Den senaste veckan har Torkild Strandberg (L) och företrädare för Treklövern i Landskrona vaknat till liv och har lyckats få in inte bara en debattartikel utan två stycken här på Landskrona Direkt. Men i övrigt har de sedan valet i september 2022 synts dåligt på insändarsidorna och på debattforumen i Landskrona. De svarar ytterst dåligt på insändare och i det närmaste ingenting på debattartiklar. Då har såväl företrädare för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna skrivit insändare och debattartiklar som fodrat svar. Även Vänsterpartiet har fått in fler insändare än styret. Styret tiger. Och då har olika medborgare överöst insändarsidan Planket här på Landskrona Direkt. Men styret tiger. Så det är inte bara jag som bemöts med tystnad. Styret tiger.
Det har hänt att jag fått svar av styret på insändare jag skrivit, exempelvis i HD/Landskrona Posten. Men, det har då kommit till min kännedom att mina inlägg blivit anonymiserade och då har exempelvis nämndsordföranden som Torbjörn Brorsson (M) inte fått kännedom om att det varit jag som skrivit insändare som han skulle svara på. Svaren har därför varit lite av ett myndighetssvar, allmänt hållna, plattityder, floskler. Ganska intetsägande i sin karaktär. En slags reglering av den öppna debatten.
I kommunfullmäktige har styret sedan valet varit ohyggligt dåliga på att debattera. Det är huvudsakligen Torkild Strandberg (L) som är uppe i talarstolen och han har en märklig debatteknik. Han åtföljs emellanåt av kommunalrådet Torbjörn Brorsson (M) som gör så gott han kan, med sina fyra mandat och det tredje kommunalrådet Elvir Mesanovic (MP) som har ännu färre mandat att svänga sig med och där talekonsten och retoriken har så kallad utvecklingspotential.
Torkild slänger sig ofta med en bild av oppositionen (främst Socialdemokraterna) som nej-sägare. Det började antagligen redan första gången de röstade emot Torkild 2007, men sedan har det fortsatt och eskalerat. Riktigt stort blev det i samband med planprogrammet för Norra Borstahusen. Och när det hettar till i debatten och då argumenten tryter och ansiktsfärgen övergår i illrött, då säger plötsligt Torkild såväl i kommunfullmäktige som i intervjusvar i tidningar att oppositionen inte haft avvikande mening, utan tvärtom suttit tysta och röstat för förslagen. Senast hände det i HD/Landskrona Posten i artikeln med rubriken ”Toppolitiker om turbulensen varit bekymmer hela tiden” som handlade om skandalen inom Teknik- och fritidsförvaltningen. Torkilds bild av oppositionen då var: ”Från deras sida har det inte kommit initiativ eller förslag på förändringar”. Hur kan man rösta för förslag och samtidigt vara en ständig nej-sägare?
Och när företrädare så som Stina Hyltmark (L) går upp i talarstolen i kommunfullmäktige, de få gånger hon nu gör det, försöker hon sig på att exempelvis ge sken av att i hennes nämnd, där har de så god stämning – och rosafluff-fluff-fluff – där är det i det närmaste Kumbaya-stämning, som den gång då hon utbröt i ett slags crescendo som mynnade ut i ett euforiskt ”HEJJA OSS!”. Det fick mig att osökt tänka på det klassiska inslaget från kalabaliken i Rinkeby 1992 då Birgit Friggebo föreslog att man skulle ta varandra i händerna och sjunga ”We shall overcome”. Tveksamt om you shall overcome Stina!
Nu när Sverigedemokraterna genomgått en del förändringar och börjat vakna till liv i en oppositionsroll, ja då bemöts Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige av att styret börjar prata om tonläget i debatten. God ton, heter det visst. Styret påstår att det är fel på tonen. Och jag kan bara föreställa mig vad Sverigedemokratiska företrädare utsätts för i nämnder och styrelser och i korridorerna på Stadshuset. Självgoda kommentarer från styrets företrädare om SDs tonläge, att SD ska rätta in sig i ledet, att SD rent av blivit aggressiva, varför har SD gått och blivit nej-sägare? Men faktum är att Sverigedemokraterna har fått dålig utdelning, under alla år de jamsat med i Treklöverns politik. Därför är deras nyintagna oppositionsroll ett absolut välkommet inslag i Landskronas politik. Det vitaliserar och stärker såväl demokratin som debattklimatet.
Och självklart kan man fråga sig hur Treklövern har mage att i ena andetaget med hög svansföring tala om tonläget och god ton, för att i nästa andetag anklaga Socialdemokraterna exempelvis i en debattartikel här på Landskrona Direkt för att ”sprida konspirationsteorier och felaktiga påståenden” samt hävda att det ”är precis vad som skapar politikerförakt”. När de tre främsta företrädarna för Treklövern i utbildningsnämnden gör den typen av påhopp på oppositionen i en debattartikel, så känns det aningen… desperat. Det uppfyller ju inte riktigt kraven för något som kan kallas god ton. Och så kan man fråga sig om det verkligen är den bilden som utbildningsnämndens främsta företrädare för Treklövern vill att våra barn och ungdomar ska få av politiker? Oppositionen är konspirationsteoretiker. Halleda! Jag ställer osökt frågan som annars brukar ställas av Kristian Luuk i På spåret: Vart är vi på väg?
Marko Huttunen
