ett indiskt papper.
– Det skulle kunna vara jag och Bertil (maken Bertil Vallien) som håller om varandra. Men som ni ser så ligger där även en man och röker, säger hon och skrattar.
– Det är ett orosmoment, säger hon och förklarar.
– Vi har jobbat på olika ställen i världen. Men vi har ändå levt våra liv och alltid haft roligt. Vi har varit gifta i evigheter och vi tillhör generationen som håller ihop, säger hon och kramar om sin man som också är med på pressvisningen.

Kvinnan är ett återkommande objekt i mycket av Ulrica Hydman Valliens konst. Men i de flesta fall så är det ingen specifik kvinna som hon har som ”modell”.
– Nej, det är bara en kvinna. Men det finns något enstaka undantag, säger hon och pekar på en mindre akrylmålning som hon döpt till ”Sötnos, vill äta upp dig”.
– Killen i bakgrunden är vårt barnbarn och han har en ny flickvän som han är jättekär i.

Konstnären visar runt bland de 30-talet målningarna som praktiskt taget samtliga är nya.
– Alla utom någon enstaka litografi är från 2016 och 2017.

Djur är också vanligt förekommande i Ulrica Hydman Valliens konst och de står för olika saker.
– Fiskar rör sig som tankarna, väldigt snabbt. Och hundar är jag rädd för. Vi har haft två stycken men jag och Bertil är inte bra på att fostra dessa så vi gav bort dom till två damer som bor i skogen inte långt från där vi bor.

Ett annat djur som är vanligt i många av konstnärens verk är ormen.
– Där finns en historia att berätta. Jag var fyra år och vi bodde i ett risigt hus i Åkersberga. En dag satte jag mig i ett snokbo och hittade några ägg. Plötsligt hade jag en liten snok i min hand och detta fick min mamma syn på. Hon blev förskräckt. Men jag förklarade för henne att det inte var någon fara, säger hon och fortsätter.
– Idag bor vi i Småland och jämte vår bäck ligger där alltid mycket ris och där finns mycket snok. Faktum är att vår son Marcus gjorde samma sak som jag gjorde. Men till skillnad från oss så har hans intresse fortsatt. Han har idag en kungspyton,  en katt samt en ekorre.

Förutom sitt hus i Åfors i de småländska skogarna så har konstnärsparet en lägenhet i Stockholm. Något som Ulrica Hydman Vallien förevigat i tavlan Land och Stad.
– Det föreställer huset som vi bor i. Jag gissar att det är jag och Bertil i mitten. Men flera av de andra finns också på riktigt. Det har bland annat flyttat upp en kvinna längst upp och ett par våningar ner bor en änkeman. Jag tror att där kan bli något mellan dom, säger konstnären och ler ett av många leenden.

Ulrica Hydman Vallien tillhör en generation som ofta engagerat sig politiskt. Men hon är själv ett undantag när det gäller att uttrycka åsikter genom sin konst.
– Nej, det har jag svårt för. För det första är mycket jag gör rena uppdrag. Men även mina målningar saknar detta. Jag har alltid varit engagerad  och pratar om vad som händer i vår värld, säger hon.
– Jag önskar att vi kunde göra mer för alla dessa människor som flytt. Jag hade en idé om att man kunde fixa små täppor med småhus och lite husdjur så att fler kunde försörja sig. Vi har ju så mycket plats. Men detta har inte fått gehör. I stället sitter en massa ensamma män mellan fyra väggar i stora hus och har inget att göra. Det är hemskt. Det händer ibland att någon eller några kommer vandrande på vägen där vi bor och det händer att jag skjutsar dom.

Det är en hård och kall värld vi lever i anser Ulrica Hydman Vallien, trots sin ofta kärleksfulla och färgglada konst.
– Människan är farlig.

Det är tredje gången Ulrica Hydman Vallien ställer ut i Borstahusen. Första gången var på Galleri Malen i början av 1970-talet och för ganska exakt tio år sedan ställde hon ut i samma konsthall som nu.
– Det är alltid roligt att komma hit, säger hon och skiner.

När Landskrona Direkt träffade henne i samband med utställningen 2007 skulle hon något senare fylla 70. Idag tio år senare är hon precis lika glad och uppåt och ett av de välgörande recepten håller ännu.
– Även om det är mitt i vintern så går vi ner till bäcken och hugger upp en vak och tar oss ett dopp. Sådant gör att man håller sig frisk, säger Ulrica Hydman Vallien.

Utställningen, som arrangeras av Borstahusens Konstförening, har vernissage imorgon, lördag klockan 1216 med invigning och konstnärssamtal  under cirka 15 minuter med start klockan 13. Utställningen pågår till och med den 14 maj.

Läs om när Landskrona Direkt träffade Ulrica Hydman Vallien för tio år sedan.

Ett par massiva glasblock har fått nytt liv av Ulrica Hydman Vallien.

Ulrica Hydman Vallien berättar om hyresgästerna som finns avbildade i huset som utgör målningen “Land och stad”.

Konstnärerna som varit “gifta i evigheter” trivs i Landskrona.

Annons
Annonser


















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser