Landskrona Direkt träffade VD:n en regnig eftermiddag i början av februari. En färja som trafikerar Hurtigruten i Norge renoverades i flytdockan och i torrdockan låg Viking XPRS som trafikerar linjen Helsingfors-Tallin. På önskelistan står en förlängning av torrdockan. Anders Larsson berättar på sin klingande gotländska.
– Vi har förlängt torrdockan med ett så kallat bulbjack men vi skulle vilja göra dockan 25 meter längre. Då skulle vi kunna ta in 10-12 båtar till. Utbyggnaden hänger dock på farleden in till varvet. Idag behöver alla fartyg som är över 190 meter långa dispens, säger Anders Larsson och pekar på den färja från Viking Line som ligger i dockan utanför fönstret till VD:ns kontor när Landskrona Direkt gästar.
– Denna klarar sig dock. Den är 180 meter.
Under Öresundsvarvets tid var reglerna dock helt andra.
– Oja, det största fartyget som byggdes var hela 275 meter. Idag kräver dock regelverket mer marginal.
Det som hindrar Oresund Drydocks från att bygga ut är inseglingsrännan i och strax utanför hamnen.
– Ju längre båtarna är desto mer sveper båten när den svänger. Det innebär att det är trångt vid fyrarna och vid Venterminalen när fartyget ska svänga, säger Anders Larsson och ger ett exempel.
– Är fartyget 230 meter långt och 30 meter brett så sveper det 70 meter när det svänger. Därför behöver rännan bli bredare. Och innan så sker, är det inte lönt att vi bygger ut vår torrdocka eller bygger en helt ny där bädden ligger idag.
Vad som behövs är alltså en breddning av grundfåran i hamnen.
– Den skulle behöva breddas med tio meter mot Gråen. Dessutom skulle inloppet till hamnen behöva rätas ut så att anfallsvinkeln blev rakare.
Hamnens framtid ligger i stadens händer
Men för att detta ska ske så måste Landskrona stad vara med på noterna.
– Vi har en utredning som är klar men kommunen har inte skrivit på. De vill utreda det ekonomiska mer. Kostnaden i hamnen rör sig om 35-60 miljoner kronor och arbetet utanför hamninloppet landar på 90-140 miljoner. Det vill säga att vi talar om cirka 200 miljoner kronor totalt. En stor del av denna kostnad är företagen som är verksamma i hamnen beredda att ta och skulle Landskrona hamn komma med i statens infrastrukturplan så tar staten en stor del. Det hänger nu bara på kommunens utredningar. Och jag är rädd att det är för sent. Är vi inte med i infrastrukturplanen som Trafikverket lägger så måste vi själva betala allt. Och jag har talat med kustbevakningen, försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och det tycker att detta är mycket viktigt.
Anders Larsson ser också framtida inkomster som teckning för kostnaderna
– Jag har beräknat farledsavgifter för det befintliga tonnaget de närmaste 25 åren. Då kommer det in 65-70 miljoner kronor. Bara vi på varvet betalar 1,3-1,5 miljoner i farledsavgifter varje år. Man måste se på alla möjligheter.
Istället för en utbyggnad av torrdockor på varvet är därför just nu högsta prioritet att hitta en flytdocka som kan ta emot större båtar.
– Kusttonaget blir allt större och därför måste vi anpassa oss. Det snabbaste är att vi köper en flytdocka som kan ta 2000-3000 ton mer. En begagnad sådan kostar cirka 200 miljoner kronor.
Funderingar har även funnits på att bygga en helt ny flytdocka på plats.
– Tanken slog oss. Men att sjösätta en flytdocka från en bädd som vår fungerar inte om man inte förstärker den mycket. Och då blir det billigare att köpa. Stålpriset är idag det dubbla mot för bara något år sedan.
En större torrdocka hade dock förändrat mycket.
– Nästa generations båtar är för stora för oss. Frågan är vad som händer i landet om det blir kris? Faktum är att vi i Sverige inte kan ta hand om de båtar som vi konstruerar. Och det tycker jag är mycket allvarligt.
Efter ett katastrofår ser nu Anders Larsson an framtiden med optimism trots problemen med hamninloppet.
– Bladen i kalendern från mitten av 2020 och ett år fram kan man riva ut och slänga. Men sedan i höstas så har det vänt och just nu ser det jättebra ut. Jag har till och med fått tacka nej till dockningar. Det är hårt tryck just nu.
När Landskrona Direkt gästar varvet så ligger två färjor inne och innan det så har andra färjor avlöst varandra under en månads tid.
– De kommer alltid i januari. Då har de lågsäsong. Under högsäsong omsätter de runt en miljon kronor om dagen. Därför passar de på nu när folk inte har råd att åka, säger Anders Larsson.
Tidigare år har många redare passat på att bygga om restauranger och liknande. Så är inte fallet denna vinter.
– Nej, nu kör det bara det nödvändigaste.
Trots detta rör det dock sig ändå om omfattande arbeten på fartygen.
– Det har kommit ett nytt regelverk gällande vattenrening till ballasten och detta måste alla åtgärda. Och just detta är vår räddning. Vi gör allt i processen och det kostar 1,5 till 22 miljoner kronor per båt att fixa. Allt beroende på hur stor båten är.
När säsongen med färjorna är över så är det dags för tank-, last- och rorofartyg att komma till varvet.
– Vi har en bra grundbeläggning nu och framöver. Det känns bra.
Tacksam mot personalen
Så har det dock inte varit under pandemin.
– Nej det var tufft. Vi fick säga upp folk. Och här måste jag betona att det är vår personal som tagit den stora smällen. Oron har varit konstant. Och när det väl lossnade i höstas så hann vi bara andas ut innan den där förbannade omikronen kom. Då hade vi 10-15 procent sjuka eller i karantän och då talar vi om folk som inte kan jobba hemifrån. Det var helt enkelt bara för de andra att steppa upp. Och det gjorde dom. Jag är oerhört stolt över personalen.
Idag har Oresund Drydocks cirka 80 fast anställda. Och det kommer att bli fler.
– Vi är på jakt efter ganska många befattningar. Problemet är dock att det går trögt att få in ansökningar. Majoriteten är från utlandet. Faktum är att vi idag har 14-15 nationaliteter bland våra 80 anställda. Och anledningen är att kompetensen inte finns i Sverige, säger Anders Larsson.
Det är dock inte enkelt att rekrytera från utlandet.
– Vi har nyligen skrivit ett anställningsavtal med en kille från Turkiet. Han ska bli vår stålförman. Han kan dock komma hit först i maj om det vill sig väl. Ibland är processen sex månader lång.
Anledningen är att regelverket kring arbetskraftinvandring stramats åt rejält.
– Så är det och jag blir jävligt förbannad på företag som fuskar med arbetskraftinvandringen. Det drabbar oss som gör allt ”by the book”. Vi har idag bland annat killar från Filipinerna, Indien och Ukraina. Och det är klart att vi hade velat ha svensk arbetskraft. Men det finns inte.
Den som tror att varvet tjänar pengar på sin utländska arbetskraft tar alltså fel.
– Det är tvärtom. Dom kostar oss mer än våra svenska anställda. Alla har ju samma lön. Dessutom får vi hjälpa till med resor och anskaffandet av bostad med mera för att få hit dom.
Dessutom måste de nyanlända sätta sig in i kulturen på varvet.
– Ute i världen så fungerar inte allt som det gör här hemma. Händer något här så hamnar det på bordet direkt och alla pratar med alla. Så fungerar det inte i alla länder. Långt ifrån. Och detta måste vi lära de som kommer. Ett annat problem är att killar från utlandet misstror myndigheter. De är vana vid att det myglas mycket mer än här.
En annan detalj som måste förklaras är lönen.
– Många som kommer till oss ställer sig frågande till den jämförelsevis låga lönen de får. Men när man förklarat vad de får för pengarna här i Sverige, allt i fråga om sjukvård, försäkringar och pensioner så inser dom snart att det inte är sämre betalt här än någon annanstans.
…arbetskraften är framtidens konkurrensvapen
Att det inte går att få tag på arbetskraft i Sverige tror Anders Larsson till stor del beror på att man inte har lärlingsverkssamhet som tidigare.
– Det råder ett stort gap mellan utbildning och behov. Och det faktum att man skrotade lärlingssystemet för 15-20 år sedan ger resultat nu. Jag tror att det fått till följd att många av de ungdomar som inte vill eller orkar fortsätta att studera teoretiska ämnen efter grundskolan hamnar utanför. Tänk om de då hade haft möjlighet till utbildning som garanterat dom jobb, frågar sig Anders Larsson retoriskt.
– Framtidens stora utmaning är tillgång till kompetens. Faktum är att arbetskraften är framtidens konkurrensvapen och här blir vi i Sverige omkörda.
Staden måste vara lyhörd vid byggnation på Skeppsbrokajen
Ett annat problem i hamnen som inte bara varvet står inför är att Landskrona stad vill bygga bostäder på Skeppsbrokajen. Detta ställer till det för många företag, framför allt gällande miljö och buller men även säkerhet.
– Jag och flera andra företag samt kommunen har blivit intervjuade av en konsult och det ska bli spännande att se vad detta ger, säger Anders Larsson.
– Jag är övertygad om att man kan hitta lösningar som passar alla parter. Men då måste de styrande lyssna. Här är företag som investerat hundratals miljoner kronor på logistiken runt hamnen och en stor del av dessa kommer att påverkas mycket av ett bostadsbygge. Det gäller framför allt de som har verksamhet som ligger nästgårds med de tilltänkta bostäderna, säger Anders Larsson.
– Faktum är att jag tror att det kommer att bli svårt att genomföra byggnation om man inte lyssnar till företagen. Staden måste dock vara öppen för lösningar.
