Annons

BILDREPORTAGE: Vilda hästar och EDS hindrar inte Johanna

Blue Diamond är nyfiken på vad Johanna har med sig. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Blue Diamond är nyfiken på vad Johanna har med sig.
Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Johanna Lindahl började rida när hon var 12 år och hon rider än i dag, 16 år senare, mycket tack vare hennes kärlek till hästar, envishet, viljestyrka och Landskrona Ridklubb. När jag möter Johanna i stallgången på Örehov, manövrerar hon elegant sin eldrivna rullstol med ett leende på läpparna. Det är snart dags för hennes ridpass för ryttare med funktionsnedsättning. Nina Persson leder ridpasset och förbereder liften för att kunna lyfta upp Johanna i sadeln. Under tiden leds hästen Silje fram till liften och en stund senare sitter Johanna i sadeln med ett ännu större leende på läpparna.

Annons
 

Johanna pendlar mellan Lomma och Landskrona för att kunna rida. Det finns ingen ridklubb i Malmö som har en lift, berättar hon. Inte alla som ens har en ramp för att funktionsnedsatta ryttare skall kunna sitta upp i sadeln på ett säkert sätt.
– Vi lärde oss ingenting där jag red tidigare i Malmö. Vi bara skrittade och vi fick inga utmaningar. Så därför blev det Landskrona. Det var en kompis som tipsade om att Landskrona Ridklubb har en lift och välutbildad personal.

I februari 2016 började Johanna att rida i Landskrona.
– Även om det blir mycket resor som tar mycket energi, så ger ridningen här i Landskrona så mycket mer. Plus att Nina har ett hjärta av guld och är en fantastiskt bra ridlärare.

Efter ridpasset berättar Johanna om många års kamp med brutna armar, ben och fingrar. Om plötsliga och lite oförklarliga blåmärken. Om en intensiv smärta i hela kroppen. De första symtomen visade sig då Johanna var 10 år. Men det skulle dröja ända till 2015 innan hon fick en korrekt diagnos: EDS, Ehlers-Danlos Syndrom. Johanna har en konstant och svår smärta i bindvävnad, leder och muskler.
– Smärtan gör att kroppen lägger av. Det är som on-off. Det började när jag var 10 år och sedan har det blivit allt värre. Sår som normalt tar några dagar för att läka, tar flera veckor. Jag får blåmärken bara om kläder sitter åt lite för mycket.

Jag sitter tyst och vet inte riktigt vad jag skall säga. Framför mig sitter Johanna i sin rullstol och jag känner mig vanmäktig som inte kan göra något. Lite skuldkänslor för att jag själv har det så mycket lättare och för jag inte kan förstå vidden av den börda hon bär på. “18 år med EDS och du tycks ändå alltid ha ett leende på läpparna?”, säger jag frågande.
Med ett skratt svarar Johanna:
– Leendet kommer när jag är här hos hästarna och jag har också världens bästa ledsagare, My, som sprider så mycket glädje och energi. Det smittar av sig. Utan My så hade jag inte varit den jag är idag.

Ridning är ju inte helt ofarligt och ni använder hjälm och skyddsväst. Är du aldrig rädd?
– Det har hänt att jag har fallit av och fastnat med foten i stigbygeln och blivit släpad efter hästen, men det skrämmer mig inte. Jag använde skyddsväst tidigare men allt som trycker mot min kropp gör att jag får ont och blåmärken, så västen har jag lagt av med.

När jag frågar om framtiden och Landskrona Ridklubb, utbrister Johanna.
– Vi behöver en fjordhäst till! En sådan som Silje som jag red på idag. Vi håller på och startar en insamling nu. För några veckor sedan köpte vi en ponny efter ha samlat in pengar genom att sälja kakor. Hon kallas Cookie så klart, men heter egentligen Diamond Flash, skrattar Johanna.

Vårt samtal lider mot sitt slut då färdtjänstbilen skall komma om en liten stund. Jag lämnar Örehov med en varm och go känsla i kroppen. Johanna har så rätt. Glädje och energi smittar av sig. Är lite avundsjuk på Johannas enorma kämpavilja, styrka och mod. Är också väldigt tacksam för den verksamhet som Landskrona Ridklubb bedriver.

Utan liften hade det varit svårare för Nina Persson att hjälpa Johanna. Foto: Ulf Bjarke - Foto261.se.

Utan liften hade det varit svårare för Nina Persson att hjälpa Johanna. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Barbackaridning blev utmaningen vid sista ridpasset före sommaruppehållet. Foto: Ulf Bjarke - Foto261.se.

Barbackaridning blev utmaningen vid sista ridpasset före sommaruppehållet. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Johanna och Silje tar sig lekande lätt genom banan av kavaletter. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Johanna och Silje tar sig lekande lätt genom banan av kavaletter. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Nina Persson, Johanna Lindahl och Silje. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Nina Persson, Johanna Lindahl och Silje. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Johanna myser på Silje. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Johanna myser på Silje. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Efter ridpasset tar man en sväng i Karlslundsparken och skrittar ner. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Efter ridpasset tar man en sväng i Karlslundsparken och skrittar ner. Foto: Ulf Bjarke –Foto261.se.

Johannas vänder inte ryggen åt SWB, avelsföreninegen för svenska varmblodiga hästen. Foto: Ulf Bjarke -Foto261.se.

Johannas vänder inte ryggen åt SWB, avelsföreninegen för svenska varmblodiga hästen. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

09_johanna

Efter ridpasset blev det utfodring av hästarna. Foto: Ulf Bjarke – Foto261.se.

Text & bild av: ULF BJARKE

Annons
Annonser
















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser