Arkiv: Planket

Landskrona stad har stora krav för att komma in på särskilda boende. Vi Socialdemokrater har hela tiden lämnat förslag på förändringar. Vilka hela tiden avslås av majoriteten.

Vi har bland annat lagt förslag om att införa ”Mellanboende” likt de servicehus vi hade innan. Där skulle det finnas personal dagtid , serveras måltider och ha gemensamhetsutrymmen för att minska isolering.
Vilket avslogs av majoriteten.

Våra äldre är värda en bättre omsorg än vad som finns idag. Det gäller hela kedjan från hemvård till särskilda boende.
Man måste lyssna och ta hänsyn till vad de äldre vill och sätta in hjälp tidigare.
Ingen äldre skall tvingas till isolering som det görs idag.

Vi Socialdemokrater står på de äldres sida och kämpar och kommer alltid att kämpa för dem.

Eva Örtegren
Socialdemokratisk gruppledare Omsorgsnämnden.

Någonstans har något gått allvarligt fel.
Vad har hänt med skolan som mötesplats där kunskap samlas?
En mötesplats där det finns plats för drömmar.
Platsen där elever tar de första stegen i sitt livslånga lärande för att kunna bli en del i gemenskapen.
En värdefull roll. En viktig kugge i samhällshjulet.

Det är i skolan elever möter lärare.
Lärare med ett tydligt uppdrag att lära ut så att elever kan lära in.
Skolan ska ge elever de färdigheter, förmågor och den kunskap de behöver för att kunna bli en del av samhället. Det är det som är poängen. Skolan är till för elever. Skolan är bra för elever.

Hur kan det då vara så att det finns människor som hatar skolan och lärare?
Hur kan elever hata möjligheten till kunskap man själv vill ha?
Hur kan en elev ta ett beslut i sitt hem att beväpna sig med kniv, hammare, pistol eller svärd och gå till skolan med en mörk plan att någon ska dö idag? Att släcka en lärares liv?
Det går inte att förstå!

Var någonstans har det gått fel?
Så länge vi funderar på det måste något göras för att säkra upp skolan. Lärare, kuratorer, assistenter, skolledare, vaktmästare och elever måste få mötas i en miljö som är trygg och säker.

Det finns lösningar.
Säkerhetsföretag har sett behovet och producerar såväl utbildningar för personal som praktiska verktyg. Utbildningar med namn som ”pågående dödligt våld”, verktyg som kodlås, kommunikationsmöjligheter, utrymningsplaner, inrymningsplaner, anpassade lokaler för samtal med avlyssning, webkameror, videoskärmar, vakter osv.
Politiker har också sett behovet och diskuterar högt i media för att belysa allvaret i att komma till rätta med problemet.

Skolledare och lärare har sett problemet länge. De har signalerat och signalerat och åter signalerat.

De båda lärarfacken har varit tydliga och skrivit många artiklar med tänkbara förklaringar och krav på tydliga förstärkningar i skolan.
Det har resulterat i att skolor rustar för säkerhet. Det är en självklarhet att lärare ska kunna gå till sina arbeten och att elever ska kunna gå till sina skolor utan att riskera sina liv.

Det är där vi är nu.
Så långt är det bra, men det räcker inte!
Frågan kvarstår, varför händer det?
Varför hände det i Landskrona, Eslöv, Kristianstad, Malmö och på många fler platser i landet?

Tanken går till de som drabbats och deras anhöriga. Oskyldiga offer som fått sätta livet till eller fått skador för livet som inte går att reparera.
Tanken går också till de enskilda individer som begår dessa grymma handlingar.

Hur mår en elev som planerar att döda en lärare?
Det är där vi måste börja.
Visst kan en missnöjd elev vara arg på sin lärare och tycka att hen inte gör eleven rättvisa.
Att ta steget till det yttersta och gå till skolan beväpnad med en mörk plan i huvudet och ett vapen i handen?
Var någonstans fick de mörka tankarna övertaget?

Vi måste se dessa elever och hjälpa dem innan de mår så dåligt att de agerar i affekt på bekostnad av andra människors liv. Skolan kan göra mycket men inte allt.

Alla måste hjälpa till!
Skolpersonal, vårdnadshavare, syskon, skolkamrater, grannar, socialtjänst, polis, läkare, sjuksköterskor, psykologer, psykiatriker, politiker och allmänhet måste reagera när de första signalerna kommer. Det är först när ett samhälle gemensamt ser och hjälper varandra som skolan kan få vara den mötesplats för kunskap som alla vill att den ska vara.

I skolan föds drömmar.
I skolan formas framtiden.

Alla ska kunna mötas i skolan och bygga på sina egna och andras framtid.
Grunden för en trygg skola läggs av alla.

Ingen ska behöva gå till skolan med risk för sitt eget liv.
Ingen får blunda.
Alla ska reagera tidigt på mörka signaler.
REAGERA och AGERA!
Blunda inte!

Rebecka Kainulainen, Lärarförbundet Landskrona
Göran Andersson, Lärarförbundet Landskrona
Siv Rönne, Lärarnas Riksförbund Landskrona
Monica Olsson, Lärarnas Riksförbund Landskrona

Situationen i Öresundsregionen har länge varit mitt intresse. Mycket pengar stod på spel när jag stod med tomma lägenheter i centrala Malmö och i Landskrona. Sommaren 1993 (!) började det att kännas på riktigt på bostadsmarknaden. Öresundsbrobeslutet togs då i början 1990-talet men det räckte inte för att fylla tomma lägenheter med ”de rige danskere”. Det fick bli flyktingar. Jag såg de sociala problem som uppstod. Med dåvarande myndighetsregler gick det inte att förhindra segregation och uppmuntra integration på den svenska sidan av Öresund. Hur det var i Danmark var på något sätt en ”bisak” för mig.

Erfarenheterna på 1990-talet i Landskrona och Malmö förde mig fram till beslutet att – via bulvaner – motionera på bankernas årsstämmor vid ett antal tillfällen 2000-2010. Jag var ju försatt i konkurs under en tid då. Jag ville kort sagt ha ett ”integrationsinstitut”. Jag har även – uppmuntrad av en landskronabo – vänt mig till Danmarks största bank ”Danske Bank”. Det var för 7-8 år sedan. Årsstämman i Köpenhamn var en seg historia. Mitt förslag röstade förvisso ner.

Jag hade en kontakt med stämmans ordförande några dagar tidigare. Mitt anförande blev kort – Det handlade om Landskrona – Köpenhamn relationen. Jag fick faktiskt applåder!

Så har då Europaspåret kommit in även på min agenda, d.v.s. en tunnelkonstruktion med väg och järnväg Landskrona – Köpenhamn. Det kändes som om projektet gått i stå när jag vid ett privat samtal i höstas spontant sa: ”Jag får ringa till Wallenbergarna” – som äger SEB. Sagt och gjort – det blev inget möte men jag försåg Jacob Wallenberg med material om Landskrona och Europaspåret.

Inför bolagsstämman med SEB så skrev jag en motion. Så även inför Handelsbankens (likalydande). Det bifogades en redovisning av Europaspåret.

Beträffande Swedbank blev det på samma sätt och i god tid före stämman en telefonkonferens med Göran Persson i hans egenskap som styrelseordförande i Swedbank.

Jag har besökt Swedbanks årsstämma 30 mars 2022 med mitt förslag. Det röstades ner, ånyo! Efter stämman några ord – ja uppmuntrande ord: ”släpp inte Europaspåret” – med Göran Persson.

Resan till Stockholm med tåg tog sin tid – så även hemresan.

Men man pratar med folk. Mannen bredvid mig upp var från Turkiet och vi diskuterade infrastruktur-investeringar i hans hemland. Han kände inte till Europaspåret. På hemresan upprepade sig samma sak. Medpassageraren kände inte till Europaspåret men kände väl till den sociala situationen i Skåne. Det sken igenom.

Vad gör man nu sedan Lund öppnat för Europaspåret? På ledar- och debattplats i Sydsvenskan diskuteras behov av en Öresundsminister, problem med gränskontroller etc. (23/3 – 31/3).

Vid en detaljgranskning av vad som förevarit vid årets årsstämmor med bankernas aktieägare kan konstateras att SEB i sista ögonblicket lät utse en ny styrelseledamot vid namn John Flint. Han var tidigare VD för en av världens största banker, HSBC med säte i London. Nu är John Flint VD för nybildade UK Infrastructure Bank. Det var inte jag som föreslog John Flint. Men jag informerade – i min aktieägarroll – Jacob Wallenberg med avseende på Europaspåret som ju är en stor infrastrukturinvestering!

Vi kan i Landskrona inte sitta och vänta i 13 år innan Europaspåret inviges. Vi – inte bara jag – måste se till att sticka ut. Således – i stället för att vänta – så föreslår jag att man omgående inleder integrationsprocessen ”Landskrona – Köpenhamn” med en båtförbindelse. Det var ju så jag tänkte när jag formulerade förslaget till årets årsstämmor med bankernas aktieägare. Detta innebär snabbgående båt till Köpenhamn från Landskrona och ett förstklassigt boende för danskar redan nu så nära Skeppsbron som möjligt. Sedan kan vederbörande eventuellt flytta ut till Europaspårstationen. Tanken gör mig mycket avundsjuk.

Ett ”snabbåtsarrangemang” kostar förvisso en slant. Men Europaspåret handlar om 80.000.000.000 (åttiomiljarder kronor). Vi får faktiskt växla bort från fjuttigspåret.

Glöm inte att det var många som reste till Köpenhamn när det begav sig via Landskrona. Stadens politiker och affärsmän bör läsa på statistiken! Det gäller faktiskt även de som inte bor i stan.

Tommy Jonasson

PS 1. Jag har under årens lopp själv betalat mina besök på bolagsstämmor i Malmö, Stockholm och Köpenhamn. Så även denna gång. Jag har bedömt att mina förslag varit försvarbara – utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

PS 2. Jag besökte inte SEB’s årsstämma i år.

PS 3. Handelsbankens årsstämmor genomfördes endast genom poströstning.

Det är glädjande att Landskrona med bred politisk uppslutning ansöker om att ansluta sig till Klimatkommunerna. Även om man är lite sen på bollen, Malmö, Helsingborg, Lund, Lomma och Kristianstad är redan medlemmar.  Men bättre sent än aldrig. Trots att miljöpartiet suttit i knät på ledartrojkan har klimatarbetet inte lyft.

Nu fortsätter den nuvarande kommunledningen i de positiva spår som förra ledningen inledde med bl a trådbussarna. Som ju, trots borgerliga protester, blev en klimatpolitisk framgång.

Bra.

Lena Nilsson

Landskrona stad ska ansöka om att bli medlem i Klimatkommunerna. Det är en förening där bland annat kommuner och regioner jobbar tillsammans för det lokala klimatarbetet. De 41 medlemmarnas klimatarbete ligger i framkant i Sverige och världen, med tuffa klimat- och energimål och ambitiösa åtgärder. Med bred politisk förankring är man drivande i Sveriges klimatomställning och ett av syftena är att minska utsläppen av växthusgaser. Genom erfarenhetsutbyte och spridning av goda exempel hjälps man åt för att förbättra både det lokala och nationella klimatarbetet. Landskrona har äntligen inlett arbetat med att söka medlemskap i Klimatkommunerna, men för att bli medlem blir man granskad och utvärderad och det är inte självklart att man blir accepterad som medlem. Hur resultatet än blir så är det utvecklande och bör leda till förbättringar av Landskrona stads miljöarbete.

I Landskronas miljöarbetet läggs mer pengar än någonsin för att kommunen ska bli energieffektivare och det gäller främst installationer av solpaneler och att stadens fordonsflotta ska bli fossilfri. Minskade koldioxidutsläpp står därmed högt upp på dagordningen. Vi ser det också som viktigt att kunna köpa in närproducerad livsmedel i stället för att handla från andra delar av Sverige och Europa. En stad som är med i Klimatkommunerna är Helsingborg, och för många år sedan bestämde sig de styrande i Helsingborg att sätta miljöarbetet långt upp på agendan. Helsingborg rankas idag som en av de bästa miljökommunerna i Sverige och man var nära att bli Europas miljöhuvudstad år 2023. Vi Moderater ser med tillförsiktigt att Landskrona och Helsingborg kan samarbeta i miljöfrågorna, precis som vi gör inom så många andra områden.

Torbjörn Brorsson
kommunalråd Landskrona stad (M)

Jag känner en kärleksfull människa. Hon betyder mycket för mig och min dotter.
Hon är 75 år.
Hon har diabetes och har fått tre doser covidvaccin.
Hon har ett sår som behöver vård. Det är svart av nekros. Det finns vårdpersonal som sett detta sår bli svart. Då ger man henne morfin. Morfin sänker blodcirkulation och syresättning i blodet, det gör hennes sår värre, hennes diabetes farligare för henne.
Istället för att operera såret och hjälpa henne tillbaka till hälsa sätts åtgärder in som slussar henne till döden.
Morfin sänker blodcirkulationen.
Nu fick hon även en stroke.
Man sätter in ”palliativ vård”
Man väntar på att hon ska dö. Med ett stort svart sår och kroppen full av morfin.
Så går det till ….
När jag var 20 år arbetade jag som undersköterska på geriatrisk rehab. Människor som fått stroke blev intensivt rehabiliterade.
De blev vårdade, fick operationer och röntgenutredningar, sjukgymnastik, om de behövdes för att hjälpa dem. Inga svarta sår förekom överhuvudtaget. De åtgärdades.
De flesta promenerade vinkandes ut från avdelningen med en käpp. Några kom till vårdboende. Oerhört sällan fick någon palliativ vård.

Min älskade vän, min dotters älskade släkting – betyder ingenting i vårt samhälle idag. Hon fick ingen operation.
Istället får hon morfin och stroke. Och mer morfin.
Nu väntar de på att hon dör.
Hon är 75 år.

Monica Drexler Bergman

Svar till Pontus Eriksson
Angående ett förintelsemuseum
Jag vill bara informera dig  och ev flera om två alldeles utmärkta böcker att läsa som kanske kastar ljus på frågan om var ett sådant museum eventuellt borde ligga:
1. Christer Strandbergs ( fantastiska ) bok:
” Flyktingar som kom till Landskrona 1945”
Foto Gotthard Westerblad
2. Conny Palmkvist:
”Sundets röda nejlikor”
Båda böckerna är , tycker jag , en grundkurs i ämnet och båda två mycket bra!
Du kan säkert också läsa om ” De vita bussarna ” som handlar om hämtningen av fångar i olika tyska läger i slutet av 2:a världskriget.
Malmö, Landskrona och Helsingborg tog alla tre ett stort ansvar och därför tycker många med mig att ett ”Förintelsemuseum” borde ligga i någon av dessa städer och inte i Stockholm!

Mvh
Håkan Lans

…är viktigt speciellt i valtider!
Väljer du kommunalskola åt dina barn så är chansen 82% att dina barn undervisas av en lärare med pedagogisk högskoleutbildning!
Det borde varit högre MEN:
Väljer du att låta ditt barn gå i en fristående skola så undervisas hen av högst 65% av lärarna med pedagogisk högskoleutbildning!
(källa Lisa Flinth, L)
Som sagt: Valet är ditt!
Vem vill du opererad av – behörig eller icke behörig läkare?
Vem vill du flyga med – behörig eller icke behörig pilot!
Listan kan göras lång – Jag vet vad jag skulle välja!

Håkan Lans

Gång- och cykelvägen längs med Teaterparken är för många Landskronabor ett av de naturliga stråken när stegen ska tas eller pedalerna snurra mellan Öster och Centrum. Vi som vandrar och cyklar ser fram emot turen när det är soligt och torrt. Men när det regnar och en bra stund därefter, bävar vi för den. Skodon, byxor, cyklar och våra fyrfota vänner riskerar då att inte bara bli blöta, utan även att få ett rejält ytlager av brungrå sörja.

Vi har vid flera tillfällen hoppats att nu ska väl äntligen den korta bit, uppe vid rondellen, som är täckt med grus äntligen få sin beläggning. Men ack så vi bedrar oss varje gång. Inget hände när gång- och cykelvägen reparerades och rotknölarna i asfalten togs bort. Ej heller när parkeringsplatsen ut mot Österleden anlades. Men skam den som ger sig.

När nu hela Teaterparken håller på att få en rejäl make over, kanske det äntligen spenderas lite tid och pengar även på de ynka metrarna mellan parkeringsplatsen och rondellen. Vi hoppas att kanske, kanske det äntligen är tredje gången gillt.

Jan Nilsson
boende på Öster