PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Avgå omedelbart!

Bullervallen i Saxtorp

Jag blir väldigt illa berörd när de två miljöpartisterna i miljönämnden inte följer våra lagar. I det här fallet miljöbalken.
Avgå omedelbart.

Det sorgliga i fallet är att det är de boende vid berörda områden i Saxtorpsskogen som blir lidande. Föroreningarna går ner i grundvattnet eftersom jorden är sandig.

Den sittande miljönämnden är en tillsynsmyndighet. Den har bl.a. tillsyn över LSR som ärendet gäller. Det går inte att behandla tillsynen annorlunda för att det gäller ett kommunalt bolag.

Eftersom sittande miljönämnd inte har förstått detta bör hela nämnden avgå.

Lilian Håkansson

Farlig politisering av myndighetsbeslut

Miljönämnden i Landskrona har slagit in på en besynnerlig och farlig väg. Den har dels samrått med en verksamhet som ansöker om miljöfarlig verksamhet, d.v.s. den part som man ska övervaka och dessutom fattat ett beslut om tillstånd utan att lyssna på de sakkunniga som nämnden har anställda för att få ett sakligt underlag. Det verkar som ledamöterna i miljönämnden inte har förstått sin roll. Miljönämnden har olika roller beroende på om det rör sig om myndighetsutövning eller inte. När miljönämnden riktar ett föreläggande mot en  person eller verksamhet eller ger tillstånd för en verksamhet är det myndighetsutövning. Då har ledamöterna i nämnden till uppgift att granska ärendet och ställa de krav som leder till att miljöbalkens krav uppfylls. Nämndens beslut måste vara opartiska och utan hänsyn till vem beslutet rör, oavsett om det är kommunalt eller privat. Om ledamöterna i nämnden inte följer lagen kan de bli dömda för tjänstefel.

Domen över miljönämnden i Enköping visar tydligt var gränsen går; de ledamöter som röstade för det förslag som stred mot miljöbalken blev dömda, de ledamöter som reserverade sig mot förslaget blev frikända. Men är det inte odemokratiskt att inga folkvalda fattar besluten? Vi kan först konstatera att den demokratiska behandlingen gjordes när lagen, miljöbalken, antogs i riksdagen och den lagen gäller hela Sverige och det finns inget utrymme för lokala varianter i t.ex. Landskrona. Om länsstyrelsen hade varit tillsynsmyndighet hade inga folkvalda deltagit i beslutet, och om ärendet överklagas är det domarutbildade personer som fattar besluten även om det i domstolarna sitter nämndemän som har specialkunskaper på området.

Anläggandet av bullervallar ned hjälp av avfall var ett växande problem i början av 2000-talet. Naturvårdsverket tog då fram en handbok som angav anvisningar för hur man kan undvika miljöskador vid användningen av avfall vid anläggandet. Där tar man hänsyn till de olika ämnenas farlighet, hur snabbt de rör sig i olika jordar och hur man kan upptäcka föroreningar som sprider sig i mark och vatten. Jag har svårt att se att lekmän som de flesta av ledamöterna är ska kunna fatta välgrundade beslut utan att lyssna på de som har sakkunskap.

Det tillhör undantagen att förtroendevalda inte tar hjälp av tjänstemän med sakkunskap, även om nämndes vice-ordförande hävdar motsatsen. Jag har närmare 40-års erfarenhet av förtroendevalda som ledamöter i miljönämnd. Namn som Thor Willy Persson, Sven Munke och Gösta Nilsson som alla var ordförande eller vice ordförande och visade mycket hög integritet och engagemang för bättre miljö och även flera av de nulevande ordförandena har visat att lekmän kan med samarbete med sakkunniga tjänstemän fatta kloka beslut.

Det förekommer självklart undantag. Ett företag försökte infiltrera miljönämnden och en tjänsteman från företaget lyckades få miljönämnden att besluta i enlighet företagets önskemål och sen föredrog samma person ärendet inför koncessionsnämnden (miljödomstolens företrädare). Miljönämndens beslut överklagades och upphävdes av domstol. Ett annat företag lyckades mildra miljönämndens krav och nämndens ordförande och miljöchef uppvaktade regeringen som skärpte kraven vilket företaget sen utnyttjade för att hävda att det var det renaste företaget i branschen.

 

Högni Hansson
f.d. miljöchef i Landskrona

Efterlysning – Vem är konstnärerna?

Vem har målat dessa verk?

Hej,
Vid en inventering nyligen så saknade jag namn på konstnären på några av mina konstverk. Det rör sig om två tavlor som jag vunnit vid Landskrona Lasarettets konstförenings lotteri. Föreningen är numera nerlagd men kanske finns det någon i läsekretsen som känner igen verken på bifogad bild.

Det samma gäller förövrigt också en tavla ”stenhjärta” som jag fick i present 1990.

//Anders Westin.

Vem har gjort denna litografin?

 Vet du vem konstnärerna är så mejla gärna ett svar till info(@) landskronadirekt.com

Är det dags för Norden nu?

Två skrifter från tidigt 1940-tal, lika aktuella nu som då.

I söndags firade vi Nordens dag med den gulröda nordiska flaggan i topp vid både Rådhuset och Stadshuset. Och Föreningen Norden i Landskrona bjöd på en uppskattad konsert med pianomusik från våra fem nordiska länder. Men varför flaggade vi och varför lyssnade vi på Gade, Sibelius, Birgison, Grieg och Geijer?

Den 23 mars 1962 undertecknades Helsingforsavtalet som utgör grunden för samarbetet mellan Nordens fem stater och tre självstyrande områden. Det skedde i en oroväckande tid, präglad av kalla krigets spänningar.

I dag lever vi återigen i en illavarslande tid. De drömmar och förhoppningar om en värld i fred och samförstånd som Berlinmurens fall väckte, har slagits i spillror. De har ersatts av skrämmande visioner om att vår värld står inför en tragedi av samma mått som andra världskriget. Många samhällsdebattörer och forskare ser likheter mellan vad som sker i dag och vad som skedde under 1930-talet. Runt om i världen är det återigen den starkes ord som ska stå oemotsagt; den svage har att lyda. Och lyder den svage inte så är det våld som gäller. Detta såväl inom det egna landet som gentemot grannländer.

I Norden har vi en gemensam syn på hur våra samhällen ska formas och utvecklas. Grundbultar är demokrati, jämlikhet och jämställdhet samt individuell frihet och kollektiv välfärd. I dag är grundbultarna hotade och därmed är själva fundamentet för våra samhällen hotat. Och detta av krafter både utanför och innanför våra gränser. Krafter som varje land var för sig har svårt att bemästra.

Men vi har en motkraft: Det nordiska samarbetet!

De nordiska länderna är små var för sig, men tillsammans utgör vi en stark och nära gemenskap. Vi delar i mångt och mycket språk, kultur, historia och välfärdssystem, och vi har utvecklat unika formella strukturer för samarbete mellan våra parlament och regeringar. Tillsammans i Norden är vi 27 miljoner människor, med starka ekonomier och hög innovationsförmåga. Det är mot denna bakgrund som ledarskribenter och andra i dessa dagar för fram tanken om en nordisk förbundsstat. En tanke som inte är ny, men kanske Nordens tid är just nu.

Ja, vi har en motkraft, men den behöver stärkas. Samarbetet behöver fördjupas och breddas. Och inte minst behöver samarbetet involvera innevånarna och civilsamhällets aktörer. Nordisk sammanhållning och integration byggs inte ovanifrån, utan genom att människor möts, delar erfarenheter och samarbetar. Det är i mötet som relationer etableras, som gemenskap och tillit uppstår. Det är endast i kraft av intresserade och engagerade individer och organisationer som samarbetet blir långsiktigt hållbart.

Men för att detta ska vara möjligt behöver kommunen visa ett större intresse för nordisk samverkan och nordiskt utbyte på lokal nivå. Och då ett intresse och ett engagemang som utmynnar i konkreta initiativ och konkret handling. Det kan bland annat ske genom satsningar på erfarenhetsutbyte mellan kommuner i olika nordiska länder, involverande förenings- och näringsliv; utbyte som kan leda till gemensamma utvecklingsinitiativ. Det kan ske genom att främja nordiskt utbyte för unga och äldre landskronabor, för föreningar och skolor, för företag och anställda. Det handlar om att se nordiskt utbyte och nordisk samverkan som en investering till gagn för innevånarna och kommunen. En investering till gagn för oss alla i Norden!

Men det är inte endast kommunen som ska dra sitt strå till stacken. Det ska även vi inom Föreningen Norden i Landskrona göra. Vi har funnits sedan 1940 och nu liksom då arbetar vi på olika sätt för att intressera och engagera landskronabor för nordisk samverkan. Vår ambition är att fler ska kunna ta del av den mångfald och gemenskap som finns Norden. Vi vill att fler ska tänka på och prata om vad Norden är idag och kan vara i framtiden. Genom att delta i vår verksamhet kan du vara med och bidra till en starkare nordisk gemenskap.

Varmt välkommen till Föreningen Norden i Landskrona!

Jan Nilsson
Ordförande i Föreningen Norden i Landskrona

Webb: https://norden.se/
Epost: norden.landskrona@gmail.com

Skolan skall vara en spjutspets in i framtiden

Svar till Sveriges Lärare / Rebecka Kainulainen debattinlägg

JA!
Vi S-ledamöter i utbildningsnämnden i Landskrona står helt och hållet bakom era förslag/krav!
Vi vill se:

  • Lagstadgad gruppstorlek och personaltäthet i fritidshem, förskolan och grundskolan!
  • Lagstadgad placeringstid för förskollärare och barnskötare i förskolan!
  • Lagstadgad tid för, för-  och efterarbete för lärare!

Vi tänker att använda alla kanaler vi har för att påverka SKR i denna riktning!
Jag vill citera vårt kommunalråd Fatmir Azemi (S) under ett verksamhetsbesök förra veckan:
Skolan är alldeles för viktig för att göra besparingar på!
Jag vill oxå passa på att citera (ej helt ordagrant ) Olof Palme från ca 1968:
– Skolan skall vara en spjutspets in i framtiden!

Håkan Lans (S)
för S-ledamöterna i utbildningsnämnden i Landskrona

Svar till Lena Nilsson

Mår också illa…

Kom till John Bauer-gymnasiet i Hässleholm 2006 för att undervisa i fotografi. Min första klass bestod av 21 elever, de hade två digitalkameror att arbeta med…
Det var all utrustning som stod till buds för dem.

Då nöden är uppfinningarnas moder och läroplanen var en önskedröm för någon som inte varit ute i verkligheten insåg jag följande: Först och främst måste de ta bilder!
Så jag gick runt bland mina grannar i Borrby och frågade om de hade några gamla skor jag kunde låna. Tillsammans med mina gamla Reebok och Graningekängor fick jag ihop tre flyttlådor med rätt så illaluktande Fot(o)grafisk rekvisita.

Delade in mina elever i tre grupper – varav en fick låna en kamera av mig. De hade andra lektioner efter min, men där dök de aldrig upp…

Dagen efter samlades vi under förmiddagen. Jag bad dem visa sina bilder och motivera varför de tog dem. Den upplevelsen är en av de bästa i mitt professionella liv. Och det öppnade upp en tanke för dem om vad fotografi kan vara – utanför FB.
Jag fixade och trixade för att hitta utrustning så att mina elever skulle få erfarenheter om vad mitt ämne handlade om.
Lyckades till slut bygga en studio med skänkta eller bytta grejor. Köpte in kinesiska analoga kameror som jag hela tiden fick reparera. Till slut såg det ut som om det fanns en möjlighet att faktiskt undervisa i fotografi.
Jag fick ett nytt jobb, jag hade byggt upp någonting och lämnade över till en annan fotograf – kompetent, pedagogisk och med sinne för elevernas nyfikenhet.

Något år senare driver riskkapitalisterna hela koncernen (John Bauer) i konkurs. Ställde elever utan möjlighet att söka vidare till högre utbildningar!

Konsekvenserna av privat ägande i det basala undervisningssystemet kan vara ett direkt hot mot vår demokrati, vår vilja till jämlikhet och öppenhet till andra kulturer.

Våra unga elevers behov av utbildning måste komma först, inte vinster för privata aktörer!

Örjan Kristenson.

Jag mår illa

Jag mår illa när jag, som i SVT 21/3, hörde Liberalernas Johan Pehrsson stå och påstå att Liberalerna vill ha bort vinster i skolan och välfärden.
Pehrson tillhör de partier på högerkanten som fanatiskt genomdrev marknadsskolan och förordade att hela välfärden visst skulle kunna ägas av sk privata aktörer. Välfärd, såsom skola, vård och omsorg.
Under Björklunds tid som utbildningsminister jobbade jag inom skolan och var och lyssnade på honom när han högt och tydligt sjöng datorernas lov i skolan och påstod att det var nästan onödigt med läroböcker.

Svenska folket insåg snabbt att inget blev bättre av dessa privatiseringar, många var motståndare från början. Istället gick våra skattepengar till allt större del rakt ner i fickorna på de privata aktörerna och massor av missförhållanden upptäcktes i skolor, skoldagen, äldreomsorg osv.

Socialdemokraterna och vänstern har försökt få bort vinster i välfärden men den parlamentariska situationen har gjort att det inte har kunnat röstas igenom i riksdagen. Bland annat för att just denne Pehrson och hans liberaler har röstat emot.
Nu har högern upptäckt vad nästan hela svenska folket redan vet, nämligen att vinster i välfärden och privatiseringar av välfärden inte funkar.
Den misslyckade kommunaliseringen av skolan får Socialdemokraterna ta på sig, men den misslyckade privatiseringen av välfärden, med alla privatiseringar och utförsäljningar vilar tyngst på högerpartier som Liberalerna.
De många fåniga skolexperimenten inom pedagogiken och undervisningsmetoderna vilar tyngst på okunniga forskare inom högskolans värld. Och de har anammats av alla partier, inte minst av Liberalerna.

Men när nu Pehrson står och försöker profilera sig som skolans räddare vänder det sig i magen. Dessutom går han ut med han ämnar avskaffa marknadsskolan, men det visade sig att när reportrarna ville ha ett rakt svar på frågan, ja eller nej, på om han skulle avskaffa vinster i välfärden, så pratade han bort det och kunde/ ville inte svara.
Dessutom pratade han bort frågan om han efter nästa val skulle kunna sitta i samma regering som SD om det parlamentariska läget blev så.
Opinionssiffrorna är inte till L:s fördel och man hör hur desperat han är.
Nej, jag mår illa varje gång han står där och hummar och vägrar svara ärligt och rakt.

Lena Nilsson

Vår strejk är Din strejk!

Idag den 17 mars är det kollektivavtalets dag. Kollektivavtal bygger på det fackliga löftet, som innebär att arbetstagare lovar varandra att gå samman och ställa gemensamma krav på arbetsgivare.

Starka kollektivavtal skapar också ordning och reda på arbetsmarknaden. De sätter spelreglerna på svensk arbetsmarknad och är grunden för den svenska modellen. För arbetsgivaren innebär det bland annat att det råder fredsplikt, kollektivavtalsbundna arbetsgivare och arbetstagare (arbetstagarorganisationer) inte får vidta eller delta i strejk, blockad eller andra stridsåtgärder.

Det finns krafter i samhället som utmanar kollektivavtalen och vill tillbaka till den arbetsmarknad som fanns för 100 år sedan då kvinnorna inte hade rösträtt, arbetare inte hade rätt till semester och det fanns ingen rätt till lönehöjningar.

Sedan den 27 oktober 2023 strejkar IF Metall på Teslas svenska verkstäder. Anledningen är att Tesla vägrar teckna kollektivavtal för våra medlemmar.

Vi strejkar mot orimliga kontrakt och tystnadskultur. Mot att övertid inte bara förväntas, utan även sker gratis då ingen vågar annat. Mot att nyckfulla förmåner prioriteras högre än en trygg pension.

Mot att pengar går före hälsa. För tryggheten och rättvisan det ger. För medbestämmande. För att kunna gå till läkaren utan att behöva ta en dags semester. För rätten till årliga löneökningar. För att få betalt för övertid.

Kolla på filmen om varför de anställda strejkar: https://www.youtube.com/watch?v=wsgdCBUIAEQ

Läs även om varför Vår strejk är Din strejk: https://www.ifmetall.se/aktuellt/tesla/darfor-tvingas-if-metall-att-strejka/medlemmarna-darfor-strejkar-vi/

Många generationer före oss har kämpat för kollektivavtal, så att vi inte ska konkurrera med varandra genom låga löner och dåliga villkor. Den kampen fortsätter vi, och vi hoppas att ni är med oss. Alla våra barn och barnbarn förtjänar en bättre värld och i Sverige kör vi med kollektivavtal.

Det handlar inte bara om Tesla.

Utan vilket samhälle vi vill ha i framtiden.

Adis Heldic, ombudsman IF Metall Sydvästra Skåne

Ta in folk i Landskronas kultur och foto som vet

Svar på Göran Nyströms ”Kommentar till Örjan Kristensson”

Jag kan inte hålla tyst mera, gamle kulturchefen Göran Nyströms tykna kommentar måste svaras på. Den ena dagen bluff och båg med Jean Hermansons fotosamling och den andra dagen tappar fotofestivalen som innan varit så bra sitt anseende. Landskronas fina rykte som kulturstad fördärvas och gamle kulturchefen Göran Nyström sitter på höga hästar när han trycker ner fotografen Örjan Kristenson.

Om Jenny Nordquist inte varit på den eller den utställningen får stå mellan henne och utställarna. Men Örjan Kristensons klagomål om fotofestivalens enahanda utbud är rätt, det är så fotofestivalen kritiseras runt om i svenska fotovärlden. Det är hårresande när välbetalda tjänsteman inte kan göra en målgruppsanalys så därför ska jag hjälpa till, med det smala utbud som senaste 2-3 fotofestivaler haft tappar man 50% av proffspubliken och säkert så mycket som 70% av vanliga kulturpubliken.

Det enahanda utbudet är handhavandefel och inte resursbrist som Göran Nyström vill lura i oss. Om man ändrat hälften av årets ”konstinriktade” utställningar till ”fotoinriktade” utställningar skulle man fått det breda lockande festivalutbud som saknats i senaste fotofestivalerna och alla skulle vara nöjda, svårare är det inte.

Vet fotoledningen så minimalt om foto så man inte förstår vad (uteblivna) publikens ogillande handlar om och måste gå i försvarsställning för vända debatten till annat än klagomålen är om? När man vill ha utställningar som ”angår Landskronaborna” menas det inte utställningar av Landskronafotografer, det menas fotona ska betyda nåt för Landskronaborna och inte bara vara till för curatorenas kompisar. Det ska faktiskt inte behöva sägas.

Men pinsamt är det när fotofestivalens tjänstemän och Landskronas gamle kulturchef inte lyssnar på kritik. Varför Torkild Strandberg och Treklöverstyret låter sig duperas och tror på fotoledningens smala utbud gör mig mörkrädd, bryr man sig inte om Landskronas kulturrykte? Det är småsint när man förnekar folk med erfarenhet, liknande barn som ropar ”kan själv” låter det om curatorerna. Men om man tar in folk i Landskrona Foto och kulturförvaltningen som kan hur kulturvärlden är och vet Landskronas sinne kommer det bli kalasbra. Over and out!

Johan Andersson

Landskrona – möjligheternas stad

Arbetslösheten i Landskrona är fortsatt alldeles för hög. De nya siffrorna visar på Sveriges femte högsta arbetslöshet. Även om det bland annat beror på de ekonomiska förutsättningarna i samhället så har vi tagit, och fortsätter ta, krafttag för att minska arbetslösheten. Det gör vi bäst tillsammans – med Arbetsförmedlingen, med de fristående utbildnings- och arbetsmarknadsaktörerna och med näringslivet och arbetsgivarna, det är där jobben finns! Vi är inte nöjda med en femteplats, arbetslösheten ska minska igen.

Vi har fortfarande drygt 2600 personer som är arbetslösa i Landskrona, varav ca 1600 personer varit arbetslösa mindre än ett år. När jag tog över som kommunalråd för Moderaterna 1 oktober såg vi detta mönster och ganska omgående hade jag och vår arbetsmarknadschef möte kring detta, för att sätta in skarpa konkreta åtgärder. Redan då fanns ett 70-tal åtgärder. Nu finns ytterligare 10 och flera av de befintliga har utökats och utökas ytterligare framåt.

De 1600 personerna, nästan 60% av de arbetslösa, har fått särskilt fokus i vårt arbete sedan i höstas. Detta är en målgrupp som Arbetsförmedlingen inte arbetar med och som vi i staden inte nått tidigare. Det har däremot stadens bolag, Tillväxt Landskrona, genom aktivt samarbete med näringslivet kring omställning och matchning. Anledningen till att vi har skruvat upp fokus för att hjälpa de som är korttidsarbetslösa att komma vidare i nytt arbete, är för att inte gå in i långtidsarbetslöshet.
Summerat har vi många goda och omfattande insatser kopplat till utbildning för unga och vuxna, inkl. kompetensutveckling, vägledning och omställning.

Arbetsmarknadsåtgärder inom matchning, lågtröskeltjänster, motivationshöjande insatser, starta eget, jobbsök, Enkla jobb m.m. Man kan fråga sig vad av detta som är kommunens ansvar gällande arbetslöshetsfrågorna. Svaret är, utöver den utbildning som ligger på kommunen att ansvara för och det kommunala aktivitetsansvaret för unga vuxna – väldigt lite. Men vi tar ansvar och driver detta ändå. Vi vill mer – för fler!

Precis som vi pratar om de problem som finns och lösningar på dessa, måste vi prata om det som går bra. Det vill säga det mesta! De flesta vuxna i Landskrona har ett arbete. Staden attraherar nya attraktiva arbetsgivare hela tiden. Småföretagare, medelstora företag och företag som på ett bräde söker mer än 200 medarbetare, t.ex. Mary Hill och nu till hösten ICA Maxi. I en framtid sällar sig även Pågens till den skaran. Staden har god ekonomi, ökad trygghet och de flesta invånare säger att de skulle rekommendera andra att flytta hit. Vi bygger ett nytt område för rörelse och folkhälsa, Karlslunds idrottsområde, och inviger på lördag stadens nya kallbadhus!

Vi måste också prata om framtidshopp. I tider av mörker, med krig i vårt närområde, upprustning av polis, försvar och civil beredskap för att möta oroligheter och agera i skarpa situationer, en ökad arbetslöshet, tuffa ekonomiska tider, elbrist och andra tråkigheter måste vi lyfta blicken och titta framåt. Och fortsätta agera här och nu, för att förbättra situationen och möjligheterna framåt. Det gör vi i politiken varje dag.

I Sverige och i Landskrona finns oändliga möjligheter. Vi kan göra klassresor, bildningsresor, hela livet – kostnadsfritt för individen! På få platser i världen finns sådana möjligheter för det livslånga lärandet. På få platser finns så mycket stöd att få, för att komma i arbete. Det går att drömma och sedan sträva mot sina mål – och det finns stöd att få på vägen. Vägledning, coachning, utbildning, bildning, insatser och åtgärder. Matchning mot arbetsgivare som eftersöker kompetens. För det är arbetsgivarnas behov som måste styra – det är där jobben finns!

Jag har alltid varit övertygad om att det finns en plats för alla att bidra och att alla behövs. Vi kommer att fortsätta ställa krav, vara tydliga med att det är arbetsmarknadens behov som styr men också bygga hopp och framtidstro samtidigt som vi stöttar upp med vägare vidare till studier och arbete – för positiv utveckling och ökat välmående.

Möjligheterna är, faktiskt, oändliga!

Annika Segerlund, kommunalråd (M)