Bostadsmarknaden i Landskrona ställer till det på den politiska nivån. Att bygga ”attraktivt” är inte fel. Visst kan man lyxsanera något eller några hus för att ha något att visa upp. Ett exempel är fastigheten Boken 31 på Strandvägen 17 men det projektet med fem lägenheter finansieras med statliga pengar och lån från en bank i Stockholm, inte med landskronabornas pengar. Nyttan för Landskrona var att projektet uppmärksammades i Köpenhamn vilket i sin tur medförde att danskar fyllde upp tomma lägenheter i Landskrona i början av 1990-talet.
Nu är försäljning av två av Landskronahems bostadsområden på agendan, nämligen Sandvången och en del av Norrestad. 2015-12-31 var det bokförda värdet c:a 300 miljoner kronor. Två bostadsområden i balansräkningen bytes ut och blir en kassabehållning om låt oss säga 700 miljoner kronor. Vad händer med Landskronahems ekonomiska muskler om pengarna investeras i nya bostäder? Svaret: Det beror på värdet på marknaden av de nya husen.
Hur många attraktiva bostäder får man för 700.000.000 kronor i Norra Borstahusen? Ja si så där 125-150 stycken.
700 miljoner är för de allra flesta landskronaborna väldigt mycket pengar. Men inte i fastighetsbranschen. Nu säljer man drygt 1.200 lägenheter. Det är ungefär lika många som byggdes i Landskrona 1986 – 1994 med statliga pengar. Om ni börjar bygga nytt igen med kommunala pengar så har vi en upprepning av bostadskrisen i början av 1990-talet. Då fick Staten Svarte-Petter genom det statliga bostadsfinansieringssystemet. (Se ”Staten fick Svarte-Petter – en ESO-rapport om bostadsfinansieringen 1985-93” skriven Mats Rönneberg.) Nu kan det bli landskronaborna.
Jag brukar uttrycka det såhär: När landskronaborna kör igång bostadsprojekt så har vi en bankkris runt hörnet. Så blev det nästan på 1970-talet, men framförallt 1990-91 och 2006-08.
Således:
1) sälj inte
2) låna inte
3) bygg inte
såvida inte varje investerad krona får ett värde som åtminstone med några ören överstiger en krona.
Tommy Jonasson
civilekonom
