Jean Hermanson drar uppmärksamhet ute i stora fotovärlden. Det skulle vara ett jättebra sätt för Landskrona Foto att höja sitt namn. Det fattar alla, utom dom på Landskrona Foto. Jag undrar varför dom tagit avstånd från Hermansons bilder? Konstigt att man inte tar hand om det när för folk är intresserade! Men en fotofestival som är gles på folk kan man göra. Landskrona har blivit upp och ner vända världen.
Johan Andersson
Storsint av Johan Dahlén att bekänna sitt misstag offentligt. Jag tackar ödmjukast för klargörandet över att Jean Hermansons samling vid aktuell tidpunkt ingått i Jenny Nordquists och Jenny Lindhes ansvarsområde. Däremot är det inte utan att man häpnar över alla volter och krumbukter som Dahlén och Landskrona Foto utfört för att försöka svära sig fria i ansvarsfrågan. Hur mycket kan kommunala tjänstemän fabulera med fakta innan det får konsekvenser?
Dock ledsamt och anmärkningsvärt i denna generande fars att avdelningschef Johan Dahlén vilseletts av sin egen personal. Att som tjänstemännen Nordquist och Lindhe förneka och förskansa sig är sällan en bra väg fram. Skulle det inte varit smidigast att föra en konstruktiv dialog för att hitta en lösning?
Vi var ju alla överens om att frågan kring misskötseln av Jean Hermansons samling inte skulle bli en konflikt. Därför beklagligt att Landskrona Foto stängt dörren och vägrar att kommunicera.
Som kommunal tjänsteman ska man värna om landskronaborna och inte göra dem till åtlöje. Tyvärr har i stället ärendet i musei- och fotokretsar blivit en komprometterande följetång som skadar Landskrona Fotos anseende, och gravt skämmer ut Landskronas invånare. Vilket är oerhört synd då fotosatsningen är ett föredömligt initiativ som borde blomstrat. Emellertid bra och angeläget att ansvarsfrågan över Hermansons samling nu blivit belagd.
På återseende!
Tidningen Sydsvenskans artikel, skriven av Erik Magnusson den 29/10, har en analys av Öresundsförbindelser, ur vilken jag hämtat citat och siffror.
Malmö, Landskrona och Helsingborg är alla ivriga förespråkare för de alternativ som respektive stad har tagit fram. Malmö till en kostnad av 45 miljarder, eventuellt ytterligare 5-6 miljarder vid ytterligare kompletteringar. Landskrona hamnar på en kostnad av 85 miljarder (!) med den senaste kompletteringen medan Helsingborg prutat ner sitt förslag till 51,2 miljarder (2021 års prisnivå). Hiskeliga summor gällande alla förslagen.
MEN artikeln beskriver också att intresset är väldigt stort i Skåne men svalt i Stockholm och ISKALLT i ministerierna i Köpenhamn!
I Köpenhamn har man hittat andra lösningar till exempel vid landanslutningarna till Öresundsbron (betydligt billigare) och det finns även stöd för en motorvägstunnel H-H som likt Öresundsbron skulle kunna självfinansieras med avgifter.
Min stora fråga blir då; när tänker Landskrona sluta drömma och skrota Europaspåret, som redan kostat oss skattebetalare runt 25 miljoner kronor?
Det krävs två för en tango och danskarna vill uppenbarligen inte dansa just denna tango.
Nej i fortsättningen tycker jag att skattepengar ska läggas på den offentliga verksamheten som är i stort och verkligt behov av tillskott.
Marita Larsson
Svar till Nils Petter Löfstedt angående arvet efter Jean Hermanson
Landskrona foto har mycket riktigt arbetat med Jean Hermansons samling. Det har ingått i berörd personals ansvarsområde och man gjort det inom ramen för sin anställning. Detta innebär inte att man för all framtid har att hantera uppgiften eller att man helt själv bestämmer sina arbetsuppgifter. Ett antal utställningar och böcker har producerats och vi informerar regelbundet om samlingen men det är i dagsläget ingen samling som Jenny Nordquist eller Jenny Lindhe arbetar aktivt med. Detta beror inte på ointresse utan på att andra uppgifter måste prioriteras. Men samlingen är i gott skick, vilket borde vara det viktiga.
Johan Dahlén, avdelningschef Kultur.
Johan Dahlén avböjer härmed att svara mer i denna fråga.
De styrande partierna i sjukhusstyrelsen för Helsingborgs lasarett bereder just nu ett ärende som syftar till att stänga barn- och ungdomsmottagningen i Landskrona och istället hänvisa patienterna till mottagningen i Helsingborg eller Ängelholm. En sådan stängning skulle medföra längre resvägar och sämre tillgänglighet för barn, ungdomar och deras familjer i Landskrona.
Vi socialdemokrater anser att kommunstyrelsen i Landskrona måste agera proaktivt för att hindra denna utveckling. Kommunstyrelsen bör därför bjuda in regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M) till dialog så att han har möjlighet att förklara sig och så att kommunstyrelsen får möjlighet att tydliggöra behovet av en god barnsjukvård på lasarettet. Vid ett sådant möte kan kommunstyrelsen med fördel förklara hur betydelsefullt lasarettet är för kommunens invånare och hur allvarligt vi ser på åtgärder som hotar att avlöva lasarettet. För att Landskrona kommun ska kunna utvecklas positivt framöver och för att barnfamiljer ska känna att kommunen är attraktiv, är det viktigt med god tillgång till sjukvård av hög kvalitet för barn och unga.
Vi Socialdemokrater föreslog även, på sjukhusstyrelsesammanträde Landskrona 2024-10-24, om att uppdra åt förvaltningschefen att utreda hur Landskrona lasarett kan ta över barn- och ungdomsmottagningen i Landskrona från Helsingborgs sjukhusförvaltning.
Fatmir Azemi (S) Kommunalråd
Mecide Özer (S) Vice ordförande i Landskrona sjukhusstyrelse
Jonas Esbjörnsson (S) Primärvårdsnämndens 2:e Vice ordförande
Vi vill både bygga nytt och skapa en trevlig bykänsla i Glumslöv. Därför säger vi ja till förslaget om nybyggnation på fastigheten mellan affären och tågstationen (korsningen Heimdalsgatan/Södra Kvistoftavägen). Men krav måste ställas på en gestaltning och en arkitektonisk utformning som passar för platsen och smälter in med befintlig bebyggelse. Ett stort lägenhetskomplex i lådformat är uteslutet. Det är helt enkelt för fult.
Att bygga nya stationsnära lägenheter i Glumslöv är bra och självklart vill vi utveckla platsen. ”Entrén” till byn sett från stationen skulle verkligen tjäna på ett lyft. Men saker och ting är ju sällan svart eller vitt. Vi menar att det går att både vara för byggnation på fastigheten (Vapensmeden 1) och samtidigt sätta vikt vid att vi tänker till så att vi bevarar och stärker en trevlig bykänsla. Det förslag till detaljplan som Treklövern (L, M, MP) ställt sig bakom menar vi bidrar till motsatsen. Landskronas byar ska vara mysiga och hemtrevliga. Inte blir invaderade av modernistiska utanförskapsbunkrar.
Våra synpunkter är kortfattat dessa: det stora fina träd som finns på fastigheten ska bevaras, det hus från förra sekelskiftet, uppfört i lokalt tegel från tegelbrukens tid, som idag finns på fastigheten ska bevaras och restaureras, nybyggnation ska vara lägre än dagens föreslagna lådtorn och arkitekturen ska vara väl förankrad i lokal arkitekturtradition gärna med en tegeltyp som går ihop med befintligt hus.
Emil Fennstam (SD)
Erik Rantzow (SD)
Alf Andersson (SD)
Söndagen den 13:onde oktober publicerades en djupgående artikel i HD om flickmordet. Berättelsen om en trasslig bakgrund, dysfunktionella familjeförhållanden, en rad omplaceringar och ett sviktande skyddsnät är hjärtskärande men dessvärre föga förvånande.
Emilias öde är en påminnelse om socialtjänstens brister: bräckliga regelverk, personalbrist, knapp tillsyn och förkastliga beslut i resultat av ett överbelastat system som inte kan ge utsatta barn den trygghet de behöver.
Att barn far illa i familjehem, på institutioner eller tvingas tillbaka till sin ursprungsfamilj trots uttalade risker är inget ovanligt och beror på platsbrist, utdaterade behandlingsmetoder samt strukturella problem som bland annat utesluter förebyggande arbete. Rådande fokus på akuta insatser gör att proaktiva åtgärder hamnar i skymundan, vilket leder till kostsamma och många gånger lönlösa ingripande, då det redan är för sent, och ännu en gång har det kostat ett barn livet. År 2020 var det Esmeralda, även känd som “Lilla hjärtat”, som föll offer.
När vuxna i skolan eller fritidsverksamheter säger ”vi kan inget göra” eller när barn bemöts med ringa stöd, uppstår ett stort svek. Att exempelvis kalla till möten i föremål för orosanmälan, där både barn och föräldrar sitter bredvid varandra, är som att förhöra ett våldsoffer inför förövaren – det är dömt att misslyckas, och ändå sker det.
Familjehem är ofta otillräckligt förberedda för att hantera barn med diagnoser, trauma eller anknytningssvårigheter. Det leder till att uppdrag avbryts och barnen tvingas flytta, vilket skadar deras förmåga att knyta an, känna tillit och bygga självkänsla ytterligare. Problemen och komplexiteten växer och följderna blir förödande.
Preventiv mot fler tragedier kräver innovativ omstrukturering och mobilisering:
Upplys och stötta familjehemmen och alla barnverksamheter ordentligt. Ge avlastande förmåner och högre löner till de som arbetar med familjehemsplacering och inskola dem väl.
Samarbetet måste ske på en samhällsnivå – för de är inte ”dina” eller ”mina” barn, de är våra.
Nadja Bjarnarson, För Barns Rätt Till Trygghet
Svar till Eva Johansson och Geula ”Viola” Lesén.
Vi valde att förlägga utdelningen av stadens kulturstipendier under kulturnatten för att möjliggöra att fler skulle kunna ta del av arrangemanget, vi ville ha ett arrangemang öppet för alla, vilket inte varit fallet de senaste åren. Däremot hade det nog varit bättre om det hade varit första punkten på kulturnatten – då hade inte det inte krockat med andra arrangemang. Vi kommer att ta med oss det inför nästa års planering.
Med vänlig hälsning
Anna Hansen
Förvaltningschef för Kulturförvaltningen
Svar på Geula ”Viola” Leséns insändare om Kulturnatten
Geula ”Viola” Lesén har alldeles rätt! Det blev dåligt med ceremonin med kulturstipendiaterna på Kulturnatten. Varför lägga kultur samtidigt så det krockar?
Ville ”kulturcheferna” klara av allt på en kväll så man slipper vara vara kvar i Landskrona andra kvällar?
För inte många av kulturfolket på museet bor väl här? Det märks att man inte bryr sig om Landskrona.
Jag missade av den anledningen ceremonin men grattis till stipendiatvinnarna!
Eva Johansson
Hej på er Landskronabor och alla ni andra!
Hoppas att ni mår väl, även i dessa turbulenta tider.
Jag ser en ljus framtid smyger i horisonten.
Ja… Det är sant! Det var länge sedan, jag skrev till er.
Nu är det nya tider och inspirationen flödar igen.
Och nu till ämnet:
Kulturnatten i Landskrona är något speciellt och ligger mig och flera andra, varmt om hjärtat.
Landskrona stad lever på nytt och lyser upp i mörkret.
Många är inblandade.
I år 2024 inträffade något oväntat – som krockade med denna kväll/natt.
Kulturstipendium delades ut, just denna kväll/natt.
Tips: Tänk före, efter!
Frågan är VARFÖR?
Vid pennan:
Geula ”Viola” Lesén
Kulturproducent
