Efter nästan två decennier vid makten börjar det politiska landskapet i Landskrona röra på sig igen. HD:s senaste opinionsundersökning visar att Socialdemokraterna nu går om och att stödet för den styrande Treklövern vacklar. På ytan är det en ganska vanlig politisk förändring. Opinioner svänger, väljare byter uppfattning, och det är så det brukar se ut i en demokrati.
Men det som sticker ut den här gången är inte siffrorna i sig. Det är reaktionerna runt omkring dem.
I sociala medier finns en tydlig ton av förvåning, ibland nästan misstro, över att det ens är möjligt att Landskronabor skulle vilja se något annat än det som varit. Som om tanken på förändring inte riktigt passar in i bilden av staden längre. Och i samband med artikeln valde HD att stänga kommentarsfältet på facebook, vilket i sig blev en del av berättelsen. Det säger något intressant om stämningen.
När ett styre sitter länge händer det ofta att gränsen mellan politik och stadens självbild börjar suddas ut. Det som från början är ett politiskt uppdrag glider gradvis över i något som uppfattas som det naturliga tillståndet. Då blir kritik svårare att ta in, inte för att den är ovanlig, utan för att den skaver mot bilden av hur saker “är”.
Torkild Strandberg och Treklövern har under lång tid präglat utvecklingen i Landskrona, och det har format både stadens fysiska miljö och dess politiska berättelse. För många har det blivit en sammanhållen historia där förändring och ledarskap nästan smält ihop till samma sak.
Men politik är aldrig statisk, även när det kan kännas så. Precis som i mitten av förra århundradet så förändras politiken och dess landskap konstant även om det i nuet känns oföränderligt..
En opinionsmätning är inte ett facit och inte heller ett löfte om vad som kommer hända i höst. Den visar bara att något rör sig under ytan. Och kanske är det just det som gör reaktionerna så laddade, att själva idén om rörelse eller förändring känns ovant efter så lång tid. Det är egentligen inget märkligt i det.
Men det säger något om hur viktigt det är att en stad också klarar av att se sig själv utifrån, att olika uppfattningar får existera samtidigt utan att det blir en chock i sig. För i en levande demokrati är förändring inte ett avsteg från det normala. Det är själva det normala.
Och kanske är det just det Landskrona behöver påminnas just nu.
Ronnie Niby (S)
