Annons

Gästkrönika: Ovan där…

Janne Svensson har gjort mer än de flesta.  Köksmästaren med  bästa bildseendet efter en sejour i Kirunas film – och bildarkiv har gjort påhugg som flyttkarl, snickare, gårdskarl, fastighetsskötare, målare, stuvare, grovarbetare, tryckare, skyltmålare, reklamtecknare, trädgårdsarbetare, limfabriksarbetare, liftskötare samt troligtvis en hel hög med yrken till. Därtill har han paddlat 300 mil längs med Yukonfloden och gjort lumpen under devisen “In omnia paratus” – Beredd på allt överallt. Men det är som sagt andra historier. Här en från kocklivet på Kiruna Airport av Direktens makalöse skrönikör.

Ja, när jag var yngre och inget visste om sexuella relationer, nog var jag ovan där. Nu satt jag vid datorn och väntade……

Annons
 

En prick på någons karta… OVAN där cirklade en Boeing. OVAN där cirklade ännu något, spionplan från USA måhända? Pricken var Nordpolen!

Jag var lite irriterad. Sitter i köksmästarhytten på restaurangen på Kiruna Flygplats, Restaurang ”Take Off”. Till vår hemsida hade jag valt inledningsvis Top Gun som musikaliskt tema, när presumtiva gäster googlade in. (Fast ordet googla var inte uppfunnet då, anno 2000). Men hela Kiruna låg i framkant på den tiden, vad gäller datoriseringen. Hujaligen, ni skulle bara veta… Var till exempel på besök på Eiscat* därstädes, då.
Rader med datorer, manshöga, fyllde ett stort rum. Professorn där berättade stolt hur många gigabyte datorerna rymde. Numera får sammaledes plats i fickan. Faktiskt även under lillfingernageln!

… väntandes där vid datorn, på restaurangen, planerandes nästa veckas meny. Fingrarna roterandes vid sidan om, tack…tack…tack… Andra handen under hakan och uppåt kinden. Nä, ut på plattan och ta en nypa frisk luft. Öde flygplats mitt i natten. Inga ljud. Totalt tyst!

In igen. Slår en lov i köket. Allt förberett till morgondagen! Tillbaka i hytten. Pling!! Meddelandet jag väntat på. Sänt ifrån ett flygplan ovan Norskehavet!

“Svensson, prepairing for landing. Half an hour.”

Bara att sända mejl från flygplan på den tiden, var ju oerhört. Men vad gäller NASA, ESA och ryska motsvarigheter, kunde egentligen inget förvåna! De, tillsammans hade förlagt sina studier av norrsken, ozonhål över Arktis, med mera, just med bas i Kiruna. 200-300 man. Jag var tillsatt att serva dem med mat. Tillsatt och tillsatt, jag råkade jobba på restaurangen där deras huvudsakliga måltider intogs. Som köksansvarig.

Det var tider det! Hotellen räckte inte till. Kommunen fick gå ut med vädjan till folket: “Kan ni hysa forskare i edra hem ett par månader?” Hyrbilsuthyrarna ställdes inför ett nytt dilemma. Bilarna räckte inte till. De fick hämta bilar från hela landet. Anledningen var att forskarna inte fick vara mer än två, i varje bil. Vid olycka, hade de räknat med att färre gått åt. Så viktigt var det!

Plinget var tecknet till mig att sätta igång. På med ugnarna, in med blecken och värma maten. 15 man på Boeingen och en ensam stackare på spionplanet. Stackarn där hade ju inte ens tillgång till toalett, han fick pissa i en katet. De olika piloterna hade en intern vadslagning, den som inte kunde hålla sig, fick bjuda på en runda öl.

Jag och en vän som var astronomisk intresserad fick en privat rundvisning i och på flygplanen. Detta hade varit förbehållet kommunens ordförande, då det mesta var hemligt. Jag var ju allas vän!! Svensson med alla! Tro det eller ej!                                                                                                                  

Alla dessa forskare och runtikringpersonal hade olika uppfattningar om matvanor. Det var folk som inte åt fisk, dito som inte åt fågel, rena vegetarianer och VEGANER!  

Sistnämnda hade jag ingen erfarenhet av. Visste bara att vegetarianer var ett svårbemästrat folk. Vid kyla märks deras minimala intag av proteiner, såsom sjunkande av humöret. Kan berätta om detta en annan gång. Men VEGANER!? Knappt hört talas om! Med datorns hjälp hittade jag deras matsedel. Alla E-nummer var förbjudna! Med hjälp av grosshandlaren och privata kontakter i huvudstaden löste jag det. ALLA fick veganska grönsaker som tillbehör, själv blev jag förvånad över smakrikedomen. Fast jag blev inte vegan för den sakens skull.

Planen landade där mittinatta. Behjälpligt av både av Luftfartsverkets gubbar och militär personal, som dygnet runt var stationerade på flygplatsen. Vanlig personal var där enbart då reguljära plan företog sig en landning eller det motsatta.

Ja, de fick sig en redig middag. Strax efter kom Kathy, som var NASAs coordinator, det vill säga organisationsansikte utåt och förmodligen även inåt. Hon, som vi alla, var trött. I stort sett var det ju jobb dygnet runt. I yngre dagar, gick det ju bra att jobba på det viset, vete fan om man pallat nu.

Jo hon stod där, undrande om hon kunde få två inpackade portioner till ett par piloter som sov. Visst, hittade ett par folieformar, men inga lock. ”Dont worrie” , sade jag. Jag hämtar clingfolie (saran wrap på engelska). Dvs gladpack. Konversationen föregick på engelska. Vi var båda trötta, snudd på medvetslösa. Jag stod där och plastade när jag plötsligt kom på….

– Du Kathy, jag kan en sång om ”saran wrap”. Låt höra, sade hon! Där i en nästan tom restaurangmatsal, mitt i natten, stämde jag upp i min vokala stämmosång:

”If you aint got Money for a profilactic, get saran wrap, get saran wrap…..” Jag ljuger icke.., hon låg på golvet och vred sig av skratt! Själv började jag också skratta. Ohhh, vad vi var trötta…

Plötsligt kom jag på vad det hette, spionplanet. U2!! När det lyfte skakade hela stationsbyggnaden på flygplatsen. Alla närvarande, forskargänget, SAS-personal, Luftfartsverkets gubbar, F 21, vi på restaurangen, alla chefer över dessa…., alla samlades i tornet, i restaurangens och alla andra fönster.., vi som hade nycklar till plattan stod naturligtvis där, tryckta mot husväggarna. Koordinatorn från NASA, hade lovat skådespel.

Långt borta såg vi bakflammorna på något som verkade vara ett flygplan…, bullret blev kraftigare, helskotta, det måste vara en raket!?!!!

Vi höll för öronen, vi kände i ryggarna hur byggnaden skakade, ja även marken under fötterna vibrerade.  Fast planet var en bit ifrån oss kändes det som vi skulle sugas med! Bara en känsla, alltså. Ja, så lyfte det och alla återgick till sina ordinarie sysslor.

Janne Svensson

Fotnot och extranummer

* Eiscat – Wikipedia

 

 

 

 

Annons
Annonser


















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser