– Det finns mycket goda krafter här vid gränsen men även onda, säger Nellie Nilsson när vi når henne på telefon alldeles vid den polsk-ukrainska gränsen.
Det har gått en dryg vecka sedan vi berättade om 44-årige Nellie Nilsson från Landskrona och hennes planer att ta sig ner till den ukrainska gränsen för att på plats vara en hjälpande hand. Nu är hon vid gränsen och första delen av missionen är avklarad – att dela ut alla förnödenheter som hon och övriga i gruppen hade med sig från Sverige.
Så många starka intryck på kort tid påverkar
Det är inte samma Nellie som vi pratade med i Landskrona som vi nu når i den sydpolska gränsstaden Przemyśl. Hon är av naturliga skäl sliten men mår bra och allt är tryggt. Hon talar fort, nästan forcerat. Det är så mycket hon upplevt på kort tid och vill förmedla. I det snabba ordflödet är hon samtidigt eftertänksam och klok. Hon har fått se det bästa hos människor men även lyssnat till vedervärdiga historier.
Hon berättar hur ensamkommande unga tjejer nu blir måltavlor för trafficking.
– Jag pratade häromdagen med en hjälparbetare från välgörenhetsorganisationen Caritas som berättade hur män approachar dessa unga tjejer och det är tydligt att de inte har för avsikter att ta dem till trygghet, utan precis tvärtom. Det kommer ensamkommande tjejer som är 14,16, 19 år gamla. Överallt sitter anslag som berättar hur man ska bete sig för att minimera riskerna för trafficking, berättar Nellie Nilsson.
I fredags kom den svenska konvojen bestående av tolv personer fram. Det är mycket som flyter samman och ganska snabbt tappade Nellie Nilsson tidsuppfattningen.
– Det är tisdag idag va?, säger hon och berättar att dagarna går in i varandra.
– Man lever verkligen här och nu.
Förnödenheterna som gruppen hade med sig ner delades ut i helgen.
– Vi packade allt på en trailer som sedan kördes till Lviv i Ukraina där sakerna distribuerats ut där behoven finns, bland annat till ett barnsjukhus, berättar hon.
Ber att få tacka alla!
– Jag vill förstås rikta ett innerligt tack till alla som skänkt materiella ting. Ni kan vara säkra på att de hamnat i Ukraina där behovet är större än här i Polen. Jag har också handgripligen tryckt kontanter i händerna på en del flyktingar så att de har till mat och hotellrum eller vad som kan behövas längs vägen.
Nellie Nilssons historier berör en in i märgen. Hon berättar om människorna, mammorna med barn i famnen, tonåringar, som nu flyr. Om deras blickar och tårar i ett gränsland mellan hopp och förtvivlan.
– Hjärtat går i sönder, säger hon och vi ryser av obehag när vi lyssnar till hennes berättelser.
Lyckats transportera tre personer till Dalarna
Så ändrar hon tonläge och berättar hur hon koordinerar och där hennes telefon fungerat som sambandscentral.
– 18 timmar försenat kom ett tåg jag väntat på. Där fanns tre personer, en mormor, en mamma och en fyraåring. De kom från det hårt drabbade Kharkiv. De var trötta och allt de hade med sig var en kabinväska med kläder. Vi gick till McDonalds. De berättade om sina upplevelser. En mardröm med bomber och panikslagna människor. Jag fick se bilder av förödelsen kring en förskola där bomberna slagit ner på en lekplats. Nu har jag ordnat med transport till Trelleborg och vidare upp till Leksand. Sociala medier gör underverk i tider som dessa, säger hon och berättar hur hon kommit i kontakt med chaufförerna.
– Här måste jag gå på min magkänsla och den är riktigt bra. Det känns oerhört rörande att man kan göra skillnad på plats. Även om det så bara är för dessa tre personer.
Hon berättar om sina medhjälpare i gruppen. Hur några av dessa tagit sig in i Ukraina och hur man hela tiden stöttar varandra.
– Vi är noga med att stämma av hur vi mår och varje kväll gör vi en summering av dagen. Det är svårt att sätta ord på tankarna som rusar i väg med en. Känslorna är överallt, säger hon.
Nellie Nilsson redogör för två olika hjälpcenter hon besökt.
– Det ena finns här i en tom galleria. Det är att betrakta som en sanitär olägenhet. Det är sunkigt och vidrigt. I tomma butikslokaler har flyktingar förskansat sig på provisoriska bäddar i form av luftmadrasser, filtar, tältsängar, lite vad man kommer över. Det är såklart tak över huvudet men ingen värdighet. I Medyka besökte vi en annan sovsal. Där hade byns tonåringar engagerats för att leka med barnen. Det var det rent och fint och värdigt. Volontärerna är fantastiska. De flesta är från Polen men här finns även inresta från andra länder.
Igår och idag har Nellie Nilsson arbetet med att organisera ett distributionslager.
– Just nu sitter jag och installerar laptops vi köpt till distributionslagret för att effektivisera allt som kommer in och sedan lämnas ut. Det är ett enormt jobb de gör och en del av den viktiga kedjan till att de får vad de behöver i Ukraina. Men det är en utmaning att installera en dator på polska till ukrainska. Jag kan inget av språken men är man kreativ så löser man mycket, säger hon skrattar.
Hjälparbetet fortsätter i Sverige
Nellie Nilsson är inne på slutvarvet. Nu börjar den långa färden hem igen i en ombyggd tysk ambulans.
– Mitt volontärarbete slutar dock inte med detta. Efter rast och vila i någon dag hemma så tänker jag åka ner till Ystad och Trelleborg för att se hur mottagandet av flyktingar går till. Sen får jag väl höra med hjälporganisationerna om det finns plats för mig hos någon av dem. Jag får också se till att nätverka med likasinnade så att jag får bearbetat mina upplevelser.
Avslutningsvis pratar vi om de som nu har planer på att göra en likande hjälpinsats som henne.
– Behoven ändras från dag till dag. Etablera en kontakt här nere innan ni reser ner. Mediciner är en bristvara. Insulin och hjärtmediciner behövs. Ta absolut inte med kläder. De bränns upp. Det finns berg av kläder nämligen. De gör mer nytta därhemma. Var två chaufförer och ha en plan. Åk inte hit vind för våg. Se till och ha vattenflaskor, filtar, kuddar, energibars och kex i bilen. De som flyr är trötta fysiskt och mentalt, säger Nellie Nilsson och värjer sig från lovord för sin insats.
– Har jag bara inspirerat en person som för det vidare är jag glad.
Idag tisdagen den 8 mars klockan 15.50 kan du höra en direktintervju med Nellie Nilsson på Radio Malmöhus.
Läs mer: Landskronabor på väg mot Ukraina
