Arkiv: Planket

”Nu är det tid att konkurrensutsätta äldreboenden,” skriver två sverigedemokrater här på Planket och förklarar varför de vill sälja ut sina mammors intressen till vinstdrivande privata bolag:
”Samtidigt vill vi inte likt (s) och (v) säga ”njet” till alla former av privat verksamhet. Det är att springa rakt in i forntiden. För brukarna ökar valfriheten. De kommer att kunna i högre grad än nu välja privat eller kommunal utförare […] Därför ställer vi oss på de äldres sida – som alltid!”*
Ni kunde faktiskt ha skrivit som det är: ”Därför ställer vi oss på moderaternas och liberalernas sida – som alltid!”
Och som alltid så struntar ni i att höra vad de människor som berörs av era beslut tycker om saken. Har ni frågat de människor som idag bor på kommunala äldreboenden och är nöjda? Har ni frågat personalen som jobbar där? Bryr ni er om deras åsikter? Eller är det kanske det gamla mantrat om ”valfrihet” som en avdankad moderat statsminister brukade tjata om som är viktigare?
Förklara det gärna vid tillfälle.

Om ni undrar vad jag, som vänsterpartist, säger till den sortens utförsäljning av äldre människors livsvillkor till privata vinstintressen så kommer svaret här: NJET – så klart.

Jag vill ju ha en välfärd som inte ska göda privata vinster. En välfärd under skattebetalarnas demokratiska kontroll som ska organiseras så att alla resurser direkt ska gå till de människor som behöver nyttja vår gemensamma välfärd.

Jag är ju inte någon borgare. Eller någon lakaj till dem.

До свидания!

Henning Süssner Rubin

Nu är det tid att konkurrensutsätta äldreboenden. För oss Sverigedemokrater har det alltid varit självklart att sätta de äldres väl i centrum. Hur kan vi skapa den bästa hemvården och de bästa äldreboendena? När treklövern tog makten i Landskrona 2007 lade de till en början av ideologiska skäl ned stor energi på att privatisera så fort och så mycket som möjligt. Vi i SD bromsade utvecklingen. Vi ville gå långsammare fram. För oss handlar frågan inte om ideologi utan om att göra det bästa för de äldre och för personalen. Nu har Segergatans äldreboende, drivet av Attendo, varit igång ett antal år. Resultaten är mycket bra. Segergatan placerar sig år efter år i topp när det gäller brukarnöjdhet. Även personalen verkar trivas. För närvarande driver staden nio egna äldreboenden och ett drivs alltså i privat regi. Vi från SD som sitter i Omsorgsnämnden menar att det kunde vara lämpligt att konkurrensutsätta ytterligare ett par äldreboenden och sedan utvärdera om utfallet blir lika bra som för Segergatan. Vi kommer aldrig gå med på att konkurrensutsätta alla våra äldreboenden. Samtidigt vill vi inte likt (s) och (v) säga ”njet” till alla former av privat verksamhet. Det är att springa rakt in i forntiden. För brukarna ökar valfriheten. De kommer att kunna i högre grad än nu välja privat eller kommunal utförare. Vi är dock övertygade om att en stor majoritet av våra äldre inte bryr sig om ideologier utan kommer att välja ett äldreboende som fungerar riktigt bra vare sig det drivs i offentlig eller privat regi. Därför ställer vi oss på de äldres sida – som alltid!

Ulf Karlsson (SD) Ledamot omsorgsnämnden
Kerstin Stein Sandell (SD) Ledamot omsorgsnämnden

Landskronahem ett välskött bolag med god ekonomi, aktivt underhålls och renoveringsarbete och med få lediga uthyrningsbara lägenheter. Landskronahem är nämligen värderat till 2,7 miljarder kronor, 1,4 miljarder mer än det bokförda värdet.

Ändå är det just detta som gör att Strandberg är orolig för bolagets framtid.

Eller vet Strandberg något som vi andra inte vet?

Docenter, forskare och Hyresgästföreningen har uttryckt sin bild på allmännyttan. Bilden om att Landskronahem är ett välskött bolag och att den samhällsnytta som bolaget gör delas av just professionen. Har dem också fel Strandberg i sin analys av Landskronahem?

I dag finns det en stor oro ibland hyresgäster och bland befolkningen i Landskrona för vad som kommer att hända med allmännyttan. Har dem fel i sin oro Strandberg?

Nä sanningen ligger nog nära den nyliberala ideologin att så mycket som möjligt ska privatiseras.

Det finns en oförmåga ifrån kommunstyrelsens ordförande att lyssna på någon annan för alla har tydligen fel.

I stället är det en ny inriktning i Landskrona. Det förkläs i ord om att ”ladda bolaget”, av Landskronahems ”opolitiske” ordförande. Liberalerna i Landskrona arbetar med inhyrda, formellt opolitiska företrädare som förtroendevalda. Genom detta finns en extrem lojal grupp knuten till kommunstyrelsens ordförande. Om det sedan är kommunstyrelsens ordförande som styr eller det är svansen som styr, är svårt att veta.

Jonas Esbjörnsson (S)
Kommunalråd för oppositionen

Bostadsmarknaden i Landskrona har lockat fram männen i Landskrona.

Under de senaste 10 dagarna har det debatterats på Planket. Endast män har yttrat sig: Torkild Strandberg (L), undertecknad, Jörn Jönsson (stolt socialdemokrat), Tommy Persson (ambassadör af Landskrona), Stefan Olsson (SD), Jonas Esbjörnsson (S) och Henning Süssner Rubin (V).

Mina kommentarer: Det var inte SD som var först ut att kräva utredning om Landskronas situation. Det var jag, vid ett av de allra första mötena med Niklas Karlsson (S) i offentligheten. Resultat: ”Rapporten Landskrona 1970 – 2010 i tid och rum”. Lunds Universitet publ. 2004.

Stefan Olsson (SD) hänvisar till statsminister Göran Persson (S). Ett klokt påpekande!

Sedan är det i artiklarna lite sifferexercis. Om ränteläget blir si eller så…

Senast lyfte Torkild Strandberg (L) fram Grekland som inte bara varit låntagare på (den
internationella) kreditmarknaden utan precis som Landskrona tagit emot många flyktingar.
”Landskrona förändras i rask takt” skriver Torkild Strandberg (L). Är det verkligen så? När jag tittar i backspegeln så är flertalet av byggprojekten gammal skåpmat från tiden före den svenskabankkrisen 1990 – 1991.

Det ska fan vara bostadspolitiker. Vad tycker kvinnorna i församlingen?

Tommy Jonasson
civilekonom

Är du förbannad – räkna till 100
Här kommer bud nr : 9
”Tvinga dig själv att betrakta allting från den goda sidan! Då försvinner både Du själv och Dina motståndare…”
Thomas Jefferson

Fortsättning följer…
Vid pennan : Geula ” Viola ” Lesén

Landskrona förändras i rask takt. Syftet med politiken är en stad som präglas av tillväxt och utveckling, trygghet och framtidstro. Under ett par års tid har vi fokuserat på att utveckla Norra Borstahusen och Centrum/Öster. Det handlar om att bygga nya attraktiva bostäder samtidigt som vi får ordning på en stadsdel som länge misskötts. Nu har turen kommit till Karlslund. Husen behöver renoveras och hela området lyftas. Det har alltför längre präglats av utanförskap och en tilltagande kriminalitet. Alla de ordentliga hyresgäster som finns i området har samma rätt som alla andra att känna trygghet och tillförsikt i sitt område. Detta kommer att kräva stora, genomgripande insatser. Jonas Esbjörnsson tycker att allt detta ska betalas med lån.  Den stolta principen om ”krona för krona” har ersatts av ”låna till allt”. Detta är ett häpnadsväckande ställningstagande. Landskronahem är redan tyngt av en hög belåning, och den bördan vill Esbjörnsson öka ytterligare. Har han överhuvudtaget funderat över vad som händer när räntorna i Sverige åter når normala nivåer? Hur ska bolaget klara att betala dessa? Alternativet för Esbjörnsson blir, logiskt sett, att avstå från att lyfta Landskronahems eftersatta underhåll runt om i kommunen och att avstå från de åtgärder som krävs i Karlslund.

I sitt inlägg skriver Esbjörnson ytterligare märkligheter; ”Om man ska få en socialt hållbar stad kan man inte bara fokusera på problemområden utan jobba brett över hela staden.” Esbjörnsson har ju konsekvent varit emot de insatser som gjort i andra stadsdelar –

t.ex. byggnationen i Borstahusen. Nu är han också emot att vi gör insatser i ett utsatt område i skriande behov av ett lyft. Vad menar han egentligen? Vad är han för? Hur ser hans plan och analys ut? Uttalandet förklarar ju den totala kräftgång Landskrona gick under det gamla (s)-styret. Enligt Esbjörnsson ska vi inte arbeta med att lyfta staden – vare sig genom att arbeta i de välfungerande eller utsatta områdena. Och ska vi till nöds göra något – då ska vi låna till sista kronan. Detta är en så pass förvirrad och defensiv politik att det får Grekland att framstå som ett välskött pastorat.

Torkild Strandberg
Liberalerna

Bostadsmarknaden i Landskrona ställer till det på den politiska nivån. Att bygga ”attraktivt” är inte fel. Visst kan man lyxsanera något eller några hus för att ha något att visa upp. Ett exempel är fastigheten Boken 31 på Strandvägen 17 men det projektet med fem lägenheter finansieras med statliga pengar och lån från en bank i Stockholm, inte med landskronabornas pengar. Nyttan för Landskrona var att projektet uppmärksammades i Köpenhamn vilket i sin tur medförde att danskar fyllde upp tomma lägenheter i Landskrona i början av 1990-talet.

Nu är försäljning av två av Landskronahems bostadsområden på agendan, nämligen Sandvången och en del av Norrestad. 2015-12-31 var det bokförda värdet c:a 300 miljoner kronor. Två bostadsområden i balansräkningen bytes ut och blir en kassabehållning om låt oss säga 700 miljoner kronor. Vad händer med Landskronahems ekonomiska muskler om pengarna investeras i nya bostäder? Svaret: Det beror på värdet på marknaden av de nya husen.

Hur många attraktiva bostäder får man för 700.000.000 kronor i Norra Borstahusen? Ja si så där 125-150 stycken.

700 miljoner är för de allra flesta landskronaborna väldigt mycket pengar. Men inte i fastighetsbranschen. Nu säljer man drygt 1.200 lägenheter. Det är ungefär lika många som byggdes i Landskrona 1986 – 1994 med statliga pengar. Om ni börjar bygga nytt igen med kommunala pengar så har vi en upprepning av bostadskrisen i början av 1990-talet. Då fick Staten Svarte-Petter genom det statliga bostadsfinansieringssystemet. (Se ”Staten fick Svarte-Petter – en ESO-rapport om bostadsfinansieringen 1985-93” skriven Mats Rönneberg.) Nu kan det bli landskronaborna.

Jag brukar uttrycka det såhär: När landskronaborna kör igång bostadsprojekt så har vi en bankkris runt hörnet. Så blev det nästan på 1970-talet, men framförallt 1990-91 och 2006-08.

Således:
1) sälj inte
2) låna inte
3) bygg inte
såvida inte varje investerad krona får ett värde som åtminstone med några ören överstiger en krona.

Tommy Jonasson
civilekonom

Stefan Olsson (SD) uttrycker sin oro över Landskronahems framtid och föreslår att det är nödvändigt att sälja ut Sandvången och Pilängen.
Som skäl till detta målar han en bild av bolaget som i mina ögon inte är sann.

I mina ögon är Landskronahem ett välskött bolag med god ekonomi, aktivt underhålls och renoveringsarbete och med få lediga uthyrningsbara lägenheter.

Ändå är det just detta som gör att Stefan Olsson är orolig för bolagets framtid.
Landskronahem har en soliditet på cirka 16 procent som enligt Stefan Olsson är svag.
Om Landskronahem räknar på sin soliditet på samma sätt som privata fastighetsbolag gör, det vill säga på bostädernas faktiska och inte bokföringsmässiga värde, då är soliditeten långt över de 25 procent som kommunledningen kräver.
Landskronahem är nämligen värderat till 2,7 miljarder kronor, 1,4 miljarder mer än det bokförda värdet.

Landskronahem har länge arbetat med sitt underhålls- och renoveringsbehov och lagt ner 900 miljoner kronor i underhåll de senaste 10 åren.

Landskronahem bidrar dessutom till att Landskrona är en stad för alla, inte bara för dem som förväntas flytta hit.
Det är väl det som gör att Stefan Olssons sko klämmer!
Jag slutar liksom Stefan Olsson med ett citat.
”Ibland kan man läs siffror som fan läser Bibeln”

Jörn Jönsson
Stolt socialdemokrat!

– Kan någon förklara vad det är för fel att sälja fastigheter som genererar en rejäl vinst, så man kan genomföra de stora åtgärder som behövs i Landskrona!?

– Jag förstår heller inte varför Jonas Esbjörnsson (s) idag anser citat; ”Om man ska få en socialt hållbar stad kan man inte bara fokusera på problemområden utan jobba brett över hela staden”. ??

Sen när började socialdemokraterna bortse från problemområden? Majoriteten av alla Landskronabor anser att det är i elfte timman man gör något åt den enorma segregationen. Vad är det man inte begriper?

Vad gäller ”allmännyttan” Landskronahem, så är väl det, den enda möjligheten att konkret göra något åt de områden, andra inte tar ansvar för. För visst är det så att man måste frigöra kapital, för att kunna investera mest där det behövs? Jag är övertygad om att allmännyttan kommer att göra det.

Det har varit för mycket snack och för lite verkstad, sedan varvet lades ner…

Ingen pung är större än det innehåll man låtit växa. Såvida man inte blåst upp den…

Men, det går inte att bygga välfärd med luft!

Tommy Persson
Ambassadör af Landskrona

”Landskronahem har en bra och stabil ekonomi, vilket ger möjlighet till löpande underhåll och nödvändiga reparationer”, skriver Jörn Jönsson (S)

AB Landskronahem är ett ekonomiskt svagt bolag som under många år gått med miljonförluster vilket utarmat soliditeten till svaga 16 %. Under senaste året gjorde bolaget en liten vinst. Bolagets ekonomi kunde sett ännu ännu värre ut om inte ränteläget varit mycket fördelaktigt under lång tid. Vi vet att räntorna inte kommer att vara låga för all evighet. Varje % räntehöjning ger bolaget en ökad räntekostnad med ca 10 Mkr. Räntor på 5-6% skulle ge bolaget idag en ökad kostnad på 30-40 Mkr.
Den handlingsplan som bolagets styrelse beslutad om innebär ca 1 miljard i nya investeringar för att lyfta bolagets bestånd och också ta tag i problemen och upprustningen av Karlslundsområdet. Allt detta vill S låna till.

För att inte för beroende av lån bör bolagets eget kapital och soliditet stärkas till åtminstone 25 %. Sunt ekonomiskt tänkande.

”Landskronas långsiktiga ekonomiska intresse”, skriver Jörn Jönsson (S)

Knappast i Landskronas skattebetalares intresse att Landskronahem ger sig in i en lånekarusell enligt S. Ytterst får Landskronas alla invånare som ägare bära risken och ta smällen om räntorna sticker iväg och bolaget får problem. Eller vill S chockhöja hyrorna för hyresgästerna?

Bolaget har idag lån på ca 1 miljard – genomsnittsräntan idag är ca 2,2 %. Om låna (som S vill) till investeringarna enligt handlingsplanen tillkommer 1 miljard till – dvs låneskuld på över 2 miljarder.

Jörn Jönsson kan fråga sina S-partivänner i Östersund och Luleå som nyligen gjort stora försäljningar av kommunala bostäder för att få fram kapital till investeringar, varför det är rätt där men så fel här? Dessutom blev den nu tilltänkte köparen utsedd till årets bästa privata hyresvärd 2015.

Bolaget är inte ikapp eftersatt fastighetsunderhåll och planerat underhåll är budgeterat till mycket stora belopp den kommande femårsperioden. Ett råd till Jörn Jönsson är att läsa Landskronahems årsredovisning, samt de nya ägardirektiven för Landskronahem.

Avslutar med ett citat från Göran Persson (S) som var en vettig statsminister: ”Den som är satt i skuld är icke fri”

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd