Svar till debattinlägg av
Rebecka Kainulainen, ordförande Sveriges Lärare i Landskrona
Monica Olsson, ordförande Sveriges Lärare i Landskrona
Ber att få instämma helhjärtat.
Att 35 000 utbildade lärare (läste jag rätt?!) valt att lämna det yrke de utbildat sig till under många år på universitetet är ett kraftigt alarm om att någonting är fel någonstans.
Om vi då tar in barnperspektivet så blir frågan än mer oroande.
Barnen, eleverna, kan inte säga upp sig, de kan inte klappa sig på knäna en dag och säga:
”Näh vet ni, detta är nog inget för mig. – jag har huvudvärk varje dag, jag är rädd när jag går till skolan, jag förväntas prestera saker jag inte känner någon lust att lära mig, jag förväntas lyssna i ett rum med trettio rastlösa barn som pratar/skriker i mun på varandra, jag har magknip i matsalen och jag är helt slut när skoldagen är över och jag orkar ingenting annat än att slötitta i telefonen.” Nu säger jag upp mig från skolan.
Barnen har skolplikt. En lag som infördes 1842 för att förhindra barnarbete och ge befolkningen grundläggande utbildning.
Om skolans miljö är så pass oinbjudande att 35000 utbildade lärare vänder den ryggen är det värt att fråga sig hur barnen mår. Hur är skolplikten bättre än barnarbete? En väldigt provocerande fråga men väl värd att gå till djupet i. Hur mår barnen i skolor med överfyllda klassrum? Hur utvecklas ett barns självkänsla i den miljön? Är skolan ens byggd för en primat som vi faktiskt är, med behov av att röra sig, leka, upptäcka, skratta, få vara kreativa, känna sig fria och framförallt älskade? Jag tror inte att träbänkar och trästolar på rad, i ett stängt rum korrelerar med någon vetenskap överhuvudtaget om vad ett växande barn behöver för att utvecklas optimalt.
Visste ni att läroplanen lämnar stor frihet att uppnå målen för årskursen utan att barn ska sitta instängda i ett rum hela dagarna? Att läroplanen är öppen för olika sätt att inhämta och bearbeta information och tillgodogöra sig kunskap. Man kan göra studiebesök, man kan ha sackosäckar som alternativa sittplatser, man kan göra ämnesövergripande projekt i ämnen som intresserar barnen tex hästar, fotboll, rymden, det finns många sätt att skapa en skola som är rolig och givande för barnen. Ett barns framtid vilar i att barnen älskar sitt liv, inte i betyg. Barn som älskar sina liv kommer alltid välja det som är rätt för dem. Det borde vara skolans största och viktigaste uppgift. Då är det sannolikt roligare att arbeta som lärare också.
Önskar Dig en fin dag!
Bästa Hälsningar
Monica Drexler Bergman
