Strandpaviljongen går i konkurs och nu funderar kommunen på en framtida användning av den pampiga restaurangen. I går sa Landskrona kommun, med krav i miljonklassen, nej till en förlängning av rekonstruktionstiden och därmed återstod bara konkurs för Strandpaviljongen Fridolf & Partners AB, som bolaget heter. – När jag inte längre har förtroendet från kommunens sida så finns inget annat alternativ, konstaterar Peter Fridolf. Från kommunens sida kommer inget klander över Peter Fridolfs sätt att sköta verksamheten. – Han har gjort vad han kunnat, nu får vi ta oss en ordentlig funderare på andra användningsområde, förklarar kommunalrådet Lars Wallstén som inte är främmande för att förvandla Strandpaviljongen till konferensanläggning eller äldreboende. – Alla idéer måste analyseras. Vid våra samtal med rekonstruktören har det framkommit att matserveringen inte ger någon lönsamhet och då måste vi undersöka alternativa användningsformer. Strandpaviljongen är i det närmaste en institution i Landskrona. Redan i slutet av 1800-talet byggdes den första restaurangen för alla som sökte stärkande bad och ville dricka nyttigt brunnsvatten i enlighet med tidens hälsomode. Till Landskronas 500-årsjubileum 1913 byggdes en ny restaurang upp för sommarens begivenheter och femtio år senare byggde man till en ny restaurangdel, lagom till stadens 550-årsjubileum 1963. Strand blev den stora sommarkrogen, här firades studentavslutningarna och här bjöd Count Basie upp till dans och ABBA genrepade inför en världsturné på 70-talet. Av tradition öppnade Strand alltid till Valborg, men 1993 blev Strandpaviljongen ironiskt nog lågornas rov strax före Valborg. – Det är lätt av vara efterklok, men då var alla överens om att Strand skulle byggas upp igen, det var en symbolfråga. Säkert hade beslutet blivit ett annat om vi visste då vad vi vet nu, suckar Lars Wallstén. Kommunens satsade närmare 30 miljoner kronor på nybygget och ett år senare kunde LIZA-företagen, under ledning av Mats Wilhelmsson, slå upp portarna till nya Strand. – Första året gick riktigt bra, kanske var det nyhetens behag. Året därpå märktes en klar avmattning och dessutom drabbades Sverige av en ekonomisk kris som inte gjorde saken bättre, förklarar Mats Wilhelmsson som då valde att sälja till LIZA-företagen till Fredrik Lööw. – Vi hade vid ett flertal tillfällen förklarat för kommunen hur situationen var, men man ville inte lyssna. Nu tycks man äntligen ha förstått, om än några år och miljoner för sent. Fredrik Lööw hamnade snabbt i ekonomiska svårigheter och kommunen brydde sig inte ens om ett normalt anbudsförfarande när man bad Peter Fridolf ta över. Allt i ett desperat försök att rädda Strandpaviljongen. – Tyvärr är marknaden för liten i Landskrona och dessutom är Strand oerhört personalkrävande, konstaterar Peter Fridolf som trots olika koncept inte lyckades få riktig snurr på verksamheten. Och det hjälpte inte att kommunen lät honom släpa efter med hyror och avgifter. – Vi trodde på hans idéer och ville ge honom en chans, motiverar Lars Wallstén kommunens generösa attityd. Idag uppgår kommunens krav på bolaget till omkring miljonen och totalt lär konkursen sluta på en bit över två miljoner kronor. Och frågan är om Strand kommer att öppna till Valborg, i år eller någonsin?